Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

Marie föds på 30-talet och växer upp på ön Langeland vid Fyn i Danmark. Hennes föräldrar är bönder och sliter hårt för brödfödan. Den fattiga, obarmhärtiga och inte sällan våldsamma tillvaron på ön kräver anpassningsbara och praktiska kvinnor som lever vidare även när deras tillvaro slagits i bitar. Som Maries barndomsvän Birthe uttrycker saken många år senare:

Livet är vad man gör det till. Man kan simma eller man kan drunkna.

Marie är en simmare och en överlevare, kanske för att det trots allt finns omtanke öborna emellan, även om de starka tar för sig utan pardon. Jag blev fullkomligt absorberad av denna danska arbetarklassroman som sträcker sig fram till nutid. Drivet i berättelsen, det vältecknade och mångfacetterade persongalleriet, det vackra naturlyriska språket:

Vinbären hängde gulvattniga på buskarna och sög åt sig sol. Viporna skriade där uppe i luften, kanske åt svalorna som brakade ut ur och in i sina bon under takskägget. Marie hade rensat jordgubbar och lagt dem i de vackra skålarna med prästkragar på kanten och strött ett tunt lager av det fina sockret över.

Marie kände sig lika ljusgrön som skogen, nyutsprungen och frisk.

Bokens titel syftar på den  tavla Maries far köper av en bonde för fem kronor. En förmögenhet för familjen, de tvingas leva på potatis i veckor efter inköpet. Marie älskar den lilla tavlan som föreställer två kvinnor i svarta klänningar som står böjda och plockar potatis. Himlen är blekgrå i den färg som Marie känner igen från kvällarna på ön.

En av årets stora läsupplevelser!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2018. Översatt av Urban Andersson.

Nemesis av Philip Roth

Philip Roth fick aldrig något nobelpris trots att han var lågoddsare till priset år efter år. Så här covid 19- tider läser jag hans allra sista bok ”Nemesis” som utspelar sig den olidligt heta krigssommaren 1944. En ung sympatisk man, Bucky Cantor, är idrottsledare för sommarlovslediga pojkar i staden Newark i New Jersey när en polioepidemi bryter ut. Hängiven sitt arbete och sina pojkars välmående tvingas den 23-årige Cantor vanmäktigt bevittna hur flera av barnen insjuknar och dör. Förloppet är hastigt varför sorg, panik och misstänksamhet  snart härjar fritt staden.

Cantor uppfostrades av kärleksfulla morföräldrar efter att hans mor dött i barnsäng. Han är en sann atlet och skäms i hemlighet över att inte vara med i kriget. Säker på att antas till armen sorterades han bort på grund av sin dåliga syn. Hans renhårighet och omtanke om sin medmänniskor ställs på sin spets då han erbjuds att lämna Newark för ett annat jobb bortom smittan och ångesten i staden.

Nemesis är en enastående och brilliant roman som för mig blev en bladvändare. Blev helt uppslukad, naturligtvis därför att parallellerna med vad som händer oss just nu är så många, men jag tror jag blivit nästan lika begeistrad om jag läst Nemesis före Corona. Det finns en lågmäldhet i skeendet som inte väcker ångest utan bara en djup trösterik eftertänksamhet. Bucky Cantors historia kommer att finnas med mig länge, förmodligen för alltid.

Det allra sista kapitlet, för övrigt det allra sista kapitlet i Roths fantastiska författarskap, är mästerligt skrivet. Det är en betraktelse av Bucky Cantor, men kanske också omedvetet av Philip Roths hela författargärning.

Jag hittade Nemesis på Storytel som är en guldgruva om man vill läsa Philip Roth. Sju av hans romaner finns på svenska, läser man på engelska finns det ännu fler.  

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2015, översättningen av gjord av Nancy Westman.

Frukostintervjun: Håkan Norebäck

En inställd frukost är verkligen inte ”också en frukost”. I förra veckan blev vår bokfrukost med Håkan Norebäck uppskjuten på grund av ni vet vad . Men vi läser hans väldigt bra roman En sista vinter på ändå och undrar förstås över författarens frukostvanor.

Godmorgon Håkan! Vad äter du till frukost?
Inget. Frukost är otroligt överskattat om man inte är ute i skogen och jobbar tungt. Det räcker fint med en god kopp kaffe.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Ingen frukost! (plats för förfärad emoji). Får man fråga vad du helst läser till morgonkaffet då?
Texten jag skrev under gårdagen.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas, som är en gammal favorit. Problemet är att det nog inte blir så mycket mer gjort den dagen med den boken i händerna, så det är kanske bättre med Lotta Lotass, Min röst ska nu komma från en annan plats i rummet. Och om inte det funkar rekommenderar jag Lite död runt ögonen av David Ärlemalm, som kan konsten att få folk att vakna till ordentligt

Vad läser du just nu?
Nickelpojkarna, av otroligt starka författaren Colson Whitehead.

Jobbig fråga, men skriver du på något nu?
Just nu jobbar jag med nästa bok, som delvis är en kärlekshistoria, och delvis en psykotisk roadmovie.

Låter spännande! Vad använder du som bokmärke?
Alltid hundöron. Ju fler desto bättre. Det handlar om ”boa in sig” i boken, skriva i dem, anteckna och stryka under. Vissa böcker sliter jag ut till dess att jag måste tejpa ihop dem.

Heja hundöron! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Kaos med någon slags underliggande struktur funkar oftast bäst för mig. Och den principen blir verkligen tydlig i bokhyllan. Kaos. Men med ordning. Typ.

Tack för intervjun och ha en fortsatt bra dag. Vi ser fram emot en bokfrukost längre fram på året!

Öppen stad av Teju Cole

oppen-stad-roman[1]

Det är en allmänt erkänd sanning att man tänker bättre när man promenerar. Jag gör det och så även Julius, bokens huvudperson. Han studerar till läkare i New York och börjar en höst ge sig ut på strövtåg på kvällarna för att motverka stressen från de intensiva dagarna på sjukhuset.

Likt en kamera registrerar han stadens karaktär och dess tillstånd åren efter 9/11. Hans tankar om politik och historia vävs in i ett större sammanhang, läsaren påminns att världshistorien är ett samspel av alla världens folk.Romanen är skriven i första person, men jag kommer inte Julius personlighet nära, han förmedlar sina tankar, han berättar inte. Det är djupt, intelligent och lysande formulerat, men jag känner ett avstånd. Det tar mig lång tid att läsa färdigt.

Mot slutet blir tonen aningen mer personligt färgad och läsaren erhåller ett överraskande avslöjande som i alla fall inte jag väntat mig. Eller hade jag kanske det?

Öppen stad är utgiven av Natur & Kultur 2013, översatt av Erik MacQueen.