Breakfast Book Club – Sida 384 – det är på morgonen det händer!

2011/11/03

Fjäril i koppel

Zinat Pirsadeh blev utsedd till förra årets roligaste kvinna men allt annat än rolig är hennes debutroman Fjäril i koppel. Hon växte upp i förändringens Iran, när ayatollan tog över och lagar och regler förändrades drastiskt för det iranska folket. Detta besriver Zinat med Shirins ögon. Shirin befinner sig i Teheran, på väg att fly från sitt hemland och under en lång natt blickar vi tillbaka på Shirins uppväxt och liv.

Det är en fantastisk och samtidigt hemsk historia. En berättelse som inte på något sätt är ny, vi har läst det förrut men den är tillräckligt viktig att återberättas om och om igen. Det jag gillar mest i hela boken är det omfångsrika och kärleksfulla persongalleriet, från hennes spännande farmor, till Sakine i badhuset och väninnan Parja.

Det här är de iranska kvinnornas berättelse. Glöm aldrig bort dem.

2011/11/02

Frukostintervjun: Hillevi Wahl

Hillevi Wahl är författare till böckerna Hungerflickan och Kärleksbarnet bland annat och var en av de första författarna som besökte osspå frukostklubben. Nu frågar vi henne om hennes frukostvanor.

Godmorgon Hillevi! Vad äter du till frukost?
Två äggmackor (med fyra ägg!) och kaviar, en kopp kaffe med mjölk och ett piller – Mitt Val Sport, eftersom jag tränar så mycket.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Hahahaha! Vilket skämt. Jag har tre barn. Exakt när skulle jag hinna läsa något? Har jag tur kan jag lägga några brickor i Wordfeud, dock.

Vad läser du för bok just nu?
Nedkopplad av Susan Maushart.

Är det en typisk bok för dig?
Ja, typisk researchbok. Jag hinner nästan aldrig läsa romaner och absolut aldrig deckare. Får bara läsa sådant jag kan skriva om, tyvärr. Hinner inget annat.

En viktig boknördsfråga är vad du använder som bokmärke?
Jag viker hörnen. Brutalt. Ibland sätter jag gula lappar om det är mycket anteckningar att hålla reda på. När jag läser på ipaden så gör jag markeringar ibooks.

En lika viktig avslutande frågan förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Efter barnens längd, viktigast högst, inte så viktiga längst ner.

Tack för det! Ha en bra dag!

2011/10/312011/10/31

Skräck

Ett uppslagsverk om skräck i filmer och böcker, nej så ska man inte se den här boken skriver, Mattias Lindeblad i inledningen till Skräck – boken som Gud glömde. I stället ska den läsas som en skräckälskares hyllning till genren. Det är filmanalyser, intervjuer, klipp och bilder i en blandning som jag inte blir helt klok på. Men jag blir imponerad av den entusiasm som forsar fram i texter och bilder.

Mattias Fyr, docent i litteraturvetenskap och expert på gotisk litteratur, resonerar kring vad i skräckgenren som tilltalar honom.”Det finns en sorts trygghet och meningsfullhet i skräcken som man kanske inte alltid tänker på”. Han ger exempel från olika filmer där karaktärer återuppstår från de döda. ”Det innebär att döden är upphävd. Då spelar det egentligen ingen roll hur många som dör för då har ’döden’ försvunnit ur själva berättelsen. ”

En annan intressant intervju görs med Erik Stenberg-Roos, präst i svenska kyrkan. Med honom diskuteras om att gud och djävulen gärna finns med som beståndsdelar i viss skräckfilm. Han tycker inte att gud behandlas respektlös i genren, men däremot att det blir schabloniserat och förenklat. ”När Nya Testamentet kom till använde man sig av ett liknelsespråk som inte riktigt håller idag. Skräckgenren förhåller sig ju gärna ordagrant till bibliska motiv och bibliska tankar. Jag som teolog upplever att om man tolkar ett bildspråk bokstavligt, kan det faktiskt bli ganska otäckt med mycket djävul och Satan. ”

Själv tycker jag om Edgar Alan Poe och John Ajvide Lindqvist. I övrigt vill jag inte bli så rädd. När jag frågade Helena Dahlgren om läsråd svarade hon att det är svårt ge mig ett boktips ”En bra skräckroman är ju per automatik en som skrämmer skiten ur en.” Här ger hon sådana goda halloween-läsningstips till oss alla och Butter tar ordet listar tio bra skräckromaner.

Ett gott försök ska jag göra i alla fall göra nu och utmana min ”comfort zone” och läsa Sankta Psyko av Johan Theorin. Den 20 november vill jag gärna diskutera otäcka böcker med er på en brunch. Otäckt som i gastkramande, spännande, blodigt och äckligt för att citera Mattias Lindeblad och hans skräck-bok. Solen kommer att skina under hela brunchen har jag bestämt och jag jag tar med Lindeblads bok till hugade spekulanter. Läs mer om brunchen på facebook och anmäl dig till mig på nya adressen asl (@) breakfastbookclub.se

Skräck – boken som Gud glömde. Mattias Lindeblad. Utgiven av Semic 2011.

2011/10/302011/11/02

Äh, du fick säkert inga böcker

”Jag kan inte minnas några böcker från det att jag är riktigt liten”, säger jag till mamma och bläddrar i Bilderboksretro. ”Är inte det konstigt?”
”Kanske det”, svarar mamma som varit med förr när jag försökt rekapitulera mina barndomsminnen, ”men den där handlar ju om 50-talet”. Hon nickar mot boken. ”Du är född på 60-talet”, fortsätter hon med en lite irriterad röst ungefär som att jag kan väl inte hjälpa att du är så glömsk.
”Men”, försöker jag, ”om nu jag kommer ihåg så dåligt så borde väl du komma ihåg”. Klassiskt drag. Sparka över bollen (läs skulden) på morsan. Men hon är van och går inte på det.
”Äh, du fick säkert inga böcker”, säger hon lakoniskt och sätter på kaffe.

Det är Rabén & Sjögren som givit ut den delikata utgåvan om bilderböcker från 50-talet . Boken presenterar minst en bok från varje år med omslag och några färgglada utdrag ur den. Under rubriken Detaljer vi minns sätter redaktörerna Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing luppen på typiska drag i böckerna. Likaså berättar de ingående om karaktärerna i böckerna.

De två syskonen Sten och Flisa Hedenhös levde på stenåldern. De gick klädda i päls och hade en docka i form av vedträ. När det vankades mellanmål satt de på en sten och gnagde på varsitt köttben. Men annars var de som barn är mest!

Jag känner igen nästan alla böcker om än inte från min egen barndom. De har blivit klassiker och jag läste dem när Alla Mina Barn var små. Historien om någon tyckte min k. dotter var riktigt otäck när hon var tre år. Kanske för att jag läste den med min bästa Mördaren-Väntar-Runt-Hörnet-röst. Men det är en väldigt bra liten deckare för små barn och jag har spridit den vidare till vännernas barn och läst den med lite snällare röst.

”Men Plupp, minns jag faktiskt”, säger jag till mamma. Som jag älskade och ännu älskar Plupp! Den fina långa halsduken och den trevliga hårfärgen. Och Lämmel! Jag har ett mycket romantiserat synsätt på lämlar och försöker samla på fina berättelser om dem.* Det är Plupps förtjänst till hundra procent.

Mamma häller upp kaffeåt oss, serverar en bit drömkaka som hon har bakat allrasärskilt till mig. ”Vi gick till biblioteket i Västerås”, säger hon sen. ”Där lånade vi böcker till dig. Sen gick vi förstås till sagostunden i vid Djäkneberget där någon tant läste sagor och ni barn satt på stenbänken och lyssnade.” Hon plockar fram en bild på mig från ett något senare tillfälle. 1958 kom Lotta på Bråkmakargatan ut som bok, meddelar Bilderboksretro och några år senare fick jag boken och har den fortfarande kvar. Klottrad med små streck i alla färger, men ännu läsbar. Och sen, när vi pratar vidare mamma och jag påminner hon mig att jag har bloggat om mina barnböcker förut och att jag ju alltid kan gå in och läsa mig själv. Om jag nu glömmer bort igen. Touché.

Sammanfattningsvis: Bilderboksretro måste vara den bästa presentboken. För barnen, för dig själv, för dina föräldrar. Köp den! Och jag, jag bara superlängtar till januari när 60-talsboken kommer. Då du mamma!

Bilderboksretro. Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing. Utgiven av Rabén&Sjögren 2011

_____

Plupp-böckerna ges ut på Opal förlag. Om du har en fin lämmelberättelse får du gärna mejla den till mig. Helst en som inte handlar om hur bra mat de är för fjällrävarna.