Holly Gibney, från Kings Mr. Mercedes-serie är tillbaka och hon har just begravt sin mor. Det är sommaren 2021 och världen både präglas och plågas av pandemin. Hollys mor som var både covidförnekare och vaccinmotståndare blev ett av sjukdomens offer. Holly känner sig betryckt och sorgsen och eftersom hon och hennes affärspartner i detektivbyrån, (även han sjuk i covid), inte har så många uppdrag beslutar Holly att ta ledigt. Ett telefonsamtal kommer dock i vägen, en desperat kvinna som ber om hjälp då hennes dotter Bonnie har försvunnit. Holly börjar tveksamt luska i fallet utan något större hopp men till sin bestörtning upptäcker hon att det finns ett antal personer som alla försvunnit på liknade sätt.
Vi läsare vet mer än Holly eftersom King avslöjar vissa detaljer i början av boken, men vi är förstås inte säkra, vi undrar varför!!!!! och vi är alla mer eller mindre äcklade. Spännande och helläskigt är det.
Holly är 600 sidor lång, King har ju rykte om sig att skriva för långa romaner och hans redaktör för att inte säga till på skarpen avseende detta. Kanske har man just gjort det här, för även om Holly är en tegelsten så upplever jag inte romanen för lång. Omfattar ju mycket annat än bara gåtan, Vänskap, poesi, skrivande och drömmen om att bli författare. Människans oundvikliga och plågsamma åldrande och så får alternativ fakta och antivaxxare sig några rejäla kängor.
Har läst ett 15-tal böcker av King. Han lär ha gett ut ett 70-tal så det är inte så många. Har gillat allt men Holly tycker jag definitivt är en av de bästa jag läst. Tyckte väldigt mycket om den.
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023, översättning av John-Henri Holmberg
Jag tjuvstartade tegelstensläsningen i julhelgen och rev av Stephen Kings 22/11 1963 på drygt 800 sidor. En roman om en tidsresenär från 2011 som i början av 60-talet skapar sig ett liv i Texas för att hindra Lee Harvey Oswald att skjuta John Kennedy till döds den där ödesdigra novemberdagen i Dallas. 22/11 är kanske den bästa King-roman jag läst. Insiktsfullt målar King upp den värld som var USA för 50 år sedan och han får mig att tro på historien om tidsresan samtidigt som han skildrar Oswalds liv åren före morden. Jag var under läsningen fundersam till hur han skulle lyckas sammanfoga alla trådar till ett riktigt bra slut, men King gör naturligtvis det med den äran. Och – jag älskade slutet på kärlekshistorien mellan tidsresenären och kvinnan han mötte där på 60-talet, flera år innan han egentligen var född.