Bayer-Thommie-Fallers-stora-kärlek-125-mm-bred[1]Som gubben i lådan dyker Marius Faller upp i Alexanders liv. Alexander som passerat de 30 har efter avslutade universitetsstudier hamnat i ett slags vakuum. Han driver ett antikvariat i Köln och lever bara i böckernas värld.

Om litteraturen är min kyrka, då lider jag nog under någon form av religiöst vansinne.

Marius Faller erbjuder Alexander att köpa en fantastisk boksamling, men även arbete som chaufför under en resa med bil genom Tyskland. Sakta börjar de två männen komma nära varandra och bli vänner. Språket är lågmält och flyter lätt med exakta formuleringar. Alexanders och Fallers samtal under körningen är fängslande och Alexanders grubblande och inte minst hans omsorg om en speciell antikvariatskund gör honom lätt att tycka om. Fallers sorg är svårare att greppa, kanske för att han skildras från den yngre Alexanders synvinkel.

Jag tänker att det är länge sedan jag läste om en manlig spirande vänskapsrelation skildrat av en manlig författare i en roman som inte är en deckare eller en thriller. Förvisso blir Faller en fadersgestalt för Alexander, men vänskap och respekt dem emellan är det likafullt. Mot slutet av boken har jag en aning om Fallers gåta. Jag förutsåg dock inte den lilla detalj som avslöjas först på en av bokens sista sidor och som ger romanen en helt annan dimension.

En sympatisk bok om en man som förhoppningsvis börjar ta för sig av livets möjligheter, utgiven av  Thorén & Lindskog 2014. Översatt från tyskan av Jörn Lindskog.

{ 0 comments }

presidentens_hatt_130x190-205x300[1]

En fransk feelgood med ett sällsamt stiligt redskap, en svart filthatt! Den franske presidenten Francois Mitterrand glömmer sin hatt på en restaurang i Paris, hatten plockas upp av mannen vid bordet bredvid och därefter är det hatten som för historien framåt. Alla närvarande på bokfrukosten sa sig gilla boken, ganska ovanligt för att vara oss. Så här löd några av kommentarerna:

Underbar liten historia
Kul att läsa om Paris
Feelgood, men med touch av fransk roman
Underhållande och påhittig
Intressant grepp
Väldigt fransk

Vi funderade oss tillbaka i tiden och försökte minnas vad president Francois Mitterrands gärning var eftersom det är uppenbart att författaren är väldigt positiv till denne man. Vi fick ta till google och hittade där både högt och lågt, utan tvekan var Mitterrand en kontroversiell politiker.

Presidentens hatt fick mig, (och flera andra), att längta till Frankrike för att besöka ett franskt brasseri där man serverar skaldjursbricka. Antoine Laurains beskrivningar av hur man ska inmundiga en dylik får snålvattnet att spruta. Jag känner smaken av det smörade brödet som doppats i skålen med blandning av schalottenlök och vinäger och jag känner doften av citronen vars saftdroppar träffar ostronets sköra hinna…
När jag njuter mina skaldjur är det inte omöjligt att jag tänker på den med Mitterrand samtida tyske politikern Helmut Kohl.

Om man inte läst boken så förstår man naturligtvis ingenting av det där sista jag skrivit, så läs gott folk, läs Presidentens hatt! Ni kommer att gilla!

Utgiven av Lavender Lit 2014 och översatt av Oscar Séverac.

{ 0 comments }

Just som jag satt och funderade på vad jag skulle blogga om eftersom min lästakt är så låg just nu att det borde bli PISA-rapport på det, fick jag en Sisterhood of the World Bloggers Award från Johanna K. Tack för det!

1. Vilken var den senaste boken du läste?
Den osynliga bron av Julie Orringer. Ung man åker till Paris för att studera till arkitekt. Året är 1937.

2. Vilken var den senaste boken du köpte?
Inte köpt någon sedan Les boulevards de ceinture (Patrick Modiano

3. Vilken var den senaste boken du lånade?
Efter oss syndafloden av Stieg Claesson. Lånad på Årsta bibliotek. Gå dit!

4. Vilken var den senaste boken du gav bort/lånade ut (välj)?
Jag lånade ut Liv till varje pris av Kristina Sandberg och till mamma.

5. Vilken var den senaste boken du skröt om att du har läst?
Ulysses av James Joyce.  Fast jag skröt inte. Men det lät så.

6. Vilken bok borde filmatiseras? Motivera!
Jag passar. Men skickar frågan vidare!

7. Vem är din favorit bland litterära figurer? Motivera!
Den frågan får jag ibland. Och jag har aldrig något givet svar utan hittar på i stunden. Men jag tror att jag väljer Bartlebooth, mannen i Livet – en bruksanvisning av Georges Perec, som tycker om att lägga pussel. Om man säger så. Och har ni inte läst boken så gör det. Jag tror att det är världens bästa.

8. Vilket är ditt favoritställe att läsa på?
I en flygplansstol.

9. Var läser du helst inte?
Helst inte i sängen. Jag somnar omedelbart.

10. Har du ett speciellt sidantal som du ”måste” läsa i en bok innan du kan ”ge upp”? Vilket?
Jag kan läsa första sidan i en bok och bestämma mig: fortsätta eller inte. Sen maxar jag 30 sidor. Om inte på något sätt dragit in mig i något, så  good bye. Lyckligtvis är det inte så många böcker jag ger upp.

Mitt uppdrag i denna award är också att ge utmana andra med 10 frågor.

Mina frågor:

1. Din favoritbok för tio år sen?
2. Bästa memoar/biografi?
3. Vilken bok önskar du dig i julklapp?4. Läsplatta eller pappersbok?
5. Att lyssna på böcker, hur är det?
6. Hur sorterar du dina böcker?
7. Vad använder du som bokmärke?
8. Vilken facklitteratur läser du?
9. Vilka språk förutom svenska läser du skönlitteratur på?
10. Ge mig ett boktips!

Jag ger dem till en favorit, Siv på (inte så) Anonyma Biblioholister

{ 1 comment }

13059723_O_1[2]Mor är rar lyder en välkänd textrad från småskolans läsebok. Fru Maj Bergvall är inte rar, hon är istället förtvivlat angelägen om att göra rätt, att passa in. Lika hård och uppfordrande som hon är mot sig själv är hon mot andra inte minst sin familj. Hon vill innerligt gärna vara älskad men hennes brist på självkänsla gör att hon är oförmögen att visa och ta emot kärlek.

Liv till varje pris är den sista i trilogin om Maj från Örnsköldsvik och äntligen har Katarina Sandberg fått sin välförtjänta August-nominering. Inifrån Majs huvud skildras Sverige från slutet av 30-talet fram till våra dagar. Maj väljer inte, hon blir. Hon blir gravid, hon blir gift med Tomas, hon blir hemmafru. Hon blir kvinnan som föder ett barn och som sörjer för de sina. Majs make Tomas blir också, han ärver familjefirman något som kan utifrån tyckas som ett ytterst fördelaktigt arv men Tomas är inte skapt för att bli entreprenör.

Kristina Sandbergs tre böcker om Maj har krupit in under mitt skinn. Som uppvuxen som ensamt barn i en familj bestående av kvinnor från Majs generation har Kristinas absoluta fingertoppskänsla för språkets uttrycksform och de normer som rådde för kvinnor under denna tid har golvat mig totalt. Hon skriver orden, uttrycken och tankarna som så ofta nyttjades under min uppväxt. Trots att jag växte upp i en helt annan del av Sverige. Jag har hört att Kristina ofta fått frågan om det feministiska perspektivet i böckerna, klassperspektivet och det kvinnohistoriska perspektivet. Man har haft synpunkter på Maj och hennes sätt att vara. I Liv till varje pris svarar Kristina så här:

Du ska veta Maj hur många som vill att du ska föra en rak och tydlig kommunikation med din man och dina barn. Som om du kunde…”

Nej, Maj kan inte föra någon rak kommunikation för hon hade ingen aning om att det kunde gå till på det viset.  Hon var ett barn av sin tid precis som vi alla är barn av vår tid.

Liv till varje pris är utgiven på Norstedts 2014. Du kan läsa Ann-Sofies blogginlägg om  Att föda ett barn 2010  och  Sörja för de sina 2012  genom att klicka på länkarna.

{ 0 comments }

Blandband pressbildSom bekant gillar jag blandband. Och jag erkänner att det var namnet på romanen av Steven Camden som fick mig på spåret att vilja läsa. Det visar sig vara en sinnrik historia med tidsband som spänner över årtionden.

2013 – sitter  tonårsflickan Amelia i rummet hemma hos mormor. Hennes föräldrar har omkommit i en trafikolycka. Nu försöker hon inordna sig i sitt nya liv med vänner och skola. Bland mammans efterlämnade saker hittar hon så småningom en mängd kassettband med musik. Men plötsligt hörs en röst

Vem är du?

Pratar den med henne?

1993 – sitter tonårspojken Ryan i ett rum och sörjer sin döda mamma. Utanför finns hans pappa och pappans nya fru. Och inte minst den förfärliga nya styvbrorsan Nathan. Men så blir han kär, och om kärleken och sorgen berättar han för sin mamma och spelar in allt på gamla kassettband.

Romanen har varannankapitels-struktur där Ryan och Amelia berättar. Det är inte svårt att förstå var i tiden man befinner sig. Popkulturella referenser strösslas på. Jag gillar Ryans delar bäst. De känns mer välskrivna.

Näe, jag sticker inte under stol med att jag fick slita lite med den här romanen. Det kändes bitvis seg och utdragen. Troligen hade jag fått en bättre läsning om jag hade läst den mer effektivt i stället för att sega. För jag tycker om hur de olika historierna binds samman på ett oväntat sätt och jag tycker om flera personer och deras relationer. Har ni läst den?

Blandband. Steven Camden. Utgiven 2014. På Atrium förlag samma år.

{ 0 comments }

9789127139930[1]Natur-Kultur_AndreadelFuego_RenatoParada[1]Från denna roman minns jag få ord, däremot är min inre syn fylld av de bilder texten målar. Vi befinner oss i det oändliga Brasilien någon gång på 20-talet. De tre syskonen Nico, Antonio och Julia Malaquias föräldrar mister livet under ett våldsamt åskväder och syskonen blir för alltid beroende av sina medmänniskors välvilja. Nico tas som arbetare till den lokala plantagen och Antonio och Julia får en kort fristad på ett katolskt barnhem.

Låter det tungt? Inte alls, Andréa Del Fuego har skrivit en bladvändare och en skröna innehållande ett myller av karaktärer och magisk realism. Det är människorna som gör denna roman, både de levande och de döda. Alla är de underordnade livets nycker, men tar ändå skeendet som det kommer, gör det enda möjliga och fortsätter framåt. Pragmatism med ett modernt ord.

Så här flera veckor efter jag lagt ner boken spatserar karaktärerna runt i mitt huvud och jag ser den moderna tiden göra sitt intåg i dalen vid berget Serra Morenas fot. Ofta har personerna en kopp kaffe i handen för det dricks mycket kaffe i denna bok. Kanske en naturlig konsekvens av att vi befinner oss i Brasilien. Kaffesump spelar också en viktig roll för en av huvudkaraktärerna  i boken. Och jag, jag tycker både om boken och  om kaffe.

Utgiven på Natur&Kultur 2014, översatt av Irene Anderberg.

{ 1 comment }

Senaste…
… påbörjade boken: Efter oss syndafloden av Stig Claesson. Han tittar tillbaka på 50-talets Paris och jag tittar på adresserna med Googles street view.
… bokinköpet: Les boulevards de ceinture av Patrick Modiano
… författaren du blev nyfiken på: Alvaro Enrigue som just kommit ut med Tiebreak. Handlar om tennis. Bland annat.

hämtad från Johanna K.

{ 2 comments }

Tips på nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? undrar Annika i veckans bokbloggsjerka.

Jag prenumererar och läser flitigt Brain Pickings veckovisa nyhetsbrev som handlar om intressanta saker och gör mig smart och nyfiken.

{ 1 comment }

2014-11-01 14.40.52 (2)På kvällen den trettonde november 1967 ösregnar det i Stockholm och 8 människor, samtliga passagerare på buss nummer 47, hittas skjutna. Den skrattande polisen av Sjövall & Wahlöö utkom 1968 och är enligt mig en av författarparets bästa romaner som inte oväntat också filmades av Hollywood 1973 med titeln “The Laughing Policeman”. Per Wahlöö var med som manusförfattare, Walter Matthau och Bruce Dern spelade huvudrollerna.

Först på plats vid dödsbussen är de elakt porträtterade radiopoliserna Kristiansson och Kvant och här är vi framme vid Christoffer Carlsson vars romantitel Den osynlige mannen från Salem är en travesti på Sjövall & Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle. Romanen är en sann njutning för en Sjöwall & Wahlöö nörd. Det vimlar av små blinkningar till dessa den svenska kriminalromanens giganter. Det är så häftigt att  Carlsson skapat ett par egna poliser á la Kristiansson och Kvant även om Carlsson inte skildrar sina riktigt lika skoningslöst.  Fast häftigt och häftigt, förstår Carlsson hur nervös jag blir när hans poliser Larsson och Leifby dyker upp vid slutscenen i den osynlige? Jag menar med tanke på hur det slutade i den vedervärdige?  

denfallandedetektiven-194x300[1]Men tillbaka till Den skrattande polisen. Einar Rönn är en favorit hos mig. Han är en begåvad polis men hans oförmåga att skriva begripliga rapporter samt det faktum att han börjar varje mening med ett norrländskt ”jo” gör att hans färdigheter förbises. Hans uppdrag i utredningen av bussmorden blir att vaka vid den ende överlevande passageraren för att försöka ta reda på vem som sköt. En uppgift som Rönn löser med bravur  och  jag älskar att Christoffer Carlsson uppmärksammar Rönns arbetsmetodik i sin senaste roman Den fallande detektiven. Rönn förtjänar så väldigt mycket att vara inspirationskälla! ( Ja, jag vet att Rönn inte finns på riktigt.)

Om du läst Sjövall & Wahlöö men inte läst på länge föreslår jag att du läser om i alla fall en,  innan du läser Christoffer Carlsson. Inte alls nödvändigt naturligtvis, Carlssons romaner är jättebra och skickligt skrivna med noir och driv, men det där lilla mervärdet det ger att kunna sin Sjövall & Wahlöö går inte att förringa. Kolla på typsnittet i böckerna, fundera över Martin Becks adress och även över Benny Skackes stora yrkesdröm.

Du vet att du är nörd när du funderar över  vad Christoffer Carlsson skulle kunna göra med följande:

  • Radiopolis Kvants öde.
  • Möjligheten att av misstag skjuta en polishund.
  • Skicka ett team av ”Särskilda Klantskallar” att bevaka statsministern.
  • Döpa en karaktär till Bulldozer, Rhea, Braket, Unda eller rentav Herrgott Nöjd.

Fast om ni frågar mig så tycker jag Christoffer Carlsson ännu en gång ska låta Einar Rönns ande sväva. Rönn sköt ju som han aldrig skjutit förr när han var med i den tre man stora insatsstyrkan i Terroristerna. Och ni som inte läst Sjövall & Wahlöö, det finns referenser till andra svenska kriminalromaner i Carlssons böcker som tex. att en kommissarie vid namn Bäckström blir utlånad till länskrim i Den fallande detektiven.

Fast i vilket fall som helst så böra alla läsa Den skrattande polisen, en klassiker och ett mästerverk!

Både Maj Sjövall & Per Wahlöö romaner om ett brott och Christoffer Carlsson finns utgivna på Piratförlaget.

{ 0 comments }

vilja_tuulia_1_foto Jyrki NisonenDet är 1986, den ödesmättade sommaren efter att kärnkraftverket Tjernobyl exploderat. Bokens berätterska Mariia upplever både sin första kärlek och sin första sorg.

Mariia talar direkt till sina läsare och det tycks som om hon för första gången verkligen berättar om sommaren hon aldrig glömmer, sommaren då man i Finland ännu inte var medvetna om att det fallit ett radioaktiva regn utan fortsatte plocka bär och svamp som om ingenting hänt. Det var den sommaren då Mariia var fjorton år och levde i en familj full av tystnad, en familj där man ofta använde ordet: schh!

Jag tänker för mig själv att det nog inte är så vanligt förekommande för bokkaraktärer att leva i tysta familjer. Men Ljus Ljus Ljus är en sällsam roman. Sällsam för sin poesi och att huvudpersonen diskuterar direkt med oss läsare. En helt ovanligt underbar roman som riktar sig till unga men som trollbinder även mig som passerat de femtio. Jag färdas tillbaka till den bitterljuva känslan i att vara 14 år och jag känner så väl igen mig själv i Mariia.

Mariia förnimmer en stor sorg i sin älskade Mimis väsen, en bottenlös sorg omfattande så mycket, men framförallt sorg i att sakna trygghet. Mariia skriver att hon förstår att en av skillnaderna mellan henne och Mimi är att Mimi saknar botten medan Mariia har sin botten i mamma, pappa, storebror och katt. Jag grips av denna enkla men talande beskrivning av trygghet och kärlek. Flickorna är fulla av insikter och gryende vuxenhet. De dansar och älskar som vuxna men leker som barn och uppslukas av den stora allra vackraste kärleken. När hösten slutligen kommer finns ingen väg tillbaka, Mariia har för alltid lämnat barndomen och är vuxen.

Vilja-Tuulia Huotarinen fick Finlands Augustpris, Finlandia junior priset för Ljus Ljus Ljus 2011. Förutom ungdomsböcker skriver hon även poesi, något som är påtagligt i den vackert innerliga texten.

Ljus Ljus Ljus är översatt från finskan av Janina Orlov och utgiven av gilla böcker 2014.

{ 0 comments }