Jag håller alltid tummarna för Joyce Carol Oates när det är nobelprisdags. En av hennes bästa romaner heter på originalspråk: Middle age: A Romance, den mer mjäkiga svenska titeln är Mitt i livet. En intetsägande titel på en fantastisk roman. Berättelsen om Adam Berendt, mannen som alla i den idylliska New York-förstaden trodde sig känna, men som bar på en sorg så stor att den måste försonas, är vacker och sorgsen. Faktiskt skulle jag beteckna samtliga böcker på bilden som vackra och sorgsna fast på väldigt olika sätt.
Det var vi som var Mulvanys räknas som ett av Oates mästerverk och det med rätta. Yngste sonen Judd skildrar hur den tätt sammanhållna familjen Mulvaney sakta börjar falla sönder efter ett övergrepp. Blonde känns som en roman som de flesta läst eller i alla fall känner till, Oates fiktiva tolkning av Marilyn Monroes liv. Det tredje boken på bilden har jag inte läst sedan jag var 18. Min första Oates och jag kände mig förvirrad, tyckte mig förstå att den fanns en undertext som jag inte begrep. Blev fascinerad av Oates dock och har sedan dess följt hennes författarskap även om jag inte läst allt. Vad det gäller Gör med mig vad du vill, har jag under många år tänkt läsa, om men inte kommit till skott, den är ju en tjockis. Förmodligen därför jag läste den, var besatt av tjocka böcker som ung vuxen.