Istvillingar av S.K. Tremayne

Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.

Det handlar om Sarah och Angus ett ungt par i London som drabbas av det ofattbara, deras ena tvillingdotter Lydia dör genom en olyckshändelse. Efter ett år av bottenlös sorg flyttar den lilla familjen till Skottland för att försöka börja om. De bosätter sig i en omodern stuga på en ö där de är de enda invånarna. Men något händer med tvillingen Kirstie, hon påstår att hon i själva verket är Lydia och Sarah börjar frukta att man i kaoset efter olyckan förväxlade de identiskt lika tvillingarna. Att det i själva verket var Kirstie som dog, inte Lydia.

Istvillingar är en skickligt skriven thriller/spökhistoria, men jag hade svårt att hänge mig helt åt spänningsmomentet. För Istvillingar är också en bok om en 6-åring som förlorat sin tvillingsyster, en bok och sorg, skuld och förtvivlan. För mig blev tragedin starkast. Det kan bero på att jag valde att lyssna till den brittiska ljudboken. Uppläsaren ger liv åt den sköra Sarah (som berättar i första person) och lyckas därtill läsa Kirsties (eller är det Lydia?) repliker med en spröd och trovärdig barnröst. Jag levde mig in i berättelsen så till den milda grad att jag ibland inte kunde förmå mig att lyssna vidare. Jag tänkte sluta men jag kunde inte. Jag var tvungen att veta allt! Ett betyg så gott som något! Jag kan dock ångra att jag inte valde att läsa själv, det hade nog varit lugnast så.

Utgiven på Lind & Co 2015. Översatt av Cajsa Mitchell.

Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré av Amen Sanchez

De flesta feelgoodromaner jag läser är skrivna av engelskspråkiga författare och utspelar sig inte sällan i Storbritannien. Eftersom nämnda genre är ett livselixir för mig under den mörka årstiden är det gott så. Jag har dock alltid känselspröten ute efter något bara aningen annorlunda. Därför kändes det nästan exotiskt när jag hittade Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré! En underbar titel på en mycket underhållande spansk feelgood. Cecilia är nyskild och vilsen, i samband med att hon ärver sina morföräldrars hus i Madrid, väljer hon att öppna pensionat för endast kvinnor.

Eftersom hon är advokat och en försiktig person, skapar hon regler om vad som är förbjudet och vad som är tillåtet på pensionatet. (Se titeln) Regler som visar sig vara till för att brytas även av Cecilia själv. Stillsam humor och charmiga karaktärer i denna bok som också rymmer mycket allvar. Jag gillar titeln skarp! Och vet ni, romanens kapitel har namn i samma stil, liksom döpta efter Cecilias regler som i sin tur är skapade för att livet inte ska gå över styr. Tror Cecilia alltså.

Utgiven på Lind & co 2016, översatt av Lasse Zilliacus, finns även som ljudbok.

Istvillingar av S.K. Tremayne

Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.

Det handlar om Sarah och Angus ett ungt par i London som drabbas av det ofattbara, deras ena tvillingdotter Lydia dör genom en olyckshändelse. Efter ett år av bottenlös sorg flyttar den lilla familjen till Skottland för att försöka börja om. De bosätter sig i en omodern stuga på en ö där de är de enda invånarna. Men något händer med tvillingen Kirstie, hon påstår att hon i själva verket är Lydia och Sarah börjar frukta att man i kaoset efter olyckan förväxlade de identiskt lika tvillingarna. Att det i själva verket var Kirstie som dog, inte Lydia.

Istvillingar är en skickligt skriven thriller/spökhistoria, men jag hade svårt att hänge mig helt åt spänningsmomentet. För Istvillingar är också en bok om en 6-åring som förlorat sin tvillingsyster, en bok och sorg, skuld och förtvivlan. För mig blev tragedin starkast. Det kan bero på att jag valde att lyssna till den brittiska ljudboken. Uppläsaren ger liv åt den sköra Sarah (som berättar i första person) och lyckas därtill läsa Kirsties (eller är det Lydia?) repliker med en spröd och trovärdig barnröst. Jag levde mig in i berättelsen så till den milda grad att jag ibland inte kunde förmå mig att lyssna vidare. Jag tänkte sluta men jag kunde inte. Jag var tvungen att veta allt! Ett betyg så gott som något! Jag kan dock ångra att jag inte valde att läsa själv, det hade nog varit lugnast så.

Utgiven på  Lind & Co 2015   Översatt av Cajsa Mitchell.

To my Love av Karin Aspenström

To-my-Love-160x222[1]Det är 90-tal i London-stadsdelen Camden. Vännerna Love och Josefin har efter avslutad gymnasietid anlänt  hit  för att jobba och kanske plugga. I alla fall Love, Josefin vill mest komma bort och London är hennes drömstad. De hänger på de hippa ställena och snart sugs Josefin in i kretsen kring en wannabe-rockstjärna och blir totalt uppslukad. De glider sakta ifrån varandra och slutligen återvänder Love till Sverige för att aldrig mer höra av Josefin. Många år senare hittar Love ett blandband Josefin spelat in åt honom märkt To my Love. En gnagande känsla kommer upp till ytan inom Love, han måste få träffa Josefin igen, han måste veta vad som hänt henne, varför hon aldrig hörde av sig.

 Maggan: Jag trodde titeln betydde ” Till min älskade” men där hade jag ju fel. Kan inte hjälpa att jag undrar över en eventuell engelskspråkig titel? Vad kommer boken att heta då?

Ann-Sofie: Så trodde jag också. Jag har haft diskussionen med flera om den där dubbeltydigheten. För det skulle kunna vara både till min älskade och till min Love. Det utesluter ju inte att ha samma engelska titel. Många som har läst den tycker att det är så härligt att göra en resa tillbaka i tiden, både till London och till sin egen 20-årstid. Själv är den här London-tiden, 90-talet, inte alls min Londontid så där är det mer ”jaha”.

Maggan: Jag känner det som om jag ”missade” 90-talet. Fick barn och jobbade heltid, hann liksom inte med något annat. Jag gillar skildringen från Camden dock, men jag tror att samtliga huvudkaraktärer även skulle fungera i andra städer under samma tid. Men är det en spänningsroman egentligen?

Ann-Sofie: Jag gillar mycket med den här romanen, men jag tycker att den blir för mycket spänningsroman, ja. Det är onödigt. Allt det där mystiska med den försvunna vännen och letandet kunde ha blivit ännu bättre utan ond bråd död. Tycker nästan vissa delar av det är löjligt. I alla fall onödigt.

Maggan: Jag förstod inte Love, varför kunde han inte tala om för sin sambo att han måste få reda på var Josefin tagit vägen? Och Josefin, jag ville ruska henne och säga åt henne att hon måste ta itu med sitt liv! Kanske är det detta som gör historien allmängiltig, jag tror alla känner någon som aldrig kom igång med sitt liv, som aldrig blev riktigt vuxen. Jag håller med dig, tycker att författaren hade haft en utmärkt roman även utan spänningsmomenten. Men jag antar att boken automatiskt får fler läsare med den aktuella klassificeringen.

Ann-Sofie: En fin välskriven gripande intressant roman. Ja! Och allmängiltig, precis som du säger. Vi ska väl inte spoila slutet, Jag håller med dig om att det hade varit lätt att säga till sin partner ”jag har alltid undrat, jag måste få veta” Då hade det varit enklare. Men en dimension mindre i romanen förstås.

Maggan: Vi kan sammanfatta vår diskussion med att To my Love är en jättebra bok som vi båda rekommenderar eller vad säger du?

Ann-Sofie: Jag nöjer mig med en bra bok, så får du ta jätte. Och rekommenderar, det gör vi!

Utgiven på Lind & Co 2015.