De rättrådiga av Tinna Lindberg

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för politiska thrillers och här får jag mitt lystmäte. En snygg debut som utspelas på utrikesdepartementet i Stockholm. Diplomaten Linnea Bielke ska precis tillträda posten som ambassadör i Kongo-Kinshasa då hon plötsligt står inför fakta, jobbet är inte längre är hennes. Det enda svar hon får är att någon riktat allvarliga anklagelser mot henne, man delger henne inte vem eller vad. Linnea är ursinnig, hon börjar göra egna eftersökningar och hittar av en slump handlingar med trådar bakåt i tiden, till 1961 då den svenske generalsekreteraren Dag Hammarskjölds plan störtade under oklara omständigheter över det som är dagens Kongo. Linnea förstår att någon fruktat att hon som ambassadör inte skulle ha tvekat att dra fram de nya uppgifterna i ljuset. 

Det är det internationella politiska spelet som skildras, hur besvärande uppgifter sopas under mattan, hur mutade politiker låter sig köpas av skoningslösa profitörer. Egentligen är De rättrådiga en klassisk spänningsroman men placerad i en helt annan miljö och sammanhang än tex de vanliga polisromanerna. Väldigt uppfriskande att i stället läsa om utrikesdepartementet och politiskt rävspel både utomlands och i Sverige. Det är mångfasetterat, roligt och skickligt gjort. Gillade slutet och när jag bara några dagar efter avslutad läsning satt på jobbet och råkande få telefon från just UD, log jag i mjugg…  

Utgiven på Modernista 2023.

En flod av döda själar av Liz Moore

En enastående snygg kriminalroman om två systrar, Mickey och Kacey som växt upp i skuggan av sina missbrukande föräldrar. Utspelar sig i dagens Philadelphia där Mickey är polis och patrullerar det nedgångna området Kensington. Kacey som är missbrukare uppehåller sig ofta i samma kvarter. De ser varandra på avstånd, men har ingen kontakt. När en seriemördare börja härja i Kensington försvinner Kacey spårlöst. Mickey är utom sig av oro samtidigt som hon kämpar hårt för hennes 5-årige son ska vara trygg. Hon är ung ensamstående mamma i ett land där föräldrarättigheter och barnomsorg knappast existerar för någon som hon.

En äldre bokcirkelmedlem har berättat för mig att på 70-talet kallade man den här typen av böcker för socialromaner. Man skildrade kriminalitet och den lilla människans villkor i en värld där ingenting är enkelt och livet hårt. Mitt hjärta klappar för Mickey, efter att jag gradvis förstår hennes dilemma. Boken bjuder på flera överraskningar, Moore suger på karamellerna innan hon överraskar läsaren genom att avslöja att saker ting inte alls är vad hon låtit oss tro. Romanen ökar rejält i tempo mot slutet och jag tänker att det var länge sedan jag läste en sådan skickligt skriven kriminalroman med tydliga feministiska förtecken. 

Utgiven på Modernista 2022, översättning av Leif Janzon.

Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen 

Spänningsgenren har under senare år fått sig ett välbehövligt lyft, vilket innebär att den en gång så totalt dominerande polisromanen kommit mer i bakgrunden. Själv gillar jag  polisromaner, det råa, omysiga och ”feelbad”-känslan de ger även om det lite för ofta handlar om en manlig kommissarie med väldigt mycket outrett inom sig.  Jag är således ganska kräsen. I Blodland får jag dock mitt lystmäte, klassiskt mörk, samtida med driv, spänning och genuint danska miljöer.

Poliskommissarie Martin Juncker återvänder till arbetet efter en canceroperation, han är långt ifrån återställd men det enda som kan lindra dödsångesten är arbete. Hans kollega Signe Kristiansson är tillbaka på avdelningen efter att ha varit utlånad, hon har också demoner att tampas med, ett år tidigare blev hon våldtagen av en kollega men har varken anmält eller berättat om övergreppet. Nu är hon åter arbetskamrat med förövaren, när ett antal kvinnomord inträffar ställs saken på sin spets. 

Blodland är den tredje boken i Martin Juncker-serien, gick utmärkt att läsa fristående. Fin översättning av Svante Skoglund, utgiven på Modernista 2022.  

Ps: Gillar det inledande citatet av Winston Churchill ” Om du vandrar genom helvetet, fortsätt bara gå.” Kanske säger det mer om mig än om romanen.    

 

Den enda boken på bokrean

Jag köpte en bok på bokrean: Det är tvåhundrasextio mil mellan Finistère och Stockholm . Bodil Malmstens fem loggböcker ”koncentrerade till textform” som förlaget säger. Jag har de fem loggböckerna plus det mesta annat som BM skrivit, lästa om och om igen. Med den här boken – 550 sidor – vaggas jag in i känslan av att jag läser något nytt och det känns bra.

När jag första gången läste den fjärde av loggböckerna Och en månad går fortare nu än (för ganska så precis 10 år sedan) funderade jag över dedikationer. För i samma veva hade jag hittat konstnären David Svensson och hans  Dedicated som består av olika dedikationssidor i böcker. Till Julia. Till mor. Till min älskade.

Visst är det fint med tryckta dedikationer! Jag grubblar alltid på vem det kan vara. Nuförtiden har författaren en lång tack-lista på slutet där alla tackas, alltifrån äkta maken till killen som sålde den dubbla espresson så att inspirationen kickade in. Rätt trist. Men dedikationen, till en eller ett par personer, den gillar jag.

Så vad tycker ni? Dedikation eller tacklista? Eller man kanske inte behöver välja?