Etikett: Modernista

Publicerat

Bokfrukost om Öppet vatten

Bokfrukosten för april hade Öppet vatten av Caleb Azumah Nelson i fokus. Romanen kom 2021, väckte stor uppmärksamhet och fick strålande kritik. Vi möter en Londonkille som träffar en Londontjej och blir handlöst förälskad. Men den handlar lika mycket om en svart kille som med sitt ursprung i Ghana inte tycks passa in och ständigt är påpassad. Polisbilar glider sakta glider förbi på gatan och observerar som om bara killens yttre signalerade möjlig kriminalitet. Och inte minst handlar det om psykisk ohälsa och vad det gör med en människa. Alla tre infallsvinklar. Det är det som gör denna korta intensiva roman så spännande att diskutera.

Jo, vi är ense om boken var intressant läsning men hur bra?

* Jag störde mig på detta du-tilltal. Men jag vande mig och nu när den är utläst förstår jag inte hur den skulle kunna skrivas på ett annat vis.
* Att ständigt vara så observerad, subtilt hotad – fruktansvärt.
* Om han ändå kunde berätta för henne vad det handlade om.
* Var inte språket rätt pretentiöst?
* Nej, det var som musik. Omtagningar, takt och rytm.
* Jag läste långsamt, boken tog tid trots att den är kort. Den kräver eftertanke.
* En omskakande bild av hur det kan vara att inte höra hemma nånstans.
* En helt okej roman. Men inte det bästa jag läst precis.
* Som jag grät. Jag önskade att det skulle gå bra för honom.

Utgiven på svenska 2023 hos Modernista i översättning av Sofia Nordin Fischer. Jag läser att den ska komma som dramaserie hos BBC. Spännande!

Publicerat

Avrättningen av Danya Kukafka

Det är 12 timmar kvar tills Ansel Packer ska avrättas. Hans liv har varit befolkat av många kvinnor, varav några han mördat. Genom kvinnornas ögon berättas historien om pojken som föddes av en 17-årig flicka, som blivit gravid med en våldsam man. Hon fick ännu ett barn men tvingades överge Ansel och hans bror. Ansel är dock inget offer, han har mördat med berått mod. 

Jag tycker om när offren tar plats i kriminalromaner och så är det i Avrättningen. Välskrivet och hjärtslitande kryper den mörka berättelsen under skinnet på mig. Ansels person ger mig kalla kårar ända till slutet. Jag är imponerad av romanbygget, språket och detaljrikedomen som tillsammans gör boken till mycket mer än en vanlig kriminalroman. Kukafka är endast 30 år gammal, ser fram emot att följa hennes författarskap.

Utgiven på Modernista 2024, översättningen är gjord av Maria Nääs.

Publicerat

Bokfrukost om Verkliga brott av Denise Mina

Höstens tema för frukostbokklubben är färger och kanske fick vi töja lite på gränserna när vi valde den här romanen av vår älsklingsförfattare. Men grått Glasgow och grönt Skottland tycker vi räcker långt!

Utgångspunkten drar sannerligen igång historien . Anna som gärna lyssnar på spännande true crime-poddar får veta att en gammal bekant mördats i en båtolycka. Just som hon drar efter andan efter det beskedet meddelar hennes man, med resväskan i hand, att han tänker lämna henne eftersom han har en relation med Annas bästa vän. Vilken mardröm! Nu visar det sig dessutom att Annas bakgrund inte överensstämmer med den identitet hon lever med nu. Och när hon fångas på Twitter-bild blir hon utsatt för stor fara. Spänning till sista sidan.

Vad sa vi?

– Hon kan verkligen skriva, Denise Mina. Så välskriven och driven thriller.
– Det är bra att den utspelar sig långt härifrån. Många spänningsromaner är som att läsa fördjupningar av dagstidningarna. Man får bara ångest.
– Den har driv rätt igenom, ända till slutet. Vad säger man, bladvändare?
– Men hur kan Anna klara allt? Det är ju inte så att hon har gått någon agent-skola precis. Men hon kan slåss och avvärja knivdåd hur lätt som helst.
–Just som man tror att man fattat något händer något annat som gör att historien tar sig en helt ny vändning.
– Nja, jag är mer ljum faktiskt. Helt okej, men engagerade mig inte riktigt.
– Gick inte upplösningen lite väl snabbt?
– Hur kunde X vara typ maffiaboss OCH så korkad?
– Den är rolig också. Skruvad, oväntad. Man ser ju fram emot att läsa nästa bok om Anna.

Verkliga brott är utgiven på svenska hos Modernista i översättning av Boel Unnerstad. Nästa gång blir det Clarie Keegans Genom blå hagar.

Publicerat

Jag packar min väska för Paris

Det var längesen vi taggade en bloggy med Jag packar min väska. Men nu är det dags för Paris, en av de städer utanför Sverige som jag besökt flest gånger, tror jag. Första gången var 1982 och vi kom tidigt en morgon med tåg. På håll såg jag Sacre Cœur och kände förväntningarna stiga ju närmare vi kom.

Den här gången är delar av mitt resesällskap i staden för första gången och det ställer ju vissa krav. Vi tar en båt på Seine så att vi får se allt det där vi en gång läste i denna grundläggande bok, Trotro à Paris.

Men också romanen om en försvunnen katt blir ledstjärna för promenader och åkturer. Où est mon chat? Katten Mistrigri drar på egna äventyr och vi hänger med. Utmärkt karta!

Jag brukar vanligen läsa lite romaner innan för att komma i stämning. Den här gången blev det Agnes Louis Paris av Johanna Ranes, där omslaget också har en så fin karta

Men så mycket Parisinspo var det inte alls i den här boken, trots omslaget. Paris ligger snarast som ett mantra genom boken, ett ”Nästa år Paris”. I stället är det en vacker kärlekshistoria om två unga läkare som hittar varandra. Agnes och Louis. De planerar att en gång ta sig ner till Paris för nya upplevelser. Louis för att han är trött på Paris och Agnes för att hon aldrig varit där. De älskar varandra och även om jag inte alltid begriper hur de kommunicerar med varandra tycker jag mycket om att läsa om deras vardag och yrkesliv. Jag uppskattar också den rappa dialogerna i sjukhusdelarna, som påminner om samtal i de bästa teve-serierna. Det är kärlek längs boksidorna, men också sjukdom sedd både från insidan och utsidan. Hoppas man på Parismiljöer och lyckliga slut är det här inte rätt bok. Men man får så mycket annat som omslaget inte hintar om.

Annat från Paris här på bloggen