Inlägg

Publicerat

Sällskapet – en femstjärnig läsning

Därför kliver jag med stort intresse in i romansamlingen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Här är Camilla och hennes man Charles. Bästa väninnan Alma och hennes Kristian. Edward. Och Alwilda. Så ser konstellationen ut i början av boken, men relationerna förändras, rör sig under de flera år som går.

Sällskap intresserar mig. Alltså en skara vuxna människor, som inte är en familj, som följer varandra genom åren, som träffas på utflykter middagar, födelsedagar, sådana som blir oense, osams och enas igen. År efter år. Hur gör de? Hur pratar de? Hur orkar de hålla ihop?

Litteraturen är ständigt närvarande. Alma är författare och kring henne kretsar tankar om skrivande och författarskap. Också Camilla är en läsande människa som ofta drar paralleller till böcker hon läst eller sett. Allt blir ett samtal med klassiska författare. Underbart!

Språket och stämningen i den här boken är femstjärnig. Vi möter sällskapet som regel i form av inre monologer eller som om personerna berättar för någon. Ofta är det Camilla som har ordet, men alla kommer till tals och berättar och tänker på saker som är aktuella för dem för närvarande. Visst finns det en sorts handling, jag menar livet pågår och åren går, det händer saker. Men det är inte det som är centralt och framåtrörelsen ligger inte i saker som ska lösas. Det är tankarna, resonemangen, tillbakablickarna, önskningarna, konflikterna som radas upp och skapar en värld som jag sent ska glömma.

Med stor glädje fortsätter jag nu med Sopa ihop löv mot vinden som är en fristående fortsättning.

Sällskapet. Christina Hesselholdt. Utgiven på svenska 2017 av Natur och kultur i översättning av Ninni Holmqvist.

* 2018 var boken med i frukostbokklubben ser jag, men då var mina mamma sjuk så jag varken läste eller deltog. (Hur vi kunde välja en bok på över 400 sidor är en fråga för sig) Läs vad man tyckte!

Publicerat

Käraste Lena av Ninni Schulman

Vilken lysande författare hon är Ninni Schulman! Andra boken i Siljan-serien är lika fängslande som den första. Ingrid Wolt den före detta poliskvinnan fortsätter kämpa för sig själv och sin dotter, men tvingas hålla sig gömd för att undgå din ex-mans vrede. Hon har lagt sin lilla detektivbyrå på hyllan men det trillar in ett uppdrag i alla fall. En ung kvinna vid namn Lena har hittats död i sin bostad och polisen har avskrivit det hela som självmord. Lenas föräldrar tror dock inte på detta. När Ingrid börjar sin undersökning finner hon spår som polisen missat. 

En kriminalroman som inte bara är spännande utan också bär stråk av sorg. Det är laddat och hjärtskärande på samma gång och som läsare tar man både Lena och Ingrid till sitt hjärta. Romanen utspelas på 80-talet men sett till de brott som begås kunde det lika gärna varit idag. Hatten av för Schulman som insiktsfullt skildrar ett brott som sällan tar plats inom kriminallitteraturen. Skulle gärna utveckla mina tankar men skulle i så fall spoila för er som inte läst och läsa bör ni göra, börja gärna med ”Som vi lekte” den första boken i serien. Om ni söker på bloggen hittar ni en recension även på den. 

Förra året utsåg DN:s Lotta Olsson som vi lekte till årets bästa kriminalroman. Kanske blir det samma med ”Käraste Lena”. 

Utgiven på Bazar 2024.

Publicerat

Bokfrukost om Jag sjunger och bergen dansar

Härom morgonen var det bokfrukost om Irene Solàs roman Jag sjunger och bergen dansar. Här möter vi berättelsen om den lilla gården uppe i de katalanska bergen, berättad av många och stundtals oväntade röster. Redan i första kapitlet dör gårdsägaren Domènec i ett blixtnedslag och lämnar sin hustru Sio ensam med barn och ansvar. Året är 1964 och vi följer med ända fram till nutid.

Meningarna är delade runt frukostbordet den här morgonen. Här kommer en del:

– Vilken förmåga att skildra händelser ur annat än människornas perspektiv!
– Det var det som gjorde det svårt för mig att ta mig igenom boken.
– Jag kan tänka mig att läsa om boken nu när jag har en helhet.
– Språket är fantastiskt. En eloge också till översättaren.
– Kärleken till bergen genomsyrar hela berättelsen.
– Jag ville veta mer om katalansk folktro. Nu skapar det ett avstånd när jag inte förstår.
– Det är ju bara att läsa på, go with the flow.
– Vilka underbara naturskildringar!
– Vackra kärlekshistorier. Jag tycker särskilt om den kravlösa kärleken mellan Mia och Oriol.
– Den mest intressanta boken jag läst på evigheter!

Låt oss avsluta med ett citat: ”Snön kan man inte välja, lika lite som döden. Den kommer när den vill och förändrar allt.”

Jag sjunger och bergen dansar. Irene Solà. Utgiven på svenska hos Tranan förlag 2024 i översättning av Ellinor Broman.

Publicerat

1979: Ingrid och Johanna -ett familjedrama av Helena von Zweigbergk

En fristående fortsättning på den fina romanen 1959 som handlade om Ingrid och hennes lilla pojke Tom. Nu har 20 år gått, familjen har utökats med Johanna som tar studenten på försommaren 1979. Ingrid har skilt sig från Georg, han bor kvar i Malmö med en ny familj, medan Ingrid och barnen är tillbaka i Stockholm. Under våren har Ingrid inlett ett förhållande med en ung lärarkollega Torkel som också flyttat in med henne, Johanna och Tom. Han är en ung man uppfylld av 70-talets tankar om självförverkligande genom att blotta sina känslor, helt fri från föräldragenerationens konventioner. Detta förhållningssätt ställer till det mer än lovligt i familjen och Johanna avskyr honom. Hennes första sommar efter studenten blir mörk, hjärtskärande nog mycket på grund av Torkels dominans och brist på självinsikt. 

Jag var ju med 1979 och känner igen så mycket. Gillade de små detaljerna i boken, de nästan osynliga tidsmarkörerna. Den gamla lägenheten där man tvättade sig vid vasken och hade en jungfrukammare och en serveringsgång. Kläderna, maten och Torkels typ av människa, en person som ser det som sin plikt att hjälpa sina medmänniskor till ett friare sätt att vara. (Fast Torkel är allt annat en subtil detalj det ska gudarna veta.) 

Gillar persongalleriet mycket, de överraskar ofta vilket gör att romanen tar nya vägar. Passar väldigt bra som bokcirkelbok och ni som minns 70-talets ”frigjorda människor” måste faktiskt läsa! 

Utgiven på Norstedts 2024.