
Den gröna milen av Stephen King är en förträfflig roman, mörk, gripande och skrämmande. Mänsklig ondska ställs emot mänsklig godhet och nog är den mänskliga ondskan det absolut mest skrämmande man kan tänka sig även om en viss clown är ganska otäck han med. Tror det är Kings signum, godhet och humanism är alltid närvarande i hans böcker vilket har gjort honom till den älskade författare han är.
Händelserna i romanen utspelas på 30-talet även om historien återges många år senare av den tidigare vaktchefen Paul Edgecomb. Han var chef på den fängelseavdelning där de dödsdömda förvarandes fram till sin avrättning. Den gröna milen var promenaden de dödsdömda gick från sina celler till rummet med ”gamla gnisten”, den elektriska stolen.
Historien inleds med att två små flickor hittas bestialiskt mördade och när man i närheten påträffar en (jättelik) svart man antas det omedelbart att han är mördaren. Efter en allt annan en rättvis rättegång döms han för morden och placeras hos Paul och hans kolleger på gröna milen. Han är dock i all väsentlighet en helt annan personlighet än de vanliga fångarna och Paul börjar tvivla på att han verkligen är skyldig samt vem han egentligen är.
Jag har inte sett filmatiseringen av boken, kanske för att jag avskyr fängelseskildringar och kanske är det därför jag läste boken först nu. Kunde inte längre bortse från att så många anser att den är en av Kingens bästa och jag håller med, det är verkligen en fantastisk roman.
En kul grej är att Stephen King i efterordet till romanen berättar att Den gröna milen först publicerades i sex olika delar där en del i månaden släpptes som en slags följetongsroman. Solvej Balle och Denise Rudberg var alltså inte först, men det var å andra sidan inte Stephen King heller. Redan på 1850-talet var det vanligt att böcker gavs ut i flera oavslutade delar. Några av Charles Dickens romaner publicerades på detta sett och King skriver i efterordet hur han studerade och tog lärdom av hur Dickens introducerade läsaren till en ny del med små rekapitulationer om vad som hänt tidigare.
Utgiven på Albert Bonniers förlag. Översättning av John-Henri Holmberg.



Jag tjuvstartade tegelstensläsningen i julhelgen och rev av Stephen Kings 22/11 1963 på drygt 800 sidor. En roman om en tidsresenär från 2011 som i början av 60-talet skapar sig ett liv i Texas för att hindra Lee Harvey Oswald att skjuta John Kennedy till döds den där ödesdigra novemberdagen i Dallas. 22/11 är kanske den bästa King-roman jag läst. Insiktsfullt målar King upp den värld som var USA för 50 år sedan och han får mig att tro på historien om tidsresan samtidigt som han skildrar Oswalds liv åren före morden. Jag var under läsningen fundersam till hur han skulle lyckas sammanfoga alla trådar till ett riktigt bra slut, men King gör naturligtvis det med den äran. Och – jag älskade slutet på kärlekshistorien mellan tidsresenären och kvinnan han mötte där på 60-talet, flera år innan han egentligen var född.