Har varit på språksymposium idag om det svenska språket. Frågan som ställdes var ”Håller svenskan på att dö?” och så tog man upp anglofieringen och faran i att talspråket tar över i bloggar och twitter och webb-kommentarer. Som upplagt för språknörderi och elitism men dagens seminarium på JMK är mycket frisinnat och framåttänkande och hela panelen är nästan rörande enig om att svenska språket inte håller på att dö utan är mer levande än någonsin.
Man brukar ibland tala om att svenska språket är ordfattigt men språkvårdaren Catharina Grünbaum hävdar bestämt motsatsen. Hon säger att svenskan ligger på 20e plats bland de språkrikaste i världen. Det mäter man bland annat genom att mäta hur mycket svenska förekommer på nätet, i utgivning av tidningar, media och böcker. Man mäter bland annat omfånget på Wikipedia där svenskan är det 11e största språket. Det finns fem-sextusen språk i världen säger Catharina Grünbaum och 98% av världens språk är alltså mindre än svenskan.
För att ytterligare förtydliga detta så berättar hon också om en undersökning som gjorts där man mätt och jämfört språkomfånget hos Shakespeare och Strindberg. Shakespeare rör sig med ca 29 066 ord medan Strindbergs språkomfång är 119 288 ord.
Och nya ord tillkommer till svenskan hela tiden. Catharina Grünbaum menar att så fort man försvenskat och böjt ett utrikiskt ord så blir det svenskt. T ex ett ord som burka, som i dagligt tal blir ”burkan” eller ”burkorna”.
Hon välkomnar också ord som mejl, sajt etc och menar att det berikar språket.
– Det är inte farligt att lära sig många ord. Det finns inget dåligt med att kunna många synonymer och kunna välja mellan att använda e-post eller mejl, säger hon.
Kerstin Wixe, är kulturjournalist och ironiserar lite i sin presentation över att hon jobbar på ett ”Public Serviceföretag i allmänhetens tjänst”. Hon anknyter och bekräftar Strindbergs omfångsrika språk genom att berätta en anekdot om hur hon efter att ha jobbat med ett Strindberg-projekt i ett par månader och inte läst något annat än Strindbergs litteratur sedan var tvungen att avprogrammeras. Hon kunde inte läsa romaner från nutiden just för att Strindbergs språkbruk var så rikt jämfört med dagens romanspråk och det hon läste från idag kändes så fattigt. Det tog henne mer än ett halvår att komma ur det.
Medverkade i symposiet gjorde också chefredaktören för Språktidningen Patrik Hadenius, chefen för Språkrådet Lena Ekberg och bloggaren och copywritern Emi Gunér.