Etikett: Jan-Philipp Sendker

Publicerat

Akikos stilla lycka

Akikos stilla lycka. Ett bra namn för denna lugna och eftertänksamma historia. Akikos mamma dog för en tid sedan och sedan dess lever Akiko ensam. Urnan med mammans aska tronar i vardagsrummet och påminner om det som var. Men så börjar hon gå igenom mammans papper. Det uppstår en sådan där romanklassisk ”upptäckt av hemlighet efter någons död”. Men själva hemligheten är så udda och gör berättelsen väldigt intressant.  

Nå, av en händelse återknyter Akiko också bekantskapen med en gammal skolkamrat, en man som blev och fortfarande är en hikikomori, en person som inte lämnar hemmet. Kento går bara ut i mörkret när han i skuggorna kan slippa träffa andra människor. Ändå växer en vänskap fram mellan dem, i korta möten, i facetime-promenader, i mejl och i haiku-dikter. Man håller tummarna för dem båda!

Det är stillsamt och reflektivt berättat. En del ”vem är jag egentligen”-filosofiska babbeldelar snabbläser jag och bryr mig inte särskilt. Men i sin helhet får jag en bra läsning, en intressant historia och inte minst, mycket Japan.

Akikos stilla lycka. Jan-Philipp Sendker,. Utgiven på svenska 2025 hos Modernista. Översättning av Christine Bredenkamp.

Jag ser att Maggan bloggat om en tidigare bok av författaren, Konsten att höra hjärtslag.

Publicerat

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker

Kärlek och umbäranden i en fattig by i Burma under mitten förra seklet låter kanske inte som en feelgoodroman, men det är precis vad Sendkers roman är!         Julia Win har nyligen tagit sin juristexamen då hennes far försvinner spårlöst under en affärsresa till Asien. Julia som är född och uppvuxen i New York inser med bestörtning att hennes far aldrig någonsin berättat något om sitt liv före han kom till USA som ung burmesisk invandrare. Hon frågar sig vem han egentligen är och om han dolt något för världen under åren som framgångsrik New York advokat.

Ett, av en slump, upphittat brev, leder Julia inte bara till Burma, utan till en helt annan värld. På ett slitet tehus i en avlägsen burmesisk by, blir hon tilltalad av U Ba. Han vet hennes namn och säger sig ha väntat på henne. Han har inga direkta svar på var hennes far är och vad som hänt utan börjar i stället stilla berätta en historia. U Ba berättar om den blinde pojken som tillägnat sig förmågan att höra hjärtslag och om flickan som var hans vän och ledsagare. Julia är förvirrad men sugs in i berättelsen och återvänder till det förfallna tehuset dagligen för att lyssna till U Ba.

”Konsten att höra hjärtslag” är en vemodig och vacker roman om kärlek, omtanke och värme mellan människor som lever under små förhållanden. Den vackra skildringen av Burmas oländiga natur får mig att längta efter att besöka detta för mig väldigt okända land.

Jan-Philipp Sendker är en tysk författare som under flera år arbetat som korrespondent i Asien. Boken är översatt till ett flertal språk och har varit en stor succé i sin engelskspråkiga översättning.

Fast här undrar jag lite? Varför är texten översatt från engelska till svenska då den från början är skriven på tyska? En översättning blir väl alltid bäst om den görs direkt från originalspråket? Säkert finns det en bra förklaring, men jag hoppas ändå att uppföljaren som på engelska heter ” A Well-Tempered Heart” blir översatt från originalspråk om den nu också ska översättas till svenska.

Konsten att höra hjärtslag är utgiven av Forum Förlag.