Frukostintervjun – Christoffer Carlsson

I många år har vi med stor förtjusning tagit del av Christoffer Carlssons författarskap. Dock har vi aldrig kollat upp vad han äter till frukost. (Eller vad han inte äter till frukost)

God morgon Christoffer! Vad äter du till frukost?
God morgon. Jag är inte så förtjust i att äta på morgonen. Däremot behöver jag kaffe. Litervis. Det är nog ingen hälsosam kosthållning, egentligen, men det är den jag har. Att äta något före tio-elvasnåret känns onaturligt för mig.

Litervis med kaffe är en utmärkt start på dagen! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Roman. Definitivt.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Vad det än är man läser för tillfället, är en god morgonroman. Romaner är inte dygnsstyrda, som tur är. Var de det skulle det inte bli mycket läst i det här hemmet, haha.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag faktiskt – ingenting. Det är en konstig och lite ovan känsla för mig. Romaner och läsning är oerhört luststyrt för mig och det var ett tag sedan jag såg en roman jag kände att jag innerligt måste läsa precis just nu. Men boken jag ska läsa färdigt så småningom är Don Winslows THE BORDER.

Tack för tipset, antecknar. Vad använder du som bokmärke?
Räknas hundöron? Ja, förlåt. Jag är en ”sån”.

Enligt dessa intervjuer är hundöron Sveriges vanligaste bokmärke. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?Alfabetiskt, givetvis. Jag är väl ingen extremist, heller. Hur skulle man annars kunna hitta någonting, någonsin?

Tack för intervjun Christoffer!

My Sister the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite

Vikarie i dag är allas vår @bokcillen, Cecilia Agemark!

Tänk dig att du för tredje gången på relativt kort tid får ett samtal från din syster där hon desperat berättar att hon dödat ytterligare en man som hon har ett förhållande med. Precis detta händer huvudpersonen i My Sister the Serial Killer. Korede är en ordentlig och ansvarstagande sjuksköterska som än en gång får reda upp systerns röra. Ayoola är det vackra och populära syskonet som kan göra vad som helst utan påföljd. Men i det fördolda är hon en självupptagen, samvetslös och impulsstyrd sociopat.

Förhållandet mellan syskonen ställs på sin spets när Ayoola börjar intressera sig för en av läkarna på kliniken där systern arbetar. Det är en kollega som Korende själv är mycket förtjust i och skulle vilja inleda ett förhållande med. Så var ligger nu hennes lojalitet? Ska hon skydda kollegan och i så fall blotta sin systers tidigare brott? Eller ska hon riskera ännu ett mord? Är blod tjockare än vatten? Och finns det människor utan samvete? Detta är några av de frågor som ställs i boken.

Romanen marknadsförs som en satir. Det kan jag till viss del köpa, särskilt över dagens uppkopplade samhälle och de personlighetstyper som medier göder och förstärker. Men gestaltningen av de två kvinnorna blir tyvärr för stereotyp. Det är säkert ett medvetet grepp från författarens sida men det känns alltför förenklat med konsekvensen att trovärdigheten offras. Braithwaite gör det lätt för sig när hon ger den ena systern alla positiva drag och den andra utmålas som osympatisk, ytlig och osjälvständig. Syskondynamik är sällan så monokromatisk som den skildras här.

Det är likväl alltid spännande att läsa böcker som utspelar sig i andra delar av världen, den här gången befinner vi oss i Lagos. Det är slående hur liten världen har blivit. Medelklassen lever ungefär likadant där som här och de sociala medierna har intagit en väldigt stor roll i systrarnas liv (särskilt i Ayoolas som tjänar sitt levebröd genom att sälja sina produkter på olika sociala plattformar). I bakgrunden syns dock fortfarande mer traditionella företeelser som ett starkt patriarkat och tron på det övernaturliga. Det nigerianska samhället framstår i ganska dålig dager: korrumperat med ett orubbligt klassväsende och en polisverksamhet som inte fungerar som det ska. En utbildad kvinna som Korende ses som ett hot, medan en vacker kvinna som vet sin plats är det som uppskattas.

I början är boken riktigt rolig, eller snarare tragikomisk. De samhällskritiska delarna höjer omdömet och skildringen av livet i Lagos uppskattade jag verkligen. Men det som börjar som ett riktigt innovativt grepp blir till slut så långrandigt att jag till sist tappade intresset. Det är inte en särskilt lång berättelse men Braithwaite hade kunnat korta ned den ytterligare och fått ett slagkraftigare resultat. Sammantaget är jag kluven till romanen med den fantastiska titeln och det innovativa anslaget.

Mer information om boken finns här.

Bokfrukost om Varm mjölk av Deborah Levy

En ung kvinna och hennes mor tillbringar sommaren i norra Spanien där moderna ska få behandling mot en odefinierad sjukdom. Drömskt, klaustrofobiskt och uppslukande. Detta om ni frågar mig, i bokdiskussionen i onsdagsmorse fanns lika många tolkningar som det fanns bokcirkeldeltagare. Levy uppgav vid ett författarsamtal här i Sverige att hon är modernist, hennes berättande sträcker sig utanför mallen och det realistiska.

De flesta av oss var kluvna, hade svårt att gilla karaktärerna och förstå vad berättelsen gick ut på. Varm mjölk visade sig dock vara en fantastisk bokcirkelbok, det fanns hur mycket som helst att prata om och diskussionen gjorde att boken växte till något större. Som en deltagare sa: ” Här sitter vi och pratar om alla karaktärer som om de fanns på riktigt, då var ju berättelsen inte alls så platt i alla fall. Bara en skicklig författare kan lyckas med detta.”

Några röster från morgonens diskussion:

  • Temat mor/dotter lockade mig
  • Svårt att ta huvudkaraktären till hjärta
  • Den brittiska uppläsaren var fantastisk
  • Dysfunktionellt förhållande mellan mor och den vuxna dottern
  • Skönt att hör att ni inte heller förstår allt, trodde boken var för litterär för mig
  • Jag var kallsinnig fram till de sista 20 sidorna, då ändrade jag mig
  • Översättningen var svår att bedöma, kändes ibland nästan som att läsa Google translate!
  • Tyckte bäst om kapitlen där Sofia besöker sin pappa i Grekland, kanske för att den delen var mer traditionellt berättad
  • Tycker att författaren skriver slarvigt
  • Slutet är tvetydigt
  • Fanns de olika karaktärerna bara i Sofias huvud?
  • Tragisk historia
  • Modern ser dottern som en förlängning av sig själv
  • Freudiansk
  • Klaustrofobisk
  • Hot mot mamman när dottern frigör sig
  • Jag har läst antropologi för en gångs skull har jag nytta av det
  • Gillar det kroppsliga i boken

Utgiven på Norstedts 2019.

Japan is on my mind

Jag tänker på Japan just nu och bjuder på boktips-vintage i ämnet som härstammar från Enligt O:s bokgeografi:

En Japan-bok
Vi kom över havet (Juie Otsuka) tar sin utgångspunkt i Japan där de japanska kvinnorna packar sina kappsäckar med kimonor, penslar och fotografier på männen i A-M-E-R-I-K-A som de gift sig med. Osett så att säga. En bild = ett öde att underkasta sig. Kvinnorna med namnen vi glömmer för att romanen berättar om dem som ett enda VI.

DE som kommer över havet etablerar sig men återigen får de rycka upp bopålar och ge sig iväg till läger – omplaceringsläger, interneringsläger – som straff för andras attacker. Rytmen berättar i en takt som gör det möjligt att läsa, omöjligt att låta bli. Om det VI som också alltid verkar omfatta ett DOM och när flyktingströmmarna rinner tas berättarperspektivet över av alla som inte behövde ge sig i väg. Och hur allt återgår till det vanliga.

En bok med Japan-koppling
Den sista samurajen – Helen DeWitt. Ligger på min topp-fem-listan över Bästa Böcker. Romanen förväntar sig en intelligent läsare och förutsätter att läsaren är bekant med – och mer därtill, tror jag –  litteraturhistoria och akademiska världen. Kopplingen till Japan är att huvudpersonen Sibylla vill ge sin lille son L bra manliga förebilder  – hon hittar dem i Akiro Kurosawas De sju samurajerna.

L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.

En bok jag läst men aldrig bloggat om
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Om en kvinna som börjar arbeta hos en matematikprofessor. Professorn har drabbats av en hjärnskada och minns på ett märkligt sätt. Mycket bra!