Frukostintervju med Simona Ahrnstedt

Hon har förgyllt vår vardag med fina, välskrivna romanceböcker under flera år. Det är helt enkelt dags att göra en frukostintervju! 

God morgon Simona! Vad äter du till frukost?
Frukost är mitt favoritmål. Jag äter helst löskokt ägg som jag doppar stavar av hårt rostat med smör i. Eller toast med ost och marmelad. Eller äggröra med vita bönor. Eller amerikanska pannkakor med lönnsirap. Som sagt; frulle är det bästa jag vet. Näst efter fika, förstås.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Alltså. Jag jobbar jämt, så jag sitter nog och skriver till frukosten… Hela den här intervjun har jag till exempel spillt ägg över.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag läser sällan böcker på morgonen, för då jobbar jag som mest effektivt. Helst läser jag i soffan på kvällen när alla ”måsten” är klara. Och då gärna en romance. Eller en nyskriven svensk bestseller. Jag föredrar välskriven underhållning alla dagar och kvällar i veckan. Livet är för kort för tråkiga böcker.

Vad läser du just nu?
Dels läser jag en massa hemliga manus. Jag är rådgivare åt romance-förlaget LOVEREADS och letar manus åt dem. Annars läser jag just precis nu en novell av Tessa Dare: Lord Dashwood missed out. Det är en hysteriskt rolig historisk romance om en kvinna som skrivit en ilsken pamflett om en man som dumpade henne. Pamfletten har blivit en storsäljare och gjort henne till en känd författare. Sen hamnar hon i ett mycket trångt utrymme under mycket lång tid tillsammans med en mycket sur Lord Dashwood som just återvänt från de sju haven och inte är road av att ha blivit uthängd och gjord till åtlöje.

Måste läsa! Vad använder du som bokmärke?
Jag viker hörn. Överhuvudtaget behandlar jag mina böcker hårt. Släpar med dem i väskor och i badet. Viker hörn, stryker under och skriver arga utrop i marginalerna. Jag har dock även fina bokmärken som är souvenirer från olika resor jag gjort. De tappar jag tyvärr bort precis hela tiden.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
De står sorterade dels i kategori: romance, andra romaner och facklitteratur. Jag gör mycket research och har böcker om allt från medeltiden, sex och finansvärlden till böcker om krig och sjukvård. Men så har jag också ett mer sinnrikt system där de böcker jag för tillfället älskar mest får bästa platsen. Sen har jag en egen hylla för mina författarkompisars böcker. Böcker jag inte gillar vänder jag med ryggen inåt och sen åker de i soporna. Jag har ett rätt känslofyllt förhållande till mina böcker.

Tack för intervjun Simona! Storgillade ditt första bokval åt Lovereads, Grejen med kärlek

Bibliotek, bibliotek och bibliotek

I Västervik har jag dock tyvärr inget bibblokort

Jag brukar fråga folk hur många bibliotekskort de har. Somliga blir förvånade. ”Vet inte riktigt, ett förmodligen” kan de svara. Andra, sådana som jag själv säger  ”många”. Till olika kommuners och institutioners boksamlingar. Man vill ju aldrig missa chansen till att låna en bok.

När Ali Smith skrev sin bok Bibliotek var utgångspunkten den snabba nedläggningen av bibliotek i Storbritannien. Hon ville med sin bok uppmärksamma, hylla, försvara, förklara ett biblioteks roll för individen, samhället, mänskligheten.

Boken består av ett antal noveller varvat med en kort text där någon person berättar om sitt förhållande till biblioteket. Novellerna handlar inte om lyckliga människor som går till biblioteket, nej kopplingen boktiteln är annorlunda. Det här är människor som längtar någon annanstans, som vill iväg eller vara något annat. Bokstäver, ord, böcker hakas på olika sätt på deras berättelser. Inte alltid är de enkla att förstå, ofta associativa där det ena leder till det andra. Allra bäst tycker jag om ”Poeten” och ”Efter livet”.

Jag tror jag förväntade mig mer konkreta biblioteksberättelser. Jag fick också annat. Jag är inte besviken.

Bibliotek. Ali Smith. Utgiven 2015. På svenska 2017 av Atlas i översättning av Niclas Nilsson. Pluspoäng för det snygga omslaget.

My absolute darling av Gabriel Tallent

Hon är 14 år, hennes dopnamn är Julia men hon kallar sig själv Turtle. Hon bor avsides i norra Kalifornien tillsammans med sin far och farfar. Enligt en av lärarna i skolan bär hon tecken på att någonting är på tok hemma. Turtle väljer dock att tiga, hon är sin pappas ”absolute darling” och hon vet inget annat. Hennes historia berättas med en sugande detaljrikedom som går in under huden och ner i magen på läsaren. Smärtsamt, uppslukande och fantastiskt välskrivet, såväl språk som psykologi. Gång på gång överraskas jag av de vändningar romanen tar, de fantastiska naturskildringarna som på något sätt underblåser det förtvivlade i Turtles situation. Jag är där med henne till fullo och jag gläds över att hon är en fighter.

Läser att recensenter i USA kallat romanen för this years Little life, (Hanya Yanagihara), och jag förstår varför. Även om jag vanligtvis avskyr den här typen av jämförelser är det ett faktum att båda böckerna har knockat mig med en virvelstorm av känslor som bara ett fåtal böcker gör. My absolute darling finns ännu inte på svenska men som vanligt är Storytels skatt av ny engelskspråkig litteratur pålitlig. Jag läslyssnade således till boken, inläsningen är fantastisk men jag tror ändå att man ska vara en van läslyssnare då boken är lång och komplex. Ser att Stockholms stadsbibliotek har 6 fysiska exemplar. I annat fall finns den som e-bok hos näthandlarna för en överkomlig peng.

My absolute darling av Gabriel Tallent 2017.

Ett samtal om Den stora utställningen

Den stora utställningen är Marie Hermansons trettonde bok tror jag. Jag har läst flera av hennes tidigare böcker, och gillat inte minst Värddjuret och Musselstranden. Den här boken skiljer sig från de tidigare på så sätt att den här ”andra verkligheten”, den magiska världen som har varit hennes signum, saknas. Boken handlar om tiden kring den stora jubileumsutställningen 1923 i Göteborg. Albert Einstein väntades för att göra sin försenade Nobelföreläsning. Kring detta vävs en historia om hur hotet, som verkligen fanns kring Einstein, nästan realiseras. Vi tänkte att vi skulle ta och samtala om den här boken. Håll till godo.

Ann-Sofie Det här är en intressant historisk roman, men jag tycker att det är synd att det här särpräglade magiska inte finns med.

Maggan: Vet inte om jag saknade det magiska egentligen, kanske för att Hermanson skrämde skiten ur mig i Mannen under trappan, men visst det är hennes signum. Hennes unga kvinnor är alltid roligt oförstörda, fnissade åt både Ellen och hennes väninna. Tycker om berättelsen, gillar att det finns så många paralleller med idag men hade kanske önskat lite mer djup i framförallt i skildringen av Ellen.

Ann-Sofie: Jo, jag tyckte också Mannen under trappan var oerhört otäck. Men de mer subtila dubbla verkligheterna som i Värddjuret till exempel skapar en bra stämning. Yukiko Duke trodde att Hermanson med den här boken ville börja skriva en annan sorts romaner, att den här boken är ett startskott för det. Vi får väl se.

Och ja, vilka kvinnor! Ellen som inte bara är oförstörd utan oförfärad när hon angriper sitt journalistjobb. Jag gillar henne. Och Vendela är rolig. En riktig partypingla. Hon gillar utställningen skarpt.

”Utställningen ja! Är den inte underbar?” ropade Vendela. ”Jag är där nästan jämt. Det är så ljuvligt att smälta in i folkmassan. Utlänningar och stockholmare och alla möjliga. Att vi äntligen har blivit internationella. Det är verkligen på tiden, eller hur?”

Man hoppas att Vendela får ett härligt liv. Vad tycker du om fastern?

Maggan: Fastern är till att början oförarglig, och fånig men skenet bedrar. Säger inget mer, vill inte spoila.

Ann-Sofie: Då pratar vi om männen. Polismannen Nils är ju en trevlig arbetsam man. Men Puffie, Vendelas ”manlige vän”, är det inte väl mycket han pilserfilmsvarning på honom?

Maggan: Jo, faktiskt! Einstein är dock trovärdig men jag visste faktiskt inte att relativitetsteorin var så ifrågasatt. Gillar förstås åsnan och kommer på mig själv med att vilja klappa dess ulliga päls precis som barnen.

Bilden kommer från Göteborgs stadsmuseum

Ann-Sofie: Ja, härligt med en åsna som har så stor roll. Göteborgsbeskrivningen är fin och jag har tokgooglat bilder från utställningen. På Lisepedia och Göteborgs stadsmuseum finns gott om bilder och info. Jag skulle så gärna velat åka linbanan. Avslutningsvis så ser jag fram mot nya böcker från författaren. Men jag hoppas på det subtilt magiska.


1 2 3 4 380
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa