Bokfrukost om Det sista han sa

Vårsäsongens första bok:  Det sista han sa av Laura Dave. Den har stått på både min och Maggans vill läsa-lista ett bra tag. Det var dags nu.

Hannah har träffat sitt livs kärlek i Owen. Hon försöker komma överens med hans tonårsdotter Bailey, men det går sådär om hon ska vara helt ärlig. En dag står en elev från skolan utanför hennes dörr och räcker över en lapp från Owen. ”Skydda henne” är allt som står. Owen är försvunnen och Hannah begriper ingenting. Och i ett slag dyker poliser, säkerhetspersonal och välvilliga vänner och kollegor upp. De frågar och ger uppmaningar till vad Hannah bör göra. Men hon bestämmer sig för en annan väg. Tillsammans med Bailey försöker Hannah finna ut vem Owen är och varför han försvann .

Så här sa vi
– Det står inte stilla en sekund. Verkligen driv i boken.
– Överraskande vändningar och oförutsägbar
– Ovanlig plot, inte läst något liknande.
– Jag läste den på engelska när den kom ut och tyckte det var superbra, nu läste jag om den på svenska. Utan överraskningsmomenten blev det något annat.
— Då lär vi oss att inte läsa om spänningsromaner, ha ha.
– Sausalito är ett väldigt fint och trevligt ställe!
– Bra bok i sin genre!
– Ja, men hur kunde hon så lättvindigt finna sig i den situation som hon hamnar i?
– Går på Apple-tv nu. Väldigt bra.
– Slutet är toppen. Inte något tydligt happy end.

Frukostbokklubbens tema för säsongen är Inte så stora förlag. Den här boken är utgiven hos Nona och är översatt av Molle Kanmert Sjölander.

Onaturlig död av Richard Shepherd

En djupt mänsklig memoar av en brittisk rättsläkare. Min farhåga att boken främst skulle handla om spektakulära mord kom helt på skam. I en reflekterande text full av vettig intelligens delar han med sig av sig av erfarenheter av allmänt intresse. Hur det är att stå mitt i kaoset efter olyckor och hur svårt det är att förutse vad de beslut som snabbt måste fattas kommer att leda till. Varje katastrof, mord eller dödsfall är fasansfullt, dock kan ingen bortse från de värdefulla erfarenheter som görs. Ett exempel:

1989 kapsejsade en partybåt på Themsen och 51 människor dog, de flesta bara strax över 20. En fruktansvärd och tragisk olycka, med följden att svåra beslut måste fattas där och då mitt i katastrofarbetet, beslut som fick konsekvenser och som ifrågasattes under många år. (Å andra sidan kanske ett annat och motsatt beslut blivit lika ifrågasatt). Med sympati och medkänsla för de drabbade redogör Shepherd sakligt för de erfarenheter man gjorde under arbetet med identifikation och obduktion av de förolyckade och hur katastrofen ledde till både förbättring av katastrofsjukvård och sjösäkerhet.

Andra intressanta ämnen som berörs är hur kriterierna för dödsorsaken plötslig spädbarnsdöd förändrats, hur man upptäcker shaken babysyndrom och varför det var så vanligt med dödligt polisvåld i Storbritannien under en period. De grepp som polishögskolorna lärde ut till unga poliser kunde under vissa omständigheter vara dödliga. Shepherd tog initiativ till en ny utbildning vilket medförde att dödsfall vid polisingripande minskade drastiskt.

Privat levde Shepard och hans fru, också hon läkare, ett liv där de nästan aldrig träffades annat än i dörren där de avlöste varandra. Ett par föräldrar som nog faktiskt lyckades med sitt föräldraskap trots vansinniga arbetstider. De valde barnen och arbetet framför varandra.

Jag läslyssnade till boken via Storytel.

Utgiven på Nona förlag 2019.