Nuckan av Malin Linderoth

En bok om de ofrivilligt ensamma, de som blev bortvalda som kärlekspartners, inte bara en gång utan flera gånger. De vars älskade valde någon annan att dela sitt liv med. Nuckor kallades de bortvalda kvinnorna förr, ett nedlåtande, löjeväckande och framförallt skamligt epitet. Som en av de bortvalda säger sig Malin Linderoth vilja återerövra nuckskapet och ge de ratade en egen röst. På lågmäld skoningslös prosa sätter hon ord på sin livssorg över att ingen av hennes partners någonsin älskat henne tillräckligt mycket för att vilja dela sitt liv med henne.

Jag kommer till insikt om att nuckor, både kvinnor och män, måste finnas överallt runtom mig. Vad döljer de inom sig? Som en modern människa är det lätt att anta att alla singlarna har valt bort tvåsamheten. (I alla fall jag). Jag förundras över hur modig Malin Linderoth är som vågar publicera en så totalt självutlämnande text och över hur djup empati texten väcker hos mig. Jag är ofta ganska kritisk till självutlämnande texter, tycker den distans som behövs saknas. Nuckan är dock något helt annat, en ledsen bok med en smart och analytisk text.

Utgiven på Norstedts 2018.

The Stranger in the Woods av Michael Finkel

Idag är vi lediga så vi har en vikarie. Får vi presentera presentera Cecilia Brodelius Agemark som driver instagramkontot Bokcillen. Hon har läst The stranger in the woods av Michael Finkel.

I 27 år gäckade the North Pond Hermit både polis och boende innan han blev gripen. Två polismän fick slutligen fast honom när han bröt sig in på ett sommarkollo för ungdomar med funktionsnedsättningar. Vid det laget hade eremiten nästan uppnått kultstatus eftersom ingen hade sett till honom under alla år. Christopher Knight, som han egentligen heter, försvann in i skogen 1986 som tjugoåring och kom inte ut förrän han var 47. För att få tag i förnödenheter begick han över tusen inbrott i North Pond-området i centrala Maine. Hans närvaro var därför alltid kännbar av och oroande för invånarna.

Journalisten Michael Finkel försöker i den här boken förstå hur det hela kunde ske genom att metodiskt besvara ett antal frågor: Varför söker sig Knight bort från civilisationen och andra människor? Vad gör den här typen av ensamhet med oss? Hur har Knight överlevt de stränga vintrarna? Vad har han sysslat med för att få tiden att gå? Tyvärr blir boken emellanåt lite spretig och ytligt populärvetenskaplig. När författaren ska utreda vilken status eremiter haft genom tiderna i olika kulturer irrar han iväg, särskilt med tanke på att Knight inte alls stämmer in på drag man brukar hänföra till eremiter.

Det är annars en oerhört fascinerade berättelse som baseras på nio timmeslånga besök som Finkel gör hos Knight i fängelset efter att han blivit ertappad och häktad för inbrotten. De pratar om allt möjligt; först är Knight väldigt sluten men sedan börjar han öppna sig en aning. Boken kan med fördel läsas av litteraturintresserade då Knight utvecklar sina tankar om böcker och författare eftersom han ägnat mycket tid åt att läsa. Till exempel har han inte mycket till övers för Thoreau.

Den första delen av boken är väldigt spännande att läsa, nästan som en spänningsroman där polisen letar efter en mytisk figur. Efter det går det snarare över till att bli en psykologisk thriller där man som läsare vill förstå Knight. För de allra flesta hade den här typen av isolering varit nedbrytande (jag känner nästan panik när jag tänker på att vara helt isolerad från andra) men för Knight var detta idealet; han ville inte ha någon som helt mänsklig kontakt.

Finkel intervjuar psykologer och experter som ger sin syn på eremiten och ger honom olika diagnoser. Själv undrar jag istället hur det ska gå för honom nu när han åter måste leva i bland andra människor? Efter att han släppts ur fängelset vill han inte ha mer med Finkel att göra så vad som händer med honom förblir oklart. Den livslärdom han i alla fall hinner förmedla är att man alltid ska försöka få ordentligt med sömn – det hjälper en att överleva.

Vill man läsa mer om Knight finns det bland annat den här artikeln 

Utgiven 2017. 

Bokfrukost om Maigrets första fall av Georges Simenon

När bokklubben har fransk höst är det ofrånkomligt att läsa någon av de 75 detektivromanerna om Kommissarie Maigret.  Maigrets första fall kom ut 1949 men är, titeln till trots, inte den första boken om Maigret. Vi var försiktigt positiva till boken, enades om att den på sin tid måste ha ansetts som ganska vågad, att den hade fina miljö och personbeskrivningar och att Maigret är en  detektiv som tänker sig fram till gåtans lösning. Några röster från morgonens diskussion:

Trevligt
Klassisk detektivroman
Inte min favoritgenre, men den var helt okej
Tyckte den var jättebra!
Väl sammanhållen historia
Kul att läsa om Paris
Håller bra!
Jag har bott i Paris så det var jätteroligt att läsa
Kändes lite gammaldags
Charmig liten historia
Läste massor av de här när jag var tonåring, förstår faktiskt inte varför jag tyckte då mycket om dem
Tycker inte att den håller!
Boken får 4 Eiffeltorn. Bra gåta, fina miljöer och så Maigrets psykologiska människokännedom som så väl gestaltas.

Madame Maigret har enligt initierade Maigretfans en viktig roll i böckerna. Så här beskriver Simenon den unga Madame:

Hon var en frisk präktig flicka av den typ man sällan ser annat än på konditorier eller bakom mjölkaffärens marmordiskar. En präktig flicka full av vitalitet men som han ändå kunde lämna ensam hela dagar i sträck i deras lilla våning utan att hon ändå ett ögonblick hade tråkigt.

 Man kan väl ana att femme fatale idealet inte tilltalade Simenon samt – med lite god vilja- att han gillade självständiga kvinnor.
Vi drog oss till minnes att det har producerats flera tv-serier om Maigret under åren, bla. en brittisk med Rowan Atkinsson, (Mr Bean), i huvudrollen! Han var jättebra! (Kanske inte helt förvånande, Atkinsson är mångsidig och en av hans första filmroller var den klassiske CIA-agenten agenten Felix Leiter i Bondrullen Never say never again 1983.)

Utgiven på bokförlaget Atlantis 2017,  som nyligen givit ut ett flertal Kommissarie Maigret deckare.  Översättare Gunnel Vallquist.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Idag är vi lediga så vi har en vikarie. Får vi presentera Johannes Paulson som läst Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell.

Vi känner miljön sedan fler av Gardells tidigare böcker som En komikers uppväxt och Ett Ufo gör entré. Ett storstadens förortskluster med moderna människor på väg upp socialt och i yrkeskarriären. Men det ekar tomt i de nybyggda villorna på de avstyckade tomterna och likaså i barnens hjärtan. I den här boken blir inte förorten omskrivet som något perifert Sävbyholm utan får stå med sitt rätta namn, Enebyberg.

På samma vis får vi utan filter möta den lille Jonas och hans familj. Det är ett naket porträtt med särskilt fokus på Jonas mamma Ingegärd som med bakgrund i frikyrkan gör en klassresa mot en hägrande karriär som forskare. En resa med förhinder som slutar i en demens som enligt författaren lägger sig som en dimma över Arboga med omnejd. Boken innehåller mycket kärlek till mamman och syskonen men också en infernalisk avrättning av hans far Bertil. Forskaren som är helt innesluten i sig själv och som när han besöker sin hustru inför sonens födelse inte kan låta bli att förmedla en föreläsning i detalj och samtidigt kräva hennes fulla uppmärksamhet trots värkar. Bertils grumliga favorituttryck för när måtten är rågat, om man spottar på en sten blir den våt, blir i boken till ett mantra.

Boken innehåller några scener som biter sig fast som när familjen på resan till sommarvistet på Koster får uppleva att pappa Bertil överger sin familj. Händelsen kan inte hanteras utan måste förnekas och skrivas om som att “pappa forskar med en kollega i Enköping” och blir till ett lidandets trauma för hela familjen under den kommande sommaren. Storebror Mattias blå seglarstövlar som förloras under barnens båtfärd utan uppsikt med resultat att Jonas får skulden och smärtfyllt sviks av sin mamma. Gardell kan sina saker och leker med bokens berättande på ett lustfyllt sätt som imponerar. 

En fest för klasskamraterna som havererar redan på inbjudningsstadiet – det är bara två som tackar ja. Här blir också en sak tydlig som lämnar en besk eftersmak för den som nära upplevt både Enebyberg och en av de personer som beskrivs i boken. Verkliga händelser skildras silade genom en ung Jonas och den äldre författarens blick men namnet på en av personerna i boken är hans riktiga. Det är ett ovanligt namn. Han är en av de två minst populära barn som accepterar inbjudan till festen. Han beskrivs i boken på ett utlämnande sätt och författaren utsätter honom på så vis för ännu en kränkning. Valet att publicera hans namn är svårt att förstå och skämmer lite den Gardell som vi känner som den som gärna ställt sig på de utsattas sida.

Till slut låter  författaren oss följa mamman genom den rad av förluster som demensen medför till det oundvikliga men kärleksfulla slutet. Läs romanen för det lekfulla berättande, fadermordet och den villkorslösa kärleken.

Utgiven på Norstedts 2018