Crossroads av Jonathan Franzen

Älskar Franzens sätt att berätta, hans förmåga att varsamt och insiktsfullt borra sig ner i karaktärerna och väva den väv som driver handlingen framåt. Vägskäl som Crossroads heter på svenska utspelas under tidigt 70-tal och är den första i en trilogi om familjen Hildebrandt, en svenskättad familj med fyra barn. Titeln syftar på den populära ungdomsgruppen i kyrkan där fadern är präst, men även familjen och dess 6 medlemmar står inför att välja väg. 

Vägskäl är en typisk Franzensk roman, omfångsrik, detaljerad med mycket dialog. Han har öra och öga för det djupt mänskliga och det är omöjligt att inte engagera sig skeendet. Han räknas som en av de stora amerikanska författarna och jag förstår verkligen varför. När min bokklubb diskuterade romanen i somras kunde vi verkligen grotta ner oss i persongalleriet och diskutera människorna som några vi stod nära. Jag tror att vi alla sa att vi skulle fortsätta läsa serien för att få återknyta bekantskapen med familjen för att se hur det går. Ingen av oss är väl egentligen några ”bokserie-människor” så jag tycker det säger en del. 

Utgiven på Brombergs 2022. Översättningen är gjord av Rebecca Alsberg. Jag lyssnade till ljudboken som finns på engelska på Storytel.

Frihet av Jonathan Franzen

freedom-kopiaMitt engelskspråkiga långlyssningsprojekt på 24 timmar och 7 minuter gick jättebra! Jag hade lovat mig själv att jag skulle få ge upp om det blev för segt, men det funkade faktiskt. Freedom eller Frihet som Franzens roman heter på svenska har bla. beskrivits som den ”stora amerikanska romanen”. Men jag vet inte jag. Jag är förstås imponerad av dess komplexitet, smarta dialoger och den stundtals knivskarpa psykologin. Kanske beror min ljumma inställning till boken på att jag inte direkt gillar någon av karaktärerna. Att jag ibland skulle vilja slå dem med något hårt i huvudet och be dem lyfta blicken och se bortom sig själv och sin egen lilla värld.

Huvudkaraktärerna, Patty och Walter Berglund är, i min värld, ett typiskt amerikanskt medelklasspar.  De tillhör den generation som till skillnad till föregående generationer, har fått friheten att välja vad de vill uppnå med sina liv. De väljer, (i alla fall Patty), men hennes val är i högsta grad präglat av hennes uppväxt och hennes önskan att ge sina barn det hon själv inte fick. Hennes val att bli en icke arbetande mor är en revolt mot föräldrarna och syskonen. Walter, som kommer från en helt annan bakgrund än Patty, fastnar i rollen som den omhändertagande familjeförsörjaren. Parets barn Joey och Jessica utvecklar komplicerade relationer till föräldrarna och skildringen av Joey och hans relation till grannflickan Connie, ( löper som en röd tråd genom romanen), är tillräckligt oförutsägbar för att vara trovärdig.

Om ni gillar tjocka romaner tycker jag ni ska läsa. Frihet är en komplex och ofta tragikomisk roman som bjuder på det annorlunda greppet att delvis berätta Pattys historia utifrån den självbiografi som hennes samtalsterapeut uppmanar henne att skriva. Även om jag inte fann någon av karaktärerna speciellt älskansvärda, tycker jag de är intressanta. Om boken inte var så diger skulle den vara en utmärkt bokcirkelbok.  Alla skulle ha olika åsikter och diskussionens vågor skulle gå höga!

Jag lyssnade  via Storytel, Frihet  är utgiven på Brombergs 2012. Boken finns alldeles säkert på de flesta bibliotek och via nätbokhandlarna kan man köpa den som e-bok för 25 spänn!

Tips & trix av J Franzen

Det verkar som att Jonathan Franzen har en hel rörelse av beundrare i ryggen som älskar allt han skriver och aldrig får nog av att diskutera de aktuella historierna och samhällskritiken som han har gjort sig känd för . Nu i september kommer hans redan hypade Freedom ut i amerikanska bokhandlar, och rörelsen står först i kön. Jag har inte läst varken The Twenty-Seventh City, Strong motion eller The Corrections, men de ligger högt upp på att läsa-listan.

I februari i år bad the Guardian några författare att dela med sig av sina bästa skrivtips. Franzen var en av dem, och här är hans tips:

  1. The reader is a friend, not an adversary, not a spectator.
  2. Fiction that isn’t an author’s personal adventure into the frightening or the unknown isn’t worth writing for anything but money.
  3. Never use the word ”then” as a conjunction – we have ”and” for this purpose. Substituting ”then” is the lazy or tone-deaf writer’s non-solution to the problem of too many ”ands” on the page.
  4. Write in the third person unless a really distinctive first-person voice offers itself irresistibly.
  5. When information becomes free and universally accessible, voluminous research for a novel is devalued along with it.
  6. The most purely autobiographical fiction requires pure invention. Nobody ever wrote a more auto biographical story than ”The Meta morphosis”.
  7. You see more sitting still than chasing after.
  8. It’s doubtful that anyone with an internet connection at his workplace is writing good fiction (the TIME magazine cover story detailed how Franzen physically disables the Net portal on his writing laptop).
  9. Interesting verbs are seldom very interesting.
  10. You have to love before you can be relentless