Ett oväntat val av Marian Keyes

Jag har älskat Marian Keys böcker ända sedan jag läste hennes debutroman Vattenmelonen någon gång på 90-talet. Hennes utsökt skarpsynta blandning av humor, omsorg och mörker får mig alltid på fall. Var överlycklig när jag lyckades få en bok signerad på bokmässan i år. ”I love your books”, stammade jag fram, ”they always makes me laugh!” Inte speciellt spirituellt av mig, men hon såg glad ut. 

Rachel Walsh är tillbaka på rehabkliniken där hon behandlades i 90-talsklassikern ”En oväntad semester”. Dock inte som patient den här gången, utan som terapeut. Hon har varit fri från drogerna i 20 år, lever ensam i en trevlig villa i Dublin och har en fin partner. Läsare som minns den vackra kärlekssagan med Luke undrar förstås vad som hände och vad som fick Rachel att lämna New York? 

Keyes är alltid i sitt esse när hon skriver om medlemmarna i den lätt galna familjen Walsh och Ett oväntat val är inget undantag, antar också att Rachel är den syster som är mest lik henne själv, både Rachel och Keyes är nyktra missbrukare. Livet som terapeut på ett behandlingshem samt det vanskliga i att vara nykter missbrukare skildras med insikt. Romanen börjar lättsamt och är väldigt rolig för att sedan, när Rachels livssorg blottats, köra rakt in i mörkret. Ännu en oförglömlig roman av Marian Keyes.

Utgiven på Norstedts 2022, översättning av Katarina Jansson

En viktig bok – julkalenderbloggstafett

I vår kalenderlucka väljer vi en bok som betytt mycket för oss båda två, men av helt olika skäl. Marian Keyes Å andra sidan

Ann-Sofie. Hösten 2009 var det illa. Då som nu brukar jag kunna hålla ångesten dämpad i stressade pressade tider genom regelbundna bokinköp. Nu hade inte ens det hjälpt. Jag ryckte bara resignerat på axlarna och tänkte, äsch jag har så många som jag inte läser så det är ändå ingen idé. Men det blev värre. Jag orkade inte ens läsa! Jag satt helt enkelt på biblioteket och glodde, strök längs någon boksida men förstod nästan inte hur man skulle göra.

Någon kom till undsättning. Jag bad om en bok som skulle fånga mig på en gång och vara välskriven utan att ägna sig vare sig åt språkförnyelse eller lyrisk prosa. Dessutom innehålla intressanta karaktärer, ha en historia med enkla konflikter men utan mord eller andra kriminella brott. Lättläst och underhållande alltså. Allt för att jag skulle kunna säga ”jag har nu läst en bok”. En bok sattes i mina händer och femtio sidor senare sa jag högt: ”Tack Marian Keyes!” För hennes Å andra sidan fixade det åt mig det. Jag imponeras fortfarande över att författaren lyckades hålla mitt intresse uppe på 600 sidor. Dessutom med perspektivbyten vilket är ett grepp jag vanligen inte gillar.

Så tack biblioteket. Och tack Marian Keyes! Din bok räddade mig verkligen över till att åter bli en läsare (=andas och leva)

Maggan: Boken heter The other side of the story på originalspråk och jag har alltid föredragit den titeln. Gemmas och Lilys olika perspektiv på samma skeende tycker jag är bokens styrka liksom att Keyes med lätthet skildrar två så pass olika personligheter parallellt. Gemmas oförmåga att föreställa sig något utanför hennes egen sfär och Lilys sköra, melankoliska sinne har bitit sig fast trots att det säkert är 10 år sedan jag läste boken.

Min dotter som då var i tonåren läste samtidigt, vi gillar båda Marian Keyes och vi gillade båda Å andra sidan. När Keys skriver om Gemma är det roligt, medan en sorgsen ton är närvarande då hon skildrar Lily. Vi pratade mycket om boken, jag tyckte den stod för en utveckling av Keyes författarskap, men dottern var fascinerad av de två tidigare vännernas olika perspektiv, likaså var hennes jämnåriga kompis.

Jag tror den där perspektivgrejen gav henne, en om inte djupare insikt, så i alla fall en nyttig insikt. Du kan aldrig egentligen veta vad som verkligen rör sig i en annan människas huvud och det finns alltid flera sidor av saken. Nästa gång jag tipsa en ung vuxen om en bra bok ska jag banne mig dra till med den här!


Det är Sofies bokblogg som håller i bloggstafetten. Före oss skrev Boozenbooks och i morgon är det för dags för Johanna.

Världsbokdagen: Marian Keyes – Vattenmelonen

Petra:

MARIAN KEYES – VATTENMELONEN
Vilken debut! Den träffade rakt i magen. Jag läste den på stranden. Sträckläste. Jag hade aldrig läst något liknande och hon öppnade dörren till en helt ny succé-gengre!

Som så här 20 år senare har ältats tills vi alla kräks på chic lit!  Men denna. Vilken bok!

Det här är ett inlägg i vårt tema: Böcker som inspirerat oss med anledning av Världsbokdagen, 23 april.