Den enda boken på bokrean

Jag köpte en bok på bokrean: Det är tvåhundrasextio mil mellan Finistère och Stockholm . Bodil Malmstens fem loggböcker ”koncentrerade till textform” som förlaget säger. Jag har de fem loggböckerna plus det mesta annat som BM skrivit, lästa om och om igen. Med den här boken – 550 sidor – vaggas jag in i känslan av att jag läser något nytt och det känns bra.

När jag första gången läste den fjärde av loggböckerna Och en månad går fortare nu än (för ganska så precis 10 år sedan) funderade jag över dedikationer. För i samma veva hade jag hittat konstnären David Svensson och hans  Dedicated som består av olika dedikationssidor i böcker. Till Julia. Till mor. Till min älskade.

Visst är det fint med tryckta dedikationer! Jag grubblar alltid på vem det kan vara. Nuförtiden har författaren en lång tack-lista på slutet där alla tackas, alltifrån äkta maken till killen som sålde den dubbla espresson så att inspirationen kickade in. Rätt trist. Men dedikationen, till en eller ett par personer, den gillar jag.

Så vad tycker ni? Dedikation eller tacklista? Eller man kanske inte behöver välja?

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Sommaren rusar på. Den sista juli idag*. Jag har just varit ute på Artipelag på Värmdö och tittat på konst. Jag gillar David Svensson som fanns utställd med flera verk. Gå in på hans sida och titta på fina bokcollage.Exempelvis  Dedicated som består av olika dedikationssidor i böcker. Till Julia. Till mor. Till min älskade.

Visst är det fint med tryckta dedikationer! Jag grubblar alltid på vem det kan vara. Nuförtiden har författaren en lång tack-lista på slutet där alla tackas, alltifrån äkta maken till killen som sålde den dubbla espresson så att inspirationen kickade in. Rätt trist. Men dedikationen, till en eller ett par personer, den gillar jag. Jag tror att jag ska göra ett eget collage av sådana. En homage till David Svensson. Och till dedikationen.

Det här är till Maria Westin* *

Så dedicerar* *  * Bodil Malmsten sin senast bok Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Jag läser Bodil Malmsten därför att hon ofta ger mig saker att tänka på, skriver jag i en bloggy om en av hennes tidigare böcker. Den här texten, hämtad från Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, tänker jag till exempel på:

Jag går till kyrkogården för att komma överens med döden. Och det känns inte som om det är något att bråka om. Men det här med att samla ihop alla döda bakom en stenmur, det verkar tvångsmässigt.

Är man inte gruppmänniska i livet, så inte blir man det för att man dör.

Förmodar jag.

Det är ingen skillnad . Den här boken med det långa namnet ger mig också saker att tänka på och jag tänker lika bra. Men jag kan bara inte välja ut vad jag ska citera.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Bodil Malmsten. Utgiven av Modernista 2012.

_____

* Under detta hjärtslag hann jag läsa klart 13 böcker. Det känns fint.

* * Jag undrar vem Maria Westin är.

* * * Eftersom jag satt och grubblade över stavning för dedicera tänkte jag att ni kanske också gjorde det?