Bokfrukost om Violeta av Isabel Allende

Violeta är till åren kommen när hon sätter sig ner och skriver brev till sin dotterson Camilo i ett försök att ge honom familjens historia. Violeta föddes 1920 och kommer att dö 2020, född under en pandemi och död under en annan. Hon skriver sin historia kronologiskt och aningen redogörande och det är här våra meningar går isär, några tycker det fungerar utmärkt, andra menar att romanen i längden blir platt. Violetas liv, (och släkten de Valles), har minst sagt varit dramatiskt, hon är stark och fri men faller ändå för helt fel man, vilket ger henne många sorger. 

Det latinamerikanska land och den huvudstad som nämns i romanen är ej namngivna. Vi anar att Chiles historia sett genom Allendes ögon som vi läser om, hon växte upp i Santiago men tvingade fly vid militärkuppen 1973.  Vi gillar hur historien böljar och hur den tecknas genom de många karaktärernas liv och val, vi är alla speciellt förtjusta i Violetas guvernant miss Taylor och hennes partner. Kanske påminner Violeta aningen om Allendes debut Andarnas hus om man betänker släktskildringen, men den magiska realism som utmärker Andarna saknas helt i Violeta.

En fråga som ställs är; har Isabel Allende någonsin överträffat sin världssuccé Andarnas hus? Vi tror inte det, vi minns förvisso romanen Eva Luna och den gripande berättelsen om Allendes dotter Paula som dog alldeles för ung, men vi minns också att vi alltid efter avslutad läsning tänkt att Andarnas hus inte går att överträffa.  Jag läste om ”Andarna” för bara ett par månader sedan och till min glädje var den lika fantastisk som jag mindes den, en klassiker alltså. (Sök på bloggen eller gå bakåt på instagram för att läsa recensionen.) 

Utgiven på Bromberg 2022. Översättning av Hannan Axén.

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus var mitt första möte med latinamerikansk ”magisk realism” och jag älskade boken från första sidan. Jag läste för första gången på 80-talet och omläsningen nu gjorde mig inte besviken, jag fångades åter av historien om patriarken Esteban Trueba och de starka och egensinniga kvinnorna i hans värld Férula, Clara, Blanca och Alba. Som ung blir Esteban djupt förälskad i den undersköna grönhåriga Rosa. Han blir utom sig av sorg när hon hastigt dör. Fylld av vanmakt ger sig Esteban av till det vanskötta och fallfärdiga familjegodset Las Tres Marías där han under många års hårt slit och våldsamt utnyttjande av fattiga arbetare skapar sig en förmögenhet. Berättelsen är vindlande, våldsam och ödesmättad, de övernaturliga inslagen helt logiska, jag tror fullt och fast på den klärvoajanta Claras kontakt med andevärlden.

Allende tvingades lämna sitt hemland Chile efter militärkuppen 1973, som släkting till den mördade presidenten Salvador och som politiskt engagerad fanns inget val. Andarnas hus skrevs i exil och bygger på de historier som Allendes morfar berättade för henne som barn och vävs samman med Chiles tragiska nutidshistoria. Jag har läst ett antal romaner av Allende under åren och visst är hon en bra författare, men inget av hennes senare alster griper tag i mig på samma sätt som Andarnas hus. 

Romanen gavs ut på nytt i Norstedts klassikerserie 2017 och finns även som ljudbok. Översättningen av Lena Anér Melin.