Etikett: Norstedts

Publicerat

1979: Ingrid och Johanna -ett familjedrama av Helena von Zweigbergk

En fristående fortsättning på den fina romanen 1959 som handlade om Ingrid och hennes lilla pojke Tom. Nu har 20 år gått, familjen har utökats med Johanna som tar studenten på försommaren 1979. Ingrid har skilt sig från Georg, han bor kvar i Malmö med en ny familj, medan Ingrid och barnen är tillbaka i Stockholm. Under våren har Ingrid inlett ett förhållande med en ung lärarkollega Torkel som också flyttat in med henne, Johanna och Tom. Han är en ung man uppfylld av 70-talets tankar om självförverkligande genom att blotta sina känslor, helt fri från föräldragenerationens konventioner. Detta förhållningssätt ställer till det mer än lovligt i familjen och Johanna avskyr honom. Hennes första sommar efter studenten blir mörk, hjärtskärande nog mycket på grund av Torkels dominans och brist på självinsikt. 

Jag var ju med 1979 och känner igen så mycket. Gillade de små detaljerna i boken, de nästan osynliga tidsmarkörerna. Den gamla lägenheten där man tvättade sig vid vasken och hade en jungfrukammare och en serveringsgång. Kläderna, maten och Torkels typ av människa, en person som ser det som sin plikt att hjälpa sina medmänniskor till ett friare sätt att vara. (Fast Torkel är allt annat en subtil detalj det ska gudarna veta.) 

Gillar persongalleriet mycket, de överraskar ofta vilket gör att romanen tar nya vägar. Passar väldigt bra som bokcirkelbok och ni som minns 70-talets ”frigjorda människor” måste faktiskt läsa! 

Utgiven på Norstedts 2024.

Publicerat

Ta min hand av Dolen Perkins-Valdez

En djupt berörande roman om den unga sjuksköterskan Civil Townsend som 1973 börjar arbeta på en familjeplaneringsklinik i Montgomery, Alabama. Ett av hennes första hembesök gäller Erica och India, 13 och 11 år gamla. Flickorna lever med sin familj under usla förhållanden vilket chockar Civil. Hon förstår inte heller varför flickorna är ordinerade p-sprutor, de är inte sexuellt aktiva och 11-åriga India har ännu inte fått mens. Civil tar dock familjen till sitt hjärta och lyckas så småningom vinna deras förtroende. 

Ta min hand är en fiktiv historia inspirerad av verkliga händelser. En skoningslös skildring av det amerikanska klassamhället och den rasism som genomsyrade allt, inte minst sjukvården och socialtjänsten. Vissa folkgrupper ansågs helt enkelt vara lägre stående än andra och bedömdes därför inte kunna ta egna beslut. Så långt det verklighetsbaserade i romanen, den fiktiva delen är en väldigt fin skildring av en ung kvinna vars beslutsamhet och passionerade rättspatos gör att hon aldrig ger upp, detta både på gott och ont. 

Utgiven på Norstedts 2024, översättning av Dorothee Sporrong

Publicerat

Dancing Queen av Denise Rudberg

Det är 70-tal i Denise Rudbergs nya polisserie. Dancing queen heter den första delen där läsaren får stifta bekantskap med poliserna Karin och Agneta. Att som kvinna jobba som polis på 70-talet var att anpassa sig, spela med i den grabbiga tonen och acceptera de grova sexistiska skämten. Det är männens världsuppfattning som råder inte bara i de maskulina miljöerna på polismyndigheten utan i hela samhället. Karin är äldst, en erfaren polisinspektör som jobbat på våldsroteln i många år. Agneta år nyexaminerad men har omplacerats till polisens arkiv på grund av en hörselskada hon ådrog sig vid attentatet vid den västtyska ambassaden.  Jag gillar dem båda, berättelsen griper verkligen tag och Denise Rudbergs flyhänta språk böljar som vanligt lätt och intagande. 

Tidsmarkörerna är snygga och många, man läser Jack av Ulf Lundell, kungen och Silvia ska gifta sig till sommaren och man har gårdsfester med massor av alkohol där gästernas politiska hemvist är ”långt till vänster om Socialdemokraterna”. (Det där sista fick mig att fnissa förtjust). Jag fanns ju till på 70-talet och tycker inte det är så väldigt länge sedan men påminns hela tiden om hur mycket som förändrats. Det var inte bättre förr kan man torrt konstatera. 

Förstå mig rätt nu, jag gillade verkligen Dancing queen, men jag är inte så förtjust följetongsupplägget när det gäller en spänningsroman. När nästa del kommer har lite av storyns magi klingat av. Slutade läsa Rudbergs serie Kontrahenterna av just den anledningen tycker böckerna förlorar i djup på detta sätt. Men jag vet att många gillar och jag själv kan ju faktiskt avvakta att läsa tills alla delarna finns utgivna. 

Utgiven på Norstedts 2023. 

Publicerat

Julboksfrukost om En snöängel till jul

En gång är ingen gång och två gånger är en vana säger vi när vi återigen väljer en julbok till decembers bokfrukost. Vi läser En snöängel till jul och minsann gör vi det hos förlaget och med författarna: Birgitta Gunnarsson, Johanna Johansson och Sara Molin.

Romanens tre huvudpersoner känner inte varandra i början av boken. Det är den äldre Margit som behöver hjälp med det ena och det andra i sitt hus, Milo, den ganska ensamma gymnasiepojken, och Aida som vill arrangera en julfest för alla som inte har någon att fira jul med. Så strålar de samman och julen blir något helt annat än de trodde. Så här sa vi:

– En fin bok om vänskap.
– Det blir aldrig så där sötsliskigt som julromaner kan vara.
– Man tycker så mycket om alla karaktärerna.
– Trovärdigt och väldigt fint gestaltade.
– Sömlös berättelse, man kan aldrig ana att det är tre författare.
– Man måste ändå ömma för pappan, hur är hans jul?
– Roliga detaljer!
– Blir det en uppföljare?

Därmed var höstens bokfrukostar avklarade. Temat var FÄRG.