Kan innehålla spår av Tommy Roos av Cecilia Klang

Åh Tommy! Jag är på din sida direkt.

Den här romanen har en klassisk utgångspunkt på det viset att part ett i relationen lever på och tycker att det tickar väl och går? Inte har man funderat så mycket på om man är lika kär som förr, men det är man väl. Part två har däremot tröttnat för länge sen, men ordnar ett möte hos parterapeuten för att få rätsida.

Och så släpper part två bomben: Jag vill skiljas, jag har träffat en annan. Sedan två år.

Jag blir så otroligt upprörd. Hur kan man göra så? Det är så illojalt, fegt och respektlöst att inte berätta långt tidigare för sin partner, och dessutom att droppa en sån livsomvälvande grej hos terapeuten!

Men det är ju en bok, lugnar jag nu mig själv, och greppet gör att jag tycker än mer om Tommy. Han kämpar på. Ner i gropen av chock och ilska till att börja med, med för mycket alkohol och utbrott. (Man önskar alla en sådan god kompis som Tommy har i barndomsvännen Chabbe, optimistisk och peppande.) Och nu hotas dessutom fabriken av nedläggning.

Vi är i småstaden, alla vet allt om alla. Tommy trivs här och det blir en bra kontrast där exfrun Martina inte bara har en inredningsbutik som plockar in omvärldens trender, utan också att den hon blivit kär i är en fransk fotograf. Tommy har sin bakgrund som rocksångare i ett band och till persongalleriet infogas också den internationellt berömda operasångerskan vars karriär gått i kras och hon tvingas återvända till barndomsstaden.

Jag läser verkligen med glädje den genommänskliga berättelsen om Tommy Roos. Han utvecklas under romanens gång, så klart, och får vidgade vyer och tankar. Och man önskar verkligen den mannen allt gott. Hur ska det gå?

Kan innehålla spår av Tommy Roos. Cecilia Klang. Utgiven av Bokförlaget Polaris 2022.

Dags för Breakfast Knitting Club 🧶🧶🧶

Jag stickar ungefär lika mycket som jag läser. Två–tre timmar varje dag. Ibland gör jag båda samtidigt, ibland var för sig. På 80-talet stickade jag, som så många andra, otroligt mycket. Jag tyckte om vitt bomullsgarn eller färgglada garner i konstmaterial. Här är en typisk 80-talsutstyrsel som jag kunde hittas i (min mamma intill).

En annan falang på den här tiden ägnade sig åt ullgarn och att växtfärga dito. Det föresvävade aldrig mig att ha sådana dova färger och dessutom i stickiga ullgarner! Men när min stickning tog ny fart igen för några år sedan tog jag ullen till mitt hjärta. Och numera vill jag absolut både klä mig i och färga i alla möjliga naturfärger.

Ju mer jag stickar desto mer gillar jag bra böcker om stickning och garn. Det får inte bara vara en samling mönster. Nej, jag vill lära mig av experterna om hur de tänker. Hur gör de när de sätter ihop färger, väljer motiv, bestämmer garn? Vilka tips och tricks har de att rekommendera med sin långa erfarenhet? Sådant tycker jag är avgörande för att en stickbok ska bli intressant. Här är tre sådana som kommit i min väg:

I Stickning & växtfärgning säger författaren Signe Siemsen att” färga med växter är som att måla av naturen, med naturen som målarfärg, på naturen som canvas”. Hennes bok är som ett naturens konstverk i sig, med inbjudande vackra bilder (av Jessica Sidenros). Men grejen med boken är att den är så detaljerad, pedagogisk och djuplodande för ett lära sig om bra växtfärgande. Hur man gör, och inte gör för den delen, i alla de olika stegen. Jag uppskattar också hur den beskriver annorlunda metoder, som att skapa spräckligt garn med hjälp av frön och växtdelar, för att få spännande resultat. När garnet är klart och färgat finns ett gäng mönster att sticka. Lika fint och tydligt instruerande. Pangbok helt enkelt!

Carina Olsson bok Fair-Isle-stickning använder färginspiration från både Shetlandsöarna och Gotland. Det jag gillar allra mest i den är hur man kan tänka när det gäller färgval. Carina är enastående i att kombinera färger så att alla kommer till sin rätt. Hon beskriver både hur man kan inspireras av naturen och hur man sedan omsätter sina valda färger till något vackert. Här finns också en rad mönster till vackra fair isle-kläder att sticka. Fantastisk!

Jag har skrivit om Erika Åberg tidigare, men här blir det med bild. På mig! Ur hennes bok Sticka till vardags är den här tröjan Austasjoen hämtad. Hur snygg!

Hela boken är full av snygga och praktiska kläder för alla, att slita på till vardags. Erika skriver: ” Att sticka plagg till sig själv eller andra är att tillverka både skydd och bärbar omsorg. Det är konst, vetenskap och kärlek i den ljuvaste av kombinationer.” Åh! Precis så är stickningen också för mig.

Mer om stickning har jag skrivit. Stickning och växtfärgning finns hos NoK. Fair Isle-stickning finns hos Polaris fakta. Sticka till vardags finns hos Semic förlag.

Frukostintervjun: Sara Blaedel

Häromkvällen firade vi Sara Blaedel och hennes nya bok om Louise Rick som just publicerats på svenska. Maggan har läst flera av Rick-deckarna och gillar skarpt. Ann-Sofie har läst trilogin om Ilka vars farsa lämnar efter sig en begravningsbyrå i USA och en lång rad hemligheter. Spännande läsning i intressant miljö!

Kvällsfester till trots, vi är ju alltid mest intresserade av morgonvanorna så vi frågar:

Hej Sara! Vad äter du till frukost?
Ah, morgenmad – te är viktigt, ett glas med god färskpressad juice och ett löskokt ägg. 

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Tidning! 

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag älskar deckare, så för mig skulle en bra morgonbok vara en härlig deckare med ett bra mysterium. 

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag Nick Hornby ”Nobody Like You” Det är något helt annat än krim, men jag älskar hans böcker. Och så lyssnar jag på Emelie Schepps ”Nio liv”. Jag har verkligen blivit förtjust i ljudböcker, jag lyssnar när jag går promenader och kör bil.

Och så funderar vi över vad du använder du som bokmärke?
Oftast blir det en hopvikt postit lapp – eller något annat bra som finns nära till hands! 

Skriver på något nytt?
Just nu skriver jag på den kommande Louise Rick-boken! Den ges ut i Danmark senare i höst 🙂 

Den ser vi framemot! Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Jag är inte med i någon bokklubb, men älskar bokklubbar! Jag tycker det är jättebra att få rekommenderade böcker som man inte nödvändigtvis själv skulle ha hittat.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Mina egna böcker är sorterade efter språk de givits ut på, andras böcker sorterar jag på namn. 

Tusen tack för intervjun och den trevliga sommarfesten!

Foto: Les Kaner

Bokfrukost om Sockerormen av Karin Smirnoff

Det är tidigt 80-tal i Södertälje när underbarnet Agnes kommer till världen. Flickan som är genommusikalisk och har en medveten tankeförmåga redan som spädbarn. Hennes liv kommer inte att bli lätt, hennes mor är en grym kvinna, (grym i ordets ursprungliga betydelse), som efter att ha berövats sin ungdom genom graviditeten förvägrar sin flicka ett anständigt liv. Agnes lär sig navigera och söka sig till barn som är som hon, ensamma och musikaliska. Det är mörkt, horribelt och drastiskt, det är omöjligt att sluta läsa trots det förfärande skeendet.

Smirnoff debuterade sent som författare precis som Tessa Hadley och Nina Lykke. Alla tre var fullfjädrade vid debuten, det är således aldrig för sent att debutera som författare.

 Några röster från morgonens diskussion:

  • Golvad av romanen från sida 1!
  • Inte läst hennes omtalade janakippo-trilogi, men blev väldigt förtjust i hennes sätt att skildra barnens verklighet
  • Jag har bott i Södertälje, kul med miljöerna
  • Sugs in i denna värld som är  så vidrig, ändå är det njutbart att läsa
  • Älskar Smirnoffs språk!  
  • Den magiska realismen ger Garcia-Marquez vibbar
  • Dyster läsning med annorlunda grepp
  • Boken har en slags Noren-anda, skulle utan tvekan passa bra på scen
  • Läste 6 kapitel men fick sluta sen, blev för hemskt
  • Har svårt att läsa när det bara är huvudsatser
  • Lyssnade, bra inläsning och jag  gillar verkligen hennes språk
  • En trend just nu med elaka mammor eller?
  • Susanna, vem var hon egentligen? Skulle vilja veta mer. Läst att det kommer en fortsättning kanske det blir mer Susanna då?
  • Barnen är betraktare av en obegriplig vuxenvärld som de inte kan värja sig mot. De ser varandra eftersom de instinktivt vet att de har det gemensamt att ”deras”vuxna är opålitliga
  • Jag älskade elefantscenen på Skansen när Agnes samtalar med elefanten
  • Vad världsvana barnen var vid resan till Paris, kanske blev den detaljer mer konstig än magisk

Utgiven på Bokförlaget Polaris 2021.