Lova Meister är översättare och redaktör på Aspekt, förlaget som ger ut samtida tjeckisk litteratur plus ger oss inspirerande kunskap och tips om läsning i nyhetsbrev och blogg .
Godmorgon Lova ! Vad äter du till frukost?
Till vardags brukar det bli en tallrik yoghurt naturell med skivad frukt, en hård ostsmörgås, te (gärna flera koppar!) och ett glas juice.
Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningen – där finns alltid stoff för livlig frukostkonversation!
Vad läser du just nu?
Jag har just försjunkit i Bergtagen av Thomas Mann och vänsterprasslar med I’ll Never Get Out Of This World Alive av Steve Earle.
Är det en typisk bok för dig?
Ja, jag läser mest skönlitterär prosa och blandar gärna levande och döda författare från olika språkområden.
Vad använder du som bokmärke?
Jag har förstås oftast ett Aspektbokmärke, men allt från kvitton till (rena!) näsdukar funkar om det kniper!
En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Skönlitteraturen står för närvarande sorterad efter författarnationalitet (kronologiskt inom varje sektion) och facklitteraturen efter ämnesområde.
Författarnationalitetssortering, såklart! Tack Lova och ha en fin dag. Vi ser fram mot Nanobook!
Bokcirkeln Prosa & Marmelad hälsar den här gången på hos Bonnier Carlsen . Vi diskuterar Lauren Olivers bok Resten får du tar reda på själv, en roman som likt filmen Måndag hela veckan låter huvudpersonen Samantha leva om samma dag om och om igen. Samantha och hennes tre kompisar är riktigt taskiga tjejer som ständigt plågar sina skolkompisar på Thomas Jefferson High. I synnerhet Juliet som är “ett riktigt missfoster.” Det är Cupid day, fredagen före Alla hjärtans dag och rosor ska delas ut på skolan med hemliga och ohemliga avsändare på de medföljande meddelandena. Juliet får också en ros. Med meddelandet Kanske nästa år, men troligen inte. Roligt va? Samantha och kompisarna skrattar hånfullt.
På kvällen går tjejerna på fest och där har Juliet — missfostret Juliet! — mage att dyka upp. Ja, fan hon ber ju om att bli uppspöad eller hur? På vägen hem från festen krockar tjejerna i en brutal bilolycka. Samantha och hennes vänner dör omedelbart. Men så nästa morgon vaknar Samantha och det är fredag och Cupid day igen. Flera gånger får hon nu chansen att betrakta sitt liv en gång till.
Hos Bonnier Carlsen dricker vi te och skajpar vi med Lauren Oliver som dricker frukostkaffe i en stuga i Oregon. Hon ger skrivtips (skriv varje dag, läs mycket) och lästips (John Green, Jeffrey Eugenides) och ger ett otroligt trevligt intryck så jag skäms genast för att jag snabbläste halva hennes roman.
För jag erkänner att jag tröttnade på dag fyra. Speedläste varannan sida. Även om det här cirkelberättandet gör att man förstår Samantha och hennes kompisars stil något mer och kanske hittar sidor hos dem att gilla blir det lite segt, tycker jag. Jag saktade dock ner farten då den sista gång fredagen skulle upplevas. Sista dagen som skulle kunna bli sentimental och gråtmild men blir inte det. (Utom på på det sättet att jag vet att boken tar slut och att det därför inte blir någon åttonde dag för Samantha. Bara det fick mig att bli rörd.) För slutet och upplösningen har oväntade drag som spiller över hela romanen och gör att jag tycker romanen i sin helhet är läsvärd.
Resten får du ta reda på själv. Lauren Oliver. Utgiven 2010, på svenska av Bonnier Carlsen 2012.
_____
Hos Lotta kan du läsa mer om Prosa & marmelad.
Jag rullar in på Oslo S när han handlöst faller från en scen i Paris. Hela hans liv borde passera revy. I stället: Ett fruset ögonblick och med ens ser han sig själv stående utanför Bruns Musikk & Noter på Bygdøy allé och längtar efter en Fender Stratocaster. Jag tar spårvagn nummer 12 åt samma håll. Något Musik & Noter finner jag inte. Inte heller Finsens blomsterbutikk som romanjaget i Saabyes Cirkus tar anställning hos när han vill finansiera den galet dyra och galet vackra gitarren. Blomsterbud med uppdrag att leverera blommor i hela Oslo. Snart fyller han sin anteckningsbok— Blomsterbudets bibel — med gatunamn efter gatunamn
Och det slog mig att de flesta gatorna i staden, i varje fall inom Oslo 2, hade namn efter generaler, kungar, biskopar, hovmarsalkar, gudar, präster, professorer, häradshövdingar, ståthållare och andra högdjur.
Längs spårvagnens fönster rinner regnet nu. Jag ser igenom allt, noterar gatunamnen, nickar igenkännande. Här levererade han blommor och här och här. Och där: Haxthausens gate 17 där den hemlighetsfulla Aurora Stern bodde! Som jag älskar att läsa romaner på den plats de utspelar sig.
Saabyes Cirkus är ändå långt mer än gatunamn i Oslo. Långt mer än en barndomsberättelse. Det vuxne berättaren är hela tiden närvarande och för mig med elegans fram och tillbaka i tid och rum. Som jag fascineras över sättet att berätta och hålla mig — läsaren — helt i sin hand. Språket och ordvändningarna, så välfunna och unika.
Tjugofyra timmar senare åker jag tillbaka mot Stockholm. Jag har hunnit att besöka operahuset två gånger, tittat på klassisk balett och förundrats över att tåspetsdans lever kvar 2012. I Saabyes cirkus är nästan tusen kronor intjänade och avgörandets punkt nås när expediten i Bruns Musikk & Noter säger:
Du kan få den på avbetalning. 965 konor idag. Och så hundra kronor i månaden från och med första januari. Vad sägs om det?
Fiestaröd strata eller morgonrodnadens gudinna? Valet är enkelt.
Saabyes Cirkus. Lars Saabye Christensen. Utgiven 2006. På svenska av Wahlström & Widstrand 2008.
_____
Det här var min februribok, vald av Hermia. Tack!
Magnifik bild, va? Jag är svag för dramatiska himlar. Det spelar nästan ingen roll vad som finns under, allt blir snyggt! Denna himmel ligger över operahuset i Oslo dit jag nu tar tåget. I väskan packar jag Lars Saabye Christensens Saabyes cirkus som är min läsutmaningsbok från Hermia. I väskan packar jag också en iPad med god läsning att välja bland. Som:
- The Fault in Our Stars. John Green
- Huliganens återkomst. Norman Manea
- Korparna. Tomas Bannerhed
_____
Foto: Erik Berg
Rapport från min mamma: Alla rosor är slutsålda.
I stället ger jag er ytterligare två fina boktips som passar att läsa vilken hjärtas dag som helst. Den kärleken av Tove Leffler som berättar om Anne Charlotte Lefflers spännande liv och parallellt finns Tove Lefflers nutida resor i sin avlägsna släktings fotspår. Enastående bra bok.
Nästa hjärtebok får bli Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras. Maria bilar i Spanien tillsammans med sin väninna, sin dotter och sin man. Men kärleken är i upplösning och hon uthärdar med hjälp av konjak och manzanilla. Låter det inte som en hjärtebok? I promise you, det är det!
Om man räknar kärlek på mitt vis.
Petra tipsar om parlören och jag håller med: ett bra stycke bok! Biter även på den som inte är en romantiker, skriver förlaget. I min brevlåda har Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon dykt upp. Inklusive hjärtan-godis som jag omedelbart tuggade i mig. Ännu har jag inte börjat på boken, men en kärleksbok som passar den 14 februari är det definitivt!
I Resten får du räkna ut själv handlar det om Cupid Day, fredagen före Alla hjärtans dag och rosor ska delas ut på skolan, hemliga och ohemliga och den som får flest blommor är väl ändå den som räknas, eller hur? Mer om den här romanen i slutet av veckan. Vi ska prata om den på torsdag hos BonnierCarlsen.
En tredje bok hinner jag med innan jag rusar ut och köper röda rosor till min make: Hoppa hage av Julio Cortazar. Kanske inte en gelehjärtan-bok men en enastående fantastisk roman där kärlek är en förtärande del.
Jag berättar roliga historier om den akademiska världen för kollegorna och de tycker att jag är osedvanligt rolig, spirituell och välorienterad i de ryska romanklassikerna. Har du verkligen varit på Tolstojs gods Jasnaja Poljana? undrar de. Uhum, svarar jag med en liten axelryckning och fortsätter visste ni att det finns en liten liten risk att Tolstoj faktiskt förgiftades och inte dog av ålderdomssvaghet? De häpnar. Är detta sant, Ann-Sofie, är detta sant? Jag nickar och skakar på huvudet på en och samma gång.
Saken är den att det är så inspirerande att läsa Elif Batumans bok Besatta där hon berättar om sin passion för och forskning om de ryska romanförfattarna. Hon är så rolig och klipsk i sin bok att jag önskar att det var jag som blev så där besatt av Tolstoj när jag läste litteraturvetenskap, att det var jag som åkte på konferenser för att diskutera de ryska författarna, att det var jag som läste ryska för att komma dem ännu lite närmre. Läsningen av hennes akademiska äventyr gör mig vimmelkantig av längtan till romanerna. Det slår nästan över.
Så, kollegorna, förlåt att jag ljög. Det var inte jag som var på Jasnaja Poljana. I alla fall inte på riktigt. Men det är sant att jag läser Besatta och det räcker riktigt långt.
Besatta. Elif Batuman. Utgiven 2010. Min svenska utgåva är utgiven av Natur&Kultur 2012.
Tack alla trevliga, roliga och kloka bokresenärer som gjorde vår bokresa så kul! Vi var tjugofyra personer som läste, umgicks, åt och diskuterade. Vi tackar också de välvilliga förlagen som hjälpte oss att fylla kassarna med böcker!
Bland bloggarna: Den läsande kaninen, I min bokhylla, Bloggen för sällskapet Ester Ringnér-Lundgren, En och annan bok, Mind the Book, Spectatia, Lotten, En full bokhylla är en rikedom, The Book Pond, (inte så) anonyma biblioholister, Bokbiten, Novellbloggen, Suzann Larsdotter.
Vi vet att vi vill åka på bokresa igen. Vi hoppas att ni också vill det!
