All my puny sorrows av Miriam Toewes

Kanadensiska Miriam Toews romaner Ensamma strider och kvinnor som pratar har nyligen översatts och getts ut på svenska, kommer absolut att läsa eftersom jag älskade hennes All my puny sorrows som jag läste för ett par år sedan. Hoppas att även den översätts för det är en annorlunda och väldigt gripande roman.

Yolandi orkar inte längre. Hon lyfter telefonluren med avsikt att boka tid åt sin syster på en självmordsklinik i Schweiz.  All my puny sorrows är en roman om självmord men också om okuvlig livsvilja. Motsägelsefullt men genialt. Elfrieda, en firad världsberömd pianist, vill bara dö. Hon har det mesta här i livet utom livsvilja. Hennes psykiska smärta är så bottenlös att hon inte står ut med att leva. Hon tigger och ber Yolandi om att hjälpa henne dö. Systrarnas mor Lottie däremot, vars liv har varit kantat av svårigheter och sorg, har alltid tuffat på utan att låta sig falla.

Miriam Toewes har skrivit en inkännande, intelligent och mångbottnad roman om kanadensiska Yolandi och hennes stora familj. En familj med rötter i sträng religiositet men också med svart drastisk humor och överlevnadsstrategier eftersom det finns en ”självmordsgen” i släkten. Medlemmarna har alla praktisk erfarenhet av död genom självmord. Omtänksamhet och kärlek visas genom enkla gester. När fadern i en av familjerna tog livet av sig, (genom att lägga på tågrälsen och låta sig bli överkörd), kom en av mostrarna över med ett dussin bomullstrosor till kvinnorna. ”Ni ska inte behöva tänka på vardagliga saker som tvätt” sa mostern. Jag älskade denna enkla, men hjärtevärmande omtanke. Tänker att det finns mycket livsvisdom om vårt förhållande till döden i boken.

Jag blir kompis med Yolandi, jag tycker om hennes drastiska humor, hennes förmåga leva med svårigheter och ändå se humorn i vardagen. Hennes liv som singelmamma i Toronto, där hon bor tillsammans med tonåringar och mor är jättefint skildrat. My puny sorrows är trots allt inte enbart en bok om självmord.

All my puny sorrows finns på Storytel och de nyligen översatta romanerna på Ramus förlag.

Bokfrukost om Vi av Edgar Corvera

I veckan bokfrukosterade vi om romanen Vi, tillsammans med författaren Edgar Corvera och förläggaren Maria Såthe.

Vad är ett vi? Vilka är jag ett vi tillsammans med? En enkel och svår fråga som vi pratar om över morgonkaffet. Vem är Orlando, huvudpersonen, ett vi tillsammans med? Sin lilla son, sina föräldrar, släktingarna som är kvar i Belarus?

Den tunna boken spänner över tid och rum. Vi imponeras över att den kan omfamna så många berättelser utan att vare sig bli spretig eller ytlig. Här är klass, kärlek och främlingskap. Att hitta sig själv på platser som inte känns hemma. I fragment flyttas vi mellan Sydamerika, Sverige och Belarus. Mellan nutid och dåtid och aldrig tappar vi tråden. Språket är koncist. Lättläst och vackert.

Vi längtar redan efter nästa bok av författaren.

Vi. Edgar Corvera. Utgiven hos Wahlström & Widstrand 2023

Mullvaden av Anna Karolina

Vilken berättare hon är, Anna Karolina! I den fjärde boken i serien om polisen Amanda Paller brinner den komplicerade kärleken mellan den kriminelle Adnan och Amanda lika intensivt som förut. När Amanda blir infiltratör i syfte att avslöja ledaren för en knarkorganisation är Adnan inte sen att spåra upp henne. Det är mörkt, smart och gastkramande.  En filmisk kriminalroman utan en död minut. 

Kvinnorna i Anna Karolinas romaner är aldrig lättälskade. Obekväma, impulsiva och intelligenta. De skaver minst sagt; lär ha fått mången läsare att inombords kvida i bön om att de ska besinna sig. Å andra sidan är de uppfriskande och kompetenta trots alla motstridiga känslor de väcker. Jag behöver väl inte påpeka att jag motvilligt gillar dem, de förtvivlar liksom aldrig utan kör på och jag är ytterst svag för handlingskraft. 

Utgiven på bokfabriken 2022, finns på Storytel och kommer snart i pocket.

Från A till Ö: O som i O’Dell

Uppe under taket där jag har hyllorna med lästa böcker hittar jag några romaner av Tawni O’Dell. Jag minns när jag läste Ivans återkomst, min första av författaren.  Utspelar sig i Coal Run, ett samhälle som kretsade kring J&P:s gruva nummer 9. Innan den rasade och dödade hundratals män. Inklusive Ivans pappa. Så jävla bra bok.

Den enkla titeln, Ivans återkomst, förklarar bokens innehåll väl. Det handlar om Ivan. Och hans återkomst! Ivan kommer tillbaka efter en lysande karriär som fotbollsstjärna. En olycka sätter stopp för hans vidare idrottsprestationer. Men det är inte därför han återvänder. Det som drev honom hem igen var det där tidningsklippet någon skickade till honom. Notisen som säger att Reese Raynor snart ska släppas ut ur fängelset efter ett långvarigt straff.

Vad har det med Ivan att göra? Allt.

Ramberättelsen sträcker sig i en vecka, men historien spänner över en mycket längre tid. Enkelt glider författaren mellan tidsperioderna i naturliga återblickar. Ibland kändes den avskalade stilen och Ivans återhållsamma sätt som ”hårdkokt”.

”Jag dricker upp min öl, kramar av gammal vana ihop burken och slänger den på golvet i min pickup där den med ett dämpat skrammel träffar andra burkar.

Det hårdkokta förstärks av vapen, fulla människor och slagsmål som dyker upp i romanen. Men den är betydligt djupare än så, psykologiserande utan att bli sentimental, språksam utan att bli pladdrig. Jag tyckte om att vara i Ivans kläder och bli berörd av hans upplevelser där i Coal Run.

I Sköra bestar är det samma kolgruvemiljö i Pennsylvania där pojkarna Kyle och Klint sedan år tillbaka bor tillsammans med sin pappa efter att morsan dragit iväg. Storebror Klint är stadens baseballstjärna och har starkt stöd av sin pappa. Kyle är femton, kär i Shelby och längtar efter sin lillasyster som flyttade med mamman.

Så kör pappan ihjäl sig. Från ingenstans dyker mamman upp igen för att ta tillbaka sina pojkar och flytta dem till Arizona. Men de vägrar. Shelby kommer på den goda idén att hennes farmor, den ogifta ms Jack skulle kunna ta hand om pojkarna.

Det jag verkligen gillar i boken är berättelserna ur Kyles perspektiv. De delarna är så gripande och initierade så att jag baxar. Jag gillar hans sätt att betrakta världen, relationen till sin storebror och Ms Jack. Bra bra bra! Mindre gillar jag delarna där Ms Jack får ha perspektivet. Det blir en gräns mellan mig och texten som jag aldrig lyckas ta mig över.

Jag tycker om O’Dells romaner om det fattiga USA, om arbetarna och en hård miljö utanför storstäderna. Kanske är det därför jag hakar upp mig när det blir den motsatta sidan, kolgruvemiljonärskan som gestaltas, även om Candace Jack är en hyvens kvinna.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.