Bloggosfären svämmar över av listor!

Vilken bok är din största läsupplevelse under året som gått?
Vilken bok var den största överraskningen 2015? Bästa ungdomsboken, sämsta kärleksromanen eller läskigaste deckaren?
Ni kan faktiskt inte ställa så svåra frågor till mig! För jag är en ”å ena sidan och å andra sidan-person” som kan vara ganska ombytlig. Vissa kallar det pragmatism, men jag vet inte jag, för andra kallar det att vända kappan efter vinden.

En fast ståndpunkt när det gäller böcker har jag dock. Man ska välja bok förutsättningslöst, för man vet aldrig vad som gömmer sig mellan pärmarna. Även om man vanligen inte roas av en genre så finns det alltid undantag. Här är bokcirklar fantastiska, någon annan väljer boken du ska läsa och du får höra lika många upplevelser av boken som det är deltagande medlemmar i bokcirkeln. Underbart!
Ett av livets stora glädjeämnen om ni frågar mig!

Under 2015 har jag sammanlagt läst 105 böcker. Då räknar jag endast de böcker som jag läst för första gången, alltså inte de jag läst om. (Jag kan nog kalla mig en benägen omläsareJ) Jag har haft många underbara läsupplevelser, ännu fler helt okej läsupplevelser, kryddat med ett par rejäla bottennapp. Jag är näst intill fjantigt nöjd över att ha lyckats läsa över 100 böcker på ett år! Allt sedan jag började föra läsdagbok har jag konstant hamnat på runt 95 böcker per år så ni förstår ju att 100 är ett magiskt tal.

Fast okej då, jag ska låta er ta del av några av mina favoriter! Klicka på titlarna nedan för att läsa recensionerna:

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Hyresgästerna av Sarah Waters

Brända skuggor av Kamila Shamsie.

En bok som jag inte recenserat är Oscar Levertins vänner av Martina Montelius som jag nog, ( i alla fall i skrivande stund), utser till årets ljudbok med anledning av den fantastiska författarinläsningen. Boel, en djup troende kulturtant, (hennes religion är kultur alltså), åker på författarkryssning och släpper loss. Martina läser den burleska historien med en alldeles utsökt avmätt stämma.

Som vanligt har jag läst betydligt fler kvinnliga författare än manliga. Om detta är medvetet har jag ingen aning om, inbillar mig dock att jag står över dylikt och väljer böcker skrivna av människor. Men å andra sidan, varför var jag en av de sista som upptäckte den fantastiske finske författaren Kjell Westöö och så sent som i somras upptäckte Conny Palmkvist?

Doerr_LVIS_3D-286x447[1]Men nu är det slut med mängdläsning för min del. Jag ska i stället ägna mig åt att läsa tjocka innehållsrika böcker! Eftersom jag så gärna ville nå över siffran 100 så har jag under slutet av året valt bort böcker över 500 sidor och ljudböcker över 15 timmar så jag har ett antal på vänt! Allra först ska jag sätta lurarna i öronen och lyssna till ljudboksutgåvan av Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr på drygt 20 timmar.

Gott nytt läsår!

 

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

589[1]Så är jag där igen, under skinnet på en fiktiv karaktär. Annas personlighet ligger så väldigt långt från min egen att jag är ordentligt svårflörtad under bokens inledande del. Så tar hon stryptag på mig, jag är förlorad och kan inte längre värja mig.

Anna är amerikanska men bor i Schweiz tillsammans med man och tre barn.
Trots att hon levt i landet under ett decennium har hon lärt sig ytterst lite av det språk som är hennes barns modersmål.

Hon lever sitt liv som fast i ett gungfly oförmögen till initiativ och är sorgligt passiv till det mesta utom sex. Förmodligen är detta hennes räddning men otrohetsaffärerna ger konsekvenser vilka hon är oförmögen att förstå vidden av då resten av hennes liv pågår utan hennes medverkan.

Hon tycks vara en god mor, men den delen av hennes personlighet lämnas åt läsaren att tolka. Det som är så väldigt frustrerande med Anna det är att hon har möjligheterna. Förvisso är hon hemmafru men hon är inte förtryckt av vare sig make, barnpassning eller ekonomi. Jag får heller inte intrycket av att hon är deprimerad.
Vi kommer in i handlingen det år då hennes man propsar på att hon måste lära sig schweitzertyska och skickar iväg henne på kurs där hon träffar Mary som blir en ”vän” och Annas liv ställs på sin spets.

Styrkan i Jill Alexander Essbaums text är det outsagda, att texten väcker mer frågor än den ger svar. Allt skildras utifrån Annas perspektiv och efter avslutad läsning är jag full av frågor bl.a. skulle jag gärna vilja veta mer om Bruno, Annas man. Jag är också djupt berörd av det starka slutet som för mig inte alls var självklart. Hausfrau är  en lysande bokcirkelbok, man kan prata om Anna och de övriga karaktärerna i timmar.

Hausfrau är utgiven på Brombergs förlag 2015, översättningen är gjord av Inger Johansson.