Ta hand om min mor

Utgångspunkten är tydlig. När mamman och pappan ska kliva ombord på tunnelbanan i Seoul hinner mamman inte med utan blir kvar på perrongen. När pappan tar vändande tåg tillbaka är hon försvunnen. Borta. När vi kommer in i handlingen har en vecka gått och pappan och de vuxna barnen har samlats hos äldste sonen för att bestämma hur de går vidare. Polisen har gått bet. Det är spänd stämning, men de är överens om att de ska sätta upp och dela ut flygblad över hela Seoul.

Bokens fyra kapitel har olika berättarröster som skildrar mamman ur olika perspektiv.  Ett försvinnande innebär förstås dramatik per se, men boken handlar mer om en kvinnas liv på den sydkoreanska landsbygden. Hur hon alltid stretat på och satt sina barns väl och ve främst. Hon växer fram allt skarpare för läsaren, sida efter sida.

Såväl pappa som de fyra barnen har alltid tagit henne för given och självklar. Det skulle kunna bli smetigt och sentimentalt om hur alla ångrar sig, men så blir inte den här romanen. Hela situationen är allmängiltig. Oavsett landsbygden, Korea och Seoul skulle det här dramat kunna utspela sig i vilken familj som helst. Hur väl känner man sina föräldrar? Helt säkert mindre än man tror.

Ta hand om min mor. Kyung-sook Shin. utgiven hos 2013 hos Norstedts i översättning av Molle Kanmert-Sjölander.

Gravglänta av Mattias Edvardsson

Tycker väldigt mycket om Mattias Edvardssons böcker. Han gestaltar miljöer och relationer med en fenomenal fingertoppskänsla. Brotten i hans böcker ligger nära verkligheten, oftast sker de av misstag enligt principen den som lyckades ta kniven först. 

Nu har han alltså utkommit med Gravglänta som inleder hans allra första serie, han har ju endast skrivit solitärer innan. (Vilken jag gillat eftersom jag är den enda i hela världen som inte är så förtjust i serier). Resultatet har blivit fantastiskt bra, det är verkligen en Edvardssonsk roman och jag ser fram emot att slaviskt följa ”Brottsplats Söderslätt” som serien heter.

Gravglänta utspelas på 80-talet och del av handlingen är tydligt inspirerad av det tragiska Kevin-fallet. I en pytteliten by på Söderslätt i Skåne låter en mamma mot bättre vetande sin son leka i skogen tillsammans med grannens två busfrön till pojkar. Hennes värsta farhågor besannas, sonen kommer aldrig att komma tillbaka.

Edvardssons polis som heter Gunni och jag gillar hennes skarpt. Hon är första polis på plats för att leta efter pojken eftersom hon, (och hennes häst), bor hos en släkting nära pojkens hem. Under en period får hon lämna polisuniformen och jobba med fallet som tar en vändning hon är långt ifrån bekväm med. Det är mörkt, hjärtskärande och formidabelt så jag tycker absolut ni ska läsa.

Utgiven på Forum 2024.

De åtta bergen

Varje sommar åker Pietro och hans föräldrar till bergsbyn Grana. Här i de italienska bergen blir fadern någon annan än den arga människan nere i Milano. Han gör långa vandringar och i takt med att Pietro blir äldre vandrar de tillsammans, allt högre och högre upp i bergen. I Grana bor också pojken Bruno och snart blir han och Pietro vänner. En vänskap som trots att det ibland kan gå år mellan gångerna de ses är stark och solid. Som bergen.  

Men Pietro är ingen som stannar och står still. Han vill ut i världen, filma, hjälpa till, se nya saker. Bruno blir kvar i Grana. Han säger sig vara en bergets man som inte kan något annat, inte vill något annat.

Också bergen blir en viktig karaktär i boken. Stigarna, snåren, stenrösen och de kala bergen ovanför trädgränsen. Allt får vi lära känna. I det stillsamma berättandet är naturen helt närvarande. Berättelsen ger en fin skildring av vänskap, men också av samhällets utveckling och möjligheter för människan att följa sin valda väg.

Språket är vackert, känslosamt men aldrig sentimentalt. Fint översatt från italienskan av Malin Emitslöf.

De åtta bergen. Paolo Cognetti. Utgiven på svenska 2018 av förlaget Contempo.

Han Kang fick Nobelpriset!

Med anledning av detta bjuder vi på vår recension av Vegetarianen från 2017.

Vegetarianen av Han Kang

En sällsamt fascinerande och underlig roman! Huvudkaraktären Yeong-hye som berättelsen kretsar kring är en passiv karaktär, så till vida att hon möter omgivningens krav med aktiv passivitet. Hon är i bokens första del gift med en självgod och narcissistisk man som valt just henne därför han anser att hon är en medgörlig och intetsägande människa. En människa som underkastar sig hans vilja och som aldrig någonsin kan komma att överglänsa honom. ( Ack vad han bedrog sig.)

En våldsam dröm utlöser något inom Yeong-hye som leder till att hon helt och hållet undviker att äta kött eller fisk. Hon fjärmar sig alltmer från omvärlden, trots att hon utsätts för både psykiskt och fysiskt våld förhåller hon sig aktivt passiv till omvärldens krav på att hon ska bli ”som vanligt” igen.

Boken är indelad i tre delar med olika berättare som alla förhåller sig olika till Yeong-hye. Jag läser boken på en enda dag, kan inte sluta läsa den vackra, skenbart enkla, nästan kyliga texten. Vad handlar boken om egentligen? Är min västerländska själ alltför inskränkt för att förstå koreansk litteratur? Jag tror att boken på ett plan handlar om psykisk sjukdom och kanske också om feminism, men det finns mycket mer än så att upptäcka är jag övertygad om. (Kanske politik, ekologi eller religion?)

Ni som är med i  bokcirklar måste läsa Vegetarianen! Vissa kommer att älska den, andra kommer att hata den. Det kommer att finnas lika många åsikter om boken som medlemmar i bokcirkeln.

Vegetarianen belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset. Utgiven 2017 på Natur & Kultur, översatt från engelska av Eva Johansson. (Originalspråk koreanska).