Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.
Det handlar om Sarah och Angus ett ungt par i London som drabbas av det ofattbara, deras ena tvillingdotter Lydia dör genom en olyckshändelse. Efter ett år av bottenlös sorg flyttar den lilla familjen till Skottland för att försöka börja om. De bosätter sig i en omodern stuga på en ö där de är de enda invånarna. Men något händer med tvillingen Kirstie, hon påstår att hon i själva verket är Lydia och Sarah börjar frukta att man i kaoset efter olyckan förväxlade de identiskt lika tvillingarna. Att det i själva verket var Kirstie som dog, inte Lydia.
Istvillingar är en skickligt skriven thriller/spökhistoria, men jag hade svårt att hänge mig helt åt spänningsmomentet. För Istvillingar är också en bok om en 6-åring som förlorat sin tvillingsyster, en bok och sorg, skuld och förtvivlan. För mig blev tragedin starkast. Det kan bero på att jag valde att lyssna till den brittiska ljudboken. Uppläsaren ger liv åt den sköra Sarah (som berättar i första person) och lyckas därtill läsa Kirsties (eller är det Lydia?) repliker med en spröd och trovärdig barnröst. Jag levde mig in i berättelsen så till den milda grad att jag ibland inte kunde förmå mig att lyssna vidare. Jag tänkte sluta men jag kunde inte. Jag var tvungen att veta allt! Ett betyg så gott som något! Jag kan dock ångra att jag inte valde att läsa själv, det hade nog varit lugnast så.
Utgiven på Lind & Co 2015. Översatt av Cajsa Mitchell.

De flesta feelgoodromaner jag läser är skrivna av engelskspråkiga författare och utspelar sig inte sällan i Storbritannien. Eftersom nämnda genre är ett livselixir för mig under den mörka årstiden är det gott så. Jag har dock alltid känselspröten ute efter något bara aningen annorlunda. Därför kändes det nästan exotiskt när jag hittade Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré! En underbar titel på en mycket underhållande spansk feelgood. Cecilia är nyskild och vilsen, i samband med att hon ärver sina morföräldrars hus i Madrid, väljer hon att öppna pensionat för endast kvinnor.
Det är 90-tal i London-stadsdelen Camden. Vännerna Love och Josefin har efter avslutad gymnasietid anlänt hit för att jobba och kanske plugga. I alla fall Love, Josefin vill mest komma bort och London är hennes drömstad. De hänger på de hippa ställena och snart sugs Josefin in i kretsen kring en wannabe-rockstjärna och blir totalt uppslukad. De glider sakta ifrån varandra och slutligen återvänder Love till Sverige för att aldrig mer höra av Josefin. Många år senare hittar Love ett blandband Josefin spelat in åt honom märkt To my Love. En gnagande känsla kommer upp till ytan inom Love, han måste få träffa Josefin igen, han måste veta vad som hänt henne, varför hon aldrig hörde av sig.