Publicerat

Hälsningar från landet

Hej Maggan!

Här kommer en semesterhälsning där jag stundtals försmäktar i värmen. Jag läser i skuggan, men ibland känns till och med böckerna för varma. Märkligt nog (eller kanske självklart?) handlar de senast lästa böckerna om bad och vatten. I Konsten att hålla sig flytande är det ett utomhusbad i Brixton som hotas av nedläggning. Rosemary har badat där sedan hon var ung, och nu vid åttiosex års ålder träffar hon journalisten Kate och satsar på att rädda badet. Feelgood så det stänker om det och underbar Brixton-feeling. Jag funderar tamejtusan på att åka dit.

Har du varit inne på bloggen nåt? Jag har fixat lite med den, men det återstår en del saker innan vi slår upp portarna. Är semestern slut? Själv är jag tillbaks i stan. Ser fram mot en hälsning. Tills dess, ha det gott.

Din vän Ann-Sofie

Publicerat

Nu tar vi sommarlov

Bokklubben har haft säsongsavslutning. Nu tar vi sommarlov ett tag här på bloggen också. Vi gör lite tekniskt underhåll, som att få bukt med de där avstavningarna som inte finns! På instagram är det dock full fart mest hela tiden.

Kanske skickar vi ett vykort emellanåt sådär som man gör om sommaren. Vi ska ju åka än hit, än dit. Titta på himlen. Och läsa böcker. Till exempel ska Maggan läsa:

Julia och Jack av Anna Lönnqvist ska bli jättespännande att läsa. Handlar om kärlek och eftersom jag tyckt väldigt mycket om hennes tidigare romaner så ser jag framemot den här.

Abide with me av Elizabeth Strout, en ny favoritförfattare vars samlade produktion jag håller på att läsa mig igenom.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, fått tips om denna annorlunda kärleksroman från flera håll, handlar om ett par som träffas i New York, hon är från Israel, han från Palestina.

Och jag ska, förutom Maggans tips, läsa de här tror jag:

Sorgedagbok av Roland Barthes som är just vad titeln säger. En dagbok som Barthes skrev månaderna efter sin mors död.

Life in the garden av Penelope Lively, jag brukar försöka läsa en trädgårdsbok då och då medan jag tittar på min egen skogstomt.

Orgien og andre fortellinger av Nina Lykke, jag tycker mycket om Nej och åter nej som vi senast läste i klubben och det här är Lykkes debut, en novellsamling.

Plåtmannen av Sarah Winman. Jag läste hennes När gud var en kanin för några år sedan, så otroligt jädrans bra bok! Så jag har höga förväntningar.

Vad ska ni läsa?

Ha nu en skön sommar!

 

Publicerat

Nej och åter nej, bokfrukost med Nina Lykke

Så var det dags för säsongsavslutning för bokfrukostarna. Våren har varit nordisk med Binas historia och Blå (Maja Lunde), Sällskapet (Christina Hesselholdt), Nödåret (Ali Ollikainen) , Ärr (Audur Ava Ólafsdóttir) och fin avslutning med Nej och åter nej tillsammans med Nina Lykke.

”Jag ville skriva en existentiell roman om livet”, säger Nina och blev nästan förvånad över att alla ser romanen som en satir över medelklassen. ”Det var inte min plan.” Romanen är ett triangeldrama med det gifta paret Ingrid och Jan och kollegan Hanne. Ingrid har ett evigt katastroftänkande. Tänk om? är inledningsorden till hennes eviga orostankar. Men när bomben faller och Jan menar att han måste få utforska sina känslor till Hanne blir hon snarare lugn och kontrollerad. Hanne är i den åldern där det är hög hög tid att skaffa barn. Och då behöver man en pappa. ”35-åriga kvinnor faller för gråhåriga män med skägg därför att de ser ut som pappor”, gissar Nina. Vad de inte tänker på är att de på köpet får exet, tonåringarna och hunden.

Vad vi resonerade om:

 Skrattade hjärtligt, men satte skrattet i halsen.
Jobbig men välskriven.
Rolig men så sorglig
Lite seg i början, väntade på hennes urladdning
Läste den med ett skrik
Läser med kniven i hjärtat
Känner igen mig själv, på gott och på ont
En satir över nutidsmänniskan
Herregud vad bittra alla var, den ständiga jakten på något bättre
Lysande inläsning av Alexandra Rapaport
Vill skrika åt Jan och tyckte Hanne fick vad hon var värd
Kompisarna fick en kick och mådde bättre av att gräla inför publik. Hur publiken kände sig sket dom i.
Hanne var bokens mest tragiska person.

Och hur vi såg ut

Publicerat

Den svavelgula himlen – årets bok?

En av titlarna som nominerats till Årets bok är Kjell Westös Den svavelgula himlen. Vi var så förvånade att den inte nominerades till Augustpriset förra året för den är verkligen en litterär upplevelse. Vi diskuterade boken både i bokklubben och här på bloggen och jag skrev:

 Ja, frågar du mig så skulle jag gladeligen åka till Helsingfors och promenera i spåren av den här romanen också. Det var med en suck jag slog igen boken (eller stängde eboksläsaren då). Det var så bra att vara berättarjagets historia från barndomen ända fram till nutid. Jag tycker framförallt om skildringarna av vänskap som finns. Hur en vänskap kan komma och gå, under några år har man ingen kontakt alls men så ses man av en händelse och vänskapen fördjupas. Som exempel här i boken tänker jag på den mellan berättarjaget och Krite.

Vi tycker att gestaltningen är enastående och Maggan säger också:

Westö är i Sarah Waters klass när det gäller att skriva sexscener, dvs. världsklass. Jag tyckte boken var en bladvändare, språket flöt lätt men var ändå Westöskt innehållsrikt och mångskiftande. Han golvar mig än en gång, jag upplever alltid när jag läser Westö är jag deltar i boken, att jag är där. Kanske för han ofta låter en betraktare minnas tillbaka, förstå och berätta eller som i Hägring 38, läsarna vet att världskriget väntar runt knuten. Karaktärerna har ingen aning.

Så dagens tips: läs romanen!

I bokklubben läser för övrigt 12 medlemmar de 12 titlarna och under sommaren kommer de ge er insikter och åsikter på instagram, ända fram till röstningsperiodens slut.