K av Katarina Frostenson och Klubben av Matilda Gustavsson

Ingressen i Dagens Nyheter kulturbilaga 2018-11-24 löd:

Arton kvinnor anklagar en central person i svenskt kulturliv för sexuella trakasserier och övergrepp. Mannen har nära band till Svenska Akademien, och flera av händelserna ska ha ägt rum i lägenheter som ägs av Akademien: en i Stockholm, en i Paris. Mannens beteende har varit känt bland många i kulturvärlden sedan 1980-talet.

Den ovan nämnda ”centrala personen” i svenskt kulturliv är den nu ökände Jean-Claude Arnault som drev kulturklubben Forum i Stockholm och efter DN:s artikel blev dömd för sexuella övergrepp. Journalisten Matilda Gustavsson erhöll Stora journalistpriset för sitt avslöjande och i november 2019 kom boken Klubben som journalistiskt och koncist presenterar framgrävt material. Det är förfärande läsning, hur i h-vete kunde detta fortgå under så många år?

Förutom övergreppen, (som naturligtvis är allvarligast), fanns ekonomiska oegentligheter av allehanda slag. Det är faktiskt helt omöjligt att hålla sig lugn under läsningen, att undvika att bli upprörd.
För att citera min mormor så ”trotsar historien all beskrivning”. Dock kvarstår en gåta efter avslutad läsning: Katarina Frostenson, Arnaults maka sedan 1989, akademiledamot och poet. Vem är kvinnan som så lojalt står vid sin makes sida?

Under hösten 2019 utkom Frostenson med boken K, en dagbok genomsyrad av litterära referenser från tiden för DN reportaget och sex månader framåt. Jag har aldrig läst Frostensons poesi men jag förstår att den måste vara enastående. Vilken skribent hon är, orden faller som pärlor och skär som skalpeller i sin exakta klarhet. Jag förstår plötsligt det jag läst i Klubben, att många fruktade Katarinas ursinne, om dessa skrivna ord skulle komma muntligt från en ursinnig Frostenson skulle de flesta tappa målföret.

Vem är hon då denna kvinna, som egentligen inte skriver så mycket om sin make, utan främst om sig själv. Under läsningen får jag en känsla av att Frostenson aldrig utvecklat några andra förmågor än de rent språkliga. Hon lever i sin egen värld av ord, med stelnad personlighet och oförmåga att förstå världen och se sig själv utifrån. Kan hon ha någon form av personlighetsstörning? Narcissism?

Men vad vet jag egentligen? Kan bara konstatera att epitetet ”ordens gudinna” som hon kallats stämmer, men att hon helt saknar förmåga till ödmjukhet och mångfacettering, något som gör det svårt att känna någon som helst sympati med henne. Jag tror faktiskt att det skulle varit bättre för hennes egen skull om hon aldrig publicerat K. Hennes inre tillkortakommanden är för alltid avslöjade för världen.

K utgiven på Polaris 2019 och Klubben utgiven på Albert Bonniers förlag 2019.

2019 som gick – 2020 som kommer

Breakfast Book Club  – ett sånt kul 2019, igen ! Som vi älskar frukostbokklubben med allt vad innebär.

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vårens tema var Familjer: Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Band av Dominico Starnone. Där rinner en älv genom Saivomuokta by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Varm mjölk av Deborah Levy. Jag ångrar av hela mitt hjärta… av Erik Rosén. Hösten med Hus och hem som tema gav oss Lägenheten av Nora Szentiványi. Poste restante av Lorraine Fouchet Alla vill ju hem av Anna Brynhildsen. Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson och vi frukosterade hos Natur & Kultur och Wahlström&Widstrands


Bokresan gick till Gent, en väldigt snygg stad med medeltid och modernt i bra kombo. Här läste vi Krig och terpentin av Stefan Hertmans.


Bloggen skriver vi vidare i. Här  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. På blogg och Instagram recenserades närmare 100 böcker. Vi finns på twitter men där är vi är sällan.

För tredje året var vi ambassadörer för Augustpriset och vilken sextett av bra fackböcker vi fick läsa!

Nästa år fyller frukostbokklubben 10 år. Så fantastiskt va? I ur och skur har vi vandrat till Vetekatten de där morgnarna och ivrigt gjort det vi gillar mest. Dricka kaffe.

Skoja bara. Läsa böcker så klart!! 10 år är så värt att fira, eller hur! Och det tänker vi jädrar i min lilla låda göra!

Gott nytt år!

Jag minns när jag läste

Ann-Sofie
Jag har en katalog över alla böcker jag har läst sedan 1996. Den är väldigt enkel. Författare, titel och tidpunkt. Något år lade jag till sidantal, ett annat år står ett betyg mellan 1–5. I katalogen kan jag till exempel se att jag i september 2003 läste Bodil Malmstens Det är ingen ordning på mina papper för första gången (läst den minst tio gånger efter det). Eller att jag juni 2006 slukade Rödavita rosen av Glodeck. Men framförallt ger mig den här lilla katalogen i A6-format mig samma känsla som att titta i ett fotoalbum. Jag minns känslan när jag läste boken, minns sammanhanget för läsningen, minns om jag köpte eller lånade den och minns vad som hände med boken efteråt (bokhyllan, till en annan läsare eller Myrorna). Som den läsande människa jag är kan man nog säga att den här lilla simpla katalogen är min bästa levnadsbeskrivning.

Maggan
Jag minns när jag läste Sophies val av William Styron för första gången. Hur totalt uppslukad jag blev och hur jag starkt jag fäste mig vid bokens berättare Stingo. Romanen utspelas sommaren 1947 i Brooklyn. Den 22-årige Stingo har kommit till New York med drömmen om att bli författare, på ett pensionat i Brooklyn träffar han polska Sophie och hennes älskare Nathan. Han både fascineras och förtrollas av paret, avgrunden inom Sophie och att Nathan inte är den han utger sig för, blir han varse först senare.

Det kommer att gå över 30 år innan den etablerade och hyllade författaren Stingo kan formulera sommarens upplevelser i skrift. Jag tror det är bokens styrka, att händelserna skildras retrospektivt. Först när Stingo kan förstå och fördra den unge man han var 1947, kan han skriva, även om smärtan över Sophies obarmhärtiga öde aldrig kommer att avta.

Sophies val är en komplex, vacker och mångskiftande roman, tycker nog man kan kalla den episk. Bitterljuva är Stingos minnen, skoningslösa och grymma är Sophies. En del av boken filmades under 80-talet med Meryl Streep i huvudrollen, en jättebra film men som sagt det är bara en del av boken som finns med, Stingo är endast en biroll.  Jag läste flera av Styrons tidigare böcker efter Sofies val och upptäckte, till min förtjusning att boken som Stingo skriver sommaren 1947 är William Styrons debutroman Såsom en eld. Likaså skriver Stingo senare Styrons Pulizerprisbelönade roman Nat Turner bekännelser. Förtjusande upptäckt för en boknörd!

Det här är ett inlägg i julkalenderbloggstafetten anordnad av Sofies Bokblogg. I morgon öppnas luckan av Tusen sidor.

Nu är det jul igen – böcker till vuxna

Ann-Sofie: Idag var jag inne på Söderbokhandeln Hansson & Bruce på Götgatan. Jag köpte 0 böcker vilket är en bedrift. Skälet var att jag hade händerna fulla och inte kunde bära mer. Vad ska man ge bort för böcker i julklapp? Tja, beror förstås på vem mottagaren är, men om det var jag skulle jag vilja ha:

Södermalm husen, historien, människorna av Ann Katrin Pihl Atmer och med bilder av Nino Monastra. Alla hus, eller okej många hus på Södermalm presenteras i en väldigt tjock bok som jag vill bläddra och läsa i.

Sticka för livet av Loretta Napoleoni är en läsebok om stickning. Jag gillar sådana. En del mönster ska det finnas i, men det är inte det viktiga, utan berättelser om vad stickning är och gör för människan. Jag har en spännande bok hemma nämligen The Golden Fleece av Esther Rutter som också blir min julläsning. Den handlar om Storbritanniens stickhistoria.

Nattugglor av Gabrielle Levy i sprillans ny översättning. Några nattvakna människor som hittar varandra och det är det enda jag vet. Tror dock att den är superbra.

Från pocketsidan väljer jag Jag for ner till bror. Jag har inte läst den därför att alla säger att den är så bra, och då blir jag rädd att mina höga förväntningar ska förstöra allt. Läs här vad Maggan tycker

Maggan: Jag tycker absolut du ska läsa Karin Smirnoff så du har en åsikt. Själv vill jag ha Rachel Kusks Konturer, det känns som om jag är den enda i hela världen som inte läst.

Till den som vill ha fakta om Kulturprofilen och Svenska Akademins kris ger jag Matilda Gustavsson Klubben.
Till den som älskar spännande tegelstenar ger jag Hanne Vibeke Holst Som Pesten. En medicinsk thriller.
Till den som gillar litterära romaner och nutidshistoria ger jag Konsten att förlora av Alice Zeniter. En släktkrönika om en algerisk/fransk familj.Till den som älskar dansk krim ger jag Kastanjemannen av Sören Sveistrup.
Till den som gillar historiska kriminalromaner väljer jag en bok av Set Mattsson, Ray Celestin eller Pontus Ljunghill.
Till feministen som gillar biografier ger jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf.
Till kattmänniskan ger jag Hiro Arikawas En katts resedagbok.
Till den litterära ger jag Tessa Hadleys Sent på dagen.

Och till den som nästan aldrig läser ger jag -förstås- Ålevangeliet av Patrik Svensson.

Julklappstips till barn hittar du här och till ungdomar här.