På tal om tidningar. Om Vi läser inte riktigt infriade mina ganska högt ställda förväntningar, gör Bang det alltid. Med råge
dessutom. Jag har under nästan tio års tid köpt Bang kontinuerligt och den har väldigt sällan, vad jag kan komma på så här direkt – aldrig, gjort mig besviken. Utmanande, inspirerande, rolig, tankeväckande och analyserande, aktuell, orädd och håller ofta för omläsning lång tid efter att numret kommit ut. Just nu har jag senaste härligheten i min hand och efter att bara ha bläddrat snabbt känner jag mig lika nöjd som vanligt, på gränsen till upprymd. Det kommer att bli flera timmars kvalitetsläsning, och jag är så glad att jag fick prenumeration i julklapp av mamma.
Besvikelsen
Jag fick en Vi läser av en besökande kompis. Oerhört glad och peppad längtade jag till tid skulle infinna sig så att jag kunde börja
läsa. Igår kom den. Chefredaktörens ord, ledaren, Nina Solomins välkomnande text inleds med rubriken Vad gör det om hundra år? Myten om det stora konstnärsgeniet håller på att luckras upp. Tja, lite uttjatad rubrik tänkte jag, men kände ändå att det kunde komma något spännande och välformulerat ur den. Men nä, frågeställingen, dilemmat, det så otroligt ofta påtalade fenomenet återgavs ännu en gång. Det konstnärliga geniet tappar kredibilitet, yngre generationer tappar i vördnad inför de män som tidigare i det närmaste blev tillbedda, och inga vet vad nästa steg är i utvecklingen. Samma samma samma. Jag tänker mig ändå att en journalist med den erfarenhet och kapacitet som Solomin har, borde kunna göra en djupare analys, i nytt ljus än att det rätt och slätt är en förändring på gång. Och en så redan omskriven och debatterad förändring dessutom. Jag förstår att det i en välkomsttext måste strykas medhårs, alla läsare ska känna sig just välkomna och inte sätta kaffet (eller té är väl vad de flesta bokälskare dricker, har jag lärt mig) i vrångstrupen. Men jag blir ändå besviken. Jag fortsätter läsa, fortfarande med gott mod och förhoppning om att jag kommer att ramla över något spännande. Och visst tar tidningen upp massor av inspirerande och aktuella ämnen, men inte på det tidskrävande och djuplodande sätt jag önskat. Kunskapen, kollen och utrymmet finns, men det är som att det även på denna punkt är ett val att möta så många som möjligt på enklast möjliga sätt som legat som grund för hur det blev. Jag hade kanske felriktade förväntningar, för jag saknar analys, nya vinklar, funna skatter och frågeställningar som ger mersmak. Just nu känns det som att Vi läser lika gärna skulle kunna vara en bokbilaga till vilken kvällstidning som helst.
Men så har jag ju bara läst ett nummer också, så jag ska ge minst ett till chansen innan jag fortsätter gnälla.
Enkätsvar
Drar av två enkäter på raken. Först vår egen om julklapparna…
Hur många och vilka böcker fick du i julklapp i år?
Inga hittills. Men vi har ännu inte firat jul med svärmor och svärfar och där tror jag det kan finnas något platt och hårt paket.
Vilka böcker gav du bort i julklapp?
Jag gav bort flera böcker.
Pappa fick Jävla skitsystem av Jonas Söderström och Svensk maffia fortsättningen av Lasse Wierup och Matti Larsson. Hans sambo fick Churchills early years och P O Enquists självbiografi.
Min guddotter och hennes bror får Semlan och Gordon: pappan med de stora skorna av Moni Nilsson respektive Bengt-Erik Engholms Fakirer. Mamma fick en prenumeration på korsordstidning.
Dessutom gav vi bort varsin kokbok till alla. En kokbok som makens arbetsplats satt ihop. En jätterolig idé. Alla anställda fick själva skriva ner, laga och fotografera sitt favoritrecept och sen samlade de alla i en jättefin bok.
Hade du skrivit en önskelista?
Ja. Som bara innehöll två böcker. Den om kungen och Sofi Farhmans uppföljare.
Fick du/eller gav du bort någon läsplatta?
Nej inte. Jag är fortfarande kluven till läsplatta.
Skickar du julkort?
Bara digitalt. Vi fick dock 5-6 stycken pappersjulkort.
Vilken är den sämsta julklappen du fått någonsin? (behöver ej vara bokrelaterad)
Generellt får jag sällan dåliga julklappar. Skulle möjligtvis vara ett par skinnvantar jag fått som är för små men som jag ändå envisas med att ha ibland för dom är snygga.
Vilken är den bästa bok du läst i år?
En riktigt bra och överraskande av Udda av Sara Lövestam. Jag gillade också I nöd och lust av Elizabeth Gilbert
Vilken bok ser du mest fram emot under 2011?
Har extremt dålig koll känner jag men seriealbumet Family living : den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg känns som en spännande bekantsskap.
Den andra enkäten hittade jag hos Textappeal och handlar om året som gått.
Årets omläsning: Alla barnböcker jag läst om och om igen. Som Kitty Crowthers Ivo & Vera på bio som jag tror vi läste 70 gånger på en kväll.
Årets klassiker: Har i princip bara läst nya böcker i år förutom Allas självbiografi av Gertrude Stein. Räknas den som klassiker?
Årets besvikelse: Faktiskt Sighsten av Carl Otto Werkelid som jag förväntade mig mer av.
Årets nya bekantskap: Definitivt alla deltagare i frukostbokcirkeln vi kört en gång i månaden sen april och jag ser starkt fram emot 2011 års alla träffar.
Årets tegelsten: Det har varit ett ganska lättsamt år även på den här fronten. Men Jan Guillous Ordets makt och vanmakt var rätt tjock.
Årets roman: Jag gillade som sagt Udda, men också Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Faktiskt starka båda två.
Årets dystopi: Hungerspelen av Suzanne Collins kvalar in på den här platsen.
Årets överraskning: Måste bli Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger som jag också fick chans att träffa.
Drottningoffret ikväll
Jag gillar verkligen Hanne Vibeke Holst triologi om politiken i Danmark. Den började med Kronprinsessan, fortsatte med Kungamordet och avslutas med Drottningoffret. Jag har läst de första två böckerna men inte orkat den tredje tegelstenen.
Men ikväll börjar det på tv i den svenska dramatiseringen med Susanne Reuter och Alexandra Rapaport i huvudrollerna. De två tidigare tv-versionerna har varit toppenbra.
21.00 på SVT1 ikväll alltså. Här kan man se en trailer. Och här kan man läsa mer.