Italienska nätter av Katherine Webb

Clares och Ettores kärlek är lika omöjlig som svindlande. De möts av en slump i Apulien i södra Italien. Det är tidigt 1920-tal, Ettore är den utfattige arbetaren och socialisten, Clare är gift med en brittisk arkitekt som är i Apulien på uppdrag av en rik jordägare.  När Clare tillsammans med sin styvson anländer till staden Gioia del Colle är ingenting som förväntat. Staden är smutsig och förfallen, dess befolkning är utblottad, kampen om de få dagsverken som erbjuds är hård.

Fattigdomen och svälten föder våld och då oroligheterna eskalerar tvingas Clare, jordägarens hustru Marcia och styvsonen Pip att lämna staden för att vistas på familjens Masseria. ( En bondgård byggd som ett fort). Allting förbryllar Clare, varför har hennes make accepterat det märkliga uppdraget och varför hindrar den rike jordägaren henne och Pip från att återvända till England? Hon skräms av de män som vaktar masserian och förfäras av deras sätt att behandla sina arbetare. Hennes lindring blir Ettore som förts till masserian efter en olycka.

Låt er inte förledas av det stillsamma och vackra omslaget, romanens fond är förvisso en kärlekssaga men främst är den en skildring av Apuliens historia, kampen mellan socialister och fascister i början av 1920-talet.  Katherine Webbs roman är komplex och väl berättad med ett galleri av vältecknade karaktärer. Med smärtsam noggrannhet skildras Ettores och hans gelikars förtvivlande kamp mot hunger och för anständiga livsvillkor. I vissa delar är skildringen så stark att jag nästan kan höra ett avgrundsvrål från boksidorna.  Med samma noggranna patos skildras Clares utveckling till en självständigare och mognare kvinna som möjliggör att hennes förhållande till sin make och styvson tar en ny väg. Jag tycker om henne och jag är glad att jag fick lära känna henne. Italienska nätter är nominerad till priset Årets bok 2017 och en vinst vore välförtjänt.

På bokens omslag längst ner till vänster ser ni förresten en skymt av den italienska regionen Apuliens små konformade stugor, Tulliers. Förekommer i boken precis som masseriorna som också återges på bokens omslag.

Utgiven på Historiska Media 2017, översatt av Annika Sundberg.

En sång från havet av Katherine Webb.

EnSangFranHavetCover1-180x275[1]Nyskild och yrkesmässigt misslyckad anländer galleriägaren/konstnären Zach till det vindpinade Blacknowle i grevskapet Dorset. Vi befinner oss i England och jag skulle vilja kalla En sång från havet för en väldigt brittisk roman, kanske rent av en godispåse för anglofiler. För att återgå till handlingen, Zach ska försöka färdigställa boken om sin stora konstnärsförebild Charles Aubrey. Det är känt att målaren tillbringade några somrar i Blacknowles under slutet av 30-talet och Zach, medveten om att hans manus är tunt, hyser en svag förhoppning att finna någon som kände Aubrey.

Ett tips från ortens pubägare för honom till den ensligt belägna stugan ” The Watch”. En åldrad kvinna öppnar och svarar tveksamt och mycket skyggt på hans frågor, men bjuder till slut in honom på en kopp te. Under deras trevande samtal registrerar plötsligt hans konstnärsöga att det är Aubreys ”Mitzy” som sitter framför honom. Den åldrade kvinnan är Dimity Hatcher, avbildad i så många av Aubreys verk, inte minst i den teckning som finns i Zachs ägo kallad ”Mitzy plockar”. En teckning som han aldrig tröttnar på att betrakta.

En sång från havet berättar två parallella historier, den om Zach och den om Dimity. Det är i gestaltningen av Dimity som boken speciella kraft finns. Flickan av romsk börd, dotter till ortens glädjekvinna, lever i en kärlekslös och enslig tillvaro tills den stund då hon möter Charles Aubreys döttrar, Delphine och Élodie. Dimity van vid moderns bittert hånfulla gliringar blir sedd och accepterad som en fullvärdig människa för första gången i sitt 14-åriga liv. Hon lever endast för de korta veckor familjen Aubrey kommer till Dorset och förälskelsen i mannen som målar av henne är oundviklig och förödande.

The Half Forgotten Song som boken heter på originalspråk är 510 sidor kort i sin svenska utgåva. Det tog ungefär 150 sidor in i boken innan jag blev uppslukad och började vända blad av hjärtans lust. Det är en komplex intrig Katherine Webb bjuder oss på och jag fann till min stora belåtenhet att det fanns det djup och den substans som jag i inledningen befarade saknades. Jag plöjde denna bladvändare med stort patos.

Översättningen är gjord av Annika Sundberg, utgiven på Historiska Media 2015.