Etikett: HarperCollins Nordic

Publicerat

Barnvakten av Joyce Carol Oates

Varje år när det är dags för Nobelpriset håller jag tummarna för Joyce Carol Oates.  Älskar hennes författarskap och hennes otroliga förmåga att gestalta människans psykologi.  Jag blev därför jätteglad när jag såg att hon belönats med det nyinstiftade litteraturpriset Sjöjungfrun som framöver kommer att delas ut på bokmässan i Göteborg. Jag blev naturligtvis också glad när jag blev varse att hennes senaste roman Barnvakten var nominerad till årets bok. Fast ärligt talat blev jag nog mest förvånad, trodde kanske att denna skoningslösa och mörka skildring av en ung hemmafru i 70-talets Detroit skulle vara för litterär för en Årets bok-nominering? Det är en bra roman, Oates är alltid bra, men som inkörsport till hennes författarskap skulle jag nog rekommendera något annat. Som till exempel ”Det var vi som Mulvaneys” eller ”Mitt i livet” som heter ”Middle age: A romance på originalspråk. Fantastiska romaner båda två! 

Oates var på Kulturhuset i Stockholm när Barnvakten släpptes i höstas. Jag var där och ställde mig förstås i signeringskön efteråt, ville väldigt gärna ha mitt exemplar av Barnvakten signerad och se min idol på nära håll. Det tog lååång tid att komma fram.  Oats tyckte om att prata med sina läsare och flera läsare vill ha mer än en bok signerad.  En äldre dam med rullator fylld med Oates-böcker rullade förbi hela kön och ställde sig först. Hon lär ha fått alla sina böcker signerade och en rejäl pratstund. När det blev min tur sa jag något i stil med fram ”I really love your books” Oates log, såg mig i ögonen och sa : ”thank you, Maggan.” Gott så.

Barnvakten utgiven på Harper Collins Nordic 2023. Översatt av Fredrika Spindler.

Publicerat

Ett samtal om Sorgen Lyckan Livet av Meg Mason

Nu har vi läst en riktigt intressant roman och vill diskutera. En mörk gripande roman, om psykiskt ohälsa och Martha som aldrig riktigt kommer igång med sitt liv.

Maggan: En feelgood trodde jag, men se där hade jag ju helt fel. Tyckte väldigt mycket om romanen men upplevde den som djupt tragisk. Marthas sjukdom upptäcks i tonåren, men stigmatiseringen av psykisk ohälsa gör att hennes liv och åren går utan att hon får hjälp.

Ann-Sofie: Jag läste den i ett svep för det är lätt att bli uppslukad av den. Från början tycker man ju inte särskilt mycket om Martha. Hon krockar med alla, är självupptagen och behandlar sin man helt otroligt dåligt. Men jag tycker författaren skriver fram hennes problem och historia så elegant och snyggt. Som ett pussel och man fattar mer och mer vad det är som hänt. Jag tycker överhuvudtaget att personerna runt Martha är intressanta och välberättade. Hennes syster är ju en spännande karaktär också, eller hur? Och vad säger du om mamman?

Maggan: Har aningen ambivalent inställning till mamman, på ett sätt tänker jag att det är på grund av henne som Martha inte kommer vidare i livet eftersom mamman är hennes ”rollmodell”. Fast mot slutet ändrade jag mig nog lite. Mamman kom fram i ljuset med vem hon egentligen var.

Ann-Sofie. Exakt så. Man ändrar sig om alla och vill både skylla på dem och förstå deras agerande. Det är ju ingen feelgood, men utan att spoila måste vi väl ändå säga att saker faller på plats?

Maggan: Sant. Intressanta karaktärer, pappan, syrran och inte minst Marthas man Patrick som är en ängel, förstår inte hur han kan vara så snäll? Eller kanske han inte är det ändå? Han är medberoende i allra högsta grad. Hela familjen är medberoende i och för sig och de är av den sort som inte får tummarna loss. I vilket fall som helst är familjedynamiken fantastiskt skildrad.

Ann-Sofie: Jag tänker att Patrick faktiskt älskar Martha så mycket, men också att han haft en så usel uppväxt. Vi kan avsluta med så bra citat från honom som jag tänker på rätt ofta:

Utgiven på Harper Collins Nordic 2021. Översatt av Camilla Jacobsson.

Publicerat

Happy fat av Sofie Hagen ”Hur du tar plats i en värld som krymper dig”

Ett djupt personligt debattinlägg av den danska ståuppkomikern Sofie Hagen som varit tjock hela sitt liv. Hon dissekerar vår tids sociala smalhetsideal och skjuter det i sank; jag som trodde jag var hyfsat medveten får helt nya insikter. Dessutom får jag skratta en hel del.

Jag har nog aldrig riktigt förstått vidden av hur tjocka människor osynliggörs och förlöjligas inte minst inom populärkulturen. Det sistnämnda tar mig tillbaka till hur man skildrade bla. kvinnor, homosexuella och svarta människor tills för bara några år sedan.  Jo, jag vet att det är mycket kvar att göra även där, men vad jag vill ha sagt är att när det gäller tjocka människor, har vi inte kommit någonstans överhuvudtaget!  

Att kommentera eller öppet oroa sig för tjocka människors hälsa är socialt acceptabelt. De anses vara ohälsosamma och kosta vården pengar. Att det är en människa och individ man ”fettskamnar” är ingenting som hindrar en glappande käft. När Sofie söker läkare för att få preventivmedel får hon istället en lektion om viktminskning av läkaren. Hon går från läkarmottagningen utan att få råd och recept om det hon kom för.

Under läsningen tänker jag en hel del på min mamma. (Som inte finns mer). Hennes allra finaste komplimang till mig var alltid ” Vad smal du är!” Jo, jag har bantat hela mitt liv med okej resultat tills jag för några år sedan passerade 50 och gav f-n i alltihop. Jag är rundare nu och har fått en del kommentarer kring detta. Bäst minns jag den jämnåriga damen som menande utbrast:
”Du som brukade vara så smal! Själv väger jag precis som när jag bara var 30.”

Jag borde anat allt det som Sofie skriver om!

Utgiven på HarperCollins Nordic 2020, översättning av Rebecka Edgren Aldén. Fint förord av Stina Wollter.

Publicerat

Jägarinnan av Kate Quinn

En utomordentligt underhållande historisk spänningsroman. Perfekt litteratur för den genomförkylda människa som var jag, under förra veckan.
Nina Markov växer upp under fattiga förhållanden vid Bajkalsjön i Sibirien. Hennes våldsamma och grymma far ”lika galen som ett vildsvin som fått i sig vodka” driver henne på flykt genom det väldiga Sovjetunionen. Hon kommer med tiden att ingå i den sovjetiska flygdivision av kvinnliga stridspiloter som av tyskarna kallades för die narchthexen, Natthäxorna. Efter att mirakulöst nog överlevt andra världskriget blir Nina brittisk medborgare och hamnar i Wien där hon tillsammans med två av bokens andra huvudkaraktärer, Ian och Tony, jobbar med att spåra nazister. Överst på listan finns den ökända jägarinnan, en kallhamrad mörderska med många liv på sitt samvete.  

I Boston, på andra sidan Atlanten finns Jordan, en ung kvinna med drömmar om att bli fotograf. Hennes liv förändras då hennes pappa, änkling sedan många år, träffar en ny kvinna att älska. Kvinnan Anneliese, är krigsflykting från Tyskland med en rar liten dotter, Ruth. Jordan gläds åt pappans lycka och förälskar sig i sin nya syster, men styvmodern förbryllar Jordan, är hon verkligen den hon utger sig för att vara? I ett obevakat ögonblick råkar Jordan ta ett foto av Anneliese där hennes minspel visar någon annan än den varma vänliga kvinna som pappan förälskat sig i.

De kvinnliga karaktärerna dominerar och driver boken och i författarens efterord finns intressanta uppgifter om verklighetsbakgrunden. Ett mycket gott hantverk av Kate Quinn och en fin översättning av Helena Dahlgren.

Utgiven på HarperColllins Nordic 2020.