Hem av Karin Erlandsson

Jag läser Hem av Karin Erlandsson, historien om Åland i tio sammanhållna berättelser från olika tider. Det är en tidslinje som visar människans skilda livsvillkor genom historien, men också hur banden mellan förälder och barn är så lika och oföränderliga. Det är därför jag känner en sådan samhörighet med kvinnorna jag möter i berättelserna, trots tiden och platsen som skiljer oss åt.

I berättelserna möter jag kvinnorna som skyddar de sina, är starka för sina barn. ”De såg på henne som om hon var granen och väggarna, allt det som var stadigt att luta sig mot”, tänker Berta efter att hon och barnen suttit ute i skogen, för att undkomma svenskarna som skulle bränna ner ön för att försvåra för ryssen att ta sig till Sverige.

Alla berättelser är fulla av väntan. Väntan på båtar som ska gå eller komma, på att vinden ska lägga sig eller öka i styrka. Väntan på att någon ska komma hem. Havet har sin plats i en berättelse om ett örike, men hemmet är mittpunkten. Allt sammantaget ger mig en stark läsning där det är så lätt och enkelt att kliva in i och vara de här kvinnorna. Trots avstånd i tid eller rum.

Hem. Karin Erlandsson. Utgiven på Schildts & Söderström och Forum 2021.

Julklappsböcker

Nu är det jul igen och det är dags att köpa julklappsböcker! Jag, Ann-Sofie , har ett litet gäng engelska böcker på ingång men de svenska köper jag i bokhandeln. Flest köper jag till mig själv, för i år ska jag ha läslov i många dagar. Nå, vet du inte vad du ska köpa för julklappsböcker? Här kommer några tips från oss. Först från Maggan:

Rosamunde Pilcher, som skrev feelgood-romaner långt innan genren föddes, är alltid läsvärd. Printz publishing har gett ut tre av hennes titlar på nytt, September, Vägen hem och När stormen kom.

Spänningsromaner är ett säkert julklappstips och som Lotta Olsson skriver i lördagens DN, har det varit ett exceptionellt bra deckarår. Johan Theorin har kommit med ännu en roman i Ölandssviten, Benvittring och Camilla Grebe briljerar som vanligt i Alla ljuger. Min favorit detta år är ändå Anna Karolinas Livvakten, en smart actionfylld deckare, Anna är polis till yrket och det märks i hennes romaner, precis som i När isarna råmar av Lundgren & Lundgren där den ena Lundgrenen är just polis. (PS. Liza Marklunds nya Polcirkeln läste Ann-Sofie med stor behållning).

Klassiker då? Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet är kanske världens bästa roman och Selma Lagerlöf är en underbar författare. Marquez och Lagerlöf har det gemensamt att de har magisk realism som inslag i sina romaner.

En bok som jag närapå inte läste är Rachel Molins Dungen. Är alltid tveksam till kändisromaner. Men jag hade helt fel, rolig, mörk och gripande. Familjelexikon av Natalia Ginzburg är en mullrande släktkrönika om en italiensk familj med en gruvlig familjejargong.

Vill man läsa en julbok av det aningen mörkare slaget, är Annika Estassys roman En sång för Hedda, både humoristisk och mörk. Årets Stockholm läser roman, Janne, min vän är gripande, sorglig och alldeles underbar. En bok som passar alla.

Ann-Sofie fyller på med några barn- och ungdomsböcker. Johan Rundbergs Nattkorpen, historisk spänning i Stockholm (9–12 år), Valle och tonåringarna av Ellen Greider (9-12) otroligt rolig och träffsäker om hur det blir när ens syskon snart ska bli en SÅN samt böckerna om Kerstin (6–9), träffsäker vardagsdramatik. Två YA-böcker jag läste i år med stor behållning var Ord i djupaste blått av Cath Crowley och Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge Ullman. För småbarnen föreslår jag Maria Nilsson Thores Samlade sagor. Den är tjock så man får sitta i soffan och läsa, eller ligga framstupa i sängen. Oavsett, hennes berättelser och bilder är super!

Avslutningsvis lägger jag till en av årets bästa läsningar: Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan de Geer. Det är om fotboll, livet, pandemier och fullkomligt briljant.

Nu tar vi jullov på bloggen helt troligt fram till tjugondagknut. På Instagram är vi dock.

God jul!

Bokfrukost om Smuts av Elise Karlsson

För tio år sedan lämnade Hélène källarlokalen med teatersällskapet, sårad och ärrad. Nu ber de henne att komma tillbaka för att medskapa ett nytt djärvt manus av Midsommarnattsdröm. Och hon gör det. I förhoppningen att, tja kanske förstå vad som hände när hon tappade bort sig själv. Med sig ner i underjorden har nu Hélène ett hemligt uppdrag, utdelat av hennes bekant, juristen Clarice.

Höstterminens sista bokfrukost pratar vi om romanen med författaren. Vi resonerar om ”dubbelgångarnas parad” där alla i teatersällskapet antingen liknar varandra till utseende och manér, eller strävar efter att göra det. De blir kopior av kopior och risken blir stor att man längst ner är urvattnad och ingenting. Somliga drivs av en önskan om att få tillhöra den innersta kärnan. Och en sådan längtan kan få människor att utföra saker de inte vill. Andra väljer att titta bort.

Det är en sorglig bok. Mörk. Men slutet läser vi ljust. Dryga 250 sidor luftiga sidor som inte går snabbt att läsa. Ett skäl är att det finns formuleringar som är så vackra. Men också för att måste stanna upp och fundera, undra och förfasas, och kanske klarnar inte allting förrän just i slutet. Det är därför man ska läsa om den genast för lagren är många att upptäcka.

Smuts. Elise Karlsson. Utgiven 2021 av Natur & Kultur.

Det tredje ljuset av Claire Keegan

Med tio års mellanrum publicerades de två kortromaner som finns samlade i den här boken. Baksidestexten pratar om att Små ting som dessa är en fristående uppföljare till den första Det tredje ljuset. Det har jag svårt att få ihop. Men oavsett: jag har läst två fantastiska romaner.

I Det tredje ljuset får ett barn under en sommar bo hos fosterföräldrar, allt för att underlätta för hennes familj som slipper en unge att försörja. Ingen blir förvånad när barnets pappa glömmer bort att lämna av resväskan innan han sticker hem igen. Men vad spelar det för roll? I fosterhemmet finns kläder, mat, tid och mest av allt kärlek. Ovillkorlig och generös. Det tar tid för flickan att förstå och ta emot. Berättelsen sträcker sig över sommaren och det blir dags för hemfärd. Ett så starkt slut och jag tänker fortfarande på vad som sedan hände.

Små ting som dessa griper mig ändå mycket mer. Kol- och vedförsäljaren Furlong gör som vanligt en leverans upp till Magdalenaklostret. Här finns det tvätteri där unga kvinnor blir satta att arbeta, kvinnor som gjort saker som inte ”passade sig” (läs passade samhället). När Furlong hittar en ung flicka inlåst i kolförrådet försöker ha ta reda på vad som hänt. Snabbt förstår han att han inte ska lägga näsan i blöt. Han varnas: nunnorna har ett finger med i spelet överallt. Men han kan inte släppa det här. Han är en god man. Han handlar.

Det här var sannerligen en läsupplevelse. Keegan skriver med sådan precision. Det är inte bara så att hon använder rätt mängd ord (hur man nu mäter det) utan språket är så klart utan att bli övertydligt. Jag ogillar ju blabbande författare som inte kan överge en beskrivning eller gör otaliga utvikningar. Här är det exakt och vackert. Så i Keegan hittar jag en ny stjärna på min författarhimmel.

Det tredje ljuset. Små ting som dessa. Claire Keegan. Översättare är Marianne Tufvesson (så bra). Utgiven 2021 av Wahlström & Widstrand.