Nu blir det nog ganska långt om döden

I en av Sarah Dessens böcker, Allt och lite till tror jag, finns en tonårstjej som kommer i bråk då och då med sin mamma. Men oavsett vad dottern sagt eller gjort eller hur mycket de än har bråkat står mamman alltid på gårdsplanen och väntar. För mig har den tanken blivit sinnebilden för att vara mamma. Alla mina vuxna barn sköter sig förvisso själva, men fortfarande ska de alltid känna att vad som än händer kommer jag att stå gårdsplanen och vänta. Ställa upp. Finnas till hands.

Den här helgen är Alla helgons tid och jag som många andra har tänt ljus för dem jag saknar, och allra mest för min mamma. Hon har varit död i snart nio månader. Jag gråter numera som regel bara en gång om dagen. För att jag inte längre kan prata med henne två gånger om dagen och  berätta saker som att kassan på Konsum pajade eller att jag just fått ett fantastiskt jobbuppdrag. För att det inte längre står någon på gårdsplanen och väntar på mig på det sättet som bara en mamma kan göra.

Jag tänkte mig att jag skulle ta en tillflykt till litteraturen på så vis att jag skulle söka efter böcker där någon lever vidare efter en förälders död. Men så blev det inte. Jag har inte ens letat efter de böckerna, om de finns. Jag har läst fluffigare romaner för att snarast inte tänka på mamma, död eller saknad. Ett undantag dock: När man vet att någon snart ska dö av Lisa Blomqvist.

Boken är den handbok hon själv ville läsa när hennes pappa dog efter en tids sjukdom. Hon kände sig handfallen både före och efter ögonblicket och bestämde sig för att skriva den bok hon saknade. Sådant beundrar jag. Boken går väldigt tydligt igenom saker som händer när någon nära anhörig dör. Det är praktiska saker som hur man ordnar med bouppteckning eller vad som egentligen händer rent fysiskt i och med döden. Det är också många intervjuer med olika människor, präster, begravningspersonal, sjukvårdsfolk. En av de finare är den författaren gör med sin egen sambo: ”Hur var jag under den här tiden?” där sambon berättar hur det var att leva med någon som är i stark sorg.

Boken kombinerar alltså det praktiska med det personliga utan att tappa allmängiltigheten. Den är både litterär och dokumentär, existentiell och konkret inom sina pärmar. Jag tycker att alla kan läsa den, därför att döden är för alla. Oavsett hur jävla jävlig den tanken är.

Utgiven av Norstedts 2018

Nuckan av Malin Linderoth

En bok om de ofrivilligt ensamma, de som blev bortvalda som kärlekspartners, inte bara en gång utan flera gånger. De vars älskade valde någon annan att dela sitt liv med. Nuckor kallades de bortvalda kvinnorna förr, ett nedlåtande, löjeväckande och framförallt skamligt epitet. Som en av de bortvalda säger sig Malin Linderoth vilja återerövra nuckskapet och ge de ratade en egen röst. På lågmäld skoningslös prosa sätter hon ord på sin livssorg över att ingen av hennes partners någonsin älskat henne tillräckligt mycket för att vilja dela sitt liv med henne.

Jag kommer till insikt om att nuckor, både kvinnor och män, måste finnas överallt runtom mig. Vad döljer de inom sig? Som en modern människa är det lätt att anta att alla singlarna har valt bort tvåsamheten. (I alla fall jag). Jag förundras över hur modig Malin Linderoth är som vågar publicera en så totalt självutlämnande text och över hur djup empati texten väcker hos mig. Jag är ofta ganska kritisk till självutlämnande texter, tycker den distans som behövs saknas. Nuckan är dock något helt annat, en ledsen bok med en smart och analytisk text.

Utgiven på Norstedts 2018.

Gröna fingrar sökes av Anníka Estassy

Agnes har cancer. Hon är till åren kommen och efter att hon blivit änka och sonen flyttat utomlands har hon lagt all omsorg på sin kolonilott. Men denna sommar går det inte, cellgiftsbehandlingarna tar det mesta av henne kraft. Hon hyr ut och snart flyttar Leyla och hennes son Hugo in i den pyttelilla kolonistugan.

Kanske är omslaget vårens finaste och romanen vårens varmaste. Agnes är en mångfacetterad och smart äldre dam som jag bara blev mer och mer betagen i desto längre jag läste. Tyckte också mycket om Leyla och de andra vältecknade karaktärerna. Överhuvudtaget känns denna feelgood samtida, modern utan att vara konstruerad.

Det finns två ingredienser som kännetecknar Annika Estassys romaner. Dels den subtila humorn som genomsyrar texten och dels orden och uttrycken som har några år på nacken och som inte används dagligdags längre. Jag kommer definitivt att sträva efter att säga följande ofta:

vurma, cancerusling, fåntratt, butter, jävlar i min låda, mackapär, fyllbult, vit som en albyl, blek om nästippen, vresig, barsk, ditt skrälle, kaffet smakar som rävgift

Gröna fingrar sökes kan vara det bästa Annika Estassy har skrivit och med det underbara omslaget är det en utmärkt presentbok med ett innehåll som passar de allra flesta. (även män).
Till slut måste jag ändå nämna Göte i koloniföreningen som är bokens ”fåntratt”. Göte kräver att saker ska skötas på hans sätt, gärna genom stadgar och regler som t.ex. att ingens gräsmatta får överstiga en höjd av 5 cm. Vi har alla träffat en Göte och ambivalensen i att ha en Göte i sitt liv skildras fint och humoristiskt.

Utgiven på Norstedts 2018. Omslaget är skapat av Sofia Scheutz Design.

Mördarens mamma av Ida Linde

Pojken som kommer att mörda har ärvt sin mammas mardrömmar. Hon ser med vanmakt hur maran rider honom om nätterna och noterar att livslinjen i hans handflata är bruten. Hon älskar honom över allt på jorden och kallar honom sitt lilla gryn. Hon sover i vardagsrumssoffan i den påvra lägenheten för att pojken ska ha eget rum. Han är hennes hela värld och förblir så även efter han mördat.

Mamman besöker troget sin pojke i fängelset varje vecka. Hon har alltid varit tillbakadragen men nu förvandlas hon till en skuggfigur, en ickeexistens. Men någon väntar på henne, en annan kvinna som hon kommer att kalla ”mitt livs sista förvåning”.

Mördarens mamma rymmer mycket outsagt, texten är gåtfull och innerlig. Själv knyter jag an till mamman och gråter över hennes smeknamn på pojken, mitt lilla gryn. Romanen är en utmärkt bokcirkelbok då mycket av tolkningen ligger i betraktarens öga. Dessutom är den kort, perfekt till detta ändamål helt enkelt.

Utgiven på Norstedts 2018.