Janne, min vän av Peter Pohl

Som en virvelvind gör cykelvirtuosen Janne entré i grabbgänget på Södermalm. Krille och de andra 12-åringarna blir otroligt imponerade av både Jannes cykel och hans förmåga att behärska den. Snart är Janne fast medlem av gänget och Krilles speciella vän.  Janne är dock ett mysterium, ingen vet var han bor eller i vilken skola han går. Han svarar helt enkelt inte på sådana frågor.

Jag blev djupt gripen av denna ungdomsklassiker som utspelas 1954 och som jag haft på min läslista länge. Janne, min vän är helt enkelt ett litet mästerverk till bok, berättad ur en 12-årig pojkes perspektiv. Mörk, mänsklig och språkligt fulländad, Krille berättar med de ord och på det sätt en Stockholmsgrabb gjorde då. (I denna nya upplaga från 2021 finns en ordlista över söderslangen för de yngre läsarna).

Boken har blivit vald till Stockholm läser-bok 2021 och aldrig har väl valet varit mer klockrent. Som läsare befinner man sig i 50-talets Stockholm och får uppleva en stad som inte längre existerar. Bara människorna är sig lika och inte bara de illvilliga, i berättelsen om Janne finns även Krilles fina föräldrar, som förstår så mycket mer om Janne än Krille själv.

Så här motiverar Juryn sitt val:

I ”Janne, min vän” målar Peter Pohl med sitt elastiska språk in läsaren i en magisk gemenskap i ett svunnet Stockholm och skapar en av samtidslitteraturens mest magiska romangestalter: Den lika undflyende som egensinniga Janne. Berättelsen väjer inte för det svåra. Död och svek, våld och utanförskap är ständigt närvarande. Peter Pohls ”Janne, min vän” är en spännande utvecklingsroman där en effektiv berättarteknik ger oss ledtrådarna – bit för bit – men aldrig svaret.

Utgiven på Alfabeta 1985, nyutgiven 2021.

62 dagar

Springa med åror läste jag i tårar i vintras. För

”när boken slås samman kämpar jag med gråten för att allt är så sorgligt. Min tröst att dikten som löper som ett mantra genom romanen ändå gäller för Monika:”

Går världen under –
jag går icke under.

62 dagar är delvis samma historia om pojkstrecket som växte och blev något mycket värre. Men ur ett helt annat perspektiv, nämligen grannkvinnans yngste son. Och sommarlovets 62 dagar som skulle bli lätta och lediga blir tunga av skuld och saknad.  Ibland irriterades jag av jag-personens formuleringar inte passade hans ålder. Det var något vuxet som stundtals kom mellan och störde. Men sorgen och skulden, den var hans och jag kämpade likafullt med gråten den här gången.

62 dagar. Cilla Naumann. Utgiven på Alfabeta 2011