Brev från Europa: Bryssel

The streets here are like nowhere else: almost all of them have two names. You can be in one place and say that you are in another, and still be telling the truth. That is one of the many intrigues of bilingualism: ubiquity. The city itself has two names. Or is it three now? Regardless of the language, the dark streets under the lonely moon still see you, follow you, question you. No matter how hard you try to blend in, no matter how fast you walk, no matter how high the volume of your mp3 player. They’ve seen it all: they were here before you were born. And they were born here, unlike you.

The lovely streets. Olivier Gbezera. Ur novellsamlingen The Meantime-nine short stories from Brussels Utgiven 2012.

Frukostintervjun – Sofia Ejheden, förläggare på nya bokförlaget Lavender Lit.

Sofia_Ejheden_3God morgon Sofia! Kan du kort presentera dig själv och Lavender Lit?
Lavender Lit är ett alldeles nytt förlag, vars första titlar (Presidentens hatt och Kanske är det allt du behöver veta) kom ut nu i oktober. Det är ett förlag som fokuserar på romaner och crossoverböcker (böcker som skrivits för unga men som passar vuxna lika bra). Tanken med utgivningen är att den ska innehålla böcker som stannar kvar hos läsarna länge. Som bosätter sig i deras hjärtan helt enkelt. Jag jobbar som förläggare på Lavender Lit, som för övrigt är ett systerförlag till Kalla Kulor Förlag.

Till vår bokfrukost i november ska vi läsa just Presidentens hatt. Men nu över till väsentligheterna. Vad äter du till frukost?
Åh, jag älskar frukost! Äggröra, bacon, rostat bröd med smör och ost … Jag skulle kunna äta frukostmat till alla dagens mål! Därför är det väldigt märkligt att min standardfrukost består av två kokta ägg. Varje dag, mer eller mindre året runt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag önskar att jag var en person som tog mig tid att läsa tidningen varje morgon. Tyvärr blir det sällan så. Vid sidan av böcker har jag en stor passion för teveserier och jag följer fler än vad jag egentligen hinner med. Men jag gillar att börja morgonen på det sättet – lugnt och stilla i soffan med Netflix igång, ätande mina två kokta ägg.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En riktigt bra morgonroman är den där boken som gjorde att man var vaken på tok för länge kvällen innan, och som man bara vill fortsätta läsa, läsa och läsa tills den är slut (och då vill man sörja att den inte varade längre).

Vad läser du just nu?
Jag är med i två bokcirklar och där läser vi just nu Sarah Dessens Someone like you respektive Jessica Parks Flat-out love. Vid sidan om dem läser jag också Patrik Lundbergs Onanisterna.

Parallelläsare alltså, som så många av oss boknördar. Vad använder du som bokmärke?
Jag har hur många vackra bokmärken som helst, bland annat ett par handmålade, vikta bokmärken som hålls fast med en magnet. Sorgligt nog använder jag dem aldrig, i stället brukar det bli små avrivna hörn av kuvert, reklamblad eller något annat skräp som råkar finnas inom räckhåll.

Bokmärken finns aldrig till hands när man som bäst behöver dem. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag har en bokhylla i min lägenhet – en! Mina böcker växer därför på höjden från bord och golv. För ett tag sen hängde jag upp ett gäng novellixer på väggen, så man skulle kunna säga att böckerna nu växer på väggarna också. Jag sorterar mina böcker efter förlag, samt i största möjliga mån efter höjd.

Hmmm, efter förlag och höjd, nu fick jag inspiration för ett nytt sorteringssätt bland mina böcker. Tack Sofia, både för intervjun och boksorterings-tipset.

Dikten ”Urgamla Urban” av Lennart Hellsing.

images[1]Han har skrivit om Selma Selleri, Peter Palsternack och Gabriel Gräslök. Men han har också skrivit om Urban.

Urgamla Urban
vandrar i turban
nej, inte turban det heter turban.
Urgamla Urban,
en urban muselman från Durban.
Nej, från Durban, sa Urban.

 

Fick ni till det?

På något sätt så känns det väldigt aktuellt att skriva om selleri, gräslök, palsternackor och muselmaner. Men så är ju också Lennart Hellsings texter moderna klassiker. Jag kan ännu minnas när min fröken på lågstadiet la sina fingrar på  orgeltangenterna och sjöng:

Duddeldi, duddeldi
här kommer Selma Selleri

Eller:

Krakel Spektakel, kusin Vitamin
hängde och slängde i en gardin

Eller:

Trimmel tramm, trimmel tram
här tittar Gabriel Gräslök fram

Orgeln brölade och vi sjöng förmodligen väldigt falskt. Jag vet att vi före vi sjöng det mer lätta materialet av Hellsing sjöng en psalm eller två, men de texterna har helt fallit mig ur minnet.

Jag hoppas att ingen tar illa upp för att jag skriver ordet muselman. Jag vet att man kanske inte använder benämningen längre men för mig är ordet positivt.  Jag lärde mig av versen var Durban låg och jag kan den fortfarande utantill. Tror jag…för ett par år sedan hävdade jag att Lennart Hellsing hade skrivit ” Bagar Bengtson är nu död, han har bränt sig på ett bröd, här ligger han begraven i en limpa”. När jag kollade upp saken förstod jag att jag skapat en travesti. Men en rätt kul sådan om jag får säga det själv.

Det finns ett Lennart Hellsing-sällskap som du kan läsa mer om här. 

Kanske är det allt du behöver veta: mina fem skäl att minnas den länge

kanskeBoken är full med vikta hörnor. Understrykning. Marginalklotter. Utropstecken. För språket är så vackert. Det är det första.

Här på den klippiga ön utanför Martha’s Vineyard bygger mormor och morfar Sinclair vackra hus med vackra namn till allesammans. Windemere till Penny, Red Gate till Carrie och Cuddletown till Bess. . Med ön som gräns finns alla möjligheter till familjedrama – vem bestämmer och vem ärver? Det är det andra

Cadence är där varje sommar med sin mamma och sina kusiner. Och så en sommar kommer Gat med ut till ön

Universum var gott för att han fanns i det. Jag älskade hålen i hans jeans och smutsen på hans nakna fötter och sårskorpan på hans armbåge och ärret som löptegenom ena ögonbrynet. Gat, min Gat.

Det är tredje.

Men vad händer den sommaren när Cadence hittas medvetslös och sargad nere vid stranden? Det som förändrar allt, som hon inte kan minnas och som hon bit för bit med anteckningar klistrade i taket försöker förstå. Det är det fjärde.

Så säreget berättad, så oväntat. Det är de femte.

Kanske är det allt du behöver veta. E Lockhart. Utgiven 2014. På svenska av Lavender Lit samma år i översättning av Carina Jansson