Barn-bokklubbar om Nisseboken och Världens bästa fest

Åh, den där skolan va, säger jag. Vi hinner inte med våra klubbar så mycket jag vill. Skolka för att läsa och diskutera böcker verkar vara ett dåligt alternativ för mina barn-bokklubbare. Men nu har vi träffats!

En av klubbarna behövde något rappt och kul och lättläst. Då kom Trubbelmakarna – Världens bästa fest i vår väg och den tog vi oss an.

Här möter vi Malva Persson Pettersson tolv år och är världsbäst på det mesta. Därför är det väl ingen tvekan om att det är hon som ska fixa årets skolfest! Det ska bli extra allt, verkligen! Problemet är att kompisarna i klassen verkar ha blivit förändrade över sommarlovet och inte alls inne på samma grejer som Malva längre. Men vad tusan! Nåja, det ska väl inte hindra. Det är bäddat för kaos och bekymmer förstås.

Jo, säger vi, det är bra bok men somliga av oss är nog lite för gamla. 12-åringen tyckte i sig att boken var bra, men lite barnslig. Berättarstilen är lätt och ”tokrolig” och det tillsammans med allt som händer gör att läsningen går snabbt framåt. Fanns det något mer än att roa oss (bra nog!)? Nja, oklart budskap, säger klubben. Kanske ”ljug inte då” eller ”lite inte helt på dig själv”. Jag, klubbens äldste, tycker att boken också tar upp det här med att gå från barn till ungdom i otakt med kompisarna på ett trevligt sätt.

Vi lägger till att vi gillar illustrationerna som är gjorda av Jojo Falk.

I småbarns-bokklubben läste vi Nisseboken häromveckan. Wow, vilken succé! Jag har några jular följt Nissar och Nissor som flyttat till hos barnfamiljer för att där ställa till bus eller helt enkelt ordna sig en skön tillvaro i ett hörn. Jag vet inte om den trenden är över nu, men Nisseboken kan definitivt skapa nytt intresse.

Det här är en slags kombinerad sagobok och faktabok. Vi får följa den lilla nissen Tick som lotsar oss genom sin nissevärld. I detaljerade beskrivningar får vi veta verkligen allt. Se här: alla prylar som Tick gillar!

Jag utfärdar en varning: det tar tid att läsa den här boken. MYCKET tid. Och det man missade under de första timmarna får man ta igen när man läser den andra gången. Och tredje och fjärde. Underbart!

Världens bästa fest av Måns Nilsson & Isabelle Riddez. Illustrationer av Jojo Falk. Utgiven hos Bonnier Carlsen 2025.

Nisseboken av Loes Riphagen i översättning av Olov Hyllienmark. Utgiven hos Natur & Kultur 2025

Mer om barn-bokklubbar finns här

Tre böcker om Kulla-Gulla

Läste ni Kulla-Gulla när ni var barn”, frågade jag Alla Mina Barn. Själv gjorde jag det då rakt inte. Visst har jag typ alltid hört talas om barnhemsflickan som kommer till Kulla, hur flera böcker berättar om hennes liv och leverne. Att det så småningom visar sig att hon egentligen är en herrskapsfröken. Men läst dem har jag inte. Hittills.

För nu, när  böckerna firar 75 år, tar jag mig an de tre nyutgivna böckerna. De börjar med att Gulla kommer till den fattiga familjen Karlberg, som har fem barn, och hon får slita hårt för sitt uppehälle. När mamman i familjen blir sjuk lovar Gulla henne att alltid ta hand om barnen. Via en rad hinder och bekymmer löser det sig väldigt väl på slutet av tredje boken där Gulla och hennes barnaskara flyttar in på herrgården.

Första boken läser jag, de andra två lyssnar jag till. I ett svep faktiskt för jag ville gärna veta hur de går. Nog gillar man Kulla-Gulla, att hon bryr sig om människor, tar itu med problem och att hon står på sig med ödmjukhet. Jag tycker allt att böckerna står sig idag, framförallt de två första . De är fint inlästa av Sofia Pekkari.Till vintern sätts berättelsen upp som pjäs på Stadsteatern Det låter spännande och jag ser fram emot se föreställningen. Tills dess får jag grubbla lite om jag vill ta itu med fler berättelser om Kulla-Gulla eller bara nöja mig.

Martha Sandwall–Bergström. Kulla-Gulla. Kulla-Gulla håller sitt löfte. Kulla-Gulla vinner en seger. I nyutgåva av Bonnier Carlsen 2020

Frukostintervju med Karin Erlandsson

Häromdagen drack vi eftermiddagste med Karin Erlandsson vars böcker om Ögonstenen nu ges ut på BonnierCarlsen. Men det räcker ju inte med det. Vi vill ju veta allt om frukostvanorna.

Copyright/fotograf: Juha Törmälä

Godmorgon Karin! Vad äter du till frukost?
Jag äter havregrynsgröt med mandelmjölk och svarta vinbär. Till det en stor kopp kaffe.

Vad läser du helst till frukost?
Tidningar. Jag prenumererar på tre (en lokal åländsk, en lokal
tidning från mina hemtrakter i Finland och DN) och läser alla på i-pad. Föredrar papper, men portot till Åland fördubblar
prenumerationskostnaderna så jag är tvungen till skärm.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Någon med korta kapitel så jag förmår avbryta läsningen. Ingenting för spännande, då fastnar jag också. Hm, en halvtaskig roman med korta kapitel, vad skulle det kunna vara? Nej, nu vet jag! Jag läser regelbundet om Merri Viks Lotta-böcker, och det är den perfekta morgonläsningen. De är dessutom små böcker till formatet, så de ryms
på bordet bland alla mjölkförpackningar och barn.

Åh, Maggans favoriter! Vad läser du just nu?
Jakobsböckerna, Jag for ner till bror och en massa hästböcker
(jag rider men har blivit rädd för hästar. Försöker avvärja rädslan
genom att läsa.).

Skriver du på något nu?
Jepp, jag har börjat på en ungdomsserie. Och så kommer två böcker
ut i Finland i höst som jag filar på ibland.

Vad använder du som bokmärke?
Hundöron i böcker är minnen av tidigare läsningar. Så inget
bokmärke; jag viker ner sidan. I biblioteksböcker vågar jag inte göra
så, då använder jag det som ligger närmast till hands, typ ett kvitto
eller en (förhoppningsvis betald) räkning.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar
böckerna i hyllan?

Åh, bästa frågan! Jag sorterar enligt genre, både traditionella
genrer som ”genusvetenskap” och ”deckare” och mer påhittade genrer
som ”roliga böcker” och ”fakta i pocketformat”. Jag tycker om att
placera oväntade böcker bredvid varandra, jag tror till exempel att
Selma Lagerlöf och Haruki Murakami skulle ha en del att prata om, så
deras böcker står intill varandra, liksom Stephen Kings och Väinö
Linnas böcker.

Bra ordning! Tack för intervjun och ha en fortsatt trevlig dag!

Unga kvinnor av Louisa May Alcott

Jag har haft Unga kvinnor på min ”att läsa lista” under många år, att jag äntligen kom till skott är Elena Ferrantes förtjänst. Unga kvinnor spelar en betydelsefull roll i Min fantastiska väninna och jag älskar scenen i filmatiseringen där Lenu och Lila sitter tätt ihop och läser i sitt tummade exemplar. I bakgrunden skymtar det fattiga gråa bostadsområdet i Neapel där flickorna växer upp.

Little Woman, som boken heter på originalspråk handlar om fyra systrar i inbördeskrigets USA. Fadern är inkallad och familjen har förlorat en del av sin förmögenhet. Flickorna är rara, glada och käcka som så ofta i äldre böcker om flickor för flickor. Med moderna ögon sett är kanske boken aningen moraliserande, men jag gillar systrarna March och bokens andra karaktärer. Det finns glädje i det lilla och människorna är vänliga och omtänksamma med varandra. Helt tvärtemot den kalla råa verklighet som Lenu och Lila levde i. Jag känner mig löjligt glad över att Neapeltjejerna fick läsa Unga kvinnor och kunde uppleva en helt annan verklighet. (Jo, jag vet att Lenu och Lila är romankaraktärer och inte finns på riktigt).

Om ni ännu inte läst Neapelkvartetten så rekommenderar jag er att göra det! Efter att ni läst första delen Min fantastiska väninna, sticker ni emellan med Unga kvinnor. Ger Ferrantes fantastiska kvartett ytterligare en dimension.

Utgiven av Bonnier Carlsen 2016, översättning Sonja Bergvall.