Publicerat

Frukost is the sound of våran blogg

Det lilla sörplandet när första klunken kaffe når munnen. Knastret av mackan och gnisslet av osten! Vi älskar ju ljuden för frukost är vår livsluft och kärnan i hela Breakfast Book Club. Det är när vi ses och samtalar om en bok, och med frukostmackan i munnen, som det blir riktigt fint.

Finns det romaner som passar särskilt bra på morgnarna? Tja, det mesta lämpar sig faktiskt att starta dagen med. Men vissa kanske särskilt.

Så duka fram koppen, häll upp kaffet och läs någon av romanerna härnere. Happy breakfast!

Vardagar av Ulf Lundell. Gärna i uppläst form (av honom själv) Här kommer man i fatt sig själv, retar tillsammans med författaren upp sig en smula och skärper fokus på fåglarna.

Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfeld. En mer än lyckad tolkning av klassiska Stolthet och fördom. Humor och skarpsinne samt en ljuvlig huvudkaraktär vid namn Liz Bennet som i början av boken inleder sin dag med en morgonjogg. Inspirerande för tränande människor.

Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farell. Aldrig är människan så levande som när hon nuddas av döden. Livsbejakande för morgontrötta. ( Iofs livsbejakande för alla).

En bön för Owen Meany av John Irving. Owen föddes med en underlig röst och en underbar personlighet. Utspelas i New Hampshire på 50-talet. Försätter läsaren i nostalgisk stämning och djupa funderingar. Passar kanske bäst en ledig dag.

Den farliga resan av Tove Jansson. En bilderbok kanske skildrar en av de drömmar man drömmer strax innan man vaknar. Bilderna är mörkt suggestiva fram till den sista bilden som sjuder av solsken och trygghet. En bok för den som ofta drömmer mardrömmar.

Den siste samurajen av Helen De Witt. Ska sägas att boken passar dygnet om, men allra bäst på morgonen. Om Sibylla och hennes unge son Ludo som lär sig om män och livet genom att närstudera Kurosawas storfilm. Rolig och intagande och bra start på dagen.

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink. Hon är en lysande skribent! Med ett ord varje morgon kan det inte bli bättre.

och till sist. Frukost på Tiffanys av Truman Capote. Det blev aldrig någon frukost vad vi minns men likväl en bra roman.

______

Ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog


Publicerat

There There av Tommy Orange

Vikarie i dag är Cecilia Brodelius Agemark eller Bokcillen som hennes konto på Instagram heter.

Den här romanen har figurerat flitigt på listorna över de bästa engelskspråkiga böcker utgivna 2018. Sådana listor väcker ofta mitt intresse och jag blev väldigt nyfiken på att läsa den här. Dessutom har There There blivit nominerad till eller fått litterära priser under senare tid,nu senast vann den Center for Fiction First Novel Prize. Jag började alltså läsa med högt ställda förväntningar, något som ofta kan visa sig förödande… Men inte alltid.

De första sidorna av boken är ett faktaavsnitt som ägnas åt hur ursprungsbefolkningen behandlats av de vita sedan dessa anlände i USA. Läsaren får en historisk återblick av viktiga händelser som bidragit till dagens situation. Det är en fruktansvärd tillbakablick på det våld och förtryck som påverkat generationer. Ett 500 år långt folkmord kallar Orange det. För en svensk publik är detta ju ett ämne som få är väl insatta i, så en informativ start på boken uppskattades.

Efter introt tar de egentliga berättelserna vid. I romanen få vi följa 12 personer som alla utom en har det gemensamt att de på något sätt tillhör Amerikas (inte bara USA:s) ursprungsbefolkning. Personerna i boken kallas Urban Indians eftersom de numera bor i städer istället för de reservat som många andra fortfarande bor på, för att inte tala om de vidder de tidigare hade för sig själva.

Det är en brokig skara vi får följa; här finns Tony Loneman som har ett väldigt speciellt utseende eftersom hans mamma drack när hon väntade honom, vi möter också Opal Viola Victoria Bearshield och Jaquie Red Feather,två systrar som var med under ockupationen av Alcatraz i slutet av sextiotalet men som vi nu får lära känna som äldre kvinnor. Här finns Blue som blev bortadopterad som bebis och Dene Oxendene som försöker dokumentera vad det betyder för olika individer att tillhöra ursprungsbefolkningen. Och många fler därtill. De flesta har någon koppling till de andra, något både läsaren och de själva upptäcker allt eftersom. Tänk er en Short Cuts som utspelar sig i Oakland.Alla är på väg eller har anknytning till den stora pow-wow som ska äga rum i staden inom kort.

Ett huvudtema i boken är identitet och identitetssökande. I de allra flesta fall rör det sig här om trasiga familjeförhållanden, många har inte haft kontakt med den sida av släkten som tillhör ursprungsbefolkningen och de känner sig vilsna. Det är en socialt utsatt grupp med mycket alkohol- och drogrelaterade problem, vilket mer eller mindre genomsyrar alla berättelser.Men här finns också en stolthet och en vilja att höra till. Vi får också träffa karaktärer som ska trumma eller dansa på pow-wowen, klädda i traditionella dräkter.

Trots att det i mångt är tunga människoöden som porträtteras lyckas Tommy Orange berätta historierna lättillgängligt och utan att det blir sentimentalt. Mot slutet av boken är man som läsare helt uppslukad, och utan att avslöja för mycket, det blir otroligt spännande.

Mina förväntningar uppfylldes således med råge. Jag tyckte detta var en fantastisk bok, en av de allra bästa jag läst under 2018. Jag hoppas verkligen att den får mycket uppmärksamhet och många läsare när den kommer ut på Polaris förlag i mars 2019 under den svenska titeln Pow wow. Det här är en bok som jag kommer att bära med mig länge. En bok med många intressanta karaktärer och ett poetiskt men lättillgängligt språk. Jag är väldigt imponerad av denna debutant som tar sig an ett så komplext och hjärtskärande ämne med osedvanlig fingertoppskänsla. Läs!

Om några dagar ska jag diskutera den i min engelska bokcirkel och det ska bli väldigt intressant att höra vad de andra tycker. Tror det kan bli riktigt bra diskussioner. Och den 19 februari kommer Tommy Orange till Internationell författarscen och då kommer i alla fall jag vara på plats.

Mer info från Polaris finns här: https://www.bokforlagetpolaris.se/pow-wow/t-5/9789188647603

Publicerat

Gott nytt år

Breakfast Book Club  – ett sånt kul 2018 !

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vårens nordiska vår: Binas historia av Maja Lunde, Sällskapet av Christina Hesselholdt, Nödåret av Ali Ollikainen, Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir, Nej och åter nej av Nina Lykke. Den franska hösten med Torkans år av Roland Buti, Maigrets första fall av Georges Simenon, Vaggvisa av Leila Slimani, Vernon Subutex 1 av Virginie Despentes och vi frukosterade hos Sekwa, Natur & Kultur och Norstedts
Bokresan gick till Brighton, en väldigt bra stad. Här läste vi Starlings av Erinna Mettler.
Bloggen puttrade på. Under årets  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. Samt recenserades ett 80-tal böcker.
Instagram är vi tämligen flitiga på men sällan på Twitter numera.
Vi var ambassadörer för Augustpriset och hela frukostbokklubben involverades i läsning och prat i Årets bok-tävlingen.

Nu är det 2019. Och vardag igen. Hurra!

Nog ska vi ha det minst lika kul i år!

Publicerat

Åh åh åh, nu är det jul igen och nu är det jul igen och

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat vad du ska läsa?

Maggan: Japp, har precis börjat på Mammorna av Alexandra Pascalidou, ska sedan läsa Den Brinnande flickan av Claire Messud, Arv och miljö av Vigdis Hjorth, Malström av Sigrid Rausing, Välsignelser av Caroline Albertine Minor och så ska jag försöka hinna med Pesten av Hanne-Vibeke Holst. Den sistnämnda är nästan 900 sidor tjock så vi får se hur det går. 

Ann-Sofie: Det var inte dåligt! Jag är i slutet på Allt det här är sant Lygia Say Penaflor. Efter det har jag inget särskilt jag tänkte på. Jag får sällan böcker i julklapp eftersom ingen vet vad de ska köpa. Får du?

Maggan: Nej, alla har gett upp. Jag har ofta läst det jag får. Fast ibland har jag ju talat om för dem vad de ska köpa.  Däremot brukar jag ge bort, men inte i år. I alla fall inte än, kanske en kokbok blir inköpt.

Ann-Sofie: Jag ger böcker året om, även till jul, jag kan inte skriva titlar här men bilar, fåglar, katter och konst är inblandade i julböckerna, så mycket kan jag säga. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått

Maggan: Ärr av Audur Ava Olafsdottir, älskar alla hennes böcker! Och du?

Ann-Sofie: Den ovanligaste var den senaste, Vernon Subutex, men den jag fortfarande tänker på är faktiskt Blå av Maja Lunde.

Nu tar vi jullov här på bloggen, eller hur. Men ett glas bubbel i mellandagarna ska vi få till. Tills dess:

God jul!