Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen 

Spänningsgenren har under senare år fått sig ett välbehövligt lyft, vilket innebär att den en gång så totalt dominerande polisromanen kommit mer i bakgrunden. Själv gillar jag  polisromaner, det råa, omysiga och ”feelbad”-känslan de ger även om det lite för ofta handlar om en manlig kommissarie med väldigt mycket outrett inom sig.  Jag är således ganska kräsen. I Blodland får jag dock mitt lystmäte, klassiskt mörk, samtida med driv, spänning och genuint danska miljöer.

Poliskommissarie Martin Juncker återvänder till arbetet efter en canceroperation, han är långt ifrån återställd men det enda som kan lindra dödsångesten är arbete. Hans kollega Signe Kristiansson är tillbaka på avdelningen efter att ha varit utlånad, hon har också demoner att tampas med, ett år tidigare blev hon våldtagen av en kollega men har varken anmält eller berättat om övergreppet. Nu är hon åter arbetskamrat med förövaren, när ett antal kvinnomord inträffar ställs saken på sin spets. 

Blodland är den tredje boken i Martin Juncker-serien, gick utmärkt att läsa fristående. Fin översättning av Svante Skoglund, utgiven på Modernista 2022.  

Ps: Gillar det inledande citatet av Winston Churchill ” Om du vandrar genom helvetet, fortsätt bara gå.” Kanske säger det mer om mig än om romanen.