![256px-Cape_Town_and_Robben_Island_seen_from_Table_Mountain[1]](http://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/01/256px-Cape_Town_and_Robben_Island_seen_from_Table_Mountain1.jpg)
En resedröm är på väg att bli verklighet! Jag ska äntligen resa till Kapstaden!
Jag drömmer om en stad belägen i dramatisk natur, ett vilt hav och pingviner. Jag drömmer om att besöka halvön Cape Point där två världshav möter varandra, Atlanten och Indiska oceanen. Precis som M.L. Stedmans Fyren mellan haven där Indiska oceanen mötte Södra ishavet.
Som vanligt inför en resa till en plats jag drömt om i många år, funderar jag över varför jag egentligen så hett önskar mig dit, men jag brukar förstå precis när jag väl är på plats. Jag har hittills aldrig blivit besviken.
På vägen till Kapstaden dit ska jag mellanlanda i Dubai och eftersom jag kom ut som skyskrape-nörd i höstas, så förstår ni säkert. Om inte, kolla inlägget om min skyskrape-bok inköpt i Chicago.
Jag medför naturligtvis en välfylld läsplatta och en telefon fylld med nerladdade ljudböcker. Jag återkommer med detaljer när jag är tillbaka!
För femte året i rad delas Bokbloggarnas litteraturpris ut och i år går priset till författaren Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam (Brombergs förlag). Rösterna är tämligen väl fördelade bland de elva nominerade titlarna. Men Jag heter inte Miriam stack särskilt ut vid sammanräkningen.
Grattis önskar vi!
Och ett stort tack till alla bokbloggare som nominerat, engagerat sig och röstat.
Så utses priset
Alla bloggare som skriver om böcker kunde nominera svenska titlar utgivna under 2014. I år nominerades sammanlagt 99 titlar. Deadline för nomineringar var 31 december 2014. De elva titlarna med flest nomineringar gick vidare till en omröstning där bokbloggare fram till midnatt den 22 januari 2015 kunde rösta fram sin favorit.
Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club.
Vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris:
2014 – Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
2013 – Förr eller senare exploderar jag av John Green
2012 – Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson
Bokbabbel lockar med enkät och när jag skriver det här är det fredagskväll och jag har just konstaterat att mina önskelistor och vill-läsa-listor hos Bokus, Amazon och Goodreads är väldigt långa. Det är fint att läsa de där listorna.
Läser just nu: Vi ses i morgon av Tore Renberg. Jag började för länge sedan men fick pausa av olika skäl. Nu är den snart slut. Bra!
Borde eller skulle vilja läsa just nu: Ja, som sagt. Listorna. Men om jag ska nämna tre böcker jag vill läsa som är på gång är Sara Paborns En eller annan väg. Kommer hos Brombergs snart. Sara Paborn har vi frukostintervjuat och jag har längtat så efter en roman från henne. En annan bok från listorna är Lewismannen av Peter May. Jag läste nyss Svarthuset pga Yttre hebriderna och den uppmanar till att läsa mer (samt åka dit. Marie och jag vet att vi har startat en process som aldrig kan sluta nu när vi varit i Berlin och snart åker till Helsingfors). Den tredje boken är The Cartographer of No Man’s Land av P.S. Duffy. Titeln är mycket lockande och jag skulle så himla gärna ha det yrket på mitt visitkort.
Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i vår: Snart presenterar vi Bokbloggarnas litteraturpris. Det tycker jag om. Bokklubbsresan till Helsingfors ser jag fram mot så otroligt mycket! Det ska bli så kul att läsa Kjell Westö och göra en vandring i hans litterära fotspår med en kunnig guide. Och så många ville hänga med! Marie och jag har spänt upp en världskarta och satt upp små gröna bokklubbs-nålar till alla de litterära platser vi vill besöka. Våra fellow bokbloggare finns ju både här och där!
Antal biblioteksböcker hemlånade: Jag skäms för att svara: 0.
Bonusfråga: Så ämnar jag fira Internationella Bokbabbel-dagen 21.5: Vi kommer ju och förskottsfirar!
![bokklubben[1]](http://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/01/bokklubben1-211x300.jpg)
Jag har aldrig riktigt slutat fundera över det faktum att en så passionerad bokslukare till kvinna som Mary Anne Schwalbe alltid läste alltid sista kapitlet i en bok först! Vi talar alltså inte om att tjuvtitta på slutet utan att helt regelmässigt läsa sista kapitlet först för att bestämma om boken är läsvärd eller ej.
Men vi tar det från början. Bokklubben vid livets slut är den sanna berättelsen om en mor och hennes vuxne son som bildar en tvåmans bokklubb strax efter att hon har diagnostiserats med galopperande cancer. Deras lilla bokklubb blir något mycket vidare än just en bokklubb. Genom samtalen i böckernas värld djupnar deras relation till tröst och en gåva till dem båda inför vad som ska komma. Mary Anne har ett djupt patos för global humanism och böckernas betydelse i alla samhällen. Hon är en kvinna med ett imponerande CV och 75 års livsvisdom.
Det är en bok fylld av boktips och reflektioner, det är också en berättelse om Mary Annes liv och gärning. Will älskar sin mamma och kanske stör det mig aningen att hon skildras helt utan mörka sidor. Men å andra sidan, om hälften av det som Will berättar om hennes gärningar är sant, måste jag uttrycka min vördnad inför ett sjuhelsikes fruntimmer och förebild. Hon ger också en mycket bra förklaring till varför man ska läsa sista kapitlet i en bok först, även om jag personligen inte känner mig föranledd att börja göra så.
Boken är översatt från engelskan Charlotte Hjukström. Utgiven av Modernista 2013, ljudboken är utgiven av HörOpp!, finns även som E-bok och i pocket. På Storytel kan man både läsa E-boken och lyssna på ljudboken.
I den mkt hanterbara läsutmaningen jag under året kanske följer har jag nu klarat av nummer 1: Läs en bok med ett djur på omslaget. En omläsning – sådan kan alltid vara vansklig då läsupplevelsen tenderar att romantiseras och växa allteftersom åren går.
Denna gång – icke. Tvärtom faktiskt. Det finns saker i den här boken som jag helt enkelt glömt bort och som nu kom som en positiv överraskning. Huvudpersonen Anna lever ensam, jobbar som frilanstecknare och har just avslutat ett ganska långt förhållande med en gift man. Vad gör man nu? Anna åker till Borneo: komma bort, vidga vyerna, sörja.
Och när jag satt där på stenblocket och såg ner i det guldbruna vattnet så hände något med mig.
Jag gav upp. Jag släppte allt. Jag lade av mig hela bördan.
Men någonstans där i djungeln är det något som bosätter sig i hennes lår. En böld? Ett insektsbett? I Sverige träffar hon en läkare med tropiken – såväl sjukdomar som insekter – som specialitet och han inser snabbt att det är en unik utrotningshotad fjärilslarv som skaffat sig ett bo. Ädelt låter läkaren Anna bo i sitt fjärilshus. I väntan på den vackra kläckningen.
Det är magiskt och realistiskt och det är lockande och obehagligt så att jag tappar andan. Fortfarande. Läs den. Läs om!
Värddjuret. Marie Hermanson. Utgiven 1998 av Albert Bonniers förlag.
![9789127140745[1]](http://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/01/97891271407451.jpg)
Hon dör ung bara 42 år gammal. Hon växer upp på Södermalm i Stockholm som enda barnet. Fadern är präst, modern hemmafru, hon är ett ensamt barn ofta utlämnat till de vuxnas nycker. Hon ger sig av för att söka efter sig själv, finner kärleken och blir mor.
Berättelsen får en speciell nerv av att vi vet att hon ska dö ung. Det är sorgset och vackert att Kristoffer Leandoer skapat en historia till sin mor som 1978 dog i tarmcancer. Han berättar om hennes talanger och tillkortakommanden, hennes drömmar och slutligen accepterandet av att hon inte längre kommer att finnas kvar.
Hon drömde om att skriva en bok, Kristoffer skriver den åt henne.
Han berättar om ett liv som förvisso är fiction men som hade kunnat vara hennes. Under hennes sista tid ligger Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset bredvid henne på sjukhusets sterila nattduksbord. Boken är för tung för att hon ska kunna läsa, men symboliken är tydlig. Två porträtt av nordiska kvinnoliv i olika tidsåldrar, båda skildrade med insikt och kärlek.
September är utgiven av Natur&Kultur 2013.
![9781352_fyrenmlahvcmyk_10164[1]](http://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/01/9781352_fyrenmlahvcmyk_101641-199x300.jpg)
Bokens omslag är vemodigt blått med en gnistrande stjärnhimmel. Fyren höjer sig som en mörk skugga ur grodperspektiv precis så som jag föreställer mig natten ute på ön Janus Rock. Ön med fyren ligger mer än en halv dagsresa Australiens kust där den varma indiska oceanen möter det kalla södra ishavet. Det är 1920-tal och den unge Tom Sheridan har återvänt från skyttegravarna i Europa med sargad själ. Han söker lindring och ro i det ensamma arbetet som fyrvaktare på Janus Rock. Mest av en slump möter han Isabel, som är redo att dela hans ensliga liv. Paret är lyckliga tillsammans men barnet de så hett önskar sig kommer inte.
En stormig natt driver en båt iland på Janus Rock, i båten finns en död man men också ett levande spädbarn. Ett spädbarn under tre månaders ålder som skulle kunna vara Isabels och Toms eget, då Isabel bara veckan innan haft ett sent missfall. Isabel övertalar Tom som mot bättre vetande går med på att behålla barnet. Isabels längtan och omedelbara kärlek till den lilla flickan får henne att uppfyllas av tron på att barnet är guds gåva samt att barnet som enda överlevande från ett skeppsbrott inte har några anhöriga.
Men vem är egentligen den lilla flickan som Tom och Isabel kallar Lucy, finns det verkligen ingen som saknar och sörjer henne? Fyren mellan haven handlar om barnlöshet och längtan efter barn i en annan tid än vår. Den handlar om krigets fasor och den avsky som fanns mot tyskarna efter andra världskriget. Den handlar om att det ibland är omöjligt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Den är således synnerligen aktuell och den är så innerligt vackert skriven. En av mina favoriter under 2014.
Utgiven av Massolit förlag 2014, översatt från engelskan av Katarina Falk.
Firar ni jul ännu? Min julgran blev påklädd så sent att den får stå där och tindra ett par veckor till. Men jullovet är definitivt över. Jullovs-läsningshögen är dock sannerligen inte tömd. Det blev inte så mycket läst för jag fick glädjas över mycket social samvaro av den där sorten som man inte vill dra sig undan från.
Jag läste Vi i soffan. Mycket bra och detaljer kommer snart i en egen bloggy. Medan jag låg där tittade jag mellan varven in i mitt fina arbetsrum så när boken var utläst släpade jag mig upp till fåtöljen för att läsa Kvinnorna på stranden efter ett tips från Marie. Så spännande thriller! Gick inte att slita sig. Dora Bruder är också spännande men på ett helt annat sätt. Jag läser den tillsammans med den här webbsidan och Gare d’Austerlitz. Mycket bra kombination.
Nu är det jobb jobb jobb och jobb.
![bokklubben[1]](http://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/01/bokklubben1.jpg)
![9781352_fyrenmlahvcmyk_10164[1]](http://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/01/9781352_fyrenmlahvcmyk_101641.jpg)
