Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Bokfrukost om Bytet av Stefan Ahnhem

Trots lokförarstrejk blev vi ett gäng som käkade frukost med Stefan Ahnhem härom morgonen. En timmes givande samtal om hans senaste roman, Bytet. Han har tidigare skrivit klassiska polisromaner med som Maggan sammanfattar ”i den stil som karaktäriserade Henning Mankells, Åke Edvardssons och Håkan Nessers 90-talsdeckare”. Nu är det thriller-dags.

Alltså, psykologisk thriller i bokform, det är jag ju egentligen för vek för. Film går bra för jag blundar bara om det blir för otäckt. Men när det dras upp onämnbara ting ur avloppet i böckerna, hur ska jag blunda då?

Med det sagt läste jag ändå den obehagliga och mycket spännande Bytet med behållning och stundtals med ena ögat. Den är oväntad, annorlunda och sinnrikt konstruerad vilket gör att så fort man tror sig veta vart hän det barkar kommer en twist som får en att dra efter andan och utbrista i ett va! Vi är alla imponerade.

Allt kretsar kring två tjusiga par som bytt boende med varandra. Det ena paret ska ”hitta tillbaka till varandra” så långt ifrån vardagen som möjligt, det andra är på plats i Stockholm för en konstutställning. Men inte bara romanen är sinnrik, så är också bakgrunden till bostadsbytet. För så enkelt som att de bara bytt hus för att få några härliga veckor i ny miljö är det förstås inte. Brrr. Romanen är mycket filmisk och det är lätt att visualisera miljöerna. Santa Cruz och Stockholm med skärgård.

Ahnhem är verkligen en durkdriven spänningsförfattare. Romanen har hög fart och mycket dramatik Jag ville läsa hela tiden, andra menade att man behövde andas och lugna ner sig mellan varven. Vi diskuterar romanpersonerna och hur de gestaltas. Att vi än håller på den ena, än på den andra personen i romanen. Vem kan man egentligen lita på?

Jo, vi försökte pressa Stefan på om han lämnat polisdeckarna bakom sig. Men vad fick vi egentligen för svar?

Bytet av Stefan Ahnhem. Utgiven på Forum förlag 2023. Du kan läsa Maggans reccar om Arton grader minus och Motiv X.

Publicerat

Galna kvinnor på Hôpital de la Salpêtrière

För många år sedan läste jag Marie & Blanche av PO Enquist, som är en fiktionens form berättar om nobelpristagaren och fysikern Marie Curie och Blanche Wittman En välskriven bok och en hemsk berättelse om hur Blanche blir alltmer förstörd av de försök med radium som hon låter sig utsättas för.

Jag tänker på Blanche när jag läser De galna kvinnornas bal som utspelar sig på Salpêtrière-sjukhuset. Här bedrevs en psykiatrisk vård med en professor Charcot i spetsen. Kvinnor med så kallad hysteri behandlades här med nyfunna metoder inom hypnos. Det intresserade många människor från världen som besökte Charcots uppvisningar där han suggererade hysteriska anfall hos kvinnorna. En av hans favoritpatienter ska ha varit just Blanche Wittman. När Charcot dog blev hon i Enquists roman assistent hos Curie.

Vilka kvinnor hamnade på Salpêtrière? Tja, inte alltför sällan (alltid?) genom att maken eller familjen ansåg att de var sjuka och behövde vård. Det gäller till exempel Eugenie som placeras där, och familjen vill glömma bort denna skam med att ha en dotter på mentalsjukhus. Men var hon sjuk eller inte? Eugenies bror förfasas över systerns öde, men fogar sig för faders beslut och tiger still. Han får dock en avgörande roll i slutet av boken.

Det är alltid intressant att läsa böcker inifrån sjukhus och det här är i sig inget undantag. Författaren vill skildra kvinnors utsatthet och maktlöshet. Det är dock lite grund läsning stundtals. Det känns som om författaren vill skriva läsaren på näsan, så att ingenting missas eller missförstås. Det är lite synd tycker jag. But anyway, det är en läsvärd roman som man snabbt slukar sig igenom. Salpêtrière-sjukhusets tidigare verksamhet är fascinerande. Anläggningen finns kvar i Paris och det går att vandra omkring i parker och gångvägar och fantisera.

De galna kvinnornas bal. Victoria Mas. Utgiven 2022, på svenska hos Sekwa i översättning av Emma Majberger.

Publicerat

Tre läsningar om släkten

Jag har alltid gillat släkten. Har koll på de osynliga band som gör att man hänger ihop med någon brylling i USA och kan rabbla förmödrar ett antal generationer bakåt. Konto hos Riksarkivet har jag haft sen åratal och jag gillar att läsa församlingsböcker och utflyttningslängder

När jag för många år sedan läste Arvedelen av Inger Alfvén ville jag så gärna skriva en egen släktkrönika, för det är ju fint när det blir kött och blod på årtal, platser och egennamn. I Alfvéns roman skildras fyra generationer kvinnor som är bakgrundsgestalter när männen bygger samhället. Jag minns att jag fångades av kvinnornas tillkortakommanden och kamp för att få en egen plats. Den står i bokhyllan, men är inte omläst. Tänk om den inte blir lika bra?

För inte så längesedan läste jag Arvejord av Maria Turtschaninoff, en roman där platsen är central. Nevabacka, i finska Österbotten. En stor stor läsupplevelse att följa människorna på gården vid skogen. Förlaget kallar det episodroman, och den gör nedslag i olika tidpunkter genom historien. Människor dör och föds men förhåller sig till platsen, livet och varandra på ett sätt som är i samspel.

En tredje bok som jag läste med stor behållning är Där rinner en älv genom Saivomoukta by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Till byn kommer två människor för att leva och bilda familj Också här får man genom nedslag i tiden följa familjen fram till våra dagar. Här kan man tala om umbäranden. Ett stillsamt t stillsamt med drivet berättande. Att skildra så många generationer med så få ord är skickligt.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång som psalmen (297?) skriver. Det är något intressant i detta att man har sin plats i en evig räcka människor på en tidslinje, men att den linjen närmast evig. Hälsar en filosofisk Ann-Sofie och dyker ner i arkiven igen.

Publicerat

Bokfrukost om Vi av Edgar Corvera

I veckan bokfrukosterade vi om romanen Vi, tillsammans med författaren Edgar Corvera och förläggaren Maria Såthe.

Vad är ett vi? Vilka är jag ett vi tillsammans med? En enkel och svår fråga som vi pratar om över morgonkaffet. Vem är Orlando, huvudpersonen, ett vi tillsammans med? Sin lilla son, sina föräldrar, släktingarna som är kvar i Belarus?

Den tunna boken spänner över tid och rum. Vi imponeras över att den kan omfamna så många berättelser utan att vare sig bli spretig eller ytlig. Här är klass, kärlek och främlingskap. Att hitta sig själv på platser som inte känns hemma. I fragment flyttas vi mellan Sydamerika, Sverige och Belarus. Mellan nutid och dåtid och aldrig tappar vi tråden. Språket är koncist. Lättläst och vackert.

Vi längtar redan efter nästa bok av författaren.

Vi. Edgar Corvera. Utgiven hos Wahlström & Widstrand 2023