När Blenda kommer till skolan från ingenstans hamnar hon genast utanför. Hon ser ju direkt vem som är mest populär i klassen. Hedvig. När Blenda försöker ställa sig in genom att ge cred för Hedvigs obstinata beteende i klassrummet möts hon av en förintande blick. Tro inte att du är något.
Snart får hon en idé. Hon samlar ett par klasskamrater omkring sig och presenterar den. Det är LSD, en skör tjej med stor ångest som hon lindrar genom att skriva självmordsbrev som hon sedan kör i tvättmaskinen så att pappret pulveriseras. Det är Penny, Hedvigs före detta bästa kompis som gjorde bort sig och nu hamnat på undantag. Genom att följa Hitlers strategi – men inte ideologi – ska de ta över makten i skolan.
Det är en intressant bok och jag sträckläste den för att få veta om Blenda skulle ro iland sitt projekt. Berättelsen är detaljrik och visar hur manipulation och grupptryck kan se ut. Aktuell teknik och sociala mediers genomslagskraft används elegant i romanen. Många frågor väcks och jag tror att den kan få sina läsare på högstadiet och skapa bra samtal om demokrati. Samtidigt störs jag lite av att den är så pedagogiskt. Frågorna som ska väckas gestaltas tydligt och jag hör diskussionerna. Jamen, det är väl ingen fara med diktatur om folket har det bra eller Det är det väl, hon bestämmer ju allt, till och med om folk ska få yttra sig eller inte! Men kanske är det för att jag just har haft den här typen av samtal med unga människor som det ibland blir övertydligt.
Men det är ju ändå de frågorna som alltid behöver diskuteras för tanken om hur man bäst leder ett land är inte alls självklar och för evig. S
Fjärde riket. Maria Nygren. Utgiven på Bonnier Carlsen 2013
Första gången jag läste Johanna Lindbäck var i Frankrike. Hennes En liten chock var den enda boken som var nerpackad eftersom jag var där på uppdrag och inte skulle ha tid att läsa. För ja, allt borde ha varit klart redan före resan och nej, det var inte det. Så jobba jobba jobba, men en liten lunch satt jag för mig själv och tänkte att ”jag hinner nog läsa några sidor medan jag äter”. Ni förstår själva. En liten chock är på dryga 250 sidor och nästan lika många minuter lång blev min lunch. Det går nästan inte att läsa hennes böcker på annat sätt. Man kan titta upp och humma lite analytiskt eller känslosamt, men att släppa romanerna, det är svårt.