Searching for Sylvie Lee av Jean Kwok

Dag för månadens recension av Cecilia Agemark eller som hon också kallas @bokcillen

Romanen handlar om två systrar: Sylvie, den äldre systern som sex månader gammal skickades till släktingar i Nederländerna och inte återvände till föräldrarna förrän hon fyllt nio år. Då har den yngre systern, Amy, hunnit bli två år gammal. Sylvies relation till mamman känns irreparabel och hon suktar hela tiden efter att återvända till barndomens Nederländerna som hon delvis idealiserar; att efter nio år återförenas med en familj som man inte känner och som pratar ett annat språk måste ju ge bestående men.

Nu är systrarna vuxna och lever ganska skilda liv. Sylvie har alltid varit (över)ambitiös och har lyckats skaffa sig en gedigen utbildning, ett välavlönat arbete och en förmögen man, medan Amy fortfarande bor hemma hos föräldrarna. När mormodern, som egentligen är den som uppfostrat den äldre systern, ligger för döden bestämmer sig Sylvie för att bege sig till Nederländerna för att träffa henne en sista gång och vara med när hon dör. Efter begravningen försvinner plötsligt Sylvie utan några spår och den osäkra Amy beger sig över Atlanten för att ta reda på vad som hänt… Fram träder en okänd bild av systern och en massa familjehemligheter.

Det finns en hel del tänkvärda teman i romanen såsom immigranters tillvaro, familjelojalitet, kulturell identitet och hur invandrarfamiljers historia präglar framtida generationer. En slående citat som sammanfattar mycket av boken är: ”It is sad how trauma gets passed down from generation to generation.”

Intressant är också syskonrelationen och hur systrarna ser varandra jämfört med hur de upplever sig själva. Båda har väldigt dålig självkänsla när de beskriver sig själva samtidigt som de höjer varandra till skyarna. Jag tycker Kwok lyckats väl i att framställa nyanserade karaktärer. Och visst är romanen emellanåt ganska spännande, med små ledtrådar om dyker upp allt eftersom, men jag rycks ändå inte med full och helt. Det finns på något sätt en distans mellan mig som läsare och det som händer i romanen. Kanske är allt för uppenbart och kräver för lite av läsaren?

För mig ligger istället den stora behållningen i hur lekfullt författaren behandlar språket. Inte nog med att författaren lyckats ge varje person en egen röst, det tre språken som talas skymtar igenom på olika sätt även om boken enbart är skriven på engelska. I mammans kapitel lyser kinesiskan igenom och språket blir väldigt poetiskt med en mängd metaforer och bilder. Hon uttrycker sig på ett helt annat sätt än de som har engelska som modersmål. I de delarna som utspelar sig i Nederländerna anas nederländskan, framför allt genom idiom och fraser. Det är verkligen jättehäftigt att läsa om man är språkintresserad!

Det blir alltså inget toppbetyg den här gången även om jag tycker att romanen har sina kvaliteter. Boken figurerade på en rad amerikanska listor över sommarens bästa böcker, vilket väckte mitt intresse, särskilt då jag tidigare läst Kwoks debutrman Girl in Translation (svensk titel Nästan hemma) för ett antal år sedan och tyckte mycket om den. Kwoks andra roman är också översatt till svenska, Mambo i Chinatown, så jag antar att även Searching for Sylvie Lee kommer att översättas. Kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar med tanke på att det skulle vara en av sommarens bästa böcker? För det tyckte jag då inte att den var!

Länk till författarens hemsida finns här.

The Gifted School av Bruce Holsinger

Fyra mammor träffas på babysim och familjerna blir vänner och umgås intensivt under ett decennium. De bor i Crystal, en ganska fashionabel del av en fiktiv stad i Colorado. Vid flera tillfällen i boken påpekas det att det är en av de mest progressiva och liberala delarna av USA. Drygt tio år efter att de lärt känna varandra ska staden öppna en skola för begåvade barn. Av de ca hundratusen barnen i skoldistriktet (alltså ett betydligt större upptagningsområde än bara Crystal) ska 1000 ges plats. Självklart är dessa platser oerhört eftertraktade och samtliga familjer anmäler intresse för att deras barn ska göra testet som är första delen av antagningsprocessen. För vem vill inte ha ett begåvat barn? Därmed höjs den redan existerande tävlingsinstinkten avsevärt, framför allt bland mammorna …

Skolsystemet i Sverige ser självklart annorlunda ut och i ytterst få fall finns antagningstester i mellanstadiet, men Holsinger visar ändå på något väldigt universellt och igenkännligt. Det här är den ultimata skildringen av curling- och tigerföräldrar – sådana finns ju överallt i olika skepnader. Och visst vill föräldrar ge sina barn de bästa förutsättningarna oavsett var de bor? Men vad gör den här typen av tävlande med ens psyke? Och hur långt är man villig att gå som förälder (och barn) för att uppnå det man tävlar om? Romanen är oerhört intressant både psykologiskt och sociologiskt. Den känns också väldigt aktuell för en svensk publik med tanke på de skriverier som varit de senaste veckorna i pressen om intagningsprov till mellanstadieskola och uppstart av förskola för särbegåvade barn.

Huvudpersonerna lär vi känna både genom de kapitel betitlade med respektive förnamn, men även genom de andras ögon. De olika perspektiven och den moderna berättartekniken funkar väldigt bra. De tillhör en priviligierad grupp men kommer ändå från olika förhållanden från början och har därför också olika bevekelsegrunder och motiv för sitt handlande. Och det finns faktiskt krafter som försöker bromsa utvecklingen. Men när saker och ting väl satts i rullning är det svårt att få stopp på dem…

Det är många tankar som far runt i huvudet när jag läser den här boken: Vad innebär begåvning? Och vad betyder att vara annorlunda på det här sättet för barnens tillvaro? Tänk om det i testerna framkommer att bästa kompisen är begåvad men inte man själv? Hur mår man då?

Oj,oj,oj, detta är rysligt smaskig läsning! Från först sidan var jag fast! Holsinger bygger upp spänningen på ett fenomenalt sätt; underhållningslitteratur på hög nivå! Det blir som en samhällskritisk psykologisk thriller som känns väldigt fräsch tematiskt sett. Dessutom ligger den helt rätt i tiden, även om författaren tydligen arbetat på den i femton år. Inte nog med att boken är välskriven, den är också ögonöppnande och tankeväckande med perspektiv som jag inte hade funderat på. Till exempel hur en sådan skola faktiskt kan vara en social utjämnare i ett segregerat samhälle.

Det här var onekligen en riktigt bra start på höstläsningen. Kan det kanske vara så att jag redan läst säsongens mest underhållande och fängslande bok? Och kommer något svenskt förlag att få upp ögonen för den?

Läs mer om boken hos förlaget:

My Sister the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite

Vikarie i dag är allas vår @bokcillen, Cecilia Agemark!

Tänk dig att du för tredje gången på relativt kort tid får ett samtal från din syster där hon desperat berättar att hon dödat ytterligare en man som hon har ett förhållande med. Precis detta händer huvudpersonen i My Sister the Serial Killer. Korede är en ordentlig och ansvarstagande sjuksköterska som än en gång får reda upp systerns röra. Ayoola är det vackra och populära syskonet som kan göra vad som helst utan påföljd. Men i det fördolda är hon en självupptagen, samvetslös och impulsstyrd sociopat.

Förhållandet mellan syskonen ställs på sin spets när Ayoola börjar intressera sig för en av läkarna på kliniken där systern arbetar. Det är en kollega som Korende själv är mycket förtjust i och skulle vilja inleda ett förhållande med. Så var ligger nu hennes lojalitet? Ska hon skydda kollegan och i så fall blotta sin systers tidigare brott? Eller ska hon riskera ännu ett mord? Är blod tjockare än vatten? Och finns det människor utan samvete? Detta är några av de frågor som ställs i boken.

Romanen marknadsförs som en satir. Det kan jag till viss del köpa, särskilt över dagens uppkopplade samhälle och de personlighetstyper som medier göder och förstärker. Men gestaltningen av de två kvinnorna blir tyvärr för stereotyp. Det är säkert ett medvetet grepp från författarens sida men det känns alltför förenklat med konsekvensen att trovärdigheten offras. Braithwaite gör det lätt för sig när hon ger den ena systern alla positiva drag och den andra utmålas som osympatisk, ytlig och osjälvständig. Syskondynamik är sällan så monokromatisk som den skildras här.

Det är likväl alltid spännande att läsa böcker som utspelar sig i andra delar av världen, den här gången befinner vi oss i Lagos. Det är slående hur liten världen har blivit. Medelklassen lever ungefär likadant där som här och de sociala medierna har intagit en väldigt stor roll i systrarnas liv (särskilt i Ayoolas som tjänar sitt levebröd genom att sälja sina produkter på olika sociala plattformar). I bakgrunden syns dock fortfarande mer traditionella företeelser som ett starkt patriarkat och tron på det övernaturliga. Det nigerianska samhället framstår i ganska dålig dager: korrumperat med ett orubbligt klassväsende och en polisverksamhet som inte fungerar som det ska. En utbildad kvinna som Korende ses som ett hot, medan en vacker kvinna som vet sin plats är det som uppskattas.

I början är boken riktigt rolig, eller snarare tragikomisk. De samhällskritiska delarna höjer omdömet och skildringen av livet i Lagos uppskattade jag verkligen. Men det som börjar som ett riktigt innovativt grepp blir till slut så långrandigt att jag till sist tappade intresset. Det är inte en särskilt lång berättelse men Braithwaite hade kunnat korta ned den ytterligare och fått ett slagkraftigare resultat. Sammantaget är jag kluven till romanen med den fantastiska titeln och det innovativa anslaget.

Mer information om boken finns här.

Everything Here Is Beautiful – Mira T. Lee

Dags för vår vikarie Cecilia Brodelius Agemark alias Bokcillen. Som vanligt har hon läst på engelska och som vanligt är hon först med det nya!

I Everything Here Is Beautiful får vi följa storasyster Miranda och Lucia, den sju år yngre mycket begåvade systern. Deras mamma immigrerade från Kina till USA när hon var gravid med Lucia. Detta efter att hennes man dött i en något mytisk bilolycka. Bokens huvudfokus ligger på systrarnas förhållande men i bakgrunden finns även berättelsen om de många immigranter som utgör det mångkulturella New York.

Tidigt får vi veta att de systrarna stått varandra nära under uppväxten. Men när Lucia så småningom blir psykiskt sjuk förändras deras relation. I första kapitlet gifter sig Lucia med en enarmad rysk jude som är betydligt äldre, något som den äldre systern ogillar. Först tror man att det beror på aversion mot mannen men snart visar sig Lucias sjukdom. Miranda har förutsett att Lucia skulle insjukna så småningom eftersom det inte är första gången. Sjukdomen kryper sig på läsaren genom små paranoida och schizofrena tecken och vi förstår att allt inte står rätt till. Jag gillar verkligen att Lee inte skriver oss på näsan utan att vi bara får små diffusa ledtrådar. Väldigt skickligt!

Visst har jag läst andra böcker med samma tema men denna berättas med osedvanlig fingertoppskänsla. Ett kapitel utspelar dessutom sig på en psykiatrisk avdelning och där man får inblick i amerikanska psykvården som i alla fall till vissa delar verkar likna den svenska beträffande när man får och framför allt inte får tvångsinta patienter.

Både intrigen i fonden och sjukdomen som är själva motivet lyckas författaren förmedla väldigt väl. Men jag vill poängtera att detta inte bara är en bok om psykisk ohälsa; under långa perioder mår Lucia utmärkt. Det här är en bok om familj och om livet i stort även om där alltid finns något som ligger och skaver. Lee lyckas på ett habilt sätt berätta historien genom ett antal berättarröster: dels de båda systrarnas och dels Lucias mäns. Vi ser hur sjukdomen påverkar anhöriga och vänner. Istället för att kunna leva sina egna liv till fullo blir de anhöriga fångade i ett vakuum där de hela tiden försöker få den sjuka att må bra och förmå Lucia att följa behandlingen.

Karaktärerna är skrivna på ett väldigt engagerande sätt. Det var flera gånger jag satt med andan i halsen under läsningen och undrade hur det skulle gå. Miljöbeskrivningarna av de olika platserna är lysande och vi får följa med till New York, Schweiz och Ecuador med allt vad det innebär kulturellt. Underfundigt är att karaktärerna stöter på kulturkrockar vart de än beger sig och vissa personligheter förändras beroende på var i världen de befinner sig.

Det är inte så konstigt att det känns realistiskt. När jag läser lite mer om Mira T. Lee visar det sig att hon har familjemedlemmar som också haft schizofreni. De sista sidorna i boken består av en intervju med författaren. Vanligtvis brukar jag dra mig för att läsa sådana men den här var riktigt givande. Bland annat säger hon att merparten av den litteratur som behandlat dessa frågor har haft ett övervägande etniskt vitt perspektiv och hon försöker visa att psykisk sjukdom finns i alla kulturer.

Det är alltså en helt lysande debut som jag hoppas får många läsare och själv ser jag fram emot kommande böcker från henne. Jag har tyvärr inte kunnat hitta något om en svensk översättning så det är ett hett tips till svenska förlag.

Utgiven på Pinguin Random House 2018.