Detransition, baby av Torrey Peters

Detrasition, baby. Här möter vi Reese som längtar så mycket efter barn. Hon lever ett ganska destruktivt liv med snabba, intensiva – och många – möten med män, främst gifta sådana. För en relation är hon inte intresserad av. Så ringer Ames. Vi fattar genast att här har det funnits något och att detta något har tagit slut med ett brak. Saken är den, säger Ames, att jag har gjort Katrina med barn. Du måste hjälpa oss, för ingen av oss vet hur man har en familj.

Och så är en möjlig familj född. Med Reese som är transkvinna. Med Ames, hennes mentor i saken och som var mannen James, sen transkvinnan Amy och till sist genomgick en detransition till Reeses stora fasa och så Katrina som inte tänker vara ensamstående mamma, om ens mamma.

Andras relationer är intressanta på ett eller annat sätt, det är därför vi så gärna läser relationsromaner om och om igen, antar jag. Den här romanen ger mig fler aspekter att fundera över när det gäller hur vi betraktar oss själva och hur omgivningen ser oss. Är det samma sak att vara en förälder och far, frågan som Ames brottas med. Vad är en mamma? Hur bemöts en person som transkvinna och varför detransitionerar Amy till att bli man igen?

Så intressant läsning. Oväntade svängningar i berättelsen, ofta bitande roligt och sarkastiskt, likaså sorgligt och upprörande ibland. Det är med visst vemod jag lämnar den lilla möjliga familjen därhän när sista sidan är läst. Och hoppas på en fortsättning.

Detransition, baby. Torrey Peters. Utgiven 2021. På svenska 2022 hos Albert Bonniers, i översättning av Julia Gillberg

I syrenernas tid i gullregnens månad, älskade vackra ord av Hjalmar Gullberg

Den allra vackraste sommardikten är ”Kyssande Vind” av Hjalmar Gullberg från diktsamlingen Kärlek i tjugonde seklet utgiven 1933. Gullbergs kärleksdikter är ofta bitterljuva och handlar om kärestan han aldrig får eller har förlorat.
När försommaren blommar och gullregnen och syrenerna är som vackrast hör jag alltid Hjalmar Gullbergs strofer i mitt huvud.

 Kyssande vind

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans,
blott lånad en kväll i syrenernas tid
och i gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster sig en vind
sig om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Bröd och mjölk handlar om kärlek och mat. Om en flickas uppväxt, berättad ur den vuxna kvinnans synvinkel. Kring henne finns mamman, ofta kommer mormor och morfar och hälsar på. I berättelsen står minnen av mat i centrum. Ätandet som är så förknippat med njutning, men också med måttlöshet. Läsandet av kokböcker. Ständiga tankar om vad som snart ska lagas. Till nästa måltid och nästa.

”När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. […] Men mamma åt inte av den […]”

Det går inte att läsa boken utan att ständigt förlora mig i mitt eget. Det fanns en sillsallad som mormor gjorde. Potatis, rödbetor och inlagd sill. Små äppelbitar och ättiksgurka. Hos mormor serverades den med ovispad grädde och röran blev alldeles rosa och alldeles underbar att äta. Sillsalladen är min motsvarighet till den här berättelsens risgrynspudding.

Jag undrar varför romanens mamma inte åt den där puddingen. För att hon inte gillade den typen av mat, eller för att hon inte ville ha den intima kopplingen till sin egen mamma?

Karolina Ramqvist skriver bland de bästa böckerna jag vet och det här är inget undantag. Så otroligt bra. Detaljerat berättat utan att bli överflödigt. Jag fattar inte hur hon gör. Det är så perfekt avvägt. Boken kvalar in på årets topp fem-lista. Och det kan jag säga innan jag vet vad jag kommer att läsa resten av året.

Karolina Ramqvist. Bröd och mjölk. Utgiven hos Norstedts 2022.

Allt förgäves av Walter Kempowski

Tyskland januari 1945. I byn Mitkau i Ostpreussen har befolkningen klarat sig förvånansvärt bra från kriget, man lever fortfarande i villfarelsen att Tyskland kan segra. Inte minst på herrgården Georgenhof har man levt i sin egen värld utan några större umbäranden. Nu börjar dock godset gästas av en lång rad med människor vars berättelser inte går att ignorera, familjen von Gobling och deras tjänstefolk blir sakta men säkert varse om att ryska armen rycker allt närmare.

Allt förgäves är en  fängslande och nyansrik roman om ett Tyskland på väg att falla sönder. Där det tyska folket är på väg att förstå att alla umbärande under kriget varit förgäves. Trots sitt tunga ämne är den förvånansvärt lättsam och så här ett par månader efter avslutad läsning lever denna fascinerande berättelse livligt kvar i mitt minne. Språket, de många karaktärerna, berättelserna de bär på och inte minst den bitande kylan denna sista krigsvinter.

Romanen gavs ut på originalspråk 2006 och det är kul att Albert Bonniers förlag ger inte bara ger ut purfärska romaner utan även letar i floran av äldre böcker. Som en gammal biblioteksslogan lyder; varje oläst bok är en ny bok.  

Albert Bonniers förlag 2022, översättning Rebecka Kärde utgiven 2006.