Nu är det sommarlov för bloggen!

Idag är det midsommarafton, vi har varit ute och plockat blad och blommor hela natten för att maja stången. Men sen blir det läsning för hela slanten – sommarlovsläsning! En lång räcka förslag till den får ni här nedanför.

Det vore ju roligt att lägga upp en bild på böckerna vi själva tänkte läsa, men läsplattebild är ju faktiskt inte så kul. Ni får njuta av en bild på oss i stället. Vi syns på Instagram i sommar !

Fackböcker:
Allt är en konspiration av Kent Werne – intressant omvärldsperspektiv både i vår tid och historiskt sett. Varifrån kommer alla påståenden om vem som egentligen styr världen?
Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark – ett lustmord på förpappringen av den offentliga sektorn, sett ur ett filosofiskt perspektiv.
En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström – Ester Blendas legendariska reportagebok om pigornas situation. En klassiker, håller utmärkt väl än idag. En fantastiskt bra inläsning om ni vill lyssna på ljudboken.
Antikens sju underverk av Allan Klynne – om underverken som inte längre finns (jo Cheopspyramiden)

Skönlitteratur:
Systerklockorna av Lars Mytting – om en norsk byggd på 1800-talet där den gamla stavkyrkans systerklockor spelar en avgörande roll.
Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi – en dysfunktionell familj i Zaire under 90-talet. Berättad ur ett barns perspektiv,
En katts resedagbok av Hiro Arikawa –vemodigt och vackert om kärlek mellan husdjur och människa.
Vår älskade av Kamila Shamsie – tre syskon med muslimskt påbrå i dagens London en travesti på Sofokles tragiska drama om syskonen Ismene, Antigone och Polyneikes. 
Den brinnande flickan av Claire Messud – flickorna Cassie och Julia är bästisar sedan barnsben, när de blir tonåringar förändras deras relation sakta men säkert.
Min älskade älskling av Gabriel Tallent – 14-åriga Turtle lever med sin far i obygden i norra Kalifornien ett omöjligt ställe att vara barn på. Svart, våldsamt och oerhört starkt skildrat.
Den osannolika kärleken av Hannah Rothschild – om konstvärlden i London, smart, insiktsfullt och humoristiskt.
Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger – en roman om två änkor, en mor och en dotter. Smart och smärtsamt.

Spänning:
Floden om natten av Erica Ferencik – några kvinnor ger sig ut på forsränning som slutar med förskräckelse. Annorlunda, naturnära spänning.
Hypnotisören Black edition av Lars Kepler – det är 10 år sedan Hypnotisören kom ut och Lars Keplarna uppmärksammar detta genom att skriva om originalberättelsen. Vackert, filmiskt språk och jag tänker att det är lika mycket skräck som thriller i berättelsen. Om man läser Hypnotisören för första gången ska man välja black edition

Klassiker:
Den gamle och havet av Ernest Hemingway – en gammal fiskare ger sig ut på havet kanske för sista gången.
Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Márquez – romanen som gav Márquez nobelpriset och som kanske ståtar med världens mest kända inledning: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.”
Alexandria-kvartetten av Lawrence Durrell – fyra böcker om fyra personer där berättaren sitter på en grekisk ö och minns deras tid i Alexandria.

Ungdoms:
Jag ger dig solen av Jandy Nelson – om syskonduon Noah och Jude som är så bästa vänner. Men sedan händer något avgörande som förändrar allting.
Djupa ro av Lisa Bjärbo – fin småstadsskildring med ett kompisgäng som går sönder på alla sätt när en av kompisarna dör.
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt – en helt fantastisk berättelse om Maja som har det trassligt. Men ”ska man inte få såga av sig en tumspets utan att alla börjar oroa sig? ”
Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck – om Andreas som är ihop med Hanna men allt känns förvirrat. Är det så här det ska kännas när man är kär? Ingen kan skriva dialog som Lindbäck.

Feelgood:
Annika Estassy, Anna Lönnqvist och Marie-Louise Marc är tre ypperligt bra svenska feelgoodförfattare. Vi rekommenderar allt dessa kvinnor skrivit.

Tegelsten:
Buddenbrocks av Thomas Mann – en alltid aktuell klassisk familjeskröna.
Sin mors dotter av Marilyn French – om kvinnor i olika generationer och deras drömmar.
Nattfilm av Marisha Pessl – en mörk New York thriller med mängder av filmreferenser.
Stad i brand av Garth Risk Hallberg – också en New Yorkhistoria men på ett helt annat vis.

Noveller:
Jag säger det ni tänker av Curtis Sittenfeld noveller som skildrar människor i vårt samtida USA. Bäst är inledningsnovellen med journalisten som råkar spy på Hillary Clinton.
Novellixtrion med kärleksnoveller av Wilde, Shelley, Tolstoj och Woolf .

Årets bok 2019

Årets bok kör sin omröstning för fjärde året i rad. Tolv böcker är nominerade och en blir vinnare när ”folket har sagt sitt”. Det går att rösta en gång per dag.

Betyder det att den bästa boken vinner? Inte nödvändigtvis, men den som får flest röster. Förhoppningsvis är det samma!

.

Vilka böcker har vi läst då?

Manhattan beach av Jennifer Egan
Järtecken av Christoffer Carlsson
Påfågelssommar av Hannah Richell
Det som göms i snö av Carin Gerhardsson
En katts resedagbok av Hiro Arikawa
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Silvervägen av Stina Jackson
Vaggvisa av Leila Slimani

8 av 12, det är väl bra. Vem som kommer vinna? Jag hoppas på Gardells roman, och Maggan väljer Manhattan beach. Vad tror du?

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Romanen tar vid där föregångaren Jag for ner till bror slutar. Än en gång förundras jag över Karin Smirnoffs formuleringskonst och säregna effektiva prosa. Med förnyad kraft slås jag av hur amerikansk filmisk handlingen ter sig. Händelsedrivet, våldsamt med rå realism tänker jag att bröderna Cohen borde filma det här. Jag hinner bara tänka tanken innan Smirnoff själv refererar till filmen ”No country for old men.”

Vare sig det är norrländskt eller amerikanskt, är de två romanerna helt unika i sitt slag. Ingen lämnas oberörd och böckerna bör,(i alla fall om ni frågar mig), läsas i turordning för de är egentligen en enda roman. För att undvika att ”spoila”, skriver jag inte mer om mor utan publicerar recensionen om bror en gång till.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

En roman i avsaknad av kommatecken och där stor bokstav endast förekommer i början av en ny mening. För och efternamn skrivs ihop med enbart små bokstäver. Romanen saknar onödiga ord och har få adjektiv. Meningarna är korta. Så här:

Pyttsan sa hon så saliven sprätte. Pyttsan. Han stod inte ut med sorgen. Precis som kristerhansson evertlindqvist och sunestolt.

Jag gillar det. Blir till en speciell rytm i huvudet medan man läser. Kanske är det just rytmen i språket som gör att jag upplever romanen som filmisk, fast förstås, det finns ett starkt driv i texten och Smirnoff har verkligen en historia att berätta.

Jana, bokens berättare, far ner till sin tvillingbror som heter bror och bor kvar i föräldrahemmet. Syskonen är ärrade och dysfunktionella efter att ha växt upp med en tyrannisk far. Om jag får vara lite elak tycks samtliga invånare i byn smalånger vara aningen dysfunktionella, fast förstås, det är vi väl alla mer eller mindre.

Jag upplever efter avslutad läsning att jag for ner till bror skulle kunnat vara en prisbelönt amerikansk eller föralldel dansk indiefilm. ( Jag gillar verkligen genren vill jag påpeka). Inledningen av romanen där Jana frysande i ymnigt snöfall promenerar den sista biten hem till sin missbrukande bror, medan hon nynnar på everttaube skulle göra sig fantastiskt bra på vita duken eller i en tv-serie. Likaså slutet på romanen, fast det säger jag förstås ingenting om.

Jag har förstått att många uppfattar jag for ner till bror som drastisk humoristisk, det gör inte jag. Innehållet och de många tragiska livsöden som skildras är för tröstlösa. Fast jag förstår precis varför texten uppfattas som humoristisk vi sov på samma brits hans mamma dog i är ju en fantastisk formulering. Likaså att janas lerfigurer som hon skapar till avbild av alla missbrukare i sin närhet. En samling figurer som hon kallar fyllebataljonen. Boken blir dock  aningen ljusare mot slutet så kämpa på om ni är lika blödiga som jag. Sammantaget är Jag for ner till bror en originell, nyskapande och mogen debutroman. En värdig vinnare av Augustpriset.

Jag for ner till bror finns som ljudbok mycket förtjänstfullt inläst av Lo Kauppi en av mina favorituppläsare och den funkar bra som ljudbok. Dock, som ni förstår av vad jag skrivit ovan, att som läslyssnare missar man  de unika språkkonstruktionerna. För en gångs skull rekommenderar jag inte ljudboken.

Utgiven på Polaris 2018 och 2019.

I din bokhylla – Eva

Minns ni att jag inte alltför sällan ber vänner med välfyllda bokhyllor att välja ut tre böcker och berätta varför de står i hyllan. När jag bad min kompis Eva välja tre böcker ur sin bokhylla tar hon med de här:

1947 står i min bokhylla därför att den är så otroligt bra. Med utgångspunkt från det årtalet berättar och förklarar Elisabeth Åsbrink om hur vi genom att betrakta det som hände 1947 kan förstå det som händer idag. Jag går ofta och bläddrar i den här boken, så den står i lagom plockhöjd.

– Sara Paretskys Svartlistad vann jag, eller säger man så? Vi hade en bokbytarhistoria och då fick jag den. Svartlistad är den elfte boken om en polis som heter V.I. Warshawski . Jag har läst Paretsky tidigare och gillar hennes stil, så kanske blir den här läst i sommar.

Ethan Frome av Edith Warton tog jag med för att visa min ångest, haha. Det är du, Ann-Sofie, som har gett den till mig men jag har fortfarande inte läst den. Jag minns att du fick den som ett boktips av någon med tyngd och att du köpte oss varsin. Nu läste jag på den här korta romanen ska vara en av Wartons bästa. En spännande och ganska otäck bok. Ibland är jag så lat med de engelska böckerna. Men jag ska ta tag i den här nu. Vad tyckte du om boken?

Tack Eva för en liten inblick i din bokhylla. Den innehåller förutom de här tre böckerna ungefär 1997 ytterligare. Och PS. Jag har inte heller läst Ethan Frome ännu.