Sommarfrukost! När Sigtuna litteraturfestival lockar med vackert ställe för en bokfrukost säger vi ja! Tillsammans läser vi Åsa Nilsonnes bok En passande död och diskuterar den med författaren. Platsen är hotellet Stora Brännbo i Sigtuna.
Marie och Ann-Sofie är redan inbokade på Stora Brännbo. Sov över du också, vetja! Vi har ett finfint erbjudande att sussa i enkelrum för 550 kronor mellan lördag och söndag. Vill du dela i ett dubbelrum kostar kalaset 495 kronor per person. Då ingår ju förstås frukostmaten!
Kom kom! Vi kan äta middag tillsammans på lördagskvällen, gå och lyssna på massor av intressanta litteraturevenemang (kostar blott 150 kronor för en dag, 200 för båda dagarna) och inte minst: ha vår bokfrukost på söndagsmorgonen klockan 9.00-10.00 hos Stora Brännbo.
Anmäl dig till bokfrukosten här. Kommer du enbart på bokfrukosten är det som vanligt: du betalar på plats för det du vill äta. Vill du stanna över natt bokar du själv hos Stora Brännbo och anger att du ska delta i Breakfast Book Club.
Boken En passande död finns tillgänglig på säsongens sista bokfrukost 18 juni.
Planen utarbetad sedan länge: Jag ska sitta i i kupé nr 1 och läsa Kupé nr 6. I brist på en egen transibirisk järnvägsresa får tågresa till Skåne duga.
Inget hett sött te
Ingen tundra utanför fönstret
Ingen pratsam kupégranne med kålbladstora öron ång ångest.
Här är lugnt. Tyst.
Mannen i sätet bredvid läser ett korrektur och för in sina ändringar med blyerts. Romanen får bli händelsernas centrum och den ska vara utläst i Malmö.
I romanens kupé har flickan lämnat ett älskat Moskva och, vad det verkar, en komplicerat kärlekstriangel bakom sig. Hon kallas bara flickan. Kupégrannen kallas bara mannen. Han pratar oavbrutet med henne, håller monologer, långa och teatraliska, där han berättar om sin världsbild om sin kvinnosyn och sina kvinnor, hororna, och vad han gjort med dem. Flickan tittar ut genom fönstret.
Livet bara försvann in i en konstig röd dimma. Det finns inte längre. Eller kanske en liten stump. I botten på fickan – kanske, en liten stump av liv.
Resan går vidare bort mot Uralbergen och mannen blir värre, påträngande, vidrig. Hon härdar ut. Följer till och med ut på utflykter till städer längs stambanan när tåget gör pauser. Han är en komplex människa och säger om sitt land, Sovjetunionen:
Jag skulle aldrig flytta till andra sidan om man så betalade mig tusen dollar. Det skulle ju vara detsamma som att en burfågel frivilligt flyttade från en bur till en annan. Jag älskar det här landet.
Vi kliver av. Hon i Ulan Bator. Jag i Lund. Jag är uppfylld av det heta teet, av den transsibiriska tågresan, av hårdheten i relationerna. Men sen. Jag köper en glass. Tågets skakningar går ur kroppen. Boken ligger kvar på tåget.
Kupé nr 6. Rosa Liksom. Utgiven 2011. Av Wahlström&Widstrand 2012
Jag ska arbeta en del men i väskan packar jag:
- Kupé nr 6 av Rosa Liksom. Att läsa på tåget ner.
- Liknelseboken av P O Enquist. Att starta dagarna med.
- Léon & Louise av Alex Capus, Flickan i Clèves av Marie Darrieussecq. Att återuppta den försummade lästimmen med.
Jag minns ett tankeexperiment som jag uppmanades att göra. Det var en kurs i hur jag skulle bli en bättre arbetare genom att klargöra mina mål och hitta konkreta handlingar som måste göras för att uppnå målet. Jag skulle börja från målet och sedan handling för handling backa mig tillbaka till där jag befann mig nu. Och tada: en handlingsplan var klar! En simpel uppgift. Men mycket svår att göra. Inte minst för att framtiden inte alltid är förutsägbar och det är svårt att veta om det ena leder till det andra.
Och åt andra hållet? Vad är den utlösande orsaken till att något händer? I Fjärilseffekten tar Karin Alvtegen utgångspunkt från en svår trafikolycka och därifrån berättar hon om tre personer. Bodil som just fått besked om en svår sjukdom, hennes dotter Viktoria som drastiskt vill ändra sitt liv och Andreas som fick sitt liv förändrat och inget hellre vill än att få allt tillbaka som det var. I väl utmejslade personporträtt och med knivskarpt språk letar författaren sig fram genom nät av orsak och verkan till den där allra första punkten som fick något att hända. Fjärilen. Riktigt obehagligt. För om det är lustfyllt att sitta och målformulera roliga saker i ens liv så är det inte trevligt att spekulera sig bakåt och tänka på saker som gjorts och vilka konsekvenser det har fått. Jag vet inte hur det är med er, men inte alla beslut och handlingar i mitt liv har varit genomtänkta och kloka. Vilken betydelse fick det?
Samtidigt går det inte att älta. Livet ser ut som det gör. Jag tror inte heller det är poängen med Alvtegens bok. Kanske istället tvärtom, en uppmaning att ta tillvara det som är och inte minst de man har kring sig. De tre personerna i romanen tiger still, och det är just det som nästan blir deras undergång.
Fjärilseffekten. Karin Alvtegen. Utgiven av Brombergs 2013.
____
Läs en frukostintervju med författaren. Fjärilen på bilden kommer från Mornington Stravaganza, det fina Göteborgs-hotellet.
När Valle Wigers kom till bokresan för att prata om sitt författarskap var det dags för eftermiddagskaffe. Men vad äter han till frukost?
Godmorgon Valle! Vad äter du till frukost?
Jag dricker kaffe och äter gröten som inte lyckas hålla sig kvar på min sons tallrik.
Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningarna. När man tänker på det så är det helt otroligt att någon kommer och lämnar dem hos mig så att jag kan läsa när jag har vaknat. Jag hoppas innerligt att morgontidningarna aldrig försvinner.
En bra morgonroman, vad kan det vara?
Vardagsmorgnar får man skippa romanläsandet, tänker jag. Helgmorgnar ackompanjeras bäst av hyggligt snabblästa noveller, i mitt fall gärna av Alice Munro eller Jhumpa Lahiri. Semestermorgnar funkar det mesta, förutom dåliga romaner så klart.
Så vad läser du just nu?
Jag läste precis ut Paul Austers “Winter Journal” som inte alls är en mellanbok, vilket flertalet kritiker hävdat, utan en ytterst välskriven, finstämd och gripande betraktelse över alla dessa dagar som kommer och går.
Åh, den ska jag snart läsa! Vad använder du som bokmärke?
Ett bokmärke från Livstycket.
En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I bokstavsordning, där efternamnet styr. Precis som i bokhandeln står min egen bok således längst ner i högerhörnet. Sen jobbar jag också med anarkistiska travar på soff- och nattduksbord.
Tack Valle! Ha en fortsatt fin dag.
Bilden är hämtad från Xpublishing. Läs också vår recce av God natt, oktober
Jag gillar Landala i Göteborg. Den finaste bokhandeln, landshövdingehusen och utsikten från en övervåning över resten av stan. På 80-talet var där kanske annorlunda.
Höghusen kryllar av barn. På kvällarna samlas många av oss på Landala Torg. Det händer inte mycket där, frukt- och grönsaksstånden har sedan länge packats ihop och körts bort för att återvända när solen går upp.
Dit flyttar Adam med föräldrarna. Här ska de leva ett solidariskt liv, alla präglade av 70-talsåren i Chile. Mamma är ömsint och varm men pappa, vad är det med pappa? Han lever sina dagar på balkongen eller vandrar kring i lägenheten utan att tala med någon. Få hälsar på, annat än grannparet.
Allt i lägenheten är brunt: soffan, sängen, katten. Det luktar blodpudding. Jag står bland soppåsar och tidningar och glasflaskor och vågar knappt röra mig ur fläcken. Jag gör det för din skull, mamma. Jag tror att du vet det. Men du säger ingenting, all din energi går åt till pappa. Han vet nog inte ens om att jag är här.
Men allt ska ändras i en tragisk olycka. Adam blir tonåring i sitt Landala, och berättelsen blir långt mer än en vanlig uppväxtskildring. Vem är jag? Den stora viktiga frågan ställs på sin spets. Det här blir en roman som är gripande och berörande och alla andra ord som går att använda när hjärtat kramas åt och strupen snörs samman.
God natt, oktober. Valle Wigers. Utgiven av Xpublishing 2013
Andra som skrivit är Och dagarna går och Enligt O
Det var på en brunch för ett par år sedan som Petra och jag kom på att vi ville åka iväg en hel helg och bara läsa och prata böcker. Vi kunde bjuda med oss några stycken, kom vi på, och ha som en korsning av ett litet litet bokhore-kollo och ett litet litet Sweden Social Web Camp. Inget märkvärdigt ville vi ha. Kanske inte tält, men ett enkelt pörte i skogen, samt slippa laga mat.. Vill nån åka med oss på knytkonferens, undrade vi osäkert? Sen hittade vi Syninge konferens, som föralldel inte är ett enkelt pörte men som ligger på landet samt lagar god mat, och då gick vi ut med en fråga: Nån som har lust? Och visst var det så! Förra året var vi dryga tjugo som åkte och i år några fler.
En av grundtankarna med bokresan är att det alltid ska finnas något att göra för den som vill men att alla gör som och vad de vill. Den här resan hade vi tillsammans med resenärerna meckat ihop en fin räcka programpunkter. Vi har skrivit om några, men här kommer en sammanfattning.
På lördagsmorgonen talade vi om Barnböcker för mycket små läsare, tillsammans med Eva Emmelin (vars bilder som syns här). Efter det kom ett pass om ungdomsböcker där tjugo goda läsare resonerade om vad ungdomsböckerna har som inte andra böcker har. Enligt O har sammanfattat både diskussion och böcker.
Efter lunch fick vi besök av Valle Wigers som berättade om hur är att vara författare och debutera. Hans roman God natt, oktober blev en bra bok att läsa för många redan samma dag. Läs om det här och här! I morgon kommer en recension av hans roman.
Att lyssna är det nya läsa, säger ett ljudboksförlag lite kaxigt. Är det sant? Vilka för- och nackdelar finns med att läsa böcker med öronen? Vilka inläsare är bäst? Det resonerade vi om en timme. En av resenärerna, Kerstin Sundmark, är påläst och gav oss en bra genomgång om läget och marknaden. Vi var både ja! och nja! till att lyssna. Vi provade Storytel som i min iPhone kan ställas i snabbläsning om man har bråttom och som har ett enastående utbud av böcker. Från A nice noise lyssnar vi på Memorandum och Allt jag önskar mig. Lyssna till gamla OOOFradio om ljudböcker, förresten!
Lördagssejourerna avslutades med Sex i böcker är hett där Suzann Larsdotter tog hand om det hela. Läs hennes bloggy!
Söndagsmorgon med Breakfast Book Club och vi pratade om Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Efter det satt vi i solskenet och pratade om gamla böcker.
Och jag är alldeles alldeles övertygad om att det blir en resa nästa år igen.
När jag slår samman boken har närmare hundra år passerat. Inte bara i berättelsen utan också i språket. Från 1924 när Alvar träffar den osöta Albertina
Albertina Brunnberg heter jag. Gick hit ikväll med en kolare. Men han har väl stuckit hem. Eller rasat ikull nånstans, han var gali full.
Tills nutiden när dottern Saga Silver firar 80 år. Språkets förändring i takt med tiden imponerar. Trakten likaså. Ändå känner jag stråk av besvikelse. Det är i mångt och mycket sorgliga berättelser som berättas om Saga och hennes barn. Men det blir stundtals lite tjo-och-tjim i intrigen. Jag får för mycket distans till alla inblandade. Margona som blivit antikhandlare, Sölve som bor kvar i trakten med fru och barn, Sonny Boy, en bygdens son som super för mycket och har sin mammas hjärta i handen. Alla cirklar de i och kring Eriksfors, den lilla bruksorten i Västmanland.
Författaren kan sin trakt och vischans regler, ljud och umbäranden är välberättade och exakt avlyssnade. Men Västmanland in my heart till trots, det blir en saga jag läser, och kanske är det därför jag står utanför huset Löftet och glor in genom fönstret och önskar att jag kunnat kliva på.
Porslinsfasaderna. Sven Olov Karlsson. Utgiven av NoK 2013.
Tidigare om Italienaren och Amerikahuset.
Det går an att vara lat och inte berätta allt när andra gör det så fint och intressant i ord och bild. Se här t ex.
Camilla på Mind the book
Maria på Tystnad.net
Anna-Lena på Book Pond
Jag skriver fel. Jag skriver Sång till den sorg som ska komma och när jag backar för att ändra tänker jag att det är en formulering som ändå kan vara lika sann.
1955 arbetar Sar som lärare i det självständiga Kambodja. Han håller en lektion om Rousseau.
Det är en viktig lektion. Inte för att Émile är en av dina favoritböcker, men för att den lämpar sig väl för en efterföljande politisk diskussion. Den typen av politisk diskussion som du som lärare inte tillåts hålla, men som kan döljas bakom boken.
Sar är djupt förälskad i Somaly, en modern kvinna kan tyckas, och som längtar efter att erövra världen. Sin plats i oppositionspartiet till trots arbetar han i det dolda för en kommunistisk revolution. Sar, som senare blir Pol Pot och att läsa romanen med facit i handen är kusligt.
Han får komma till tals i ett suggestivt du-tilltal och när vi diskuterade detta under den senaste bokfrukosten, delades vi i två: de som inte gillar det (de flesta) och de som älskar det (jag och kanske någon mer). Jag tror att det är nödvändigt att ha du-tilltalet. Det ger både en distans och en närhet – att det finns ett jag som talar till ett du visar en relation. Till Sar. Till Pol Pot. Det är spännande.
I nästa del får vi berättelsen ur Sarys perspektiv, Sars politiska motståndare och som också intresserar sig alltmer för Somaly. I den tredje och avslutande delen är det Somaly som tar plats.Triangeldramat – ett alltid lika intressant motiv och här står både kärlek och politik på spel.Och återigen – med visshet om undergången blir läsningen andlös.
Sång till den storm som ska komma. Peter Fröberg Idling. Utgiven av Natur & Kultur 2012.
