Inlägg

Publicerat

The annotated Pride And Prejudice! (Stolthet och fördom)

Jag älskar Jane Austen! Hennes roman Emma drabbade mig som 14-åring via en tv-serie som jag av en ren slump råkade se. Jag älskade både serien och romanen och därefter var steget kort till Stolthet och fördom. Boken som blev och fortfarande är en av mina stora bokkärlekar. Elizabeth Bennet är en favorit när det gäller bokhjältinnor.  Jag förstår Mr. Darcys djupa förälskelse i henne, hon är slagfärdig, intelligent och en aning näsvis. Den gode Darcy gillade smarta och roliga kvinnor, kanske är det därför vi läsare tycker så mycket om honom.  

Om ni inte läst Stolthet och fördom, gör det! Det är en lättläst och rolig klassiker. Se dock till att läsa den i nyöversättning av Gun-Britt Sundström eller på engelska. Den ursprungliga svenska från 1920 är daterad. Finns även ett par kapitel som är förkortade, vilket gjorde mig ursinnig när jag för första gången läste på originalspråk. Vilken skymf! Ni som redan läst kan ju göra som jag, köpa den kommenterande upplagan, läsa långsamt och njuta av alla kommentarer till texten, nedan kan ni se vad som ingår:  

·         Explanations of historical context

·         Citations from Austen´s life, letters, and other writings

·         Definitions and clarifications

·         Literary comments and analysis

·         Maps and illustrations 

·         An introduction, a bibliography, and a detailed chronology of events

Kommentarerna är skrivna av David M. Shapard. För nörden kan jag berätta att samtliga verk av Austen finns att tillgå med kommentarer från denna amerikanska historieprofessor. 

Publicerat

Minibokklubb om Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv

Nu har jag och några unga bokkompisar läst Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv, av Loka Kanarp. Vi skickade boken emellan oss och så läste vi de tre sista kapitlen ihop på vår träff.

Boken är en serieroman om Yvonne som går i sjätte klass, känner sig blyg och obekväm bland i skolan, är alldeles för lång (tycker hon själv) och grubblar en hel del över det och andra pinsamma saker.

Först trodde vi att boken skulle bli för deppig. Den börjar med att Yvonne inte vill gå till skolan därför att det är dags för en muntlig redovisning. Hon hatar det, blir svimmig, svettig och kan inte få fram ett ljud. Vi minibokklubbare kan känna igen oss i det. Jag berättar om hur jag hatade det av hela mitt hjärta när jag gick i grundskolan, att det blev lite bättre i gymnasiet och sen på mina första jobb fick jag en kick av att stå framför en publik. Man får bara träna och träna år efter år, den enda lösningen, säger jag (här himlar mina medbokklubbare med ögonen, men det ju sant ju!)

Men boken är inte deppig. Den ger i olika mycket korta kapitel eller delar vardagsnära och realistiska nerslag i livet. Yvonne är duktig på att rita och får gå på extralektioner ihop med sjuorna. Och där går Nicke som hon tycker är såååå gullig. ”Då tänkte jag att det skulle bli en trist kärlekshistoria”, säger en bokklubbare, ”men det är ju så mycket annat”. Kul det där med gruppen ”Sopornas vänner”, tycker en annan.. I gruppen handlar det om sopsortering och andra soprelaterade frågor men det viktiga och roliga är att Yvonne träffar Emma, en tjej som inte bryr sig särskilt mycket om vad andra tycker.

Och så blir det dags för redovisning igen av vad de lärt sig i de olika grupperna. Trots att Emma och Yvonne övat massor går det sådär om man säger. Svimmig, svettig och allt det hon ska säga är borta. Men det är inte mycket att göra åt saken. Så här pratade vi:

Jag gillar att boken inte kommer med massa goda råd typ så här skaffar du dig nya kompisar. Den berättar liksom hur det kan vara bara, i skolan och runtomkring. Jag gillar förresten inte Yvonnes mamma. Hon verkar inte fatta nånting.

Det är som i vår skola, jag går i femman, de flesta är bra och kul lärare men också några … ja som är rätt dåliga. Man kan känna igen sig i hur hon tänker. Att det blir skämmigt och jobbigt om man gör knäppa eller fel grejer.

Jag tycker om boken och den slutar så himla bra! Utan att det skrivs ut i ord visar bilderna exakt vad som händer och hur Yvonne tänker.

Vi är överens om att boken passar för bokklubb i mellanstadiet. ”Mycket man kan prata om.”

Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv. Loka Kanarp. Utgiven hos Lilla Piratförlaget 2024.

Publicerat

Bokfrukost om Marzahn mon amour

Jag får väl starta i att det är sällan vi är så rätt igenom överens om att vi verkligen V-E-R-K-L-I-G-E-N tycker om månadens frukostbok. Det franskklingande titeln till trots är Marzahn, mon amour en tysk roman skriven av Katja Oskamp. Här i den berlinska förorten Marzahn jobbar fotvårdsspecialisten Katja. Där hon sitter på sin stol framför sina kunder blir hon inte bara deras fotvårdare, lika mycket är hon kurator, rådgivare, trösterska och ibland trätosyster. Kunderna öppnar sig för henne och hon och får deras berättelser. Här möts dåtidens DDR och nutidens vardag. Träffsäkert, sorgligt och humoristiskt om vartannat, men aldrig sentimentalt. Så här sa vi till exempel:

* Det är sådan människokärlek!
* Ja, men lite äcklad av fötterna blir jag faktiskt. Herr Hübners fötter ska vi inte prata om när vi äter frukost, just sayin’.
* Samtalen kan bli djupa när man sitter så, mittemot varandra.
* Rolig, mustig humor!
* Tysklands historia speglas i kundernas berättelser. Så intressant!
* Varje kund är unik, varje fot är unik!
* Ibland ytlig eftersom man inte riktigt hinner in under skinnet på kunderna på deras fotvårdstimme
* Det är verkligen det stora som skildras i det lilla.

Marzahn, mon amour. Katja Oskamp. Utgiven 2021, på svenska 2023 hos Rámus förlag i översättning av Sara Eriksson

Publicerat

V som i – Vansinnesläkaren av Machado de Assis

Vansinnesläkaren, hm, det kunde vara en nyskriven bok men så är det inte. Idag bjuder jag på en gammal goding.

Här handlar det om Simao Bacamarte, en STOR läkare som efter studier i Portugal återvänder hem till Brasilien för att viga sitt liv åt Vetenskapen. Några år senare gifter han sig, med dona Everista, som vare sig är trevlig eller vacker men frisk och förmögen att skänka honom barn. Denna brist på skönhet är enligt Bacamarte enbart en fördel

eftersom han skulle slippa risken att åsidosätta vetenskapen med ett ensidigt och trivialt tittande på makan i tid och otid.

Det är väl bra tänkt! Allt för vetenskapen. Några barn blir det nu inte. Som Vetenskapsman beslutar sig Bacamarte att istället studera sinnet hos de ”själsligt oförmögna” i staden. För att bäst kunna göra det startar han för detta ändamål ett sjukhus – Gröna huset. Läkarens första uppgift är att klassificera sina patienter:

Han delade först och främst in dem i två huvudkategorier, de våldsamma och de fridsamma, därefter i underavdelningar, monomani, delirium, diverse tvångsföreställningar.

Men vem är galen och vem är det inte? Allt fler kommer att kategoriseras under det förstnämnda och Gröna husets patientantal ökar drastiskt. Rädslan sprider sig i staden, vem ska åka in nästa gång? Inte gör det saken bättre när läkaren ändrar sina teorier till det omvända. Den som var tokig igår är förnuftig idag. Det börjar mullra i leden och upproret leder till revolution . Vilken läsupplevelse att följa det händelseförloppet!

Vansinnesläkaren är skriven 1882 men har ett tidlöst tema. Man kan läsa den på sätt om man vill. Makt och maktmissbruk. Etikettering och klassificering av människor. Den luddiga gränsen mellan förnuft och vansinne. Översättaren Jens Nordenhök skriver i sitt efterord att de Assis gör upp med den dåtida psykiatrins framväxt. Författaren räknas in bland de största i Brasilien. (Jag lägger till att den finns med i läroboken Fixa svenskan 1 och det räknas säkert som reklam för egen verksamhet.)