Denna isländska feelgood golvade mig totalt! Svart, intelligent och ljuvligt humoristisk. Den blev dock liggande hemma hos mig i flera månader utan att bli läst. Kan bero på det trista omslaget, som naturligtvis ska symbolisera vinter på Island, men som enligt mig inte alls åskådliggör vad som döljer sig mellan pärmarna.
Strax efter tolvslaget på nyårsafton meddelar Marias make Floki att han kommer att lämna henne för en annan man. För övrigt just den man som firat nyår med paret och nyss åkt hem. Floki tar sitt pick och pack och åker efter. Kvar står en chockad Maria som inte anat ett dugg. De närmsta dagarna är kaos. Hennes 2 ½ åriga tvillingar, en pojke och en flicka, blir som livbojar i ett stormande hav. Den karga isländska vintern bildar fond till det dråpslag som drabbat Maria. Titeln är smart, senare i boken ska Floki trösta Maria med att hon trots allt är den ”sista kvinnan” han älskat, eftersom han nu älskar en man.
I lägenheten under Maria och tvillingarna bor den osannolika Perla. Hon försörjer sig dels som äktenskapsrådgivare, dels som spökskrivare till en känd deckarförfattare. Hennes svada upphör aldrig att förvåna eller fascinera. Hennes formulerar är obetalbart smarta och insiktsfulla, medan kvinnan själv tycks vara något helt annat. Jag älskar henne. Bikaraktärerna är en stor del av romanens behållning. När Maria irrar runt och letar efter livsstruktur dyker de upp, pratsamma, självupptagna och utomordentligt underhållande. Som krydda på moset dyker även Marias biologiska far upp, han vill ha kontakt med dottern eftersom han snart ska dö.
För att citera Perla:
Folks privatliv är färgstarkare än grannar och vänner kan föreställa sig.
Utgiven på Weyler Förlag 2017. Översatt av Arvid Nordh.

Allra första gången de sågs var på en vårdcentral. Hans dotter var sjuk, hon var läkare. Andra gången sprang de på varandra av en slump och blev vänner. Han lämnade fru och en två år gammal dotter för hennes skull. Det sista hans fru hade att säga innan han gick var:
En av 2016 års bästa böcker som jag recenserade på vår kapsejsade moderblogg för något år sedan. Så här ett år senare, känns romanen mer aktuell än någonsin. Vi bjuder på en repris.
En poesidoftande dystopi om ett framtida Sverige ett antal år efter en ödesdiger attack. En ung man kommunicerar med en ung kvinna via en odefinierad sändare. Han är besättningsman på en ubåt med okänt mål och okänt uppdrag, var hon befinner sig är höljt i dunkel. Han anförtror henne minnena av sin uppväxt. Hans föräldrars öde har präglat honom, sin ungdom till trots har han en gammal själ.