vilja_tuulia_1_foto Jyrki NisonenDet är 1986, den ödesmättade sommaren efter att kärnkraftverket Tjernobyl exploderat. Bokens berätterska Mariia upplever både sin första kärlek och sin första sorg.

Mariia talar direkt till sina läsare och det tycks som om hon för första gången verkligen berättar om sommaren hon aldrig glömmer, sommaren då man i Finland ännu inte var medvetna om att det fallit ett radioaktiva regn utan fortsatte plocka bär och svamp som om ingenting hänt. Det var den sommaren då Mariia var fjorton år och levde i en familj full av tystnad, en familj där man ofta använde ordet: schh!

Jag tänker för mig själv att det nog inte är så vanligt förekommande för bokkaraktärer att leva i tysta familjer. Men Ljus Ljus Ljus är en sällsam roman. Sällsam för sin poesi och att huvudpersonen diskuterar direkt med oss läsare. En helt ovanligt underbar roman som riktar sig till unga men som trollbinder även mig som passerat de femtio. Jag färdas tillbaka till den bitterljuva känslan i att vara 14 år och jag känner så väl igen mig själv i Mariia.

Mariia förnimmer en stor sorg i sin älskade Mimis väsen, en bottenlös sorg omfattande så mycket, men framförallt sorg i att sakna trygghet. Mariia skriver att hon förstår att en av skillnaderna mellan henne och Mimi är att Mimi saknar botten medan Mariia har sin botten i mamma, pappa, storebror och katt. Jag grips av denna enkla men talande beskrivning av trygghet och kärlek. Flickorna är fulla av insikter och gryende vuxenhet. De dansar och älskar som vuxna men leker som barn och uppslukas av den stora allra vackraste kärleken. När hösten slutligen kommer finns ingen väg tillbaka, Mariia har för alltid lämnat barndomen och är vuxen.

Vilja-Tuulia Huotarinen fick Finlands Augustpris, Finlandia junior priset för Ljus Ljus Ljus 2011. Förutom ungdomsböcker skriver hon även poesi, något som är påtagligt i den vackert innerliga texten.

Ljus Ljus Ljus är översatt från finskan av Janina Orlov och utgiven av gilla böcker 2014.

{ 0 comments }

Stockholm Literature 2014 går av stapeln på Moderna Museet nu i helgen. En av författarna är Edmund White, här beskrivs han i festivalens program på Moderna Museets hemsida:

En av engelska språkets stora författare av självbiografiska romaner och den kanske främsta skildraren av den manliga homosexualitetens moderna historia i Västvärlden. Han är mest känd för den autofiktiva tetralogin som inleds med En pojkes egen historia och fortsätter med The Beautiful Room Is Empty, The Farewell Symphony och The Married Man. Han har skrivit biografier över Genet, Proust och Rimbaud och medverkar regelbundet i bland annat New York Review of Books. En pojkes egen historia är den enda boken som finns översatt till svenska.

white_en_pojkes_egen_historia_omslag[1]Spännande tyckte Marie och Ann-Sofie, dessutom är det en klar bonus att ha möjlighet att lyssna till författaren bara ett par dagar efter bokcirkeln.
Men var ingen av oss var faktisk så jätte-begeistrade av En Pojkes Historia. Visst det finns guldkorn men det var svårt att bli berörd på djupet. Texten kändes överlastad och ibland högtravande, vilket gjorde att berättelsen tappade fart. Vi funderade på betydelsen av att White beskriver pojkens upplevelser från en vuxen mans perspektiv, kan ha bidragit till vårt oengagemang i vad som faktiskt var hjärteknipande. Dock, det skulle vara intressant att fortsätta följa pojken  i de två följande delarna, kanske vi då får ett annat perspektiv. En av oss sammanfattade boken i mitt tycke nästan löjligt träffsäkert:

Edmund White är nog för intellektuell för sin egen historia.

Fast vet ni, vi var ju en ganska homogen grupp denna kyliga oktobermorgon. Kanske vi skulle bli helt motsagda av en annan bokcirkelgrupp.
Edmund White är på Auditoriet på lördag klockan 14:15, han signerar klockan 15:05 och läser klockan 16:50.

En pojkes historia är utgiven på Modernista 2013, översättare är Thomas Preis.

{ 0 comments }

Helt ärligt, jag tänkte ta en short cut och inte titta på direktsändningen när årets nomineringar till Augustpriset presenterades. Trodde att det skulle vara lätt som en plätt att få uppdateringar men ingen info lades ut på webbplatsen vilket var synd. Inte heller tidningarna rapporterade under presskonferensen.

: Av de totalt arton nominerade har jag läst 2, och båda är i barn- och ungdomsklassen. Nästa år hoppas jag att man kommer att dela upp priset i två: ett för barn, och ett för ungdom.

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, Malin Axelsson, Klara Persson,

Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren, Eva Lindström,

Vi är vänner, Eva Lindström,

Tilly som trodde att…, Eva Staaf, Emma Adbåge,

Vi springer, Joar Tiberg, Sara Lundberg,

Mördarens apa, Jakob Wegelius

Årets svenska fackbok – ingen har jag läst. Så dåligt. Lars Lerins bok har funnits på inköpslistan hur länge som helst för att inte tala om Anna Charlotta Gunnarssons .

Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarsson,

Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson,

Naturlära, Lars Lerin,

Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell,

Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander,

Erik och Margot. En kärlekshistoria, Per Wästberg,

Bland de skönlitterära ligger åtminstone fyra av dem på nattduksbordet* och en är nästan utläst. Men det räknas inte i här:

Ma, Ida Börjel,

*Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg,

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck,

*Liv till varje pris, Kristina Sandberg,

*De utvalda, Steve Sem-Sandberg,

*Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg,

Jag hade hoppats på Therese Bohmans Den andra kvinnan, var helt övertygad och jag trodde också att Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam skulle nomineras. Till vinnare ser jag hursomhelst  Kristina Sandbergs Liv till varje pris.

{ 2 comments }

Svarta-vatten1-300x466[1]Staden är Houston, året är 1981, delstaten är Texas, landet är USA. Svarta vatten är förvisso en kriminalroman men också en skildring av miljöförstöring, arbetarklass och rasism. Attica Locke har arbetat som manusförfattare inom filmindustrin och det märks tydligt i denna hennes debutroman. Skickligt bygger hon upp en komplex historia med en filmisk dialog. Man kan i början av romanen förledas att tro att det rör sig om ännu en hårdkokt deckare av amerikanskt snitt men Svarta vatten är mer än så.

Advokaten Jay Porter får kämpa hårt för att få sin lilla advokatbyrå att gå runt. Han är en svart man på några och trettio, har fattig bakgrund, uppvuxen i ett område kallat Niggerville. Jay är gift med den unga Bernie vars far är predikant och aktiv i de svarta hamnarbetarnas kamp för bättre villkor.

Ingenting är enkelt för Jay, hans fru är gravid och han bär med sig en ständig oro för ekonomin. Hans svärfar och vänner tar för givet att han med sina juridiska kunskaper ska stötta sina gelikar i deras kamp. Vi förstår att han har en bakgrund som politiskt aktiv men att hans illusioner är krossade. När han av en slump blir indragen i händelsekedjan kring ett mord och trasslar han in sig i allt fler lögner och undanflykter. Ändå fortsätter han framåt såsom driven av en osynlig kraft.

Politik och lobbyism, fackföreningspampar och industrimagnater, en kvinnlig borgmästare och ett ruttet politiskt system bildar ram åt Jay Porters livsöde som förhoppningsvis inte är hugget i sten. Återigen slås jag av hur begränsade mina kunskaper om det enorma landet USA är, för den geografiska del samt de människor som Locke låter mig möta i sin roman, skildras sällan i den amerikanska litteratur som översätts till svenska.

Svarta Vatten är utgiven av Leopard Förlag 2014 och är översatt av Ia Lind.

{ 0 comments }

Goedemorgen. Utanför mitt fönster rinner ån stilla. Jag tror först att det är en av alla kanalerna i Gent men får snart veta att det är en naturlig flod. Eller å. Eller älv. Lei hursomhelst tänker jag och tragglar de ännu inte så svåra nederländska fraserna. Ik heet Ann-Sofie.

Universitetet är, hur ska jag säga, rustikt. Med mycket trä i bänkar och räcken. Ik heet Ann-Sofie säger jag en gång till och h-ljudet låter riktigt rätt, eller hur? Jag lär mig man och kvinna och pojke och flicka och hur ska jag använda det när jag går på bokbutiksjakt?  Ik heet Ann-Sofie och bokhandlaren nickar förvånat. Vi övergår till engelska och han visar mig hyllan med ungdomsromaner som jag kan försöka mig på. Jag vet inte om det är dags än. Men bokhandeln är stor, snygg och välsorterad.

kanalOch staden. Staden! Vilken tur att det var just hit jag skulle. Vackra hus och vad gör det att jag går vilse åtminstone två gånger. Fram kommer man alltid. Den lediga tiden ägnar jag mig åt Klas Östergrens Twist och vill knappt sluta.

Läs  mer om Gent och litteraturen här. Eller åk hit. 16 främmande språk inklusive svenska undervisas på skolan.

Och nederländska.Tot ziens!

{ 0 comments }

The streets here are like nowhere else: almost all of them have two names. You can be in one place and say that you are in another, and still be telling the truth. That is one of the many intrigues of bilingualism: ubiquity. The city itself has two names. Or is it three now? Regardless of the language, the dark streets under the lonely moon still see you, follow you, question you. No matter how hard you try to blend in, no matter how fast you walk, no matter how high the volume of your mp3 player. They’ve seen it all: they were here before you were born. And they were born here, unlike you.

The lovely streets. Olivier Gbezera. Ur novellsamlingen The Meantime-nine short stories from Brussels Utgiven 2012.

{ 0 comments }

Sofia_Ejheden_3God morgon Sofia! Kan du kort presentera dig själv och Lavender Lit?
Lavender Lit är ett alldeles nytt förlag, vars första titlar (Presidentens hatt och Kanske är det allt du behöver veta) kom ut nu i oktober. Det är ett förlag som fokuserar på romaner och crossoverböcker (böcker som skrivits för unga men som passar vuxna lika bra). Tanken med utgivningen är att den ska innehålla böcker som stannar kvar hos läsarna länge. Som bosätter sig i deras hjärtan helt enkelt. Jag jobbar som förläggare på Lavender Lit, som för övrigt är ett systerförlag till Kalla Kulor Förlag.

Till vår bokfrukost i november ska vi läsa just Presidentens hatt. Men nu över till väsentligheterna. Vad äter du till frukost?
Åh, jag älskar frukost! Äggröra, bacon, rostat bröd med smör och ost … Jag skulle kunna äta frukostmat till alla dagens mål! Därför är det väldigt märkligt att min standardfrukost består av två kokta ägg. Varje dag, mer eller mindre året runt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag önskar att jag var en person som tog mig tid att läsa tidningen varje morgon. Tyvärr blir det sällan så. Vid sidan av böcker har jag en stor passion för teveserier och jag följer fler än vad jag egentligen hinner med. Men jag gillar att börja morgonen på det sättet – lugnt och stilla i soffan med Netflix igång, ätande mina två kokta ägg.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En riktigt bra morgonroman är den där boken som gjorde att man var vaken på tok för länge kvällen innan, och som man bara vill fortsätta läsa, läsa och läsa tills den är slut (och då vill man sörja att den inte varade längre).

Vad läser du just nu?
Jag är med i två bokcirklar och där läser vi just nu Sarah Dessens Someone like you respektive Jessica Parks Flat-out love. Vid sidan om dem läser jag också Patrik Lundbergs Onanisterna.

Parallelläsare alltså, som så många av oss boknördar. Vad använder du som bokmärke?
Jag har hur många vackra bokmärken som helst, bland annat ett par handmålade, vikta bokmärken som hålls fast med en magnet. Sorgligt nog använder jag dem aldrig, i stället brukar det bli små avrivna hörn av kuvert, reklamblad eller något annat skräp som råkar finnas inom räckhåll.

Bokmärken finns aldrig till hands när man som bäst behöver dem. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag har en bokhylla i min lägenhet – en! Mina böcker växer därför på höjden från bord och golv. För ett tag sen hängde jag upp ett gäng novellixer på väggen, så man skulle kunna säga att böckerna nu växer på väggarna också. Jag sorterar mina böcker efter förlag, samt i största möjliga mån efter höjd.

Hmmm, efter förlag och höjd, nu fick jag inspiration för ett nytt sorteringssätt bland mina böcker. Tack Sofia, både för intervjun och boksorterings-tipset.

{ 0 comments }

images[1]Han har skrivit om Selma Selleri, Peter Palsternack och Gabriel Gräslök. Men han har också skrivit om Urban.

Urgamla Urban
vandrar i turban
nej, inte turban det heter turban.
Urgamla Urban,
en urban muselman från Durban.
Nej, från Durban, sa Urban.

 

Fick ni till det?

På något sätt så känns det väldigt aktuellt att skriva om selleri, gräslök, palsternackor och muselmaner. Men så är ju också Lennart Hellsings texter moderna klassiker. Jag kan ännu minnas när min fröken på lågstadiet la sina fingrar på  orgeltangenterna och sjöng:

Duddeldi, duddeldi
här kommer Selma Selleri

Eller:

Krakel Spektakel, kusin Vitamin
hängde och slängde i en gardin

Eller:

Trimmel tramm, trimmel tram
här tittar Gabriel Gräslök fram

Orgeln brölade och vi sjöng förmodligen väldigt falskt. Jag vet att vi före vi sjöng det mer lätta materialet av Hellsing sjöng en psalm eller två, men de texterna har helt fallit mig ur minnet.

Jag hoppas att ingen tar illa upp för att jag skriver ordet muselman. Jag vet att man kanske inte använder benämningen längre men för mig är ordet positivt.  Jag lärde mig av versen var Durban låg och jag kan den fortfarande utantill. Tror jag…för ett par år sedan hävdade jag att Lennart Hellsing hade skrivit ” Bagar Bengtson är nu död, han har bränt sig på ett bröd, här ligger han begraven i en limpa”. När jag kollade upp saken förstod jag att jag skapat en travesti. Men en rätt kul sådan om jag får säga det själv.

Det finns ett Lennart Hellsing-sällskap som du kan läsa mer om här. 

{ 2 comments }

kanskeBoken är full med vikta hörnor. Understrykning. Marginalklotter. Utropstecken. För språket är så vackert. Det är det första.

Här på den klippiga ön utanför Martha’s Vineyard bygger mormor och morfar Sinclair vackra hus med vackra namn till allesammans. Windemere till Penny, Red Gate till Carrie och Cuddletown till Bess. . Med ön som gräns finns alla möjligheter till familjedrama – vem bestämmer och vem ärver? Det är det andra

Cadence är där varje sommar med sin mamma och sina kusiner. Och så en sommar kommer Gat med ut till ön

Universum var gott för att han fanns i det. Jag älskade hålen i hans jeans och smutsen på hans nakna fötter och sårskorpan på hans armbåge och ärret som löptegenom ena ögonbrynet. Gat, min Gat.

Det är tredje.

Men vad händer den sommaren när Cadence hittas medvetslös och sargad nere vid stranden? Det som förändrar allt, som hon inte kan minnas och som hon bit för bit med anteckningar klistrade i taket försöker förstå. Det är det fjärde.

Så säreget berättad, så oväntat. Det är de femte.

Kanske är det allt du behöver veta. E Lockhart. Utgiven 2014. På svenska av Lavender Lit samma år i översättning av Carina Jansson

{ 0 comments }

Häromkvällen träffade vi Sophie Hannah, som just publicerat Monogrammorden i Sverige (utgiven av BookMark). Författaren valdes ut av Agatha Christies familj och fick den stora äran att författa en ny historia med Hercule Poirot i huvudrollen. Den kom inte ut bara i Sverige just nu förresten, world wide! Såg ni henne på Babel? Hon är en sådan där trevlig författare som vi bara vill sitta och prata med hela dagarna, dricka te och berätta hemligheter och skratta ihop med.  Eller äta frukost!

Sophie-Hannah_website-crop1-568x270God morgon Sophie! Vad äter du till frukost?
Actually, I eat something very peculiar for breakfast: dim sum (chinese dumplings) with tabasco (hot pepper) sauce.  People think I’m crazy, but I don’t like cereal or toast or any of the normal breakfast foods.

Eeeh, ok! Läser du helst morgontidningen eller en roman till dim sum?
Neither.  Over breakfast I read my emails and Twitter.  I don’t ever read newspapers, and I read novels for pleasure in bed before I go to sleep, and when I’m travelling.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Agatha Christie’s The Murder of Roger Ackroyd – I think that starts with a breakfast table scene!

Låt oss hoppas att den ingår i Bookmarks nyutgivning. Vad läser du just nu?
I’m reading a psychological thriller called You by Caroline Kepnes, about romantic obsession.  I’m not very far into it but it’s very gripping so far.

Vad använder du som bokmärke?
Nothing. I’m afraid I’m one of those people who turns down the corner of the page.  Though I wouldn’t do that with a book that meant a lot to me.  But most novels I read go straight to the charity shop once I’ve finished them, and I don’t actually think there’s anything wrong with turning down the corners of pages, really.  A book is something to be used and enjoyed, not preserved as if it’s some kind of holy relic.

(det tycker vi också! ) En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
In an ideal world they’d be in alphabetical order, but since I’m always too busy, my books are kept on different shelves all over the house, in no particular order.  This makes finding individual books very difficult.  I have to try and remember when and where I last saw a particular book.  But the great thing about that is that I often find books I’d given up all hope of ever finding again!

Högar! Bästa sorteringen. Tack Sophie för intervjun. Nu vill vi läsa alla dina böcker!

{ 0 comments }