Idag är det världsbokdagen. Men jag har inte läst en rad ur någon bok.
Jag tröstar mig med att jag läser alla andra dagar.

{ 0 comments }

Häromveckan var vi och lärde oss att läsa böcker i Readly-tjänsten. Om du vill prova kan du göra det i morgon på världsbokdagen. En månad gratis.

{ 0 comments }

Jag har läst små kapitel i Allt det där jag sa till dig var sant, En gåtfull vänskap och  Kvinnan på övervåningen Men allra mest har jag läst Toto tittut.

{ 0 comments }

Den trevliga påskekrimstraditionen från Norge bryr jag mig inte särskilt om. Jag läser sällan krim, och inte alls vid påsk. Men jag gillar idén och två bra krimböcker kan jag presenterar.

Den osynlige mannen från Salem. Christoffer Carlsson. Jag säger det på en gång: Jag gillar inte slutet. Däremot gillar jag huvudpersonen Leo Junker som är en kombination av sårbar, svart och smart. Därför ser jag fram mot den 20 augusti när nästa bok om honom kommer: Den fallande detektiven.

Död i Garnethill. Denise Mina. När vi var i Glasgow för ett par påskar sedan bodde vi i Garnethill. Då tordes jag inte läsa den. Jag är lättskrämd. Huvudpersonen Maureen O’Donnell gillar jag för hennes lågmälda, coola stil och blick för väsentligheter. Lite sårbar, svart och smart där också.

{ 0 comments }

Dag 50 i #blogg 100. Men är det möjligt? Har jag lyckats blogga varje dag i femtio dagar?  Nästan. När jag skriver det här är det inte påskafton utan dagen efter. Jag googlar påsk på gamla bloggen och finner en enkät signerad Helena. Nu uppdaterad:

Senaste…

Utlästa boken: En av oss sover av Josefine Klougart. Ska bokcirklas i början av maj,
Påbörjade boken: Många. Till exempel En gåtfull vänskap eller Liknelseboken.
Höjdaren: Expeditionen av Bea Uusma
Besvikelsen: Jag bläddrar igenom senast lästa böcker här på bloggen. Hittar ingen besvikelse!
Lånade bibloboken: Sargassohavet som e-bok.
Inköpta boken: Ovan nämnda senast utlästa.
Bokcravingen: Julie Utsakas nya. Och likaså den hon just nu håller på att skriva och som hon berättar om på Lundströms Bokradio
Lästa meningen: ”Om du läser det här har du nästan säkert hört talas om det” (Ur Psyksnack av Stephen Bryers)

{ 0 comments }

Herr Isakowitz grävde ner en skatt på sin gård i en stad i Polen. Sen rasade världen.

Många år senare åker författaren Danny ner i Europa med sin pappa Gunnar och sin son Leo för att leta rätt på den där skatten. Men framförallt för att hitta sin släkthistoria. Resan är fem dagar, men boken gör utvikningar till platser och händelser långt utanför tidsspannet. Det är intressant att läsa om ett Europa som inte längre finns och konkret att göra det när det handlar om mormor Helga eller moster Ruth. Resan blir något betydligt större än de fem dagarna.

… vi, likt tre judiska musketörer, skulle göra en episk resa rätt in i vårt förflutna. En romantisk storslagen odyssé av den typ det skrivs sånger om.

Men det finns också en önskan att far och son tillsammans ska lära känna den historia som förenar dem. Så tänker i alla fall Danny. Dock blir deras vanliga tjafsande inte mindre för att de sitter i en bil i Polen.

Deras samtal om högt (vad är ont och gott) och lågt (rätten att lägga av en fis) är en nödvändig kontrast mot tunga berättelser om situationen i Europa kring andra världskriget. Men jag tröttnar på det och ibland vill jag bara plugga in öronpropparna och slippa höra deras tuggande.

Samtidigt hade det ju inte blivit den här boken utan just det. De två parallella berättelserna – bilresan och de sorgliga delarna av släktkrönikan – måste balanseras. Allra mest tycker jag om vardagshistorierna från författarens uppväxt, hur släkten samlades och åt mat, massor av mat, och hur systern varje år krävde att få ha en julgran inne på sitt rum. Det läser jag gärna ännu mera om.

Herr Isakowitz skatt. Danny Wattin. Utgiven av Piratförlaget 2014.

- – - – -

Apropå Stockholm Stories och Det andra målet fann jag att Danny Wattin 1996 kom ut med boken som är en “Short Cuts-inspirerad irrfärd genom dagens Sverige.” Jag beställde den direkt från bokbörsen.

Om jag nu inte räknat fel är detta bloggy nummer 49 i #blogg100

{ 0 comments }

DSCN1315Flera goda vänner är i Paris just nu.

I stället för att vara avundsjuk ber jag helt vänligt: bra romaner som utspelar sig i staden, tack.

{ 1 comment }

Den inledande föreläsningen i genetik som Don Tillman håller visar att han är en skarp kniv i lådan och med klara ”brister i den sociala kompetensen”. Han, som många andra, vill hitta någon att gifta sig med, men hur han än bär sig åt går det inte. Två vänner: kollegan Gene och hans fru försöker hjälpa honom. Som den strukturerade, logiske akademiker Don är tänker han gå grundligt och vetenskapligt tillväga. Projekt fru. Så träffar han Rosie, som naturligtvis inte passar in i mallen alls men är rätt ändå.

Det jag gillar:

  • det konsekvent vetenskapligt hållna språket och sättet att betrakta världen. Tänk Sheldon Cooper i Big Bang Theory i något äldre  förpackning. Så låter det.
  • Don Tillman, love him. Han är välvillig och god trots att han krockar med omvärlden.

Det jag tröttnar på

  • det blir lite för mycket av det goda med missförstånd och skruvade samtal. Vill hellre se boken som film.

Projekt Rosie. Graeme Simsion. Utgiven 2013. På svenska av Forum förlag samma år. Min pocketutgåva kom 2014.

 

{ 0 comments }

by Redaktionen on 2014/04/16

in Gästbloggare, Recensioner

”Och himlarna ska falla

himlarna ska falla

himlarna ska falla

när du rör vid mig”

Som en refräng i en rocklåt lyder titeln på Emma Karinsdotters debutroman. En roman om brinnande, passionerad ung kärlek som hotar att förgöra.

Jonna, bokens berättarjag, jobbar i rockbranschen som turnéledare. Vid en spelning i Oslo träffar hon den amerikanska trummisen Nikki och de inleder en passionerad kärleksaffär. Men Nikki sviker och Jonnas sår blir djupt. När berättelsen inleds har ett par år förflutit och Jonna är sambo med den varma, trygga Elin.

Jonnas sorg efter affären med Nikki har dock aldrig ebbat ut och när Nikkis namn börja nämnas i samband med ett nytt skivsläpp, flyter Jonnas besatthet upp till ytan igen. Jonna har aldrig anförtrott Elin sin tidigare kärlekssorg och hon lamslås av de våldsamt starka känslor hon varken kan förmedla eller undertrycka.

Och himlarna ska falla… är skriven på lyrisk prosa eller kanske som en enda lång rocklåtstext, framförd av Patti Smith, Emmylou Harris eller Nina Persson med skör självutlämnande smärta. Det är en text om ung kärlek, men det är också allas vår historia om den du aldrig fick, den som svek och sårade dig så.

Jag tror att Och himlarna ska falla skulle fungera bra som bokcirkelbok. Det finns mycket outsagt mellan raderna och jag tror det finns lika många tolkningar av texten som det finns läsare. Jag skulle vilja höra vad andra tror om Jonnas sammanbrott och höra om det inte är någon mer jag som rent ut sagt blir förbannade på henne. Själv skulle jag vilja ta ett stadigt tag om henne, se henne i ögonen och säga:” Hon är för helvete inte värd det! Ta vara på din Elin för guds skull!”  Fast bokens inledande citat av Edit Södergran säger egentligen vad jag ser och förtvivlar över, hos Jonna:

”Egensinnigt och kallt blev mitt hjärta sen jag började längta efter dina smekningar”

Och himlarna ska falla är utgiven på Sadura förlag 2013.

 

Gästbloggare: Margaretha Weimar

{ 0 comments }

Jag fick läsa inledningen till Stephan Mendel-Enks Meningen med jobbet och skrattade högt. Det ska jag berätta mer om snart.

{ 0 comments }