Etikett: Årets bok 2017

Publicerat

Glöm mig av Alex Schulman

På rappt journalistspråk berättar Alex Schulman om relationen till sin mamma, Lisette Schulman, framgångsrik yrkeskvinna både inom den statliga televisionen och näringslivet. Hon lyckades också med framgång (?) dölja sin alkoholism trots att hon drack hårt under minst 30 år. Texten är djupt personlig men också allmängiltig. Jag tror att barn till alkoholister och andra medberoende känner igen sig i Schulmans skildring. Han sätter ord på alla ambivalenta känslor inför den missbrukande och den ständigt närvarande oron och sorgen.

Ändå undrar jag om boken varit aktuell för publicering om inte Alex Schulman varit en offentlig person? Det förutsätts att läsaren känner till vem Amanda är, (Alex fru), och jag tänker att boken först och främst är ett sätt för författaren att förstå och bearbeta. Men vid ett tillfälle i boken bränner det till och Alex släktrelationer blir intressanta. Lisette var dotter till författaren, kritikern och kulturpersonligheten Sven Stolpe, en man med oklanderligt rykte. Innanför hemmets dörrar var han dock en helt annan person.

När Alex Schulman för några år sedan drev den ökända bloggen tillsammans med sin bror Calle nämndes brödernas släktskap med Stolpe. Upprördheten över brödernas elakheter var stor och jag minns att ett antal indignerande personer menade att Sven Stolpe måste vända sig i sin grav  över innehållet på barnbarnens blogg. I själva verket var kanske brödernas behov av att gå i polemik med allt och alla ett socialt arv från morfadern och kanske såddes fröet till Lisettes behov av att bedöva sig med alkohol av hennes far?

Glöm mig, som det står i ett sms från Lisette till Alex, är en god bok i sin genre, men den är inte min favorit till priset Årets bok 2017. Priset som delas ut under bokmässan i Göteborg är ett läsarpris och eftersom den här typen av skildringar brukar vara omtyckta tror jag att Alex Schulman har en hygglig chans.

Utgiven på Bookmark 2016.

Publicerat

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Orden kryper ur sidorna och in under min hud. När jag efter drygt 700 sidor lägger ner boken är jag fullkomligt dränerad på känslor. ”Ett litet liv” är en av de mest uppslukande romaner jag någonsin läst. Jag har förstått, via mitt flöde på sociala medier, att många delar denna upplevelse.

Kort sagt handlar det om Jude och hans vänner Malcolm, JB och Willem. De träffas på collage och förblir nära varandra när de efter avslutade studier bosätter sig i New York. Jude är svårt skadeskjuten både fysiskt och psykiskt, hur illa det egentligen är döljer han nogsamt för sin omgivning. Läsaren vet förvisso inte allt, men betydligt mer än hans vänner.

Läsningen fullkomligt kramar skiten ur mig. Visst finns det mängder att ifrågasätta, men det blir liksom inte av. Judes liv, hans öde överskuggar allt. Jag kan inte värja sig. Texten är lång, detaljrik och omständlig och borde därför ibland kunna vara tråkig. Men nej, den flödande ordrikedomen sköljer över mig och jag kan inte värja sig mot känslostormarna som den framkallar.

Jag antar att det är så här stor litteratur fungerar. Det finns ingenting att fundera över, berättelsen har tagit över.

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2016. Översättning av Niclas Nilsson. Ett litet liv är nominerad till Årets bok 2017.

Publicerat

Frukostintervju med Pontus Ljunghill

Hans historiska deckare En osynlig och Lykttändaren har golvat oss. Den sistnämnda är väldigt välförtjänt nominerad till Årets bok 2017. Naturligtvis måste vi följa upp med en frukostintervju.

God morgon Pontus! Vad äter du till frukost?
Min standardfrukost brukar numera bestå av ett par hårdkokta ägg, en avokado och en kopp kaffe med mjölk. Tidigare blev det oftast ett par limpmackor med ost, men jag har fått för mig att jag borde dra ner på brödätandet.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag lider av kronisk morgontrötthet och jag befinner mig oftast i ett zombieliknande tillstånd ett bra tag efter att jag stigit upp. Därför läser jag sällan på mornarna utan slötittar mest på morgon-tv. Men jag föredrar en bra roman före morgontidningen vid alla tidpunkter på dygnet.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Kanske kan det vara en bra start på dagen att läsa ett avsnitt i en feel-good roman för att komma in i en positiv stämning. Annars är en bra bok alltid berikande oberoende av när på dygnet man läser den. Bland de absolut bästa böcker jag läst på senare år är Kjell Westös ”Hägring 38” och Helena Henschens ”I skuggan av ett brott” – inte direkt några lyckopiller, men det är böcker som berör och stannar kvar.

Har ett signerat ex av ”Hägring 38” i min bokhylla, älskar Kjell Westö. Vad läser du just nu?
Ingenting för tillfället, men jag brukar läsa mycket på somrarna när jag har semester. Jag är en sådan som gillar att sluka böcker, läsa ut dem på ett par dagar och det kan man egentligen bara göra när man är ledig. Att läsa fem sidor på kvällen innan man går och lägger sig efter en lång arbetsdag har aldrig varit något för mig.  Till den här sommaren har jag bland annat plockat ut Malin Persson Giolitos ”Störst av allt” och Kjell Westös ”Där vi en gång gått” för läsning. Funderar också på att plöja igenom hela Wilhelm Mobergs utvandrar-serie – det har jag velat ända sedan gymnasiet, men det har aldrig blivit av.

Är avundsjuk på dig som har både ”Störst av allt” och ”Där vi en gång gått” kvar att läsa. Fantastiska böcker båda. Vad använder du som bokmärke?
Ganska ofta använder jag mig av det bokmärke som följer med på köpet när man köper en pocket. Annars kan det vara lite allt möjligt, från en vanlig enkel papperslapp till ett spelkvitto för Stryktipset.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
När det gäller skönlitteratur så är böckerna sorterade i bokstavsordning efter författare. Har jag flera böcker av samma skönlitterära författare brukar jag oftast sortera dem efter utgivningsår. När det gäller facklitteratur är böckerna oftast sorterade efter ämne. Sedan finns det delar av mina bokhyllor som är mer kaosartade. I ett par hyllrader har jag också placerat verk som jag använt till research för mina egna böcker.

Tack för intervjun och lycka till med Årets bok 2017! Du är en av mina två favoriter till priset!

Publicerat

Italienska nätter av Katherine Webb

Clares och Ettores kärlek är lika omöjlig som svindlande. De möts av en slump i Apulien i södra Italien. Det är tidigt 1920-tal, Ettore är den utfattige arbetaren och socialisten, Clare är gift med en brittisk arkitekt som är i Apulien på uppdrag av en rik jordägare.  När Clare tillsammans med sin styvson anländer till staden Gioia del Colle är ingenting som förväntat. Staden är smutsig och förfallen, dess befolkning är utblottad, kampen om de få dagsverken som erbjuds är hård.

Fattigdomen och svälten föder våld och då oroligheterna eskalerar tvingas Clare, jordägarens hustru Marcia och styvsonen Pip att lämna staden för att vistas på familjens Masseria. ( En bondgård byggd som ett fort). Allting förbryllar Clare, varför har hennes make accepterat det märkliga uppdraget och varför hindrar den rike jordägaren henne och Pip från att återvända till England? Hon skräms av de män som vaktar masserian och förfäras av deras sätt att behandla sina arbetare. Hennes lindring blir Ettore som förts till masserian efter en olycka.

Låt er inte förledas av det stillsamma och vackra omslaget, romanens fond är förvisso en kärlekssaga men främst är den en skildring av Apuliens historia, kampen mellan socialister och fascister i början av 1920-talet.  Katherine Webbs roman är komplex och väl berättad med ett galleri av vältecknade karaktärer. Med smärtsam noggrannhet skildras Ettores och hans gelikars förtvivlande kamp mot hunger och för anständiga livsvillkor. I vissa delar är skildringen så stark att jag nästan kan höra ett avgrundsvrål från boksidorna.  Med samma noggranna patos skildras Clares utveckling till en självständigare och mognare kvinna som möjliggör att hennes förhållande till sin make och styvson tar en ny väg. Jag tycker om henne och jag är glad att jag fick lära känna henne. Italienska nätter är nominerad till priset Årets bok 2017 och en vinst vore välförtjänt.

På bokens omslag längst ner till vänster ser ni förresten en skymt av den italienska regionen Apuliens små konformade stugor, Tulliers. Förekommer i boken precis som masseriorna som också återges på bokens omslag.

Utgiven på Historiska Media 2017, översatt av Annika Sundberg.