De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Flickan heter Nour eller Annika, hon vet inte riktigt. Vad hon vet är att hon befinner sig på fel ställe. Hon genomför ett terrorbrott i seriebutiken Hondos i Göteborg och hon bär en bombväst. Hon överlever och placeras på en rättspsykiatrisk klinik. Men vem är hon och varför menar hon att hon kommer från framtiden?

Ann-Sofie: Den här romanen förs fram från många håll som den givna vinnaren av Augustpris-vinnaren. Historien är angelägen och aktuell med sin betraktelse över både dagens samhälle, men också en svart vision om framtiden. Om inte alla tar ansvar nu. Språket är såväl vackert som tydligt men helt lätt-tillgänglig är berättelsen inte med sina tidplan och olika skikt. Inte alltid smidigt gjort. Bitvis skräms jag, det är förstås meningen. Boken vill ju att vi ska handla.

Maggan: Jag har inte läst något av Anyuru tidigare och jag fångades omedelbart av det vackra språket. Han skriver just så som jag älskar, sparsmakat och skenbart enkelt utan ett onödigt ord. Tur att jag kunde njuta av språket för jag fann innehållet utomordentligt obehagligt, förmodligen för att jag upplever att han skildrar ett Sverige som skulle kunna bli verklighet. Förorten Kaningården skulle kunna uppstå om bara några år.

Ann-Sofie: Ja, romanen vill verkligen visa och varna. Jag upplever att den ändå som hoppfull. Att vi har ett val för vad vi gör och hur vi handlar. Slutet läste jag om ett par gånger just för att stanna i den känslan. Titeln på boken är lång, så har hans tidigare böcker också varit. Det är en titel man lägger på minnet och inte glömmer.

Maggan: Tycker att romanen känns inspirerad av Kallocain av Karin Boye. Det är någonting med tonen och stämningen. Boye var skrämd av sin nutid, Anyuru är skrämd av vår. Boken är ju en dystopi, jag tänker att böcker i denna genré oftast är skrivna som spänningsromaner, djupet kanske finns där till viss del, men den avgrund som Anyuru skildrar saknas. Sedan måste läsaren tro på den värld som skildras, jag tror stenhårt och förskrämt på det samhälle som Anyuru målar upp. Där så många har förlorat den värld som gav dem mening:

”Alla flyktingar är kanske galna”. Hennes skratt saknade glädje.
”Eftersom vi förlorat den värld som gav oss mening”
Sidan 265.

Utgiven på Norstedts 2017.

Rosor Skador av Jenny Tunedal, en diktsamling om demens, nominerad till Augustpriset 2017

Att fundera och undersöka demens och Alzheimers sjukdom genom lyrik är faktiskt genialiskt. Ordet demens går inte att förstå fullt ut som ett faktum, tillståndet är alltför skrämmande. I diktens form blir det förvisso inte mindre skrämmande men känslorna i orden förmedlar förståelse. En av dikterna heter, Demens betyder utan själ, och under läsningen förnimmer jag den bottenlösa förtvivlan som Jenny Tunedal kände då hennes mammas själ, hennes jag, försvann medan hennes kropp levde vidare.

Kan du föreställa dig att gå förlorad
Kan du föreställa dig att sakna
All betydelse Betydelsen av dig själv
Kan du föreställa dig vreden

Kan du föreställa dig rädslan
I deras ögon I dina
Kan du föreställa dig gränsen’

Är det en avgrund
Ja

Jag har aldrig försökt mig på att recensera en hel diktsamling förut och jag känner tydligt att jag inte är uppgiften mogen. Kanske för att Tunedals dikter förmedlar känslor jag inte kan ta på eller sätta ord på, när jag försöker blir det bara alldeles platt och denna fina diktsamling är värd mycket mer än så. Ni får helt enkelt läsa själva! Om Rosor skador vinner på måndag är det mycket välförtjänt och visst vore det roligt om en diktsamling vann?

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2017. Det vackra omslaget är skapat av Johanne Hjorthol/Bokform

5 tycker om facklitteratur

Facklitteraturen är en stor och spretig och intressant värld. Se bara på de olika sorters böcker som nominerats till årets Augustpris. Vi frågar vår panel om vad de tycker om facklitteraturen och hur de sorterar in fackböckerna i hyllan.

Alva: Den senaste boken jag köpte var nog Konsten i Söderort : en vandring bland konsten i södra Stockholm. Jag tycker om böcker som handlar om städer och allrahelst Stockholm. Sortering? Böckerna vill jag helst inte sortera in alls! Jag tycker de ska ligga nära och framme så att man närsomhelst kan bläddra i dem.

Pär: Senaste fackboken jag köpte var Min europeiska familj av Karin Bojs och Elisabeth Åsbrinks 1947. Har alltid varit intresserad av historia och därför blir det många historiska sakprosaboksinköp. Jag sorterar fackböcker i bokstavsordning (författarens efternamn) förutom kokböckerna som har fria roller i köksbokhyllan.

Lars: Lite svår fråga eftersom jag nyss köpte flera fackböcker samtidigt men den jag hunnit läsa är Björnen kommer! av Mattias Göransson. I bokhyllan är det mest historia och kokböcker så det är väl favoriterna. Jag sorterar i ämnesordning, eller åtminstone var det tanken från början.

Cecilia: Jag köper och läser väldigt lite fackböcker. Just nu lyssnar jag på Hjärnstark av Anders Hansen eftersom jag är intresserad av kroppen och träning. De fackböcker jag läser handlar annars ofta om språk och jag har en särskild hylla med den typen av litteratur hemma.

Amanda: Jag läser sällan fackböcker förutom kokböcker då, men är väldigt kräsen. Vill att det ska vara god mat och roliga recept, men eftersom jag arbetar som dietist får jag ibland spader på allt hittepå om mat och hälsa som skrivs i många populära kokböcker utan minsta evidens. Det är bedrövligt att stora förlag som t.ex. Bonnier Fakta inte gör mer research innan de publicerar. Därför brukar jag ofta låna kokböcker på biblioteket och provläsa så jag vet att jag kan hantera dem. Är det tillräckligt bra köper jag hem dem, gjort så t.ex. med Välkommen till vegoriket av Mattias Kristiansson och  Mera vego och  Ännu mer vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Har inget som helst system för mina kokböcker, de står bara huller om buller!

Läs mer av vad vår panel tycker här.

Sticka flätor

Höstens tredje och sista bok om stickning som jag läst (jo, läst) är vad som kan definieras ett Praktverk. Sticka flätor av Ivar Asplund är en sådan bok som stickande människor kommer att referera till mycket länge.

”Har du nån idé på en vacker stickad kofta?” Titta i Asplunds bok.”
”Jag fattar inte hur man ska vrida maskorna.” ”Asplunds bok har en uppslagsdel med beskrivningar om allehanda flätmönster.”
”Jag måste ha något riktigt utmanande att sticka. ”Ja, men ta en titt i Asplunds bok.”

Boken inleds med en rad inspirationsfotografier som lätt kan göra att man inte bläddrar vidare därför att bilderna är vackra och detaljrika. Efter det följer en rad spännande modeller där det allra första är en smakbit på flätstickning, en aptitretare. Och har man väl stickat dessa (jag har) så är man definitivt fast. Mönstren till mössor och tröjor är fint designande och beskrivningarna är exemplariskt utformande. Man hör författaren/designern i boken och förklaringarna, en detalj jag tycker är viktig, för att inte säga avgörande för att en stickbok ska bli intressant.

I den avslutande delen finns genomgångar av praktiska ting och också en översikt, inklusive beskrivning, av en lång rad flätade mönster.

Så alltså: Praktverk i ordets bästa bemärkelse. Lätt att bära med sig. Omöjlig att sluta bläddra i. Den här boken vill man ha om man tycker om att sticka.

Sticka flätor. Ivar Asplund. Utgiven av Bonnier fakta 2017

1 2 3 4 372
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa