Jag är en ljudboksläsare!

Ljudböckernas popularitet diskuteras livligt just nu och tyvärr ibland i aningen nedlåtande ordalag. Detta gör mig stensur. Varför måste man gradera läsning? Och varför är det tabu att en redaktör ger råd om hur man skriver direkt för ljudbok, jag menar det har väl i alla tider getts råd om hur man skriver bra böcker, bra artiklar, bra bruksanvisningar mm.? Hur man föredrar att läsa är ju personligt, men jag vet att många precis som jag omöjligt kan svara på vad de gillar bäst, att läsa med öronen eller ögonen.  Det har också framförts i debatten att den tryckta boken kommer att få stryka på foten för ljudböckerna och att smala böcker därför inte kommer att tryckas i samma omfattning eftersom de inte passar som ljudböcker. Men snälla rara, Alla böcker passar som ljudböcker om man är en van läsare och tillika ljudboksläsare! Däremot kostar det ju en slant extra att producera en ljudbok och kanske kostnaden kan avgöra. Jag vet inte. Jag är dock övertygad om att många fler läser mycket mer eftersom det finns ett fantastiskt utbud hos de stora  ljudboksaktörerna.

Jag började läsa ljudböcker på allvar under 90-talet. Jag hade små barn, jag körde mycket bil och jag ville läsa mycket mer än jag hann. Jag började lyssna på allvar framförallt i bilen. Jag lånade de flesta av böckerna på biblioteket, (ljudböcker var dyra),som från början bestod av kassetter och några år senare cd-skivor. Jag är ganska övertygad om att min läsning breddades, det var mest bestsellers som lästes in, ofta spänningsromaner. Jag hade sällan läst något i denna genre tidigare, nu fick jag läsa massor. På 2000-talet kom mp3-spelaren, liten och nätt att ha i fickan när man pendlade, promenerade eller lagade mat. Så kom förstås Storytel, i första början med ett väldigt blygsamt utbud, minns att jag avfärdade tjänsten först eftersom jag hade läst nästan alla deras titlar. Jag tyckte inte det var värt priset och att ljudet blev burkigt i de telefoner man hade då. ( Ja, Storytel kom före smartphonen). Men Storytel utvecklades snabbt, både tekniken och litteraturen, även jag blev snart kund. Jag har varit Storytel trogen trots att det har kommit många nya bra strömningstjänster, jag har provat flera och varit klart nöjd. Dock, ingen slår Storytels fantastiska bibliotek inte minst när det gäller engelska ljudböcker och e-böcker. Det är så himla roligt också att Storytel sprider sig över världen. Jag blev förtjust när jag på Aktuellt fick se hur Storytel etablerade sig i Indien och en ung skådespelerska läste in en roman på ett av de indiska mindre språken.

Jag har skrivit en del om  ljudböcker under åren. När jag nu läser igenom ser jag att väldigt mycket hänt på kort tid. För tre år sedan skrev jag att det borde finnas fler feelgoodljudböcker. Jag kan bara konstatera att jag blivit hörsammad, väldigt många fler böcker i alla möjliga genrer läses in idag och ges ut samtidigt med den tryckta boken. Om du ännu inte är en övertygad läslyssnare bjuder jag på några , i alla fall i mitt tycke, matnyttiga tips:

För den som frågar om bra uppläsare:
Det verkar som om många väljer bok efter uppläsare, istället för av välja en bok på samma sätt som när man ska läsa själv.
Här tycker jag nya ljudboksläsare ska tänka om, strunta i vem som läser och lyssna istället  på en bok du verkligen vill läsa. Viktigast är boken, lyssna och tänk bort uppläsaren, lev dig in i texten och njut av läsningen. Är det en bra bok kommer uppläsaren att bli underordnad texten. Se till att välja en bok som är relativt kort, som längst omkring en 10-12 timmar.

För den som funderar över hörlurar och ljud:
Se till att ha hörlurar av god kvalitet och som passar dina öron. Om du hör dåligt beror det ofta på att lurarna inte är bra. Det går ju även utmärkt att lyssna via t.ex. telefonens högtalare. När jag lyssnar hemma, (under städning och matlagning mm.), har jag ofta har mitt köksförkläde på mig, den har en sådan praktisk ficka för telefonen. Annars rekommenderar jag lyssning via bluetooth, då slipper man sladden och behöver inte kånka runt på telefonen. Det finns ett par svenska hörlurar som jag älskar, både för passform och ljud, Sudio Vasa Blå, kostar en slant men de är superbra.

För den som undrar över hastigheter och e-böcker:
Jag använder mig sedan flera år av ljudbokstjänsten Storytel, det finns flera andra aktörer på marknaden, jag är dock supernöjd med Storytel och därför har behållit mitt abonnemang där. Finns ett mycket stort utbud av ljudböcker både på svenska och engelska. Sedan något år tillbaka finns även E-böcker och med vissa titlar kan man varva lyssning och läsning av samma bok. När man kör bil kan man lyssna och hemma i sängen kan man läsa. Är enkelt att skifta mellan surfplatta och telefon. (Rena läsplattor typ Kobo och Letto fungerar dock inte här). En annan fördel är att man på Storytel kan välja hastighet på uppläsningen, vilket är mycket fiffigare än det kanske låter.

Om inläsare:
Att läsa med öronen innebär att man låter en annan individs röst bli ens läsröst, ens inutiröst som tolkar bokens ton.Jag vill helst att uppläsaren just läser, jag föredrar det framför dramatisering. Dock om man gillar dramatisering så är inte sällan engelskspråkiga inläsningar just sådana. (Förutom att de skådespelartolkar dialogerna gör också de kvinnliga inläsarna sina röster mörka och de manliga sina röster ljusa när de ger röst åt det motsatta könet.) Jag har också kommit på att jag föredrar de yngre inläsarna, tycker de läser rappare och mer rakt av. Jag antar också att deras röster passar bättre som min inutiröst. Jag ska i sammanhanget nämna att jag bedömer en 45-årig skådis som en ung inläsare, kanske för att en hel del inläsare har passerat 60. Jag ska dock ge dig ett sista råd,  det är vansinnigt viktigt att inte läsa två böcker på raken med samma uppläsare. Tonen i texten avseende bok två tenderar att bli exakt samma som i bok nr ett och bokens ton i en ljudbok är mycket, mycket viktig!(Detta gäller förstås inte serier)

När författaren själv läser:
En författarinläsning är sällan fel. Även om författaren egentligen inte är någon speciellt bra inläsare så fångar och förmedlar alltid författaren bokens ton. T.ex. när Lena Andersson själv läser Egenmäktigt förfarande, läser hon kyligt och aningen tonlöst och ger på så sätt en fantastisk känsla för huvudpersonen Ester Nilsson. Ingen kan heller som Håkan Nesser själv ge liv åt hans texter och vad vore Emma Hambergs serie Rosengädda om hon inte läste själv. Martina Montelius inläsning av Oscar Levertins vänner gör romanen ännu mer mörk, mustig och humoristiskt svartsynt.

My absolute darling av Gabriel Tallent

Hon är 14 år, hennes dopnamn är Julia men hon kallar sig själv Turtle. Hon bor avsides i norra Kalifornien tillsammans med sin far och farfar. Enligt en av lärarna i skolan bär hon tecken på att någonting är på tok hemma. Turtle väljer dock att tiga, hon är sin pappas ”absolute darling” och hon vet inget annat. Hennes historia berättas med en sugande detaljrikedom som går in under huden och ner i magen på läsaren. Smärtsamt, uppslukande och fantastiskt välskrivet, såväl språk som psykologi. Gång på gång överraskas jag av de vändningar romanen tar, de fantastiska naturskildringarna som på något sätt underblåser det förtvivlade i Turtles situation. Jag är där med henne till fullo och jag gläds över att hon är en fighter.

Läser att recensenter i USA kallat romanen för this years Little life, (Hanya Yanagihara), och jag förstår varför. Även om jag vanligtvis avskyr den här typen av jämförelser är det ett faktum att båda böckerna har knockat mig med en virvelstorm av känslor som bara ett fåtal böcker gör. My absolute darling finns ännu inte på svenska men som vanligt är Storytels skatt av ny engelskspråkig litteratur pålitlig. Jag läslyssnade således till boken, inläsningen är fantastisk men jag tror ändå att man ska vara en van läslyssnare då boken är lång och komplex. Ser att Stockholms stadsbibliotek har 6 fysiska exemplar. I annat fall finns den som e-bok hos näthandlarna för en överkomlig peng.

My absolute darling av Gabriel Tallent 2017.

Everything I never told you av Celeste Ng

Av en slump såg jag att denna fantastiska roman finns som ljudbok på Storytel.  En av de mest gripande jag läst på senare år. Vi bjuder på ett vintage-inlägg från 2015.

Lydia is dead. But they don´t know this yet.

Så lyder bokens första meningar och jag förleds att tro att jag läser en spänningsroman, men där tar jag  fel. Jag läser om Ohio på 70-talet, om familjen Lee, hur deras framtid en stilla vårmorgon förändras för alltid. En lågmäld familj,Everything+I+Never+Told+You+-+Celeste+Ng[1] en familj som hukar under det sociala arvets betingning. För de hade aldrig talat med varandra om det som låg och skavde eller att de tre barnen Lee betraktades som annorlunda i sin homogena skola då fadern James Lee var född av kinesiska föräldrar.

Det är intelligent och innerligt ömsint skrivet. Celeste Ng har lyckats skildra ett mångfacetterat familjedrama utan att ta parti, utan att utse en syndabock. Det är en strålande debut om en av människans vanligaste misstag, att se sina barn som en spegelbild av sig själv. Hon kryper under skinnet på sina karaktärer, hon vänder ut och in på dem och på deras bristande föreställningsförmåga, så att det river i magen. Det är kort sagt en  lysande debut, tät, välskriven CelesteNg(c)KevinDayPhotography[1]och redigerad till perfektion, inte ett onödigt ord.

Ursäkta om ovanstående tycks aningen okonkret och flummigt, men det går inte att berätta speciellt mycket av handlingen utan att spoila. Everything I never told you är utan tvekan den smartaste och känslomässigt starkaste roman jag läst på mycket länge. Bör passa ovanligt bra som bokcirkel-bok, finns massor att prata om och massor av olika infallsvinklar.  Den finns dock ännu inte utgiven på svenska vilket jag hoppas det mycket snart blir ändring på!

Boken gavs ut 2014 och du hittar en intervju med Celeste Ng här. Du hittar till Storytel här.

The marriage bureau av Penrose Halson

Av en slump hittade jag denna romantiska komedi på Storytel. En sann berättelse om en brittisk äktenskapsbyrå i 40-talets London, en föregångare till både dataträffen och Tinder. Äktenskapsbyrån startades våren 1939 av två unga kvinnor, Mary Oliver och Heather Jenna, och byrån blev snabbt en succé. För 5 guineas kunde den giftaslystna anmäla sig, bli intervjuad och därefter skickad på date. Om någon av matchningarna ledde till äktenskap fick paret erlägga ytterligare 10 guineas tillsammans. Genom att utveckla ett avancerat kortsystem för att hålla reda på alla  kärlekstörstande blev byrån en succé. I december 1946 kunde man redovisa 2000 gifta par och 18 månader senare hade siffran stigit till 3000 gifta par.

I skuggan av andra världskriget får vi följa arbetet på byrån och stifta bekantskap med alla de diametralt olika kvinnor och män som drömde om kärlek eller kanske bara om äktenskap. Heather och Jenna, (och deras medarbetare), blev klienternas förtrogna och kunde därför senare berätta om ett antal skiftande livsöden, ofta i skuggan av både den rådande samhällsordningen och av kriget. Det är hjärteknipande sorgligt men ännu oftare underbart humoristiskt skildrat. Jag skrattade högt i min solstol på stranden i Kroatien och fick underliga blickar. Jag skulle också vilja påstå att boken är ett måste för anglofiler och älskare av Downtown Abbey.

Finns på Storytel som ljudbok, men går också att beställa via nätbokhandlarna. Jag tror att bokens detaljrikedom skriven på brittisk engelska  kan göra att många icke så läslyssningsvana föredrar att läsa med ögonen.