En saga om tidens väsen

Gästbloggare: Emma Palm

Jag ska börja med att säga tack för att jag får gästblogga här även om det inte riktigt var min första reaktion när jag fick frågan. Då blev det mer som ett: Herre Gud hur ska jag ta mig ur det här levande?! Men nu x antal månader senare har jag ändå läst En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki och att få skriva om den känns bara roligt.

9789137142777På en ö utanför Kanadas stillahavskust hittar författaren Ruth en havstulpantäckt plastpåse uppspolad på stranden. I den under många fler lager av plastpåsar finner Ruth och hennes man Oliver en Hello Kitty-matlåda innehållande ett armbandsur en anteckningsbok några brev och en dagbok. Dagboken tillhörde Nao, en sextonårig japansk flicka. I den har hon skrivit om sitt liv, om hur hon blir mobbad i skolan och om pappan som efter att de flyttat tillbaks till japan ständigt försöker ta sitt liv. Men hon har också skrivit om sin gammelmormor Jinko som är den enda ljusa punkten i Naos liv och om sin gammelmorbror Haruki som var kamikazepilot under andravärldskriget. Ruth börjar läsa dagboken och inser att den såklart är skriven för många år sedan men på något vis verkar det som om Nao skriver till henne och att deras liv är sammanflätade, att de lever i ett och samma nu. Hon blir besatt av att hitta mer information om Nao och googlar frenetiskt. Men den information hon hittar försvinner allteftersom hon läser det och hon verkar dessutom kunna påverka vad som händer i Naos liv.

Precis som Ruth blev jag besatt av Naos liv och (det ska erkännas) googlade också lite. Det är den typen av bok där man bara måste få veta hur det går på slutet. Samtidigt som den kan vara så tung att man måste ta en liten andningspaus för att orka läsa vidare. Lyckligtvis lyckas Ozeki lätta upp stämningen genom Naos fantastiska humor och en hel del ironi. Jag älskade den och tyvärr tog den slut alldeles för fort. Så läs den, googla lite du också och ta några andningspauser för det lär du behöva.

En saga om tidens väsen. Ruth Ozeki. Utgiven på svenska av Forum 2015, i översättning av Molle Kanmert Sjölander

 

Frukostintervjun: Mia Heikkilä

Att alla får lika möjligheter till lärande och kunskapsutveckling i skolan, oavsett om man är född som flicka eller som pojke låter självklart. Men är det så? Mia Heikkilä har skrivit en superintressant bok där hon reder ut saken: Lärande och jämställdhet i förskola och skola.

T1A9367Godmorgon Mia! Vad äter du till frukost?
Ååh, helst mycket och länge. Men jag har en ideal frukost och en real frukost. Idealet är väl typ hallon, blåbär, granola, yoghurt, finländskt rågbröd och ost och paprika, juice och gott kaffe. Men frukost i realiteten är, som imorse, gröt med skivad banan och en halv grape, kaffe och ett glas vatten.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Inget av alternativen, men morgontidningen hade nog legat närmast. Jag försöker umgås med mina barn vid frukost, utan för många tillsägelser.

Men om du skulle välja en bra morgonroman, vad kan det vara?
Ja, vad skulle det kunna vara, ingen deckare tror jag. Det blir jag för uppeldad av. Något sånt där som ger en livslust och vardagsglädje, kanske nån form av feel good-bok (INTE självhjälp!) eller så nån bok med väldigt bra språk så man blir på gott humör.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag Sisterland av Curtis Sittenfeld och Minne tytöt kadonneet av Leena Lehtolainen, och sen Lärande utvärdering som jobbok. Och Latte Igelkott, inte att förglömma, en finlandssvensk 50-talsklassiker, som kapitelbok till min sexåring.

Latte Igelkott! Det låter som en toppenbok. Vad använder du som bokmärke?
Det som ligger närmast till hands när jag ska lägga ifrån mig boken. Flygbiljetter eller vykort oftast. Och hundöron är tillåtna i mina pocketböcker.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Inte alls på något väldigt särskilt sätt. Eller jo, lite grann skönlitteratur och facklitteratur hålls tydligt isär  jobb och njutning typ. Att inte sortera för noga är väl mitt sätt att ”live on the edge”, som småbarnsmamma.

Haha! Tusen tack och ha en fin dag, Mia!

—–

Fotograf Elisabeth Ohlson Wallin

Årets läsning!

Det bästa som finns – sammanfatta året! Så här tycker Ann-Sofie och Maggan om årets läsning

Årets sträckläsning
A-S: Expeditionen – Min kärlekshistoria av Bea Uusma blev MIN kärlekshistoria.
M: Kvinnan som gick till sängs ett år av Sue Townsend. Älskade den!

Årets omläsning
A-S: Sällan läser jag om en bok men 40–Constant reader av Linda Skugge fick faktiskt den äran.
M: Den försvunna bruden av Victoria Clayton, engelsk feelgood när den är som bäst.

Årets längsta
A-S. Utan tvekan Blonde som jag och Marie minicirklade om. 800 sidor. Inte var jag rättigenom glad heller.
M: Nattfilm av Marisha Pessl 645 sidor kort. Älskade den!

Årets kortaste
A-S: Det är nog den jag läser nu: Place d’Etoile av Patrick Modiano. 135 sidor. Perfekt om du frågar mig. På flera sätt.
M: När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka på 167 sidor, rätt perfekt det med.

Årets reselektyr
A-S: Stoner: Ena halvan upp till Falun, andra halvan på återvägen.
M: Steglitsan av Donna Tartt förgyllde min resa till Chicago tur och retur.

Årets ljudbok
A-S: Klara Zimmergrens Längtan bor i mina steg som jag verkligen tyckte om.
M: Klas Östergrens Twist inläsare Reine Brynolfsson.

Årets novell
M: Cheesus Christ av Etgar Keret, tät och innehållsrik som en hel bok.
A-S: Novellix klassiska franska fyra!

Årets karaktär
A-S: Det får bli Douglas i David Nicholls Vi.
M: Araben som inte var arab i boken med samma namn av Pooneh Rohi.

Årets bibblo
A-S: Gröndals bibliotek. Litet och välsorterat. Och Göteborgs nyinvigda stadsbibliotek. Stort och välsorterat.
9789187347320M: Blackebergs bibliotek, varm stämning, massor av besökare i alla åldrar och flitigt närvarande på Instagram och Twitter.

Årets omslag
M: Nyutgåvan av Agatha Christies Huset på udden, retro och läskigt på samma gång liksom.
A-S: Stora makters uppgång & fall av Tom Rachman, jag är mycket svag för bokstäver på omslag.

Christie_HusetPaUdden_3D-500x700Årets ungdomsbok
M: Ljus ljus Ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen, skriven i en underbar ton där hon talar direkt till läsaren.
Kanske är det allt du behöver veta av E Lockhart. En av årets bästa böcker!

Olika ger ut böcker om romska barn

Gästbloggare: Petra Jankov Picha

Illustratören Marcus Gunnar Pettersson tillsammans med författaren Marin Salto har tillsammans med Olika förlag gett ut tre spännande barnböcker där huvudpersonerna är romer. Men egentligen är det irrelevant. Böckerna handlar inte särskilt mycket om att barnen är romer eller om romers miljö utan om alldagliga och vardagliga saker.

I Dansbus & kaktrubbel ska Selma dansa och uppträda inför skolan på en stor skolfest. Hon är nervös och försöker hitta olika sätt att tackla rädslan. I Badbomber & simhopp våndas Mertsi över att han inte riktigt vågar hoppa från trampolinen men han hemskt gärna vill och kompisarna gör det. I camping och kurragömma leker Rosa och Emma kurragömma och gömmer sig nästan för bra emellanåt.

De två första böckerna vänder sig till lite äldre barn, runt 5-6 passar utmärkt. För oss var det perfekt att läsa dem eftersom vi brottats med samma oro här hemma. Att uppträda på skolavslutningen eller att göra saker som kompisarna vågar men inte riktigt man själv. Böckerna väcker både många tankar som man kan prata med barnen om och ger tröst och stöd till de barn som själva befinner sig i liknande situationer. De är lätta att identifiera sig med och dessutom roliga att läsa.

Den tredje kurragömmaboken är perfekt för treåringen som själv älskar att leka kurragömma och är också rolig med många detaljerade bilder.

Böckerna är fint och rikligt illustrerade och de är lagom långa. Tummen upp för Olika förlags tre nya böcker.