Järtecken av Christoffer Carlsson

År 1994 skakas den lilla orten Marbäck i Halland av ett grovt brott. Ett hus brinner ner och en ung kvinna omkommer. Polisen kan snabbt konstatera att hon var död redan före branden startade. En kvarglömd handske pekar ut hennes pojkvän som förövare och han döms för mord. Ett ok läggs på 7-årige Isaks axlar, den dömde pojkvännen är hans älskade morbror och livet förändras för alltid för Isak och hans familj, skammen och melankolin tar fäste. Det sociala arvet är tungt och när Isak blir äldre väljer han att bära ett järtecken runt halsen.

Järtecken har underrubriken En roman om ett brott, (som Carlssons författarförebilder Maj Sjövall & Per Wahlöö), en faktiskt helt perfekt beskrivning. Romanen är ingen renodlad kriminalhistoria, men hamnar ändå i denna kategori eftersom huvudspåret är ett mord och en av huvudkaraktärerna polis. Om man nu måste genrebestämma förstås, men om ni frågar mig så menar jag att Carlsson i Järtecken utvecklar den svenska kriminalromanen till något mer komplext och mycket intressantare för många fler läsare än deckarfantasterna. Läsaren får följa Isak och Vidar, en ung polis som också bor i Marbäck, under drygt 20 år med snygga tidmarkörer som Thailand-tsunamin och stormen Gudrun. Kanske tycker jag mig märka att Carlsson är doktor i kriminologi.

Ni, som liksom jag, letar Sjövall & Wahlöö referenser i Carlssons böcker kommer att bli belönade. Jag säger bara; minns när Einar Rönn fick svaret ”samalson” vid ett förhör och det var länge sedan man såg en Morris Minor på vägarna. Den som fattar, fattar. Om man vill veta mer om dessa referenser så skrev jag en bloggy 2014, som du kan läsa här.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2019. Jag lyssnade till ljudboken som är mycket förtjänstfullt inläst av Martin Wallström.

The Library Book av Susan Orlean

Idag vikarierar @bokcillen som precis som vi älskar bibliotek. Varsågod Cecilia Agemark!

Som inbiten biblioteksbesökare kunde jag inte motstå den här boken när den dök upp på diverse listor. En hel bok om bibliotek, kan det bli bättre?! Det är med stor igenkänning jag tar in de första sidorna där författaren berättar om sin barndoms besök på det lokala biblioteket med sin mamma. Denna förtrollande värld som hon sedan återupptäcker tillsammans med sin son. Utan denna erfarenhet hade aldrig The Library Book blivit skriven. Boken är en blandning av kärleksförklaring till bibliotek, samhällsskildring, historie- och geografilektion, true crime och spänning.

Huvudfokus ligger på den stora brand som härjade i Los Angeles stadsbibliotek den 29 april 1986 och som förstörde 400 000 böcker och skadade ytterligare 700 000. Vem är ansvarig för branden och hur ska man lyckas rädda alla de skadade böckerna? Journalisten Orlean har verkligen gjort ett gediget researcharbete med många intervjuer både av de som var med när det hände och de som arbetar där idag. Det blir aldrig tråkigt. Emellanåt är det faktiskt till och med småroligt och jag märker hur jag drar på smilbanden åt författarens formuleringar. Ni kanske undrar varför detta inte är en särskilt känd händelse? Det beror med största sannolikhet på att Tjernobylolyckan hände tre dagar tidigare och uppdagades den 28 april. Det blev inga stora rubriker i västmedierna om branden i Los Angeles; i Pravda däremot fick den stort utrymme…

Och det var inte bara böcker som brann upp: folkbokföring sedan 1700-talet, foton, filmer, mikrofilm och mycket annat försvann i lågorna. Det är en hel del jag inte tänkt på tidigare när det gäller bibliotekets viktiga roll i samhället. En annan sak jag lärde mig är att vatten är ännu sämre för böcker än eld. Hur får man då slut på bränder i bibliotek? Böcker som är vattenskadade måste frysas mer eller minde omedelbart för att inte bli mögelangripna och hur och var fryser man 700 000 böcker? Spännande och lärorikt på en gång.

Det är också intressant att läsa om hur bibliotek i att annat land fungerar. Mycket påminner naturligtvis om vartannat men sedan finns det saker i samhället som skiljer sig åt. Särskilt den ambulerande biblioburron i Colombia gjorde intryck på mig. Helt underbar! Att bibliotek välkomnar alla är ju något som gäller globalt. Just i Los Angeles är det många hemlösa som uppehåller sig på biblioteken för att använda datorer och internet. Och bibliotekarierna blir vuxna förebilder för ungdomar som har svåra hemförhållanden. Jag tänker att boken faktiskt skulle vara intressant läsning för både kulturpolitiker och bibliotekarier i Sverige. Det finns faktiskt en del aktiviteter som vi i Sverige skulle kunna få inspiration av.

30 år efter branden har man fortfarande inget svar på hur den började, och så kommer det antagligen förbli. Jag känner en oerhörd vördnad inför bibliotek och bibliotekarier (vilka kämpar!) när jag lägger ifrån mig denna hyllning till inrättningen. Det var oerhört lärorik och ögonöppnande läsning, för att inte tala om spännande och läsvärd. På många sätt också aktuell i det samhällsklimat som idag råder i omvärlden. Jag tänkte därför avsluta med ett citat av Heinrich Heine som går att finna i boken: ”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor.” Heinrich Heine

Mer om The Library Book finns på förlagets hemsida följ länk.

Ett samtal om Konsten att förlora av Alice Zeniter

En historisk släktkrönika som tar sin början i Algeriet i slutet av 40-talet genom att en oljepress kommer flytande i flodfåran där Ali och hans två bröder står och tvättar sig. Olivpressen blir början till familjens välstånd. Under ett decennium blommar affärerna sedan bryter självständighetskriget ut och familjen tvingas fly till Frankrike för att aldrig återvända.

Maggan: Jag var golvad redan från sidan 19 då oljepressen kom dånande i floden. Älskade skildringen av gamla Algeriet, vilket fantastiskt språk, kunde verkligen förnimma färger, dofter och hettan som om jag vore där. Avskyr egentligen ordet episkt men den här romanen är episk!

Ann-Sofie: Ja, jag tyckte den var bra. Men den åker inte upp på ”herregud vilken kalasroman”-listan just. Du är mer entusiastisk. Jag tycker den börjar bra, det här är det är nutid och Naïma står i fokus. Hade det börjat i det dåtida Algeriet hade jag tröttnat direkt. Också berättarrösten som kan röra sig i tid och rum gillar jag som litterärt grepp. Det skapar originalitet.

Maggan: Berättarrösten är fantastisk, ger ett perspektiv som läsaren inte hade fått annars. När vi diskuterade romanen på Bonniers uppfattade jag det som tydligt att de flesta betraktade Naïma som romanens huvudkaraktär, för mig var det Ali. Kanske därför att han föll tyngst eller kanske för, som berättaren säger, att allting började i Algeriet. Jag är förtjust i historiska romaner från senare hälften av 1900-talet. Det finns en klar koppling till den tid vi lever i nu och visar hur historien upprepar sig, Naïmas familjs öde är en vital del av Frankrikes, Algeriets och Kabyliens moderna historia. Förutom att jag läst en formidabel roman så har min allmänbildning vuxit.

Ann-Sofie: Jag håller med om att ”nutids”-historiska romaner ofta är intressanta. Den här lärde läsaren också mycket, som du säger. Utan att vara tillrättalagd eller pedagogiskt. Det har bara helt enkelt flutit så fint i gestaltningen. Språket är också en viktig del i det här, hej översättaren Cecilia Franklin som lyckats så väl.

Maggan: Jag tycker att Alice Zeniters formuleringskonst är enastående, vi måste ge helt enkelt ge ett smakprov:

”Trots avogheter och gräl fungerar familjen som en grupp vars enda mål är att hålla samman. Man söker inte lyckan, knappt ens en gemensam rytm, men man håller sams. Årstiderna styr kvinnornas och djurens havandeskap, skördarna och byfesterna. Man lever i en cyklisk tid där allting ständigt upprepas, och gruppens medlemmar fullbordar dessa tidscykler tillsammans. De är som kläder i en tvättmaskin som tumlar runt och till slut förvandlas till en enda tygmassa.”

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2019, översättning Cecilia Franklin.

Flätan

Jag har lyssnat till Flätan, inläst av Maria Lyckow som gjorde det så bra. Ganska djup röst, ingen dramatisering, tack för det! Av boken själv blev jag oväntat powerful! Hittade mig framför spegeln mumlande ”du är min bundsförvant” och annan pep talk.

Boken handlar om tre kvinnor i olika delar av världen. Den indiska Smita som är dalit, kastlös, och beslutar sig för att inte låta sin dotter möta samma öde som hon själv. Giulia som arbetar med bearbeta hår i sin fars ateljé på Sicilien. Sarah, framgångsrik och osårbar advokat i Kanada som en dag svimmar i rättssalen

Alla tre ställs inför dramatiska förändringar och bestämmer sig för att ändra sina liv, lika dramatiskt. Lite fjamsigt tycker jag att den här sammanflätningen med hår kanske är, men det funkar. Det intressanta är att de utifrån sina olika geografiska och samhälleliga platser i livet verkligen fylls av ett jävlar anamma. Utifrån sin egen personlighet ser lösningen på olika problem och motgångar olika ut, men det gör det – lyfter blicken och ändrar. Jag brukar fnysa över för mycket sådant i böcker, men här tycker jag att det är en väl uppbyggd berättelse. Eller då, tre berättelser med följdriktighet och trovärdighet. Och jag hade gärna sett att berättelserna fortsatt och blivit än mer fördjupade. Det här var intressanta kvinnor.

Flätan av Laetitia Colombani. Utgiven 2017. På svenska samma år av Sekwa, översättning av Lotta Riad. Flätbilden av Pexels from Pixabay