Kärleken är att jag vill att du finns av Oskar Kroon

Det är Werner och allt börjar med händelsen på väg 23. Vildsvinen. Smällen. Hunden Boye som försvinner. Och pappa som skadas så svårt och hamnar i koma.

Livet som femtonåring är tillräckligt rörigt och svårt ändå. Och så detta. Skolkompisarna vet , men ingen förstår hur man ska vara mot Werner. Kanske bäst att vara som vanligt? Så att han inte börjar gråta kanske. Werners mamma som älskar poesi och döpt honom efter författare Aspenström oroar sig till bristningsgränsen. Är du deprimerad Werner?

Och så ser de filmsnutten på Youtube. Hunden som gör världens fångst. Den hunden, deras hund. Så han måste dra iväg och där är Zadie som vill vara med honom, som är knasig och rolig och inte kan en smack om poesi. De drar. Och det ordnar sig trots alla vedermödor och besvär.

Vänta på vind var en stor läsupplevelse för mig. Här får jag jobba mer för att engagera mig, kanske för att det går långsamt? Berättelsen är ju verkligen en fin skildring av saknaden efter en pappa, om oron och ångesten för vad som ska hända, så vad vet jag. Och att mitt i detta bli förälskad. Ömsint och inkännande. Språket vackert. Och så händelsen med hunden. Den får boken att vibrera och glänsa om du frågar mig.  

Kärleken är att jag vill att du finns. Oskar Kroon. Utgiven på Brombergs 2021. Det väldigt fina omslaget är gjort av Josefin Sundqvist.

Mannen med hibiskusshortsen av Signe Svensson

Den framgångsrika arkitekten Isabella är på kryssning med sin familj. Båten har just angjort Capri när hon lägger märke till mannen som sitter vid Faraglionis klippor, klädd i ett par shorts prydda med hibiskusblommor.  Isabellas äktenskap med viktigpettern och medelmåttan Niklas hade inte överlevt om hon inte kryddat med en och annan otrohet. Hon genskjuter mannen vid baren och inleder affären med självsäkerheten hos någon som brukar få det hon vill ha.

Ett bråddjup lurar under det lätta och eleganta språket. En skoningslös skildring av ett omaka äktenskap mejslas fram mot bakgrund av ett sommarskönt Capri. På få sidor ryms en fullödig kortroman med driv och fint skildrade karaktärer. Tänker att Mannen med hibiskusshortsen är en lysande bokcirkelbok, finns mycket mellan raderna att diskutera och tycka olika om. Jag gillar verkligen Isabella, jag tror dock inte att alla håller med mig. Hon som modern kvinna, kan både väcka förståelse eller antipati.

Signe Svensson kom hösten 2020 ut med spänningsromanen Övertaget som vi recenserat här. Hon inspirerades till att skriva Mannen med hibiskusshortsen efter att ha läst Tjechovs novell Damen med hunden. En novell jag aldrig läst. Det ska det bli ändring på nu. Jag har heller aldrig varit på Capri och hoppas kunna resa dit inom en snar framtid. Vill även jag sitta på klipphyllan vid Faraglioni gärna på ett badlakan prytt med hibiskusar.

Utgiven 2021

Margaret Drabble

I min bokhylla har i evigheters evighet legat boken De mörka vattnen stiger av Margaret Drabble. Boken kom på engelska 2016 och fick stora och strålande recensioner, tillräckligt för att jag skulle få oroväckande höga förväntningar och därför ville lägga romanen åt sidan tills det lagt sig. Äntligen har jag tagit fram den för att läsa.

Av Drabbles romaner finns ganska mycket översatt till svenska och jag har läst en del. Hon är skarp och ofta rolig. Den allra första romanen jag läste var De sju systrarna och den gjorde intryck. ”Torr humor i denna allvarliga bok”, skriver jag i mina anteckningar. Mycket intressant berättarteknik genom de ändrade perspektiven som skapar ett slags upplöst fiktion. Genom hela boken följer marginaltecknade inledningar i kärnfulla meningar som fungerar som ledsagare i berättelsen. Som jag nu använder för att ledsaga dig genom denna bloggy.:

Hon sitter ensam, högt upp en mörk kväll under tredje året av sin vistelse i staden. Candida har, efter ett långt liv med sin man Andrew blivit lämnad. Hon flyttar från Suffolk till London, Ladbroke Grove. De tre döttrarna är besvikna, skriver Candida i sin dagbok. De tror att det var hon som drev Andrew i armarna på Anthea.

Hon räknar sina vänner på fingrarna. Förhållandet till vänninorna Sally och Julia är komplicerat, men de förser henne med skvaller från Suffolk.

”Jag är så elak när jag talar om Sally. Men hon har underkuvat och förtryckt mig och jag måste slå tillbaka på något sätt. Jag slår tillbaka med denna dagbok.”

Candida bestämmer sig för att ta en kurs om Vergilius Aeneiden. Men över en natt bygger man om kurshuset till ett hälsocenter istället och Candida ser sig själv simma och gymnastisera istället för att diskutera Aeneiden. Man måste ju ändå ha något att göra.

Hon undrar om hon ska plocka den gyllene grenen. Det är ju fantastiskt att bo mitt i city tänker hon, med utsikt över motorvägar och järnvägar och natthimlen med stjärnbilden Pleiaden – sju systrar. Kan något fantastiskt hända en kvinna i hennes ålder?

”Jag borde känna mig maktlös, men det gör jag inte.[…] En dag i den närmaste framtiden tänker jag sätt denna maktkänsla på prov och köpa en lottokupong.”

Hennes horisont börjar vidgas. Snart blir hon vän med Anais, sedan med MrsJerrold och Cynthia.

Hon får goda nyheter och upptäcker att lyckan vänder. Tillsammans med Sally och Julia bestämmer de sig för att göra en riktig Vergiliusresa under ledning av den entusiastiska guiden Valeria.

De sju systrarna” beskådar sevärdheterna , följer Vergilius i spåren genom Italien. Alla med olika mål och syften. Då ringer telefonen. Hennes dotter Ellen är på sjukhuset. Candidas stjärnglans bleknar.

Hon möter svåra hinder men återvänder hem med nya insikter. I del tre är det plötsligt Ellens röst som hörs. Berättelsen tar en helt annan vändning för att återigen ge ett nytt perspektiv i den fjärde och avslutande delen. Hjälten återvänder hem. Konstaterar att självömkan är destruktivt. Betraktar gapet mellan sig och sina döttrar och börjar bygga sin bro.

Detta om De sju systrarna. Nu blir det De mörka vattnen stiger. Grattis mig.

Foto

Ett samtal om Sorgen Lyckan Livet av Meg Mason

Nu har vi läst en riktigt intressant roman och vill diskutera. En mörk gripande roman, om psykiskt ohälsa och Martha som aldrig riktigt kommer igång med sitt liv.

Maggan: En feelgood trodde jag, men se där hade jag ju helt fel. Tyckte väldigt mycket om romanen men upplevde den som djupt tragisk. Marthas sjukdom upptäcks i tonåren, men stigmatiseringen av psykisk ohälsa gör att hennes liv och åren går utan att hon får hjälp.

Ann-Sofie: Jag läste den i ett svep för det är lätt att bli uppslukad av den. Från början tycker man ju inte särskilt mycket om Martha. Hon krockar med alla, är självupptagen och behandlar sin man helt otroligt dåligt. Men jag tycker författaren skriver fram hennes problem och historia så elegant och snyggt. Som ett pussel och man fattar mer och mer vad det är som hänt. Jag tycker överhuvudtaget att personerna runt Martha är intressanta och välberättade. Hennes syster är ju en spännande karaktär också, eller hur? Och vad säger du om mamman?

Maggan: Har aningen ambivalent inställning till mamman, på ett sätt tänker jag att det är på grund av henne som Martha inte kommer vidare i livet eftersom mamman är hennes ”rollmodell”. Fast mot slutet ändrade jag mig nog lite. Mamman kom fram i ljuset med vem hon egentligen var.

Ann-Sofie. Exakt så. Man ändrar sig om alla och vill både skylla på dem och förstå deras agerande. Det är ju ingen feelgood, men utan att spoila måste vi väl ändå säga att saker faller på plats?

Maggan: Sant. Intressanta karaktärer, pappan, syrran och inte minst Marthas man Patrick som är en ängel, förstår inte hur han kan vara så snäll? Eller kanske han inte är det ändå? Han är medberoende i allra högsta grad. Hela familjen är medberoende i och för sig och de är av den sort som inte får tummarna loss. I vilket fall som helst är familjedynamiken fantastiskt skildrad.

Ann-Sofie: Jag tänker att Patrick faktiskt älskar Martha så mycket, men också att han haft en så usel uppväxt. Vi kan avsluta med så bra citat från honom som jag tänker på rätt ofta:

Utgiven på Harper Collins Nordic 2021. Översatt av Camilla Jacobsson.