Dags för vår vikarie Cecilia Brodelius Agemark alias Bokcillen. Som vanligt har hon läst på engelska och som vanligt är hon först med det nya!
I Everything Here Is Beautiful får vi följa storasyster Miranda och Lucia, den sju år yngre mycket begåvade systern. Deras mamma immigrerade från Kina till USA när hon var gravid med Lucia. Detta efter att hennes man dött i en något mytisk bilolycka. Bokens huvudfokus ligger på systrarnas förhållande men i bakgrunden finns även berättelsen om de många immigranter som utgör det mångkulturella New York.
Tidigt får vi veta att de systrarna stått varandra nära under uppväxten. Men när Lucia så småningom blir psykiskt sjuk förändras deras relation. I första kapitlet gifter sig Lucia med en enarmad rysk jude som är betydligt äldre, något som den äldre systern ogillar. Först tror man att det beror på aversion mot mannen men snart visar sig Lucias sjukdom. Miranda har förutsett att Lucia skulle insjukna så småningom eftersom det inte är första gången. Sjukdomen kryper sig på läsaren genom små paranoida och schizofrena tecken och vi förstår att allt inte står rätt till. Jag gillar verkligen att Lee inte skriver oss på näsan utan att vi bara får små diffusa ledtrådar. Väldigt skickligt!
Visst har jag läst andra böcker med samma tema men denna berättas med osedvanlig fingertoppskänsla. Ett kapitel utspelar dessutom sig på en psykiatrisk avdelning och där man får inblick i amerikanska psykvården som i alla fall till vissa delar verkar likna den svenska beträffande när man får och framför allt inte får tvångsinta patienter.
Både intrigen i fonden och sjukdomen som är själva motivet lyckas författaren förmedla väldigt väl. Men jag vill poängtera att detta inte bara är en bok om psykisk ohälsa; under långa perioder mår Lucia utmärkt. Det här är en bok om familj och om livet i stort även om där alltid finns något som ligger och skaver. Lee lyckas på ett habilt sätt berätta historien genom ett antal berättarröster: dels de båda systrarnas och dels Lucias mäns. Vi ser hur sjukdomen påverkar anhöriga och vänner. Istället för att kunna leva sina egna liv till fullo blir de anhöriga fångade i ett vakuum där de hela tiden försöker få den sjuka att må bra och förmå Lucia att följa behandlingen.
Karaktärerna är skrivna på ett väldigt engagerande sätt. Det var flera gånger jag satt med andan i halsen under läsningen och undrade hur det skulle gå. Miljöbeskrivningarna av de olika platserna är lysande och vi får följa med till New York, Schweiz och Ecuador med allt vad det innebär kulturellt. Underfundigt är att karaktärerna stöter på kulturkrockar vart de än beger sig och vissa personligheter förändras beroende på var i världen de befinner sig.
Det är inte så konstigt att det känns realistiskt. När jag läser lite mer om Mira T. Lee visar det sig att hon har familjemedlemmar som också haft schizofreni. De sista sidorna i boken består av en intervju med författaren. Vanligtvis brukar jag dra mig för att läsa sådana men den här var riktigt givande. Bland annat säger hon att merparten av den litteratur som behandlat dessa frågor har haft ett övervägande etniskt vitt perspektiv och hon försöker visa att psykisk sjukdom finns i alla kulturer.
Det är alltså en helt lysande debut som jag hoppas får många läsare och själv ser jag fram emot kommande böcker från henne. Jag har tyvärr inte kunnat hitta något om en svensk översättning så det är ett hett tips till svenska förlag.
Utgiven på Pinguin Random House 2018.
På en ö utanför Kanadas stillahavskust hittar författaren Ruth en havstulpantäckt plastpåse uppspolad på stranden. I den under många fler lager av plastpåsar finner Ruth och hennes man Oliver en Hello Kitty-matlåda innehållande ett armbandsur en anteckningsbok några brev och en dagbok. Dagboken tillhörde Nao, en sextonårig japansk flicka. I den har hon skrivit om sitt liv, om hur hon blir mobbad i skolan och om pappan som efter att de flyttat tillbaks till japan ständigt försöker ta sitt liv. Men hon har också skrivit om sin gammelmormor Jinko som är den enda ljusa punkten i Naos liv och om sin gammelmorbror Haruki som var kamikazepilot under andravärldskriget. Ruth börjar läsa dagboken och inser att den såklart är skriven för många år sedan men på något vis verkar det som om Nao skriver till henne och att deras liv är sammanflätade, att de lever i ett och samma nu. Hon blir besatt av att hitta mer information om Nao och googlar frenetiskt. Men den information hon hittar försvinner allteftersom hon läser det och hon verkar dessutom kunna påverka vad som händer i Naos liv.