Alla är ledsna nuförtiden av Bart Moeyaert

Att läsa en text av Bart Moeyaert är som att se en film, orden målar bilder, skeenden och inte minst ljud för läsarens inre syn. Tonåriga Bianca har nyss fått veta att hennes pappa och hans nya kvinna inte vill att hon bor hos dem lika ofta. De tycker hon är ”svårhanterlig” och hennes mamma lägger till att Bianca är en flicka som man behöver en bruksanvisning för att förstå sig på. Mamman misstycker dock inte, hon var själv likadan i den åldern. Bianca själv vill mest få stopp på alla tankar som far runt i hennes huvud. Hon låtsas gå på promenader men i själva verket har hon ett gömställe i grannens trädgård där hon kan vara helt för sig själv.

Alla är ledsna nuförtiden utspelas under en enda eftermiddag i Biancas liv. Hennes lillebror, svårt sjuk på grund av ett hjärtfel, har en ny kompis på besök och kompisens mamma visar sig vara skådespelerskan som spelar Biancas favoritkaraktär i en TV-såpa. Eftermiddagen flyter på medan Bianca på klarsynt tonårsvis betraktar de vuxnas värld mot en bakgrund av pojkarnas vilda, ljudliga och otyglade lek. Älskar skildringen av pojkarnas upptåg och deras absolut otyglade glädje över att låtsas och leva i en fantasivärld.  Jag älskar också att befinna mig i Biancas huvud även om det är smärtsamt. Känner igen så mycket av mig själv i henne. Bart Moeyaert är fantastiskt väl värd det Almapris han belönades med 2019.

Och jag kom ju faktiskt att samtala med honom en liten stund på bokmässan i Göteborg. Jag hade hört honom tala på invigningen och skyndade efteråt till montern för att köpa boken om Bianca. När jag betalade ropade tjejen i kassan på Bart som stod strax intill. Han var charmerande och humoristisk, skrev av mitt namn från mitt visakort och det var nästan rörande hur enormt lycklig han var över Almapriset. (Bob Dylans raka motsats!)  När jag några timmar senare återvände för att lyssna på en intervju med honom, kände han igen mig och hojtade: Hello, you  don´t wanna return the book do you? En så fin författare och en underbar bok!

Översatt av Annika Johansson och utgiven på Gilla böcker/Lilla Piratförlaget 2019

Hörde vi ett hurra? Dags för bokmässan!

Ann-Sofie: Min 19:e mässa på raken. Tecken på jag blir äldre och klokare. Första året: mässkatalogen i ett fast handgrepp och många seminarier inringade. Ledordet var nytta och det var tunga föreläsningar. Å andra sidan var det drinken Mette-Marit uppe i Heaven 23. Jag har nog några goda idéer i år också, som att lyssna till utländska författarna. Men vis av erfarenheten (igen: äldre och klokare) vet jag att det brukar bli annorlunda när man är på plats. Man träffar någon som ska lyssna på det och det och så hänger man med.

Maggan: Jag hoppas på att få lyssna till Patrik Svensson som skrivit Ålevangeliet. Började på boken idag och slukade halva direkt. Vilken makalös text! Redan innan har jag kryssat för Han Kang, Audur Ava Olafsdottir, Tessa Hadley och Tayari Jones. Det finns ett seminarium som heter Ljudboken under lupp som jag ska försöka gå på, ljudböcker har ju varit min passion under fler år än Ann-Sofie bevistat bokmässan.

Ann-Sofie. Ja! Direkt när du säger Ålevangeliet känner jag ju att den författaren vill jag ju se! I övrigt hoppas jag också på mycket kaffe och muffins i montrarna. Och en pall att sjunka ner på. Och en och annan fin kasse. Och träffa många trevliga människor.

Maggan: Finns ju alltid många trevliga människor på mässan, ska bli jättehärligt att träffa många av våra bokbloggarkolleger! Så får man ju alltid syn på en massa författare som minglar runt eller åker hiss. Förra året träffade jag Suzanne Brögger i hissen flera gånger. Jag åkte också hiss med Jessica Gedin och hennes mamma Lena Friis Gedin som översatt Harry Potter- böckerna.

Ann-Sofie: Åh ja, det är trevligt att träffa alla! Och när det gäller författaridolerna är det är så fint att antingen låtsas att man minglar med författaridolerna eller också bli starstrucked. Apropå det kommer Ulf L att signera sin Vardagar 2.

Maggan: Vad jag ser framemot mest är det seminarium eller montersamtal som jag bara råkar hamna på och som visar sig vara helt fantastiskt! Blir alltid en eller kanske flera helt oförutsedda bokmässejuveler.

Ann-Sofie: Hurra för det!

Hemma hos andra av Gabriella Ahlström

Familjerelationer är inte sällan helt outgrundliga för både inblandade och utomstående, framförallt då de olika familjemedlemmarna berättar helt olika historier. Gabriella Ahlström är en skicklig skildrare av just familjer, hon är framförallt väldigt bra att på att skriva dialoger, vilket hon visade tydligt i sin förra roman Sirener. Precis som hos Jane Austen avslöjar karaktärerna vem de är genom vad de säger eller låter undslippa sig.

Hemma hos andra handlar om Amanda, en ung kvinna i 30-årsåldern som vuxit upp med en omogen och självupptagen mor. När fadern hastigt avlider får modern och systern fördjupad kontakt. Amanda drar sig undan och tjusas av sin nya pojkvän Davids familj, intellektuell, politiskt aktiv och välbeställd. Som så många unga uppvuxna i mer eller mindre dysfunktionella familjer tror hon kanske att den nästintill perfekta familjen existerar. När David åker utomlands på en reportageresa stannar Amanda ensam kvar i hans familjs sommarhus i Skåne för att skriva en universitetsavhandling. Men när David råkar på problem i utlandet, reser Davids familj till Skåne och Amanda får sällskap.

Jag gillar att befinna mig i Amandas tankevärld, känner igen mitt unga jag i henne. Så vilsen och förtvivlat angelägen om att göra rätt och förstå sig på sina medmänniskor. Slutet är oväntat, men jag gillar det verkligen. Hemma hos andra är passar utmärkt bokcirkelbok, finns mängder av tolkningsmöjligheter och diskussionens vågor kan bli både högljudda och alldeles underbara.

Gabriella Ahlström kommer till bokmässan 2019. Utgiven på Polaris 2019.

Bokmässan – då var det efteråt

Ann-Sofie: Det var en okej mässa i år tycker jag. Ibland rent av lite småtråkig. Jag tror jag har blivit blasé! Vid så unga år liksom. Jag önskade fler internationella bokstjärnor, det är nog det.

Maggan: Har Sverige kanske mist sin glans och dragkraft efter förra årets bojkott och detta års inställda Nobelpris? Svenska Akademin har ju valsat runt i världspressen vilket naturligtvis inte främjat  de stora författarnas deltagande i en svensk bokmässa. Vi är ju ett litet land med liten befolkning, vi är kanske mer beroende av Nobelpriset än vi insett?

Ann-Sofie: Ja, vem vet. Vi får se till nästa år. Både när det gäller bokmässa och nobelpris. Egentligen kan man ju sitta vid en scen och bara få intressanta samtal sig serverat. Jag sitter gärna i DN:s monter, precis som du, och där är det så effektivt. Samtalen avlöser varandra och det är det bästa. På många andra scener är det ofta en paus mellan presentationerna, men det är onödigt. Kör på bara.

Maggan:  En höjdpunkt var när jag  av en slump hamnade på seminarium med Ida Jessen som skrivit En ny tid och Doktor Bagges anagram. Utspelar sig på 20-talet i Danmark och även om jag hört väldigt mycket gott om romanerna har jag inte känt mig speciellt sugen. Efter seminariet dreglade jag av längtan efter att läsa. Jessens inlevelsefulla och passionerade förhållande till sina karaktärer golvade mig totalt!

Ann-Sofie: Vi måste säga något om torsdagsminglet också. De här med montermingel har ju på något vis eskalerat genom åren. Förra åren kunde man gå mellan montrarna från 16-tiden såväl torsdag som fredag och lådvinet flödade. Nog inte så bra I år var reglerna (åter-) etablerade där enbart Mässans egen catering fick förekomma. Det var färre mingel men lika mycket folk vilket ledde till att glasen tog slut, vinet tog slut och det var så trångt i de aktiva montrarna att åtminstone jag gav upp. Tycker att det skulle att hitta en medelväg, för de där informella enkla träffarna är roliga och berikande.

Maggan:  Det var kluster med massor av människor som samlades på de få mingel som fanns. Trist och trångt. Roligare förr!

Ann-Sofie: Jag köpte flera böcker. Marie-Louise Ekmans Få se om hundarna är snälla ikväll med världens finaste dedikation.  Roland Barthes Sorgedagbok. hann jag läsa första sidan ur innan jag började gråta. Den blir vinterns sakta-läsning. Spontanköpet blev Stina Wollters Kring denna kropp. Och du?

Maggan:  Ida Jessens romaner som jag nämnde ovan. Så får du ett superminne av Jonas von Essen ( I wish),  Julen kommer till Mumindalen och Kim Thuýs kokbok Smaker från Vietnam.

Ann-Sofie: Så vad var bäst, Maggan?

Maggan: Bokcirkeln med Maggie O´Farrell på skype var en höjdare! Älskade Ett hjärtslag från döden!