forfattaren_i_familjen-188x300[1]Texten är tät, vacker och fyllig, ändå sparsmakad. Inte ett onödigt ord och vad som gör mig extra glad är den välproducerade ljudboken. Den upplästa texten tillåts ha ett flöde, när tomma sidor i den fysiska boken skiljer avsnitten åt kan du även som lyssnare urskilja dessa genom snyggt inlagda mikroskopiska pauser. Inläsaren är alltid otroligt viktig i en bok berättad i första person, Viktor Åkerblom ger liv åt berättaren Édouard med trovärdighet och melankolisk röstklang.

Författaren i familjen handlar om en familj under tre decennium. Familjemedlemmarnas sammanflätade förväntningar, krossade drömmar och kärlek. Om det ok som lagts på Eduard att vara utsedd till att bli  författaren, att vara den som är utvald att uppfylla de andras  drömmar. Det är en bok om outtalade krav och om barns förmåga att läsa sina föräldrar men också en bok om varm tillgivenhet. Jag älskar de kärleksfulla smeknamnen som Édouard gett sina föräldrar och jag älskar skildringen av fadern, krigsveteranen från Algeriet vars lakoniska råd till sin son är: Se till att välja, annars väljer livet åt dig.

Författaren i familjen är utgiven av Sekwa 2014, ljudboken är producerad av A Nice Noise. Översatt från franskan av Sofia Strängberg.

{ 1 comment }

Larsson_1-page-001-197x300[1]En djupsvart uppväxtskildring med självbiografiska inslag. Victoria Larsson var en av de flickor som förälskade sig i Åmsele-mördaren Juha Valjakkala, hängde utanför Umeås tingshus, kom i tv men som också fick sina brev till denne besvarade. Delar av brevväxlingen är återgiven i boken. Hur mycket utöver breven som är självbiografiskt vet jag inte, men i vilket fall det är ingen vacker medkännande bild av huvudpersonen, Veronica, som författarinnan förmedlar.

Den ensamma Veronica är besatt av sin svåra acne, sina mindervärdighetskomplex och sitt självhat. En flicka med destruktiv personlighet som ibland kan uttrycka sig genom våld mot yngre syster. Första kapitlet är i sin råa skildring med våld mellan syskon så obehaglig att jag har svårt att sympatisera med Veronica senare i boken. Hur hänsynslöst den unge manlige kvällstidningsjournalisten än behandlar flickan som älskar Juha som andra älskar rockstjärnor, så berör det mig inte så starkt som det egentligen borde göra. Detta trots att jag är övertygad om att skildringen av journalisten som i rent spekulativt syfte gör ett ”hemma hos” reportage hos Veronica är sann.

Det mustiga språket förstärker ångesten och smärtan i att vara ung och jag som har en uttalad kärlek till Norrland känner plötsligt lättnad över att jag inte växte upp i någon av dess småstäder. Ett genomgående tema i boken är att Veronica avskyr att bo i det klaustrofobiska Västerbotten, att hon längtar bort. Men hade Veronicas ensamhet, självdestruktivitet och personlighet varit den annorlunda om hon fått växa upp i en större stad? Dessvärre tror jag inte det, men kanske att valmöjligheterna och anonymiteten skyddat något. Varför blev då Veronica och andra kvinnor förälskade i Juha? Varför förälskar sig kvinnor i våldsamma frihetsberövade män? Jag tror jag förstår varför Veronica gör det men jag är tveksam till om hon egentligen är representativ för det stora flertalet.

Victoria Larsson arbetar idag som yogalärare i Berlin. Jag finner tröst i detta, för om boken är självbiografisk på fler plan än bara förälskelsen i Juha vill jag att Veronica/Victoria ska leva och finnas i ett helt annat sammanhang. Kanske kom min medkänsla och omsorg om huvudpersonen fram till slut.

Utgiven av Thorén & Lindskog 2014

{ 0 comments }

Snart åker vi över Östersjön till Helsingfors! Vår vän Bokbabbel presenterar en boktipslista av en sort som finska bibblos just nu sätter samman. Jag blev inspirerad! Här kommer min (lite anpassade och förkortade) lista.

1. En bok skriven där du är född
Västerås. Jag gillar att läsa romaner som har en tydlig platsanknytning. Ofta är det krim-romaner, som Djävulens tonsteg av Hans Olov Öberg. Har haft den uppskriven på vill-läsa-listan i evigheter. En annan Västeråsroman jag hittat är Grannsjälar av Charlotte Ekbom. Någon som har ett tips?
2. En bok vars handling utspelar sig på midsommaren
Jag tänker på Paradistorg av Ulla Isaksson. Den handlar om sommaren. Men om midsommaren? *håller tummarna”
3. En bok vars författare har samma initialer som du
A L: Astrid Lindgren så klart!
4. En bok din mamma eller pappa gillat
Av pappa ärvde jag samtliga böcker av Vilhelm Moberg. Men gillade han dem? De verkade ganska olästa. Mamma gillar allt. Och det var genom henne jag upptäckte just Paradistorg.
5. En bok som utspelar sig på en plats dit du skulle vilja resa7537072
Jag vill alltid åka till Paris. Och jag är mycket svag för alla bokomslag som ser ut så här:
6. En bok som utspelar sig i Helsingfors

Där vi en gång gått av Kjell Westö, förstås. Den är vår samtalsbok när vi gör en utflykt dit.
7. En bok med ett djur i huvudrollen
Jag serverade en hel tematrio häromveckan i saken.
8. Ett seriealbum
Den jag just nu läser heter Ariol – Jag är en åsna av Emmanuel Guibert. Rabén och Sjögren har en serieboks-satsning för barn och unga. Jag ser till exempel fram mot att läsa Mamma Mu i serie-form!
9. En bok som du tycker har fin pärmbok2
Bortsett från Parisomslag då, så tycker jag det här omslaget är mycket fint. Rodrigo Fresán, Kensington Gardens
10. En bok där det förekommer övernaturliga väsen
Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger är en fin spökhistoria från samma stad som ovan bok, London
11. En bok som var viktig för dig då du var under 20
Jag hade ingen sådan ”viktig” avgörande bok. Jag läste bara hårda polisdeckare av Ed McBain.
12. En bok med en färg i titeln
Den röda anteckningsboken av Paul Auster. Mycket intressant bok!
13. En reseskildring
En bok som handlar om en resa och som jag har läst tusen gånger är Priset på vattnet i Finistere av Bodil Malmsten.

{ 1 comment }

6839705530_02342e347dAtt Breakfast Book Club i grunden är en bokklubb som träffas i ”verkliga livet” är väl allmänt bekant? Klubben kom först och bloggen därefter. Den 23 april firar bokklubben 5årsjubileum. Underbart! I år gör  vi det i Helsingfors där vi har nästa bokfrukost.

Jag älskar bokklubbar av hela mitt hjärta. Breakfast Book Club är ju rolig och speciell på så sätt att deltagarna växlar. Även om vi har en kärntrupp som kommer till de flesta av våra Vetekattsmorgnar, dyker det upp nya ansikten med jämna mellanrum med nya synpunkter på böckerna. Att höra allas röster är som att lägga till lager på lager av perspektiv till min egen läsning.

Det tänker jag på när jag läser om det där litteratursällskapet på Guernsey. Nu bildades inte den bokklubben av kärlek till litteraturen utan för att undkomma ockupanternas vrede under andra världskriget. ”Vi träffas och pratar böcker”, blir en rimlig förklaring när utegångsförbudet överträds. Romanen är en brevroman, där författaren Juliet en dag får ett brev från Guernsey där brevskrivaren kommit över en bok som Juliet en gång ägt. En intensiv brevväxling börjar och snart åker Juliet dit för att träffa och intervjua medlemmarna i sällskapet.

Hela andra världskriget fasor ligger som en underton i brevväxlingen men balanseras upp av ett käckt tilltal, om man säger så. En stil som jag inte orkat med utan svärtan. Även om inte ”allt ordnar sig på slutet”, boken handlar som sagt om krig, så blir det ändå en happy-ending. Fin liten bok med gott om litterära referenser blir min sammanfattning.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Mary Ann Shaffer. Utgiven 2008. På svenska av Brombergs samma år i översättning av Helena Ridelberg.

 

{ 0 comments }

Även om man vet vem som är mördaren…

  • Elizabeth George – Pappas lilla flicka, Georges debut, kanske hennes bästa bok.
  • Maj Sjövall & Per Wahlöös serie Roman om ett brott i 10 delar. Böckerna är något helt annat än våra dagars Beck-filmer.
  • Karin Fossum – Älskade Poona, Fossum låter oss aldrig glömma sorgen efter en våldshandling.
  • Åsa Larssons deckare om Rebecka Martinsson i Kiruna, norrländskt skimmer över texterna. (Undvik dock Katarina Ewerlöfs förfärliga inläsningar).
  • Maria Lang – Mördaren ljuger inte ensam, Farligt att förtära. Hennes två första böcker är oemotståndliga.
  • Håkan Nesser – Borkmanns punkt och Fallet G hör ihop. Lyssna gärna till honom själv, han är kanske den bästa författaruppläsaren.
  • Leif Davidsen – Paparazzons heder. Fantastisk som ljudbok.
  • Marisha Pessl – Nattfilm, nyskapande thriller där djupwebben och filmens värld spelar för handlingen framåt.
  • Sofie Sarenbrandt – Vecka 36, hennes debut och hennes bästa om en gravid kvinna som försvinner.
  • Dag Öhrlund & Dan Butlers spänningsromaner om polisen Jacob Colt är ”skrämma slaget på läsaren” böcker allihop. Inte minst då psykopaten Christopher Silfverbielke är med i böckerna.

Alla ovanstående titlar finns på ett bibliotek nära dig.

 

 

{ 0 comments }

O_HawkinsKv_påtgeCMY_10751[1]

Jösses vilken bladvändare, trots en massa andra åtaganden lyckades jag sluka Kvinnan på tåget under ganska precis ett dygn.

Rachel pendlar till London varje dag med tåg. Rälsen på sträckan hon färdas är gammal och  ständiga reparationer tvingar tåget att allt som oftast krypa förbi den lilla orten Witney med dess gamla victorianska hus precis invid spåren. På så sätt får Rachel gott om tid att ingående betrakta husen och dess invånare. Inte minst det hus där hon en gång bodde, det hus hon fortfarande äger tillsammans med sin före detta make. Han bor kvar, tillsammans med sin nya fru och deras gemensamma barn. Det barn som han och Rachel så hett önskade sig men aldrig fick. I ett annat av husen har det nyligen flyttat in ett par som Rachel döper till Jess och Jason och vars historia hon modellerar fram i sin fantasi.

Vem är hon egentligen Rachel, den försmådda och smått alkoholiserade f.d. hustrun? Vad är hennes uppsåt? Vem är Megan och Scott, paret som Rachel döpt till Jess och Jason? Vem är den rödhårige mannen på tåget? Sakta börjar historien rullas upp genom växelvis berättande av de tre kvinnliga huvudpersonerna. Kvinnan på tåget är ett mycket välkomponerat hantverk i thrillergenren. Med små subtila grepp lyckas Paula Hawkins hålla en krypande oro levande i läsaren. Man bara måste veta mer.

Översättning av Jessica Hallén, utgiven på Massolit Förlag 2015.

 

{ 1 comment }

2014-12-08 10.08.07Där vid en liten parkväg mellan riksdagshuset och Brandenburger Tor låg denna stilla plats. Jag tänkte förstås, som jag så ofta gör, på Miriam från Majgull Axelssons fantastiska roman. En lågmäld ton ljöd runt dammen och de omgivande träden var vinterkala. Jag tänkte på Miriam som egentligen hette Malika, på hennes älskade lillebror Didi som var en av de som mördades och jag tänkte på Else som räddade Malika-Miriam. Jag tänkte också på den gåva av medmänsklighet som skönlitteratur kan skapa.  Majgull erhöll mycket välförtjänt Bokbloggarnas litteraturpris 2014 för Jag heter inte Miriam.

2014-12-08 10.07.40

{ 0 comments }

Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder säger Lyran och jag tänker att nu ska jag bara vara snabb i tanken och välja det som först kommer över mig och det är …

1. Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Lissabon, förstås. Om läraren som bara kliver ombord på tåget och åker. Den som ändå …

2. Isidor och Paula. Stockholm! Läser just nu. På tunnelbanan. Bra bra bra!

3. Den osynliga bron av Julie Orringer. Paris! Min godaste följeslagare och ciceron i höstas när jag lallade runt på alla gator och torg som bokens huvudperson Andras vandrat före mig.

{ 3 comments }

15.15. Kliver in i loungen på Stockholms central. Tar vatten, sockerkaka och brieost. Öppnar boken: Öppnas i händelse av min död.

16.06. Står på perrong och väntar på tåg. Läser. Tänker att jag tycker om att romanen utspelar sig i Australien. Tänker att jag undrar vad som står i det där brevet som John-Paul skrev när han just blivit pappa. Brevet som han gömde undan bland sina deklarationer. Brevet som hans fru Cecilia just hittat men av respekt för sin man självklart inte öppnar.

19.50. Checkar in på Gothia Towers, och åker upp till mitt rum våning 24 på. Får sms om att prins Carl Philip åker hiss i samma byggnad. Vet vad som står i brevet. Tänker att jag allra mest tycker om Tess som just lämnat sin man för att han avslöjat sin kärleksaffär med Tess kusin och bästa kompis. Tänker att jag hatar illojalitet mest av allt.

21.04. Måste avbryta min läsning. Står inte ut med tanken att boken snart är slut. Tänker att  boken, om än i skruvad form, visar att det finns så mycket i familjer som bara måste hanteras. Hemligheter. Tänker på begreppet förlåtelse.

21.05. Tittar på filmen Förr eller senare exploderar jag. Gråter.

23.00. Tittar på Liseberg som glittrar i natten. Tänker att jag älskar Liseberg.

09.00. Går till universitetet. Har 25 sidor kvar av romanen. Avskyr universitetet. Vill läsa

18.10. Tar en espresso på fiket på Göteborgs central. Läser vidare. Uppslukad.

18.29. Rusar på perrongen och hinner med tåget med en minuts marginal.

18.35. Tom. Vad ska jag läsa nu?

Öppnas i händelse av min död. Liane Moriarty. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2015, i översättning av Eva Johansson.

 

{ 2 comments }

9789100126995[1]Bacha posh är en Afghansk benämning för en flicka förklädd till pojke. Kom ihåg begreppet det är inte sista gången du hör det nämnas, men kom också ihåg att en flicka blir bacha posh för att det är nödvändigt. Bacha posh är ingen frigörelse, flickorna förkläs till pojkar för att hjälpa sin familj med arbete och skydd, men fungerar också som en visualisering av den pojke som man ännu hoppas ska födas inom familjen.

Journalisten Jenny Nordberg snubblade över fenomenet under en reportageresa i Afghanistan. En liten flicka lät undslippa att hennes yngre bror i själva verket var en flicka. Jenny kom snart till insikt om att backa posh är ett kulturinslag som tycks vara välbekant bland afghaner men som i princip helt okänt bland utlänningar. Afghanistan är ett land som i praktiken styrs av förislamiska seder och bruk, landets kvinnor och – män är fångna i de givna roller som det hårt klanstyrda samhället dikterar. Vad som tycks vara helt obegripligt sett med västerländska ögon blir helt logiskt när man betraktar det med afghanska ögon inifrån. Afghanistans moderna historia är tragisk med flera olika krigsherrars styren, att anpassa sig och anta olika personligheter allteftersom situationen kräver har blivit en livsstrategi för många afghaner.

Kvinnan som blivit denna reportageboks huvudkaraktär, Azita, är  i all sin komplexitet ett exempel på hur en afghansk kvinnas liv gestaltat sig i modern tid. Att Azita faktiskt finns och lever i denna världen blir till ett gastkramande grepp om min strupe. För kanske är hon en av de mer ”lyckade” kvinnorna i Afghanistan och det är just det som är så oerhört tragiskt. Hennes liv är allt annat än avundsvärt. Hennes livshistoria blir  komplett av att Jenny vågar resa till den avlägsna, primitiva och gudsförgätna provins där hennes fars och hennes makes familjer är bosatta. ( Var du aldrig rädd Jenny?)

Okej, jag är bara en enkel bloggare men jag tycker att Jennys bok är en journalistisk bragd. Hon tar sig in i den värld där Afghanistans kvinnor lever. Ofria kvinnor, förtryckta kvinnor, bundna till händer och fötter av urgamla seder och bruk. Hennes reflektioner väcker bestörta tankar om att mycket av det bistånd och den hjälp till modernisering Afghanistan erhåller, egentligen inte är till nytta eftersom ”hjälparna” inte förstår detta land och de traditioner som styr dess folk. Hade t.ex. de tämligen vanligt förekommande ”gendershops” som hålls för kvinnor i Kabul varit mer effektiva om de vänt sig till männen i Afghanistan? En far som älskar sina döttrar och egentligen önskar dem ett annat liv är kanske den effektivaste vägen till förändring?

Feminister, humanister och alla andra, ni bör läsa den här boken. För många av er tror jag att er världsbild kommer att förändras en smula. För bacha posh är ett uttryck för förtryck och förmodligen har det funnits många bacha posh genom århundrandena och nog bör bacha posh finnas på andra ställen än i Afghanistan just under vår samtid.

De förklädda flickorna i Kabul är utgiven av Albert Bonniers Förlag 2015.  Jenny Nordberg skrev boken på engelska, för den svenska översättningen står Ann-Marie Ljungberg.

Bild på Jenny Nordberg, copyright/fotograf Anna Shori

Copyright/fotograf: Anna Schori

 

 

 

{ 1 comment }