En efter en försvinner personer från livet. Ofta av ålder. I stora delar av världen av sjukdom, svält och krig, ibland i kombination. Min största fasa när jag flyttade till Buenos Aires var att någon av mina far- och morföräldrar skulle gå bort. Jag är mycket nära dem alla och kunde inte föreställa mig hur det skulle kännas om något hände. Och visst hände det, min farfar somnade in för lite mer än en månad sedan, en och en halv månad innan vi skulle bege oss hemåt. Hela jag vreds ur, kramades om av hjälplöshet, och jag förstod att det varit en onödig sysselsättning att försöka föreställa mig kramperna ett sådant besked skulle åsamka, för det känns aldrig som man trott. Så klart 1000 gånger värre. Men så är det ju i livet. Vi får ta till vara på det medan vi har det, älska de vi kan medan de finns hos oss och acceptera att allt när som helst kan rinna oss ur händerna. För en sekund sedan ploppade det upp en ny rubrik på LA Times; ”Joan Didion” registrerade mina ögon snabbt, och mitt hjärta stannade för tre sekunder. Jag trodde att det blivit hennes tur att somna in. Men hennes hjärta bankar fortfarande, bara hennes nyckelben är brutna. Jag passar på att vara tacksam för allt hon skrivit i sitt liv, denna makalösa skribent, en av mina absolut största idoler.
Bokrean
Visst är det fint att man kan handla böcker överallt men såna här annonser gör mig ändå kluven. Det hela spektaklet har tappat sin charm!
Frostenson
För ca tolv år sedan fastnade jag väldigt mycket för Katarina Frostensons pjäser Sal P och Traum. Sal P satte sig ordentligt och placerade ofta mina drömmar i Salpêtrière-kliniken (där pjäsen utspelar sig) där utelämnade kvinnor sattes på ”scenen” framför männens granskande blickar. Jag läste också 3 x Katarina som jag fick i födesledagspresent, kanske när jag fyllde 20, men upptäckte först något år senare. I den finns en av mina älsklingsdikter.
Lystring Ipad-läsare, jag har en fråga!
Frågan lyder: Vad tycker ni egentligen om Ipad-läsande? Helt ärligt alltså.
Jag har snart läst den första romanen på min Ipad och jag måste säga att jag inte är helt 100 ännu. Kanske har jag gjort något inställningsfel, för jag tycker att den är känslig. Att jag måste hålla den väldigt försiktigt om den inte ska bläddra till exempel- vilket är oerhört irriterande som ni kanske förstår.