Rekviem: en hallucination

Somliga böcker skulle jag gärna vilja vara författare till. För att jag önskar att romanens ord och formuleringar hade runnit genom min kropp ut på ett papper och för att jag skulle vilja vara i en enastående berättelse medan den kommer till. Rekviem: en hallucination är en sådan bok.

Det är Lissabon och det är stekhett. Klockan är tolv och till en mötesplats kommer en man. Väntar, letar men ingen kommer honom till mötes. Har måste ha tagit fel på tiden. Kommer mötet vara vid midnatt? Nu fångar mannen en taxi och beger sig iväg för att fördriva tiden.

Med denna premiss hänger vi i hasorna på mannen när han träffar levande och för länge sedan döda människor. Vi samtalar med dem, dricker med dem och äter en bit mat. Vi lyssnar på deras historier, den ena mer fantastisk än den andra. En hallucination heter romanens undertitel och kanske är den här drömlika färden inte så sann och innerlig som den känns. Språket är perfekt, människorna inlevelsefullt skildrade och det känns både tacksamt och sorgligt när boken avslutas där den börjar. Trots sina 120 sidor har så oändligt mycket hänt både i romanen och i mig.

Rekviem: en hallucination. Antonio Tabucchi. Och för min läsupplevelse måste allt översättningen av Hans Berggren tillskrivas en stor del. Som bonus till de 120 sidorna finns en lika läsvärd del som handlar om hur romanen kom till. Romanen är utgiven 1991 och på svenska 2017 av Nilssons förlag.

Erotic Stories for Punjabi Widows av Balli Kaur Jaswal – en diskussion

Denna feelgood-roman kommer på svenska i april under namnet Erotiskt skrivande för ensamma änkor. Nikki, en ung Londontjej med indiska rötter behöver dryga ut kassan och tar därför ett extrajobb som lärare i kreativt skrivande. Kursen anordnas av det sikhiska templet och vänder sig till kvinnor. Dock, snart inser Nikki att de som anmält sig till hennes kurs egentligen inte är så väldigt intresserade av att skriva kreativt, de har helt enkelt kommit dit för att lära sig skriva. Men föreståndarinnan,

Maggan: Jag gillade verkligen att befinna mig i indiska kretsar i dagens London, för mig en helt annan värld som jag inte hade eller föralldel har någon aning om. Jag hoppas att bokens skildring är relevant?

Ann-Sofie: Intressant, rolig och annorlunda bok, ja! Det var lätt att slukas upp av den. Jag tror det var Cecilia som hittade den först, en breakfast-bookclubare. Jag köpte den och läste ut den i ett nafs. Den var så väldans omtalad i insta-flödena ett tag, och jag hoppas den får ett uppsving när översättningen kommer. Dock är jag inte så förtjust i den svenska översättning. Kan inte komma på exakt men det är dels skrivande i stället för Stories, historier, och ensamma i stället för Punjabi som jag inte gillar.

Maggan: Nä, den svenska titeln är inte klockren. Förvisso är det kanske en svåröversatt titel, lite svårtolkad. När jag hörde talas om boken och letade på storytel låg den  under rubriken erotiskt och det blir ju fel. Det är en feelgood som handlar om kvinnor i olika åldrar, förvisso punjabi men deras livserfarenheter är allmängiltiga. Fast om titeln säljer så är det ju bra för jag tycker att så många som möjligt ska läsa. Jag storgillade Nikki förresten, älskade hennes sätt att förhålla sig till alla och envar.

Ann-Sofie: Nej, inte erotik på det viset även om berättelserna som kvinnorna vill skriva ofta är erotiska. Jag älskar också de olika kvinnorna och de skildras ömt och bra. Inte minst föreståndarinnan, som man ganska snabbt förstår har ett bekymmer som präglar hennes inställning till livet och människorna. Det är en inlevelsefull skildring som är både sorglig och rolig på det där utmärkta feel-good-viset. Att söka sin identitet, i London och i sin religion. Och visst får man lust att besöka nya delar av London.

Maggan: Vi rekommenderar verkligen den här boken eller hur? Jag läslyssnade via storytel och den brittiska inläsningen är jättebra.

Ann-Sofie: Ja det gör vi! Hoppas nu att översättningen blir bra.

 

Fem tycker om hur de sorterar böckerna i bokhyllan

Veckan fråga är den oundvikliga i boknördarkretsar; Hur sorterar du böckerna i bokhyllan?

Jenny: Det varierar. Men just nu efter färg.

Ros-Marie: Idealet är så här: Jag skiljer på fack- och skönlitteratur. När det gäller skönlitteratur baseras placeringen på författarens efternamn, svenska och nordiska författare för sig, utomnordiska för sig. Emellanåt bryts flödet av pockethyllor, eftersom pocketböckerna ryms i dubbla lager med tätare hyllplan. På samma sätt är stora (höga) böcker samlade för sig på de nedersta hyllplanen

Bodil: Sortera ja. Det sker inte jämt och samt. Nya böcker ligger i högar som ska läsas. I trappan, på skänken, på sängbordet … En del gammalt går på kategorier: ordböcker, hantverksböcker, deckare, skönlitteratur, po

esi, Amerikas urinvånare, osv. En del måste placeras efter storlek och hyllornas höjd. En del av dem i pockethyllor, en del i storbokshyllor.

Krister: I högar i fönstret.

David: Bokstavsordning efter genre. Jag har en egen hylla för böcker eller avhandlingar där jag känner författaren. Har mer och mer förståelse för färg – och storlekskoordinering, även om jag inte är där än.

Bokfrukost om Nödåret av Aki Ollikainen

En kortroman om nödåret 1867 som präglade Finland för lång tid framåt. En  mörk roman som formade många och olika tankar hos oss  bokklubbare. Vi var alla djupt berörda av fattigdomen, flera av oss tyckte att författaren kunde kortat av sexscenerna och vi tänkte på Vilhelm Mobergs Utvandrarna  när vi läste scenen om barnet som äntligen får äta efter en lång period av svält. Trots att det är över 150 år sedan 1867 fann vi likheter med vår tid. Senatorn i boken agerade som vår tids pragmatiska politiker och det var intressant att se hur man värderade tiggare då och jämföra med hur man värderar tiggare nu.

Några positiva röster från morgonens diskussion:
Berörd av fattigdomen, klasskildringen och det vackra språket
Tyckte mycket om boken trots det mörka innehållet
Lyssnade till boken, uppläsaren var jättebra!
Skildringen av människan som snart ska dö var fin
Fann tröst i slutet, ett fint slut på en gripande bok
Skildrade nöden på ett bra sätt
Plågsam läsning
Fångar det mänskliga i nöden
Det fanns trots allt en vilja hos alla att hjälpa varandra, omtanken fanns kvar trots nöden

Några språktankar från morgonens diskussion:
Vi läste den finlandssvenska översättningen eller hur?
Mustigt språk
Hittade inte rytmen i språket
Författaren borde använt imperfekt i berättelsen och presens i drömmarna istället för tvärtom
Kände fysiskt den kalla snön gå genom kroppen under läsningen

Några kritiska röster från morgonens diskussion:
Manschauvinistisk
Retade upp mig på språket
De detaljerade sexscenerna tog för mycket plats

Översatt av Ann-Christine Relander och utgiven av Lind & Co 2016.