Som pesten av Hanne-Vibeke Holst

Vilket imponerande romanbygge! Holst lyckas med konststycket att skriva en 847 sidor lång bladvändare som dessutom innehåller mängder med fakta. Hon har i intervjuer sagt att Som pesten är den mest krävande roman hon någonsin skrivit och att hon vid flera tillfällen var nära att ge upp. Hon har också poängterat att Som pesten absolut inte är en dystopi utan att scenariot är realistiskt. Pandemier kommer i cykler och det är 100 år sedan spanska sjukan härjade och skördade miljontals offer världen över.

Det är ett alternativt 2015 som Holst målar upp, detta ödesmättade år som genomsyrades av IS-krig, flyktingströmmar och terrordåd som i Som pesten fått ännu en variabel, en pandemi.

Den unga danska läkaren Karoline Branner får sitt drömjobb som koordinator på avdelningen för Pandemic and Epidemic Diseases på WHO och flyttar till Geneve tillsammans med sin son och sin slarver till make. Hon är trivs på sitt arbete men stångar snart pannan i organisationens byråkrati och finner dessutom att arbetet på hennes avdelning genomsyras av politik och personlig vinning.

När influensan kommer, slår den till i lilla välmående Danmark, där den skördar liv framförallt hos barn och unga. Världen tittar på, lamslagen med en tro att influensan inte ska drabba dem och att det naturligtvis finns ett vaccin på gång.

Vad kan jag mer säga om denna roman/thriller? Kanske att Holst, precis som hon brukar, presenterar ett intelligent tecknat persongalleri och med lätthet låter intrigen spänna över hela jordklotet. Hon lyckas kort sagt hålla intresset konstant hos läsaren utan att glöden falnar i hela 847 sidor och presenterar dessutom ett mycket snyggt slut!

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2018. Översatt av Margareta Järnebrand.