Rules for Visiting av Jessica Francis Kane

Cecilia Agemark alias @bokcillen har läst och recenserar Rules for visiting, låter helt klart som en perfekt sommarbok! Var så goda:

May Attaway har precis fyllt fyrtio, är smått deprimerad och bor fortfarande hemma hos sin åldrande pappa. Hon är botaniker och arbetar som trädgårdsmästare på ett universitet när hon plötsligt får lite extra ledig tid och hon känner då att hon står inför ett vägskäl i livet. Något saknas i slentrianen hon hamnat i. Kan det kanske vara avsaknaden av vänner? May bestämmer sig för att besöka fyra gamla kamrater från skol- och universitetstiden som hon de senaste åren bara haft sporadisk kontakt med. Hon köper en resväska och ger sig ut i världen.

May känner sig emellertid väldigt osäker i sin roll som vän; hon är ganska tafatt och lite gammeldags. Att idag som 40-åring aldrig ha använt en emoji säger ju en hel del. Och att då förstå hur vänskap i Facebook-eran fungerar kan tyckas nästan oöverstigligt. Eftersom May är väldigt metodisk i sitt yrke tillämpar hon ungefär samma tillvägagångssätt när hon ska reda ut hur bra vänskap ska vara och hur man ska bete sig när man hälsar på. Hon använder både teori och empiri i sin strategi att förstå vänskapsbegreppet. Som tur är har hon både en etikettbok och de gamla grekiska filosoferna att luta sig tillbaka mot när hon ska besöka sina vänner.

Så kan en bok om vänskap vara något? Ja, det tycker jag verkligen. Det är ju sällan att böcker handlar så uttryckligen om vänskap, oftast är kärlek temat, så Rules for Visiting känns riktigt uppfriskande. Detta är perfekt läsning för hängmattan. Det är en lågmäld och ganska långsamt berättad historia. Kane lyckas i May skapa en komplex huvudperson som man sympatiserar med; man kan ju inte annat än gilla henne i den nästan enstöriga tillvaron. Även om hon känner sig osäker på det personliga planet har hon andra förhållanden som kan liknas vid vänskap, de till träd och växter. Och hennes filosoferande kring vänskap är faktiskt riktigt intressant, det finns mycket man kan känna igen sig i, även om man kanske inte känner igen sig i henne.

Eftersom mycket handlar om botanik och särskilt träd fick jag googla en del, just växtarter på ett annat språk kan ju vara svårt. Men jag gillar att lära mig saker när jag läser så det var bara positivt. Ett extra plus ger jag till de fina, stämningslyftande illustrationerna av träd i boken. Lägg därtill att en hel del etymologi (underbart för en språknörd!) och annan realia vävs in i denna mycket trevliga berättelse. Det som på ytan kan tyckas vara en tämligen lättsmält historia visande sig ha stort djup, mycket värme och en hel del humor. Det fanns många lärdomar att dra och intressanta passager som jag passade på att stryka under. Helt enkelt en smart bok om något så viktigt som hur vi förhåller oss till varandra på bästa sätt. Och vill du veta hur det går för May och hennes vänner får du läsa boken. Trevlig sommarläsning önskar jag!

Mer information om boken hittar du hos förlaget: Granta

Morgondagens post till Vidhäll

Det ska sägas på en gång att jag går igång på postbilar. Där jag bodde som barn kom postutdelningen att utvecklas så att det så småningom blev en så kallad Tjorven som delade ut posten. Jag kunde sitta på förstutrappen och vänta på den gula bilen som så elegant svängde fram till brevlådan, hur brevbäraren med en hand petade upp locket på lådan och slängde i dagens post. Det kom alltid mycket post i vår låda. Så ja, när jag såg omslaget till Morgondagens post till Vidhäll visste jag att jag måste läsa.

I Vännas är det lantbrevbärare Iris som delar ut posten.

”Hon var den sista brevbäraren på hela området att köra en gul bil .[…] Det gula fordonet var lite buckligt här och var, och det var en lång rispa i lacket på förarsidans dörr. ”

Iris är företagsam och vid sidan av brevbärandet har hon också tjänsten ”Tamaras framtidslinje” dit fundersamma sökare kan ringa för att få lite rådgivning för livet. När bekanta på orten börjar ringa dit, i ovisshet förstås att det är Iris de talar med, blir det svårt för henne att låta bli att styra händelseutvecklingen lite tydligare.

Jag gillar en hel del av Solja Krapu-Kallios poesi . Hon har vardagsnära skildringar som kan kännas bekanta och kontrasterar ofta med roligheter och humor. Det tycker jag är behållningen också i denna bok. De vanliga människorna. I övrigt blir det för skruvat ibland, och jag har alltid haft svårt för väninnegrupper i böcker där var och en på något vis ska ha en särart men tillsammans bli en stark enhet, typ. Så jaja, jag har det helt okej när jag sitter i Iris brevbärarbil och lär känna lite nytt folk. Men det är lika okej att kliva ur den.

Morgondagens post till Vidhäll. Solja Krapu-Kallio. Utgiven av Brombergs 2020.

Stora små saker av Jodi Picoult och Frukten av ett brott av Trevor Noah

Black life matters demonstrationer har präglat den gångna veckan samtidigt som Covid -19 spökar i bakgrunden. Tips på böcker om rasism har flödat på Instagram men just Stora små saker och Frukten av ett brott har jag inte sett till. Böckerna har det gemensamt att de placerar läsaren i ett hav av nya infallsvinklar och motstridiga känslor.  Det går inte att värja sig mot texternas kraft och intelligens.

Jodi Picoult skildrar den amerikanska verkligheten av idag, ett samhälle med rangordning utifrån pengar och hudfärg. Ruth är en skicklig och erfaren barnmorska som skickas ut från förlossningssalen vid en svår förlossning. Anledningen är att hon är svart och föräldrarna föredrar att inte ha henne närvarande. När det nyfödda barnet avlider är det Ruth man stämmer, inte sjukhuset. Ett starkt och skickligt tecknat persongalleri driver handlingen framåt i denna omsorgsfullt skrivna roman.

Trevor Noah är en av USA:s mest kända komiker med rötter i Sydafrika. Han var 10 år när Nelson Mandela släpptes ur fängelset och titeln syftar till att hans föräldrar var av olika ras vilket var ett brott när han blev till. Han berättar både humoristiskt och insiktsfullt om sin uppväxt i Johannesburgs kåkstäder. Om all den kärlek hans mor gav trots det alltid närvarande våldet. De olika kapitlen inleds med en analys av rasism och apartheid som anknyter till kapitlet i fråga. Jag kände verkligen att Noahs uppväxtskildring gav mig en bild inifrån ett Sydafrika som sällan skildrats och jag älskar hans säkra och smarta analyser om rasismens idioti och inskränkthet.

Jag har läst båda böckerna på engelska, men de finns även på svenska på LB-förlag och Mondial förlag.

Happy fat av Sofie Hagen ”Hur du tar plats i en värld som krymper dig”

Ett djupt personligt debattinlägg av den danska ståuppkomikern Sofie Hagen som varit tjock hela sitt liv. Hon dissekerar vår tids sociala smalhetsideal och skjuter det i sank; jag som trodde jag var hyfsat medveten får helt nya insikter. Dessutom får jag skratta en hel del.

Jag har nog aldrig riktigt förstått vidden av hur tjocka människor osynliggörs och förlöjligas inte minst inom populärkulturen. Det sistnämnda tar mig tillbaka till hur man skildrade bla. kvinnor, homosexuella och svarta människor tills för bara några år sedan.  Jo, jag vet att det är mycket kvar att göra även där, men vad jag vill ha sagt är att när det gäller tjocka människor, har vi inte kommit någonstans överhuvudtaget!  

Att kommentera eller öppet oroa sig för tjocka människors hälsa är socialt acceptabelt. De anses vara ohälsosamma och kosta vården pengar. Att det är en människa och individ man ”fettskamnar” är ingenting som hindrar en glappande käft. När Sofie söker läkare för att få preventivmedel får hon istället en lektion om viktminskning av läkaren. Hon går från läkarmottagningen utan att få råd och recept om det hon kom för.

Under läsningen tänker jag en hel del på min mamma. (Som inte finns mer). Hennes allra finaste komplimang till mig var alltid ” Vad smal du är!” Jo, jag har bantat hela mitt liv med okej resultat tills jag för några år sedan passerade 50 och gav f-n i alltihop. Jag är rundare nu och har fått en del kommentarer kring detta. Bäst minns jag den jämnåriga damen som menande utbrast:
”Du som brukade vara så smal! Själv väger jag precis som när jag bara var 30.”

Jag borde anat allt det som Sofie skriver om!

Utgiven på HarperCollins Nordic 2020, översättning av Rebecka Edgren Aldén. Fint förord av Stina Wollter.