De polyglotta älskarna

Jag beundrar författare. Hur de så fantasifullt kan komma på en intrig, skapa intressanta och komplexa karaktärer och formulera allt detta med ett utsökt språk. Nu är det Lina Wolff jag imponeras av med romanen De polyglotta älskarna. Vilken roman! Jag läslyssnade på den här, och det var sannerligen en roman som fungerade för det också. Tre delar. Sinnrikt sammanflätade, men på ett helt och hållet oväntat, oförutsägbart sätt.

Karaktärerna ogillar jag. De är inte särskilt lätta att tycka om. Tvärtom, och det gör läsningen ännu mer spännande. Ellinor i del 1 är så tuff och hård, men det finns en sårbarhet som gör att jag verkligen verkligen engagerar mig och ändå vill henne väl. När hon via nätdejting hamnar hos litteraturkritikern Calisto önskar jag bara att hon helskinnad ska ta sig därifrån.

Från del 1 över till den mycket obehagliga del 2 och det går nästan inte att läsa. Var går gränsen för själviskhet? För somliga, till exempel berättarrösten i den här delen av romanen, är gränsen knappt synlig. Språket är knivskarpt och att lyssna är närmast smärtsamt. Den allra sista delen fick mig riktigt häpen från början. Häpen och imponerad. Var det hit det skulle ta vägen! Här kunde jag faktiskt känna stark sympati med de tre kvinnorna, trots (eller på grund av) deras komplexitet.

När Maggan bloggade om boken skriver hon

Det är alldeles för tidigt att säga om De polyglotta älskarna kommer att bli en klassiker, men romanen är helt och hållet läsarens.

Jag antar att du menar att tolkningsmöjligheterna är många, Maggan? Ja, på ett vis. Den skapar reaktioner och känslor hos läsaren, det är sant men jag tror ändå att vi kan enas om att människan är komplex och oberäknelig.

Och så språket då. Knivskarpt. Sammantaget vill jag bara typ slicka fötterna på Lina Wolff i beundran. Dock rätt äckligt. Men vänta på en ny roman kan väl ändå vara på plats.

De polyglotta älskarna. Lina Wolff. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2016.
——-

Andra om romanenAnna  och Hannele

Frukostintervju med Pontus Ljunghill

Hans historiska deckare En osynlig och Lykttändaren har golvat oss. Den sistnämnda är väldigt välförtjänt nominerad till Årets bok 2017. Naturligtvis måste vi följa upp med en frukostintervju.

God morgon Pontus! Vad äter du till frukost?
Min standardfrukost brukar numera bestå av ett par hårdkokta ägg, en avokado och en kopp kaffe med mjölk. Tidigare blev det oftast ett par limpmackor med ost, men jag har fått för mig att jag borde dra ner på brödätandet.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag lider av kronisk morgontrötthet och jag befinner mig oftast i ett zombieliknande tillstånd ett bra tag efter att jag stigit upp. Därför läser jag sällan på mornarna utan slötittar mest på morgon-tv. Men jag föredrar en bra roman före morgontidningen vid alla tidpunkter på dygnet.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Kanske kan det vara en bra start på dagen att läsa ett avsnitt i en feel-good roman för att komma in i en positiv stämning. Annars är en bra bok alltid berikande oberoende av när på dygnet man läser den. Bland de absolut bästa böcker jag läst på senare år är Kjell Westös ”Hägring 38” och Helena Henschens ”I skuggan av ett brott” – inte direkt några lyckopiller, men det är böcker som berör och stannar kvar.

Har ett signerat ex av ”Hägring 38” i min bokhylla, älskar Kjell Westö. Vad läser du just nu?
Ingenting för tillfället, men jag brukar läsa mycket på somrarna när jag har semester. Jag är en sådan som gillar att sluka böcker, läsa ut dem på ett par dagar och det kan man egentligen bara göra när man är ledig. Att läsa fem sidor på kvällen innan man går och lägger sig efter en lång arbetsdag har aldrig varit något för mig.  Till den här sommaren har jag bland annat plockat ut Malin Persson Giolitos ”Störst av allt” och Kjell Westös ”Där vi en gång gått” för läsning. Funderar också på att plöja igenom hela Wilhelm Mobergs utvandrar-serie – det har jag velat ända sedan gymnasiet, men det har aldrig blivit av.

Är avundsjuk på dig som har både ”Störst av allt” och ”Där vi en gång gått” kvar att läsa. Fantastiska böcker båda. Vad använder du som bokmärke?
Ganska ofta använder jag mig av det bokmärke som följer med på köpet när man köper en pocket. Annars kan det vara lite allt möjligt, från en vanlig enkel papperslapp till ett spelkvitto för Stryktipset.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
När det gäller skönlitteratur så är böckerna sorterade i bokstavsordning efter författare. Har jag flera böcker av samma skönlitterära författare brukar jag oftast sortera dem efter utgivningsår. När det gäller facklitteratur är böckerna oftast sorterade efter ämne. Sedan finns det delar av mina bokhyllor som är mer kaosartade. I ett par hyllrader har jag också placerat verk som jag använt till research för mina egna böcker.

Tack för intervjun och lycka till med Årets bok 2017! Du är en av mina två favoriter till priset!

Bokfrukost om Blybröllop av Sara Paborn

Vårens sista bokfrukost ägnades åt Sara Paborns roman Blybröllop. En bok som innehåller en hel del kemi vilket torde vara ganska ovanligt i en skönlitterär roman. Ovanligt och, bland oss i frukostklubben, uppskattat inslag. Sara Paborn har gjort en omfattande research om hon nu inte är keminörd redan från början vill säga.

Bibliotekarien Irene avskyr sin man Horst. De har varit gifta i  40 år och hon har fått nog av hans dominans och elakt korkade kommentarer.(För läsaren är dock kommentarerna mycket underhållande). Irene är fly förbannad och hämndens timme är slagen. Hon sätter igång med att sakta men säkert förgifta honom genom att tillsätta bly i hans kaffe. Det är dråpligt, det är förfärande, det är drastiskt och till början väldigt roligt. För från mitten av romanen var vi flera som slutade skratta och tvärtom kände ett visst obehag. Vi blev varse att vi faktiskt satt och skrattade åt ett överlagt mord.

Irene har det för övrigt även tufft på jobbet också, hon har synpunkter på viss typ att litteratur, mm. Här irriterar hon i alla fall mig, men jag känner faktiskt en viss sympati då hennes chef inför en karaoke-hörna?! Slutet på Blybröllop förbryllade oss aningen. Hur slutade det egentligen? Visade sig att vi tolkat på flera olika sätt. För mig resulterade det i att jag helt tänkte om. Tyvärr kan jag ju inte avslöja mer än så.

Några röster från morgonens diskussion:

Vi har samma yrke, kul att läsa om hur hon har det på jobbet

Tyckte jättemycket om den och skrattade hela tiden

Boken beskriver hur ett dåligt äktenskap mellan personer i den äldre generationen kan vara

Jag har fått ett nytt argument när jag grälar med min man, ”Akta dig så du inte blir blyförgiftad!”

Tar med mig kunskap om hur man fixar blyförgiftning

Blybröllop påminner till viss del om En hondjävuls liv och lustar avFay Weldon

Jag tyckte att det var ännu en kvinna som skrev stereotypt om män. Gillar inte heller att sitta och skratta åt en kvinna som planerar och genomför ett överlagt mord

Gillar miljöbeskrivningen av en småstad

Arsenik är ju annars en klassisk mordmetod i komedier

Tillräckligt absurd för att inte vara otäck

Smårolig, men lite osmaklig

Irene är ingen trevlig person

Skrattade mycket i början, men boken blev obehaglig mot slutet

Skarpsynt, fyndig och bra skriven, borde kunna bli en bra film

Gillade beskrivningen av bibliotekets inredning

Beskrivningen om hur Horst och Irene träffades är bra och ger svaret varför de överhuvudtaget gifte sig

 

Utgiven på Brombergs 2017.

Jag packar min väska för tågresor

Hur många gånger har jag skrivit om att jag tycker om att läsa i tågsäten? Många. Nu har jag bokat mig en räcka tågresor mellan nordiska städer bara för att få åka tåg. Och läsa. Det är sommarlov nu. Och de där fina bokhögsbilderna som jag förr kunde illustrera text med här på bloggen är inte alls lika vackra längre. Det skulle bli en bild på läsplattan bara så jag får helt enkelt tala om vad den innehåller och ni får tro mig på mitt ord.

Här är jag– Jonathan Safran Foer, och jag samläser med Marie under sommmaren.  Den kommer jag inte läsa ut mellan stationerna. Bara läsa.
Barnet i mossen – Siobhan Dowd , om en unge pojke, om Irland, inbördeskrig, konflikter.
Om en vinternatt en resande  – Italo Calvino och det börjar så lockande:

Kanske hinner jag också med Smaken – Muriel Barbery bara för att den handlar om Paris.
I sommarlovsläsningen blir det för övrigt mycket natur och mycket Paris. Vi får återkomma till det. För nu ska jag packa min väska.

1 2 3 4 5 360
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa