Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Sommarlov 2025 – fanfar för det!

Nu tar bloggen sedvanligt sommarlov. Det blir bad och solstolar och utflykter och jordgubbar. Och läsning förstås.

Har vi läst något särskilt under våren som vi vill tipsa om som sommarläsning?
Ann-Sofie. Det måste ju bli Den dagen då Nils Vik dog av Frode Grytten. En fantastisk bok om den norske båtföraren som nu kommer till sitt livs ände. Läs mer här: Men jag lägger till Vivian Gorniks Aldrig färdig som handlar om den läsande Gornik och boktipsen

Maggan: Hmm, har inte läst speciellt många enastående böcker under våren, många treor på Goodreads har det blivit. Eftersom jag redan bloggat om alla jag verkligen gillat återstår det bara en och det är Body Double av Hanna Johansson, en otroligt nyansrik roman.

En (eller två) böcker som vi ska läsa i sommar?
Ann-Sofie Jag har en läslista som är längre än nånsin tror jag. Sommaren måste bli lång. Men två böcker som står på tur är Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger av Georges Perec. Den tror jag är fantastisk. Och sen blir det Haraku Murakamis senaste. Jag lyssnar på Stockholms biblioteks podd Solen. Där presenterades så många bra böcker att låna och läsa.

Maggan: Ja, jösses vad böcker det finns här i världen. Jag ska åka till Lake District i norra England i sommar och har hittat en bok som heter the Lake District Murder. Hoppas också mycket på en bok som kommer första veckan i augusti, Storken och dromedaren av Anjet Danje, en nederländsk roman som rönt stor uppmärksamhet. Jag ska också läsa Leken av Jörgen Gassilewski som utspelar sig en dag på en förskola sett ur en 4-årings perspektiv.

Har vi någon särskild sorts bok eller författare som vi ”alltid” läser om på sommaren?
Ann-Sofie: Det som är förknippat med sommarläsning för mig är att det finns en vilja att läsa extra mycket. Det blir sällan så för det är så mycket annat som händer på sommaren, som förstås också är kul. Men jag gillar idén med den långa läslistan och önskan om att bokbada, läsa en bok om dagen och andra önskedrömmar. I övrigt har jag ingen särskild genre eller så som jag läser (eller önskar att läsa).

Maggan: Försöker läsa tjocka romaner under sommaren, har börjat på Don DeLilos Under jord och jag brukar också alltid läsa något ur Stephen Kings digra produktion, har precis börjat på Bag of bones. ( Benrangel på svenska).

Glad sommar!

Publicerat

Den dagen Nils Vik dog

Vi hamnar i ett samtal om livets utmätta tid. Tänker ni så, undrar någon, att livet inte är oändligt? Jo. Även om vem som helst kan dö när som helst blir frågan om att livet inte är evigt mer påtaglig när man är 65 än när man är 45. Sjukdomar och död, egna och andras, kommer närmare. Tanken är inte förlamande, tvärtom! Man vill göra saker, medan man kan.

Jag berättar om romanen om Nils Vik. Hela sitt liv har han arbetat med att transportera människor runt fjorden med sin färja. Från den lilla norska byn där han bott med sin älskade Marta har han hämtat och lämnat människor vid bryggorna. Ett rikt liv, det har han haft. Det mesta nedtecknat i loggboken.

Men nu är den sista dagen. Marta är död sedan flera år. Han bär ut deras madrass på gården och tänder eld på den. Inte ska någon ta rätt på den. Under den vackra båtfärden ut mot havet träffar han de numera döda människor som funnits med honom i livet. De glider med en kort stund på båten och det som kanske aldrig sagts sägs nu

Den korta boken känns så lång, för den innehåller så mycket. Det sparsmakade vackra språket är så vackert och precist. Bifigurerna får liv på bara några rader. Det är så elegant gjort att jag totalt hänförs. Vilken bok! Kvalar in som årets bästa. Nils Vik kommer jag minnas länge.

Den dagen Nils vik dog. Frode Grytten. Utgiven på svenska 2024 av Etta (Sekwa) i översättning av Jonas Rasmussen.

Publicerat

Bokfrukost om Barrikadernas barn

Så går vi på frukost med Karin Skoog, författaren till Barrikadernas barn.

I romanen finns Moa, och hennes föräldrar Lasse och Inger, och vi rör oss i två tidsplan: 70-talet och början av 90-talet. På 70-talet är föräldrarna otroligt aktiva i SKP, det är torgmöten, utdelning av flygblad, samtal och knacka dörr: Vi måste alla dra vårt strå till stacken, till revolutionen, det enda som kan få samhället på rätt spår igen. Så är tanken. Tjugo år senare med facit i hand och besvikelsen över det som gick åt skogen kanske har lagt sig lite, likaså sorgen över saknade visioner. Moa själv är vilsen. Det lilla förändringsarbetet känns inte tillräckligt, nej det måste vara något större, viktigare!

Så många intressanta plan i den här romanen: Den politiska eller samhälleliga viljan att förändra. Vilsenheten i det. Relationerna. Vi äter våra mackor, diskuterar, frågar Karin och delar erfarenheter. En så väl genomarbetad roman säger vi och :

* Relationerna mellan föräldrar och barn är så fint skildrade.
* Väldigt Intressant att få en så väl gestaltad bild av 68-rörelsen.
* Det ger en bra kontrast när 90-talet kommer , inte minst att man får se hur det gick för barnen.
* Språket är så bra, träffsäkert, stilistiskt säkert.
* Man kan förstå Moas vilsenhet, men tur att Jossan ger en knuff.
* Det är så lätt att ta till sig bokens karaktärer. Inger, Lasse och Moa och Jossan förstås. Men också de andra, Glenda, Vivi, alla får en plats. Och Ulla.
* Bra research, det märks, och den är gestaltad inte beskriven. Toppen!

Tack för bra morgon och vi ser fram mot flera romaner!

Publicerat

Hissen i Saigon av Thuận

”Det är den första hissen i ett privatägt hem i Saigon”, berättar brodern Mai med viss stolthet trots det tragiska i att de träffas för att begrava sin mamma. Systern betraktar honom. En gång levde de tillsammans med sina föräldrar, fattigt och under svåra umbäranden. Nu är Vietnam ett helt annat land. Systern har flyttat till Paris. Brodern äger fastigheter, är stormrik och lever flott.

”Men hur kunde mamma ramla ner i hiss-schaktet?”

Den till synes centrala frågan ligger som ett raster i den här vietnamesiska romanen. För vem var mamman, den en gång trogna partikamraten. När dottern hittar ett fotografi bland moderns saker med namnet Paul Polotsky nedklottrat på baksidan tillsammans med årtalet 1954, börjar hon nysta. Vem är denna Polotsky? Vad har han med mamman att göra? På ytan blir romanen en detektivgåta när dottern i sin jakt efter svar träffar den mer fascinerande personen efter den andra. Berättelsen är i viss mån fragmentarisk, uppbyggd i scener på olika platser, men som ändå tydligt hänger samman. Vi rör oss i olika tidsplan men tappar aldrig tråden, och Vietnams efterkrigshistoria växer fram i takt med att mammans liv får, nya, konturer.

Jag skrattar stundtals gott när jag läser denna bitvis absurda berättelse samtidigt som den är djupt allvarlig och eftertänksam. Jag menar, vilka är vi? Egentligen? Och frågan om varför mamman dog där, i det moderna tekniska hissundret blir om inte symbolisk så i alla fall metaforisk.

Hissen i Saigon. Thuận. Utgiven hos Tranan 2024 i översättning från vietnamesiska av Tobias Theander.