Staden i den svenska romanen

Alltså omslaget! Först såg jag bara en symbolbild av staden, vilket som helst, med gator, torg och parker. Men icke! Omslaget är den svenska romanens karta. Genom staden rinner Darling river, ut i havet där både En ö i havet och Lycksalighetens ö hittas. Norr om staden, i utmarkerna, ligger Tjärdalen och Skuleskogen. I innerstaden går både Silvervägen och Brändövägen och här hittas en lång rad litteraturväsentliga hus. Mycket mycket snyggt av Jenny Findahl! Jag sjunker ner i gatunamn och platser, minns romaner jag läst och påminns om de jag ännu inte läst. Och titta där, Kvarteret Venus, vad är det? ( Sista boken om sviten om Manne, av Erik Asklund). Omslaget blir en läslista bara det!  

Jodå, visst öppnar jag sen och läser boken. I den här antologin, med den konkreta titeln Staden i den svenska romanen, redaktörer är Henrik Dalgard och Eric Luth, presenteras texter om svenska romaner där staden tar plats. För romanen och (stor)staden är en självklar duo. För att använda Ingrid Elams ord: ” Det är först i romaner storstaden blir levande och bjuder in läsarna att lära känna den fast de kanske aldrig kan resa dit annat än i fantasin.”*

Antologin följer romanernas kronologi och har en lång rad intressanta skribenter. Från Brita Plancks berättelse om Stockholm som plats för både makt och uteliv i början av 1800-talet, till Sebastian Lönnlövs kapitel som gör nedslag i den queera (roman)staden.

Hur ser staden ut? Vad luktar den, vad smakar den? Vilka träffar vi och vad händer sen? I stadsromanerna skildras ensamhet och utsatthet, men också gemenskap, möjlighet och hopp. Antologins tjugotal essäer är uppdelad i kronologiska avdelningar med korta intermezzon –mellanspel – däremellan. Jag tycker om att det blir såväl en översikt av tidsanda och atmosfär som djupdykningar i författarskap och romaner. Låt den bli årets julklapp till dig eller en annan romanläsare, vet ja!

Staden i den svenska romanen. Henrik Dalgard & Eric Luth (red.). Utgiven 2024 hos Timbro förlag. *Citatet från Ingrid Elam är hämtad från hennes Romanens segertåg från 2022. Läs den också!

Bokfrukost om Den udda kvinnan och staden

Lite märklig känns hela upplevelsen att återigen sitta på Vetekatten och samtala om böcker. Fast underbart. Men ovant. Vi resonerar om Vivian Gornicks Den udda kvinnan och staden.

Det är den nu 80-åriga författaren som flanerar i staden New York, ofta med sin goda vän Leonard. Tillsammans samtalar de om livet som är och som har varit. Högt och lågt. Vackert och fult. Genom boken strösslas anekdoterna om människor författaren mött, hört talas om eller läst om. Somliga personer kan vara svåra att förankra i minnet. De flyter bort och blir något anonymt, så lätt i staden. Men många blir minnesvärda, tänkvärda bekanta som vi diskuterar närmare.

Vi säger: Det här är verkligen en storstadsskildring. Staden som den självklara platsen med alla dess fördelar och nackdelar. Jag ser gatorna framför mig och går liksom arm i arm med författaren. Min längtan till New York blev intensiv. Huvudpersonen ville inte gå in i känslorna, det blev ett skav. Därför blir det för ytligt på sina ställen. Vissa anekdoter fångar mig. Andra glöms bort. Slutet så fint därför att det inte är ett slut. Livet går vidare.

Den udda kvinnan och staden. Vivian Gornick. Utgiven 2015. På svenska av Natur och Kultur 2022 i översättning av Maria Lundgren.