Skönhetens väg av Martha Hall Kelly

Det börjar så bra. Snabbt är jag inne i historien och Caroline, Herta och Kasia. Caroline finns i New York och arbetar på franska konsulatet när världskriget bryter ut. Kasia är  i Polen, ser fler och fler judar förvisas och inte komma tillbaka till sina hem. Herta får snabbt ta sin examen som läkare och får sitt första jobb i lägret Ravensbrück. Tre intressanta perspektiv ger bra utgångspunkt för att berätta en historia.

Bitvis tycker jag om boken. Alla tre kvinnor drivs av engagemang och patos, om än på så olika grunder. Men boken är ojämn på ett för mig irriterande vis,  jag tror att det beror på att den känns för redogörande och att jag inte kommer kvinnorna tillräckligt väl in på livet, kanske med undantag för Caroline. De blir, om inte stereotypa, så åtminstone för ensidigt gestaltade. Som om de har strålkastare på sig bara från ett håll och jag tröttnar trots att det är ett sådant viktigt och fruktansvärt ämne.  Kanske har ”rösten” med saken att  göra. Jag blandar ihop Kasia och Herta, precis när kapitlen börjar för jag uppfattar berättandet alltför lika.

När jag läser om boken får jag veta att  Caroline och Herta funnits på riktigt. Det är deras dokumentära material som ligger till grund för författarens berättelse. Kasia är fiktiv men skulle kunna vara någon av de så kallade ”rabbits”, de kvinnor som utsattes för ”medicinska experiment” i koncentrationslägret. Det är därför jag tycker det är synd att jag inte blir mer engagerad i berättelsen, den är så värd att berättas.

Skönhetens väg av Martha Hall Kelly. Utgiven 2016. På svenska 2018 i översättning av Thomas Andersson.