Jag ger upp x 2

Lyssna här: jag läste nästan 200 sidor innan jag kom av mig. Mycket ovanligt för mig. Men Julia kändes så lovande i somras med en gåta som skulle lösas under några hundratals sidor. Julie och hennes (otäcka) tvillingsyster ärver sin  moster Rose som tagit hand om dem sedan de var små. Men där syrran får hus och hem får Julie bara en nyckel och en uppmaning att åka till Italien och leta efter en skatt som hennes mamma efterlämnat där. Finfint tänkte jag i juli och översåg, precis som Johanna, med visst kladd och kliché.  Men nu i september när boken legat för länge under sängen blev det svårt att få upp ånga och intresse för boken igen. Kanske synd, jag vet inte jag. Hursomhelst förpassar jag romanen av Anne Fortier till arkivet.

Till arkivet åker också What Alice forgot av Liane Moriarty.  Alice vaknar upp på golvet på gymmet, förvirrad och med amnesia. Tio år av hennes liv – vilka inkluderar minnet av hennes tre barn! – är borta ur huvudet. Hon har under de här tio åren (förstås?) blivit en helt annan kvinna än den hon var för tio år sedan: hård, kontrollerande och inte särskilt trevlig.

Detta något osannolika hade funkat om man ändå hade försökt göra händelsen något mer trovärdig. Jag har ingen aning om hur man behandlar svår minnesförlust men jag kan tänka mig att det är mycket traumatiskt att uppleva det och man därför får psykologhjälp och metoder för att återerövra det som gått förlorat. Men Alice åker hem från sjukhuset utan samtal med psykolog och hennes syster blir den som bit för bit ger henne minnena tillbaka. Att Alice separerat från Nick som hon älskar så mycket, hur barnen är, vilken människan hon numera är.

Det här skulle vara min easy reading-bok i en hektiskt höststart, men nåja nåja, ibland får man ge upp. Och hursomhelst: Hösten är här nu och då får det bli Sarah Dessen och Ioana Pârvulescu.