Bokfrukost om Bytet av Stefan Ahnhem

Trots lokförarstrejk blev vi ett gäng som käkade frukost med Stefan Ahnhem härom morgonen. En timmes givande samtal om hans senaste roman, Bytet. Han har tidigare skrivit klassiska polisromaner med som Maggan sammanfattar ”i den stil som karaktäriserade Henning Mankells, Åke Edvardssons och Håkan Nessers 90-talsdeckare”. Nu är det thriller-dags.

Alltså, psykologisk thriller i bokform, det är jag ju egentligen för vek för. Film går bra för jag blundar bara om det blir för otäckt. Men när det dras upp onämnbara ting ur avloppet i böckerna, hur ska jag blunda då?

Med det sagt läste jag ändå den obehagliga och mycket spännande Bytet med behållning och stundtals med ena ögat. Den är oväntad, annorlunda och sinnrikt konstruerad vilket gör att så fort man tror sig veta vart hän det barkar kommer en twist som får en att dra efter andan och utbrista i ett va! Vi är alla imponerade.

Allt kretsar kring två tjusiga par som bytt boende med varandra. Det ena paret ska ”hitta tillbaka till varandra” så långt ifrån vardagen som möjligt, det andra är på plats i Stockholm för en konstutställning. Men inte bara romanen är sinnrik, så är också bakgrunden till bostadsbytet. För så enkelt som att de bara bytt hus för att få några härliga veckor i ny miljö är det förstås inte. Brrr. Romanen är mycket filmisk och det är lätt att visualisera miljöerna. Santa Cruz och Stockholm med skärgård.

Ahnhem är verkligen en durkdriven spänningsförfattare. Romanen har hög fart och mycket dramatik Jag ville läsa hela tiden, andra menade att man behövde andas och lugna ner sig mellan varven. Vi diskuterar romanpersonerna och hur de gestaltas. Att vi än håller på den ena, än på den andra personen i romanen. Vem kan man egentligen lita på?

Jo, vi försökte pressa Stefan på om han lämnat polisdeckarna bakom sig. Men vad fick vi egentligen för svar?

Bytet av Stefan Ahnhem. Utgiven på Forum förlag 2023. Du kan läsa Maggans reccar om Arton grader minus och Motiv X.

Motiv X av Stefan Ahnhem

En kvinna blir bestialiskt mördad på klassisk Helsingborgsmark, en annan kvinna vaknar med känslan att någon har varit inne i hennes lägenhet medan hon sov. När hon ser sig i spegeln blir känslan till visshet. Stefan Ahnhem är tillbaka med den fjärde boken i serien om Fabian Risk som tar vid direkt där den förra boken Arton grader minus slutade. Än en gång bevisar Ahnhem att han är en fullfjädrad spänningsförfattare, Motiv X är pepprad med driv, dramatik och snabbas scenbyten. Jag är fast redan från början, inte minst med anledning av cliffhangern i förra romanen, jag vill veta om det som antyddes verkligen är sant. Jag skulle nog rekommendera att man läser böckerna i ordningsföljd.

Ahnhems böcker är klassiska polisromaner i den stil som karaktäriserade Henning Mankells, Åke Edvardssons och Håkan Nessers 90-talsdeckare. En bukett poliser med väldigt mycket outrett inom sig; De är loners, jobbar helst ensamma och skiter i regler. Aktuella samhällsproblem är ofta bidragande till de brott de utreder. Genren skapades av amerikanen Ed McBain som inspirerade Sjöwall och Wahlöö till sin serie om 10 romaner om ett brott. Klassiska polisromaner som fortfarande är väldigt läsvärda. Jag får en känsla av att polisdeckaren är på väg ut, eller så har spänningsgenren utvidgats så pass att de försvinner lite? Jag vet inte, Sverige är i alla fall väldigt bra på precis allt inom Nordic Noir och Ahnhem är en av de författare som ser till att det förblir så.

Här kan du läsa recensionen av Arton grader minus.

Utgiven på Forum Förlag 2018. 

Arton grader minus av Stefan Ahnhem

arton-grader-minusPrologen är läskig, otäck rentav. Första kapitlet är genomsyrat av action och humor, en vild biljakt genom Helsingborg med en ursinnig och inte helt nykter polischef vid ratten. Det är så jag vill beskriva romanen, otäck, underhållande och fylld av action. Fabian Risk heter Ahnhems svenska polis, Dunja Hougaard hans danska. Fabian har problem i äktenskapet, Dunja med chefer och auktoriteter. Även i övrigt presenterar Ahnhem ett klassiskt ”Nordic Noir” snut-galleri. Därmed inte sagt att detta är något negativt, tvärtom. Med den fart romanen håller och med alla överraskande twister ger lättförståeliga karaktärer en bra balans.

Jag kan bara konstatera att Stefan Ahnhem är en ruskigt bra thrillerförfattare! Det är filmiskt driv i denna täta, innehållsrika och finurliga historia.  Jag som är ganska deckar-blasé har roligt. Jag förstår de stora internationella framgångarna som kom direkt efter debutromanen 2014. Dock har Ahnhem en gedigen bakgrund som manusförfattare inom film och tv, hans skickliga hantverk och drivna thriller-stil är utan tvekan sprungen ur detta.

Arton grader minus är långt ifrån en så kallad mysdeckare, en genre som jag avskyr. Om ni frågar mig kan aldrig en roman som handlar om mord vara mysig! Jag föredrar faktiskt det mer realistiskt magstarka och råa även om arton grader minus egentligen är en helt osannolik historia.

Utgiven på Forum 2016.