Inlägg

Publicerat

Den första boken av Karolina Ramqvist

Det är förmiddag på Jamaica och två älskanden ska snart skiljas för alltid. Hon som är från Sverige har återvänt gång efter annan till ön och till honom för att på nytt låta deras kärlek slå lågor på nytt. Hon har lekt med tanken att deras kärlek skulle kunna blomstra någon annanstans i världen men förkastar alltid drömmen. Det är trots allt passionen som binder dem samman.  

Berättelsen böljar mellan nutid och dåtid, hur deras förhållande utvecklats under de år hon regelbundet besökt ön och  honom. Gestaltningen av ön, dess människor och kärleksparet är fylld av detaljer och förnimmelser och jag sveps med i berättelsen. Jamaica blir levande för min inre syn och jag kan känna värmen, dammet och torkan.

Medan jag läste tänkte jag inte på boken som en kärleksroman eller som romantisk, men nu ett par veckor efter avslutad läsning är det så jag skulle vilja beskriva den. Som en modern tolkning av kärleken mellan mannen av folket och kvinnan av börd fast naturligtvis i en helt ny kontext. Den har fått lysande recensioner i tidningarna jag håller med, det är en otroligt mångfacetterad roman som ger utrymme för mängder av tolkningar. En utmärkt bokcirkelbok!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.

Publicerat

Du är här av David Nicholls

Rapp dialog, det är det första jag måste säga om romanen! Och med mycket ömhet och humor. Här möter vi Marnie och Michael som via sin gemensamma vän Cleo uppmanas att göra en vandring i det vackra engelska landskapet tillsammans med några trevliga människor. Michael är en van vandrare som nu ska gå från kust till kust och är måttligt glad över Cleos idé att flera ska följa med. Marnie känner sig mest tvingad efter Cleos tjatande. Men en efter en troppar medvandrarna av, det är dåligt väder, mycket på jobbet, hemlängtan etc. Kvar är Marnie och Michael som kämpar på.

Vandringen blir prövande får man väl säga, men samtalen blir allt öppnare och hjärtan slits upp. Ensamheten. Längtan efter kärlek. Död. Allt kan avhandlas när regnet vräker ner.

Marnie är förresten frilansande förlagsredaktör. Det var också en rolig sak med boken. Nu jobbar jag själv blott och enbart med akademisk litteratur så väldigt sällan behöver jag rodna under redigering eller hålla reda på var människor är i förhållande till varandra i erotiska situationer. Men att läsa en gestaltning av det egna yrket är kul, och för min del händer det inte så ofta.

Nå, det blir en avgörande konflikt mot slutet av boken. Som ordnar sig. Och sammantaget är romanen en väldigt trevlig läsning! Och lite sugen på att vandra i deras fotspår blir jag allt.

Du är här. David Nicholls. Utgiven 2024 hos Printz Publishing på svenska i översättning av Cecilia Falk.

(PS, om jag får gnälla lite.: Fult omslag)

Publicerat

Bokfrukost om Nidamörkur av Peter Fröberg Idling 

Screenshot

En skräckroman som utspelar sig på Gotland låter som om det skulle kunna bli jätteläskigt, men vi blev faktiskt inte så rädda. Som en av oss uttryckte det, ”jag blev inte rädd men jag tyckte den var kuslig.” Det handlar om ett ungt par Simon och Jenny där han köper en tomt på Gotland för deras gemensamma pengar utan att fråga Jenny. Hon blir inte glad men fogar sig så småningom.

När husbygget väl börjar händer det märkliga saker på Nidamörkur och när Jenny börjar forska i saken får hon reda på att platsen har en mörk historia. Man har avrättat människor här och marken har även varit en begravningsplats. 

 Några röster från morgonens diskussion:

Jag tyckte den var fascinerande och spännande

Tyckte den tappade i spänning allteftersom 

Fick fler och fler frågor som inte besvarades

Gillade inte, lösa trådar och banala människor 

Inte en fullgången roman, mer som ett utkast har hört att han skrev den parallellt med en annan roman, kanske det är där skon klämmer

Gillade stämningen

Funderar över karaktärerna Jenny och Simon, deras personligheter passar inte riktigt i en skräckroman. 

Retar upp mig på karln, (Simon), han har ju INGEN koll

Barnavårdsnämnden var en djupt obehaglig instans på den tiden

Tyckte det var läskigt med vattnet som kom upp ur den nyborrade brunnen, likvatten?

Trovärdig arkiv dokumentation tycker jag som pysslar med sådant

Stolparna som Simon gick igenom, ledde honom till den andra sidan

Flöjten, jag tror jag vet vad som hände när Simon spelade på den

Några av oss hade synpunkter på slutet men som vi kom fram till att en det är i deckare som trådarna knyts ihop medan en skräckroman slutar i kaos och oordning. Vi enades om att Nidamörkur är en ovanlig roman samt att den har driv, man läser på. Finns som ljudbok.

Nidamörkur av Peter Fröberg Idling är utgiven på Natur & Kultur 2020.

Publicerat

Jag återkommer till Jenny Erpenbeck

Jag läser 4 x Erpenbeck, en samling med fyra texter utgiven på svenska 2017. Hon är ju för bra! Och jag påminns om två böcker jag läst om henne tidigare och bjussar därför på en repris.

Om Hemsökelse skriver jag (på OOOFbok juni 2010): ”Det var en gång ett obyggt hus, strax utanför Berlin. I huset skulle Klara bo men hon blev galen och gick i sjön. Sen byggdes huset. Samtidigt anlades också Trädgården. Trädgårdsmästaren och hans trädgård blir kontinuiteten i det flöde av människor som flyttar in och flyttar ut. Marken odlas upp. Sköts. Hål för nya växter grävs och kompostjord fylls däri. Plantor vattnas. Gräs spirar. Torra kvistar knipsas av och trädens grenar sägas ner, huggs i lagom stora bitar inför vinterns brasor.

I huset kommer och går människorna. Präglar och präglas av den Rådande Situationen i Europa med världskrig och nya maktförhållanden.

För övrigt är det bara trams att hus behöver människor. Hus behöver inget som helst,

... skriver Erlend Loe så påpassligt i den parallell-lästa Volvo lastvagnar. Måhända sant. Oavsett vad huset i Hemsökelse behöver är det huvudperson i romanen. Om det är människorna som söker ett hem eller om huset är hemsökt får bli osagt.”

Om Natt för gott (här på bloggen i maj 2016): ”Det lilla barnet som dör i Galizien i början på förra århundradet. Hjärtat snörs åt. Allt hon kunde bli, allt hon aldrig skulle bli.

’…tre skovlar mull, och den halvvuxna flickan myllades ner, hon som männen tittar efter därför att hennes hår lyser så kopparrött; tre skovlar mull, och även den vuxna kvinnan, hon som när hon själv börjat bli saktfärdig skulle ha tagit över en syssla från henne med orden: Å mamma, också hon kvävdes långsamt av mull som föll in i munnen på henne. Under tre skovlar mull låg en gammal kvinna där i graven, en kvinna som själv redan börjat bli saktfärdig…’

I bokens olika delar läser jag om hur det skulle ha blivit om flickan faktiskt aldrig dog just den där vintern 1902. Här återuppstår den unga kvinnan med kopparrött hår, den vuxna kvinnan och den åldrande damen. Ett litterärt experiment där kvinnans olika åldrar står i samklang med Europas nutidshistoria. Det är ett elegant och välskrivet, jo det konstaterar vi allesammans i läsgruppen, brännande och intressant. Men det skiljer sig hur mycket vi ändå tycker om.

När jag lämnar den första delen i Natt för gott, lämnar jag också närheten till texten. Det blir distanserat i sin elegans och välskrivenhet. Inte förrän i den sista delen är jag tillbaka där texten blir mer än en text. När relationen mellan den döende gamla kvinnan och sonen blir nära och intim och samhällets faror reduceras ner. Då läser jag sakta, ord för ord.”

Erpenbeck ges på svenska ut hos Albert Bonniers. Titta på de snygga Panache-omslagen!