Recensioner

Resten får du ta reda på själv

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/20

in Möten och fester, Recensioner

Bokcirkeln Prosa & Marmelad hälsar den här gången på hos Bonnier Carlsen . Vi diskuterar Lauren Olivers bok Resten får du tar reda på själv, en roman som likt filmen Måndag hela veckan låter huvudpersonen Samantha leva om samma dag om och om igen. Samantha och hennes tre kompisar är riktigt taskiga tjejer som ständigt plågar sina skolkompisar på Thomas Jefferson High. I synnerhet Juliet som är “ett riktigt missfoster.” Det är Cupid day, fredagen före Alla hjärtans dag och rosor ska delas ut på skolan med hemliga och ohemliga avsändare på de medföljande meddelandena. Juliet får också en ros. Med meddelandet Kanske nästa år, men troligen inte. Roligt va? Samantha och kompisarna skrattar hånfullt.

På kvällen går tjejerna på fest och där har Juliet — missfostret Juliet! — mage att dyka upp. Ja, fan hon ber ju om att bli uppspöad eller hur? På vägen hem från festen krockar tjejerna i en brutal bilolycka. Samantha och hennes vänner dör omedelbart. Men så nästa morgon vaknar Samantha och det är fredag och Cupid day igen. Flera gånger får hon nu chansen att betrakta sitt liv en gång till.

Hos Bonnier Carlsen dricker vi te och skajpar vi med Lauren Oliver som dricker frukostkaffe i en stuga i Oregon. Hon ger skrivtips (skriv varje dag, läs mycket) och lästips (John Green, Jeffrey Eugenides) och ger ett otroligt trevligt intryck så jag skäms genast för att jag snabbläste halva hennes roman.

För jag erkänner att jag tröttnade på dag fyra. Speedläste varannan sida.  Även om det här cirkelberättandet gör att man förstår Samantha och hennes kompisars stil något mer och kanske hittar sidor hos dem att gilla blir det lite segt, tycker jag. Jag saktade dock ner farten då den sista gång fredagen skulle upplevas. Sista dagen som skulle kunna bli sentimental och gråtmild men blir inte det. (Utom på på det sättet att jag vet att boken tar slut och att det därför inte blir någon åttonde dag för Samantha. Bara det fick mig att bli rörd.) För slutet och upplösningen har oväntade drag som spiller över hela romanen och gör att jag tycker romanen i sin helhet är läsvärd.

Resten får du ta reda på själv. Lauren Oliver. Utgiven 2010, på svenska av Bonnier Carlsen 2012.

_____

Hos Lotta kan du läsa mer om Prosa & marmelad.

{ 1 comment }

Tjugofyra timmar Oslo

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/19

in Recensioner

Jag rullar in på Oslo S när han handlöst faller från en scen i Paris. Hela hans liv borde passera revy. I stället: Ett fruset ögonblick och med ens ser han sig själv stående utanför Bruns Musikk & Noter på Bygdøy allé och längtar efter en Fender Stratocaster. Jag tar spårvagn nummer 12 åt samma håll. Något Musik & Noter finner jag inte. Inte heller Finsens blomsterbutikk som romanjaget i Saabyes Cirkus tar anställning hos när han vill finansiera den galet dyra och galet vackra gitarren. Blomsterbud med uppdrag att leverera blommor i hela Oslo. Snart fyller han sin anteckningsbok— Blomsterbudets bibel — med gatunamn efter gatunamn

Och det slog mig att de flesta gatorna i staden, i varje fall inom Oslo 2, hade namn efter generaler, kungar, biskopar, hovmarsalkar, gudar, präster, professorer, häradshövdingar, ståthållare och andra högdjur.

Längs spårvagnens fönster rinner regnet nu. Jag ser igenom allt, noterar gatunamnen, nickar igenkännande. Här levererade han blommor och här och här. Och där:  Haxthausens gate 17 där den hemlighetsfulla Aurora Stern bodde! Som jag älskar att läsa romaner på den plats de utspelar sig.

Saabyes Cirkus är ändå långt mer än gatunamn i Oslo. Långt mer än en barndomsberättelse. Det vuxne berättaren är hela tiden närvarande och för mig med elegans fram och tillbaka i tid och rum. Som jag fascineras över sättet att berätta och hålla mig — läsaren — helt i sin hand. Språket och ordvändningarna, så välfunna och unika.

Tjugofyra timmar senare åker jag tillbaka mot Stockholm. Jag har hunnit att besöka operahuset två gånger, tittat på klassisk balett och förundrats över att tåspetsdans lever kvar 2012. I Saabyes cirkus är nästan tusen kronor intjänade och avgörandets punkt nås när expediten i Bruns Musikk & Noter säger:

Du kan få den på avbetalning. 965 konor idag. Och så hundra kronor i månaden från och med första januari. Vad sägs om det?

Fiestaröd strata eller morgonrodnadens gudinna? Valet är enkelt.

Saabyes Cirkus. Lars Saabye Christensen. Utgiven 2006. På svenska av Wahlström & Widstrand 2008.

_____

Det här var min februribok, vald av Hermia. Tack!

{ 1 comment }

Tabula Rasa Hotels

by Petra Jankov Picha on 2012/02/15

in Recensioner

Böcker som utspelar sig i trendiga områden, Stureplan och Stockholms nattliv finns det en hel radda nu och jag talar inte om den undre världen som så eminent skildras i Jens Lapidus nu mera klassiker Snabba cash. Nej, jag menar den lite mer fina världen. Om de där som jobbar på magasin, på creddiga förlag, på reklambyråer och där handlingen utspelar sig i Stockholms nattliv. Det är böcker som Stockholm rosé, De skamlösa, Elsas mode, Jaktsäsong, Stella & Sebastian med flera.

Foto: Kalle Assbring

Tabula Rasa Hotels säljs in som en bok om reklambranschen i Stockholm och det är därför jag vill läsa boken. Jag är nyfiken på branschen, på världen de lever i, men istället får jag ännu en berättelse om en människa utan känsla för ansvar, som missköter sitt jobb och sina relationer.  Som super, knarkar och knullar genom sitt liv och glider genom projekten på en räkmacka. Blasé.

Boken delas in i ett irriterande före och efter och ärligt talat märker jag ingen skillnad i bokjagets handlande. Det händer liksom ingenting med honom. Han är en osympatisk skitstövel som missköter jobb och kunder och som vandrar mellan tre kvinnor och trots att han reser bokstavligen till jordens ände och tillbaka för den ena så blir jag inte övertygad om att det handlar om några äkta känslor utan bara en del i de snabba kickar han vill åt. Han övertygar inte och jag undrar om det inte är det författaren ändå vill beskriva. Det är rätt skickligt.

En otroligt tragisk människa jag har svårt att känna sympati för. En bok jag lägger åt sidan, inte helt oberörd av ändå. Ett rätt gott betyg trots allt.

Tabula Rasa Hotels ges ut av Forum och kom nu i februari. Författaren heter Jonas Joelsson och det är hans debutroman.

{ 2 comments }

Besatt(a)

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/13

in Recensioner

Jag berättar roliga historier om den akademiska världen för kollegorna och de tycker att jag är osedvanligt rolig, spirituell och välorienterad i de ryska romanklassikerna. Har du verkligen varit på Tolstojs gods Jasnaja Poljana? undrar de. Uhum, svarar jag med en liten axelryckning och fortsätter visste ni att det finns en liten liten risk att Tolstoj faktiskt förgiftades och inte dog av ålderdomssvaghet? De häpnar. Är detta sant, Ann-Sofie, är detta sant? Jag nickar och skakar på huvudet på en och samma gång.

Saken är den att det är så inspirerande att läsa Elif Batumans bok Besatta där hon berättar om sin passion för och forskning om de ryska romanförfattarna. Hon är så rolig och klipsk i sin bok att jag önskar att det var jag som blev så där besatt av Tolstoj när jag läste litteraturvetenskap, att det var jag som åkte på konferenser för att diskutera de ryska författarna, att det var jag som läste ryska för att komma dem ännu lite närmre. Läsningen av hennes akademiska äventyr gör mig vimmelkantig av längtan till romanerna. Det slår nästan över.

Så, kollegorna, förlåt att jag ljög. Det var inte jag som var på Jasnaja Poljana. I alla fall inte på riktigt. Men det är sant att jag läser Besatta och det räcker riktigt långt.

Besatta. Elif Batuman. Utgiven 2010. Min svenska utgåva är utgiven av Natur&Kultur 2012.

 

{ 2 comments }

En vecka i Berlin

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/10

in Recensioner

Åh, den är så charmigt laidback-ish. Ung man – Jesper – som lämnade hemstaden och föräldrarna för att söka äventyret och bli till i Berlin. Men det gick inte så bra. Romanen han skriver på har blivit ett 1200-sidigt monster som är oläsbart. Extraknäcket på tidningen går väl sådär.  Kärleken, tja…

Så vad är meningen med livet, undrar han. Är det bara…det här?

Först är du ung och smider stora planer, och allt tycks vara möjligt och trettio år senare vaknar du och märker att inget stämmer. Och du kan inte ändra på längre, och då har du inte ens gjort några stora misstag.

Nu är det den allra sista veckan innan han ger upp. Kompisen Gustav kommer tillbaka från Barcelona och barndomsvännen Frank behöver räddas ur familjens grepp. Jesper är motvillig för

här bör jag kanske säga att den gode Frank verkligen var en av de mest långtråkiga människor jag kände. Bara så att ni inte blir besvikna senare, för att ni nu väntar er nåt annat, vad vet jag, en cool snubbe som till slut skjuter nån eller så.

Du hör tonen? Visst, för Jesper riktar sig till mig-läsaren med ett tydligt du. Han vill förklara sig, vara lite allvetande och framåtsyftande ibland, ja vara mån om mig och min läsning kort och gott. Han är en snäll kille. Trots allt! Snäll mot Frank, mot katter, mot granntanten.  Dag för dag följer jag honom sista veckan medan hans resväska står packad och hoppas att allt ska hända. Jag hade gärna läst den här tragikomiska romanen i Berlin. Men jag skrattade gott hemma i soffan också.

 En vecka i Berlin. Benedict Wells. Utgiven 2009, på svenska 2011 av Thorén & Lindskog

 

{ 1 comment }

Du gamla du fria – Liza Marklund

by Petra Jankov Picha on 2012/02/09

in Recensioner

Jag har inget att läsa när vi är i Thailand. Jag har plöjt böckerna jag hade med mig och jag försöker febrilt låna böcker på elib via paddan men får det helt enkelt inte att funka. Då rycker Mattias på Piratförlaget ut till min räddning och skickar mig Du gamla du fria som e-bok. Liza Marklunds senaste om Annika Bengtzon. Jag hade egentligen tänkt lägga ner Annika-böckerna eftersom jag tycker de börjar tappa lite av stinget men ack vad jag får äta upp det.

Jag sträckläser Du gamla du fria en hel natt. Kan. Inte. Släppa. Den.

Borta är mord och halvkackiga mordupplösningar med en Annika som själv hamnar i olika krystade gisslandraman. Nej, nu är det Annikas man Tomas som hamnar i ett gisslandrama i Afrika och Annika själv är fast på hemmaplan. Allt är mycket trovärdigt beskrivet. Särskilt delarna från gisslansituationen i Afrika är mycket välskrivna. Upplösningen är inte förutsägbar. Annika handlar inte efter standardmodellen och handlingen är rå, dramatisk och spännande rakt igenom. Jag gillar.

Mer sånt här tack, Liza Marklund!

Du gamla du fria är den nionde deckaren om Annika Bengtzon och ges ut av Piratförlaget.

{ 1 comment }

Elsas hemlighet

by Petra Jankov Picha on 2012/02/07

in Recensioner

Det börjar lovande tycker jag. Jag gillade första boken i Sofi Farhmans trilogi om modebloggaren Elsa. Den var rapp, underfundig och rolig. Elsa var street smart, bjöd på sig själv, gjorde bort sig men gav aldrig upp. Andra boken tappade en del i tempo och var inte lika rolig som första. Den tredje boken tänkte jag först inte läsa men så plöjde jag den två kvällar i badkaret i alla fall.

Elsa tappar sitt jobb som modebloggare och skribent på den stora kvälltidningen Bladet men söker istället jobb på stora modetidningen Elegance. Fast först rumlar hon runt en del i New York och Miami, den del av boken som absolut inte har något med resten att göra. Samtidigt väntar hon febrilt på att hennes pojkvän, den stora modeskaparen, ska fria.

Som sagt, det börjar lovande, men tyvärr orkar den inte hålla tempot och rappheten rakt igenom utan det slutar som en halvt bättre Harlequinroman, för förutsägbart, för tillgjort, för utstuderat. Det som var ganska kul att läsa om i de tidigare böckerna, om modevärlden, bloggvärlden och den tuffa mediesvängen är som helt bortblåst.

“Nej, tyvärr” är mitt betyg.

Elsas hemlighet är tredje delen av en trilogi av Sofi Fahrman. Utgiven av Norstedts.

{ 0 comments }

Blå skymning

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/06

in Recensioner

I själva verket hade det jag gjorde på den tiden faktiskt mycket lite med skrivande att göra; det enda jag gjorde var att skissa upp en rytm och sedan låta denna rytm säga mig vad det var jag höll på att berätta, skriver Joan Didion i Blå skymning.

Även om hon sedan hävdar att hon lämnat detta sätt att skapa text, med x och xxx som sedan ska ersättas i nästa redigering, är det rytmen jag hittar och vilar i. De upprepade fraserna. Språkets melodier. Sättet att i cirklar gång på gång närma sig berättelsen om dottern Quintana. Och hennes död.

Det finns en allmängiltighet i boken, inte bara för att alla kan drabbas av att ett barn – vuxet eller inte –  dör från sin mamma. Utan också för att Didion förmår att prata om döden och därmed livet ur andra perspektiv. Om åldrande, ensamhet. När memento mori inte längre blir livsbejakande. När hotet om död – den egna – inte ger  koncentration och fokus på det som är viktigt utan i stället rädsla.  Samtidigt:

Ni kanske inte förstår att det fortfarande finns något att förlora.

Men det finns inte en enda dag i hennes liv då jag inte ser henne.

Blå skymning. Joan Didion. Utgiven 2011 och på svenska av Bokförlaget Atlas 2012

{ 0 comments }

Älskarinnorna

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/04

in Recensioner

förord:
ett ögonblick av högtidlighet. såväl för att jag ska läsa min första Jelinek. som för att det är en noga utvald julgåva till mig.

början:
jag får omedelbart ett motstånd för avsaknad av versaler i början av meningar samt omarkering av nytt stycke. biter ihop.  några sidor senare är motståndet spårlöst borta. för jag tror att språkets flödande, upprepningar, rytm får en extra dimension av det formmässiga.

Så jag lämnar härmningen nu, tar tillbaka den inledande versalen.

Resten:
Älskarinnorna resonerar om maktstrukturer mellan män och kvinnor. Då när vägen till ett anständigt liv gick via äktenskapet. Aborter, en omöjlighet. Man blev till i ett (gott) äktenskap så det gällde att ligga i. Och passa sig.

Råd till Paula (som om det skulle hjälpa):

hon ska vänta tills någon tar henne, men först efteråt låta sig tas då, först efteråt. om hon nämligen, som du, låter sig tas innan, då kan efteråt vara glad om någon tar henne över  huvud taget…

Att gifta sig är dock inte vägen till lycka. Vägen till lycka finns nämligen inte. Lycka finns inte. Men att gifta sig måste man göra ändå. Inget alternativ finns tillhands. Brigitte vill gifta sig med Heinz som vill tänka till i morgon:

jag älskar dig så mycket, svarar brigitte. i morgon är det redan framtid, och den har jag inte.
mig har du inte heller, säger heinz.
och därför vill jag inte vara i dina kläder

In från vänster kommer Susi, konkurrerar hon om Heinz? Man befarar det värsta. Men där Brigitte, liksom Paula, blir gravid och får  prinsen och halva jävla kungariket,  lyckas Paula inte  med det konststycket. Föraktad av alla. Hon skulle ju vänta till någon tog henne, men först efteråt. Får ju skylla sig liksom.

Tar författaren parti för någon av kvinnorna? Nej och ja. Hon fördömer Paula som bränner broarna till sin sömmerskekarriär när hon hoppar i säng med Erich. Hon fördömer Brigitte som ger (upp) allt för ett äktenskap med Heinz. Hon fördömer äktenskapet och männen och skvallrande fördömande bybor. Samtidigt. Svart på vitt – med ord som inte går att ta miste på –lägger hon problemet under lupp för att synliggöra, missionera och förändra.

och utan den maniska musikaliska stilen hade jag inte blivit lika berörd

Älskarinnorna. Elfriede Jelinek. Utgiven 1975. Min svenska utgåva av Brombergs 2008, i serien Nobelklassiker

{ 0 comments }

Du hasar av trygghet av Elin Grelsson

by Ann-Sofie Lindholm on 2012/02/01

in Recensioner

Det händer inte mycket i Saras liv. Hennes urtrista jobb och hennes jobbiga huvudvärk och killen som hon varit ihop med några år och de kommer aldrig till skott med någonting. Det går inte ens att prata om det. Det är jämngrått och jämntjockt och jag gillar verkligen verkligen lunken av händelselöshet. Dialogerna är i samma anda.

“Nu är åskan här.”
“Det verkar inte bättre.”
“Hoppas man hinner hem innan bara, tar du bussen eller har du bilen idag?”
“Nej, jag cyklar.”
“Oj, ja, då får vi hoppas du slipper åskan.”
“Ja det får vi verkligen göra.”

Från barndomen kommer glimtar, men för många och där tröttnar jag. De kanske också ska finnas som något förklarande, att man ska begripa Sara bättre. Men jag tycker inte att de tillför det. Nutiden hade räckt.  Saras olust och trötthet över hur allting är, det är verkligen säkert gestaltat. Mot slutet havererar det en smula. Såväl i Saras liv som i romanen. I något slags crescendo mellan nu och då och jakten på män som ska tillfredsställa något tomt hål i henne blir det något som inte hade behövts för min del. Lunken och den mentala andnöden räcker. Händelseförloppet kunde bara ha upphört. Men det är den enda invändningen jag har. Jag gillar den här romanen riktigt mycket.

Du hasar av trygghet. Elin Grelsson. Utgiven av Modernista 2011

{ 0 comments }

← Previous Entries