Tomas Bolme läser Leif GW Perssons kriminalkomedi Linda som i Lindamordet.

linda---som-i-lindamordet-roman-om-ett-brott[1]I startgroparna inför att påbörja läsningen av Bombmakaren och hans kvinna, Leif GW:s senaste bok, kommer jag att tänka på den i rubriken nämnda ljudboken. Tomas Bolme läser lågmält humoristiskt och sällan har jag skrattat så mycket åt en uppläsning, detta trots viss förfäran. Det handlar naturligtvis om den oefterhärmlige Evert Bäckström, ni vet kommissarien med den grandiosa självbilden, som i Lindamordet skickas till Växjö för att leda utredningen av ett spaningsmord. (Hur någon kom på idén att överhuvudtaget skicka Bäckström berodde på semester och brist på folk). Innan Lars Martin Johansson är tillbaka på jobbet och kan skicka ner kompetent folk har Bäckström hunnit roa oss hugade läsare en hel del. Fast här måste jag om än motvilligt försvara Bäckström, han är inte helt tappad bakom en vagn när det gäller praktiskt polisarbete, det är hans livsinställning och personlighet som är problemet.

Jag vill påstå att Tomas Bolmes uppläsning lägger ytterligare en dimension till Bäckströms bravader i Växjö, boken är helt enkelt är ännu bättre i ljudboksform. Det låter som om Bolme njuter lika mycket av den humoristiska i texten som vi lyssnare. Fast boken är inte bara rolig, GW har fått mycket beröm för sin skildring av hur polisen arbetar vid ett spaningsmord. Det meningslösa i mordet på den unga polisstuderande Linda griper även det tag i läsaren.

För de mer nördiga kan det avslöjas att det är i Lindamordet som Bäckströms legendariska guldfisk Egon mister livet. (Egon är den enda levande varelse som kan få Bäckström att känna sympati.) Vet ni förresten att även kommissarie Roy Grace i Peter James deckare är ägare till av en guldfisk? Graces guldfisk heter Marlon efter Marlon Brando, vem eller om Egon är döpt efter någon vet jag inte. Marlon blir dock betydligt äldre än Egon, nästan så gammal så att jag börjar fundera hur lång medellivslängden på en guldfisk kan vara.

Jag tänker snart göra slag i saken och se den amerikanska kriminalkomedin Backstrom, baserad på karaktären Bäckström. Visserligen har GW själv sagt att han tycker tv-serien är dålig men jag måste bara se amerikanernas skildring av Bäckström, jag är ju säker på att de som skapat serien måste ha skrattat lika mycket åt Bäckströms sejour i Växjö  som jag har. Och så är jag förstås nyfiken på vad Bäckströms supersalami heter på amerikanska? Okej, jag förstår att supersalamin  förmodligen inte nämns i tv-serien, jag får väl nöja mig med några av Bäckströms andra självgoda formuleringar.

Linda som i Lindamordet gavs ut 2005, en ny utgåva av ljudboken kom på Bonnier Audio 2014.
Jag är dock besviken på att Lindamordet saknas i Storytels utbud! Skärpning!

Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren.

9789146222224[2]Vad jag har skrattat under lyssningen av denna bok! Det är dock ingen lättviktare gömda i de humoristiska formuleringarna finns mycket visdom. Det är inte heller någon kokbok utan snarare ett inlägg i 2000-talets stora folkrörelse ”kostrådgivning”. Jag ska erkänna att jag höll på att skratta ihjäl mig över kopplingen kostrådgivning och folkrörelse.

För hon slår ju huvudet på spiken! Alla, i princip alla, har ju en klart formulerad åsikt om vad som är hälsosammast och bäst att inmundiga. Om något ätbart fångar vår blick i kollegans medhavda matlådelunch är inte den spontana frågan om det är gott, utan om det är nyttigt.
Vi svenskar betraktar måltiden utifrån ett intellektuellt nyttighets och överlevnads-perspektiv istället för att låta våra sinnen uppleva smak, textur och doft i kombination med trevlig samvaro runt matbordet.

Det finns recept i boken men inte så många, istället tar hon fasta på vettiga praktiska råd om hur man kan gå till väga i när man lagar mat, kombinerar smaker och inte minst handlar mat. Ett kapitel i boken vänder sig till föräldrar med ” hen äter ingenting-oro”. Hon har en jordnära syn på barn, föräldrar och den källa till konflikt som mat kan frambringa. Hon påpekar att barn sällan lider av näringsbrist eftersom deras unga kroppar har ett utmärkt fungerande näringsupptag. Hon lägger försiktigt till att saken är en annan när det gäller våra äldre, deras åldrande kroppar har ibland förlorat förmågan att ta upp näringen i maten. Detta sistnämnda talas det väldigt lite om i medier och inom folkrörelsen ”kostrådgivning” i alla fall enligt mig.

Jag lyssnade på bokens författaruppläsning och den är jättebra! Jag älskar att höra hennes aningen avmätta stämma läsa för mig om korta manliga chefer, hur jobbigt det var för stenåldersmänniskorna att jaga samt varför man ska avundas livsnjutande gubbar.

Hon har inspirerat mig  att googla på resor till Antwerpen, men jag kanske kommer över det och åker till Travemünde i stället. Jag ska bara tillägga att om just du som läser detta är bekymrad över ett icke ätande barn kan jag trösta dig med att jag är mor till den flicka som på sin tid var Norra Europas kräsnaste unge. Hon är numera leg. dietist och producerar ofta foton på egenhändigt tillagade läckra rätter som förutom att de är jäkligt goda också är näringsriktiga. Ibland innehåller rätterna även fullkorn. Om du vill veta varför jag nämner fullkorn i detta sammanhang måste du läsa  Tio lektioner i matlagning. Du lär skratta när du avnjuter avsnittet om dietister och fullkorn. Varför jag börjat googla på resor till Antwerpen förstår du också om du lyssnar eller föralldel läser boken.

Tio lektioner i matlagning är utgiven av Wahlström & Widstrand 2013, ljudboken är producerad av Bonnier Audio 2014. Jag lyssnade via Storytel.