Etikett: Lyrik

Publicerat

Långfredag, en vecka har förflutit sedan attacken på Drottninggatan

Genomförkyld och oförmögen att sluta följa nyhetssändningarna på tv under helgen, försökte jag stilla mig genom att läsa dikter. I mitten av 80-talet prenumererade jag på lyrikböcker som gavs ut i ett projekt som hette Bra Lyrik. Den kapsejsade himlen blev min favorit. Mig veterligen var det den enda bok som Stig Johansson gav ut. Även om ni aldrig hört talas om författaren eller boken,  har ni alldeles säkert hört eller läst en av hans dikter:

Förlusten
Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att de var livet.

Det är Stig Johansson som är upphovsman till dessa raden, inte alls Kjell-Olof Feldt som jag till min förfäran har hört någon hävda. (Hans bok om tiden som finansminister bar titeln ”Alla dessa dagar”). Johansson är ingen muntergök och förmodligen var inte hans dikter den bästa läsningen för en ledsen människa, men han satte ord på min oro. Nedanstående dikt är således skriven i början av 80-talet och världen ter sig sorgligt nog förunderligt lik:

Strömningar i tiden
Jag är rädd för de kombinationer av ord
som nattetid målas på väggarna.
De korsfästa ordens innebörd skrämmer mig
liksom de gengångare som smyger på tå genom tiderna
färdiga att ta gestalt vi minsta återgång
till den gamla ordningen:
Till den gamla ordningen eller till en ny ordning.
Jag är rädd för
att det inte finns ett gemensamt språk inom oss
för det goda.
Det är det som skrämmer min.
Inte det vanliga klottret.

Publicerat

Frostenson

För ca tolv år sedan fastnade jag väldigt mycket för Katarina Frostensons pjäser Sal P och Traum. Sal P satte sig ordentligt och placerade ofta mina drömmar i Salpêtrière-kliniken (där pjäsen utspelar sig) där utelämnade kvinnor sattes på ”scenen” framför männens granskande blickar. Jag läste också 3 x Katarina som jag fick i födesledagspresent, kanske när jag fyllde 20, men upptäckte först något år senare. I den finns en av mina älsklingsdikter.

Publicerat

Evigt aktuella Howl

Nu ges ytterligare en bok ut med Allen Ginsberg dikt Howl (1956) som grund. Det är konstnären, illustratören och serietecknaren Eric Drooker som har gjort en illustrerad roman byggd på filmen Howl som också kom ut i år, som i sig bygger på dikten Howl. Basen till filmen är den rättegång som Ginsberg blev ställd inför sedan han åtalats för hets mot folkgrupp i och med  att dikten blev utgiven.

Att Howl sedan länge räknats till litteraturens så kallade klassiker är det inte svårt att förstå när man kan följa versionerna av den genom åren. Framför allt hur modern den känns även 54 år senare visar hur tidlös den är.

Ginsberg var en del av Beatnikgruppen och blev tillsammans med bland andra William Seward Burroughs och Jack Kerouac åtalad för diverse hets- och provokationsbrott åtskilliga gånger på 1950-60-talet för sina litterära och konstnärliga verk, samt sätten de skapades på. Genom att skriva om t ex. liberal sexualpolitik, hård antikommersialistisk propaganda, den individuella frihetens stora fördelar och allt i ett alkoholromantiskt skimmer, blev gruppen hjältar för en hel generation, kanske till och med flera, världen över. Kritiken och skuldbeläggningen över sina, på den tiden sett, obscena och utmanande vis att beskriva människan och världen lät inte heller vänta på sig. Som det brukar vara.

Jag blir helt till mig när jag tänker på den här boken, jag ska beställa den å det snaraste. Kolla på de ohyggligt snygga illustrationerna här. Filmen ska jag så klart också se, men framför allt – KÖPA BOKEN!

Publicerat

För regniga eftermiddagar, eller när som helst

Smart, rolig, på riktigt och utan behov av att spela tuff är Emil Jensen en artist, poet och musiker utan dess like. Ödmjuk inför människor och världen. Emil Jensen är inte spetsig och ligger inte i framkant, han är inte heller provokativ eller kaxig. Det är det som är det fina. Ibland behövs det okomplicerade och sanna. Skönt, avslappnande, sorgligt och oerhört roligt tar han sig an ämnen vi alla känner igen, nära eller på avstånd. Det finns så mycket att lyssna till, men den platta jag ständigt återkommer till är Mellansnack, en skiva med just mellansnack. Själv lyssnar jag gärna på den när jag lagar mat av någon anledning, men den passar alldeles utmärkt en regnig eftermiddag på jobbet, eller när som helst egentligen.

Ps. Har ni möjlighet rekommenderar jag så klart att se honom live också. Ds.