En vecka efter att självmordsbombaren sprängt sig själv i Stockholms city skrev författaren Jonas Hassan Khemiri en text om att ”vi och dom” och om rädsla i DN.
Fantastiskt bra. Läs den ni också om ni inte redan har gjort.
Svinalängorna – bok vs film
Susanna Alakoskis fina bok Svinalängorna minns jag som otroligt bra, stark men med ett visst inslag av humor och att den i allra högsta grad handlade om klass.
Leena flyttar in i ett område i Ystad som kallas Svinalängorna. Där bor de vars föräldrar skriker och super, de som inte åker på semester och som inte äter biff med lök till middag på fredagarna och det fanns en distans, en skillnad till den övriga världen. I boken finns också några vuxenkaraktärer att lita på, bland annat en lärare som Leena kan hitta stöd i.
Lite grann finns kvar av det i den filmatiserade versionen med Pernille August som regissör och Noomi Rapace i huvudrollen. Lena åker som vuxen tillbaka med sin man och två barn för att säga hejdå till sin mamma som ligger på dödsbädden. Jag kan dock inte minnas de här vuxensekvenserna från boken. Är det tillskrivet i filmen eller var det så i boken också? Det är ungefär tre år sen jag läste den så jag kan ha glömt.
Den humoristiska sidan finns inte alls i filmen. Den är rakt igenom mörk, svart, tragisk och väldigt hemsk. Humorn är borta, i princip hoppet också, men samtidigt är filmen otroligt bra. Alla skådespelarinsatser är fantastiska, särskilt Tehilla Blad som spelar Leena som liten. Tycker både Ola och Noomi Rapace fått oförtjänt mycket uppmärksamhet på bekostnad av henne.
Se och/eller läs om du inte redan gjort det.
Några av årets mest läsvärda enligt Clarín
Som jag skrev igår kom en hel bilaga om året som gått och vilka böcker som Claríns litteraturkritiker tycker är mest läsvärda. Det
är en ganska maffig tidning, men som ofta när man kollar noga är mycket reklam och redan utgivna summeringar. Kategorierna är många, men de allra flesta är facklitteratur som inte är översatt från spanska. Här kommer exempel på vad som var med. Mer kommer när jag har tid, det är otroligt snurrigt i min hjärna nu.
Argentinsk litteratur
Agosto av Romina Paula
Los daños materiales av Matilde Sanchez
Blanco Nocturno av Ricardo Piglia
Utländsk litteratur
In love (kommit till spanska nu, utgiven som original 1953) av Alfred Hayes
Sista natten i Twisted River av John Irving
Samlade noveller och romaner av Kjell Askildsen
Nocturnos: Fem berättelser om skymning och musik av Kazuo Ishiguro
För unga vuxna
Estocolmo av Iosi Havillo
Böckerna om journalisten Frida
En lärobok i hur det är att komma ut som journalistpraktikant, så kan man beskriva Carin Hjulströms bok Finns inte på kartan som handlar om journaliststudenten Frida som hamnar på en lokalredaktion mitt i Småland utan ordentliga instruktioner eller ens en vettig handledare. Exakt så kan det faktiskt gå till. Boken är engagerande och väldigt verklighetstrogen.och har ett bra driv men blir kanske lite för mycket. Det känns som författaren försöker få med alla aspekter av journalistyrket som finns och alla journalistutbildningar borde uppmuntra sina elever att läsa den för att se lite vad för verklighet de hamnar i.
Har precis läst ut uppföljaren Hitta vilse
. Frida är nu klar med skolan och letar jobb. Hon får drömjobbet på kvällstidningen men på grund av sparpaket tvingas hon lika snabbt sluta och måste söka andra vägar till försörjning.
Samma känsla av skolboksexempel finns med här. Här tas gränserna mellan information och journalistik upp, frilansens dilemma, etiken men också en rad andra bihistorier. Det blir rörigt och spretigt när Carin Hjulström dessutom försöker få in investeringsproblematik, frånvarande pappor, döende pappor, lägenhetsaffärer, dejtingsajter och dejtande, chefer som blir utbytta, en dansskola, städjobb vid sidan av, resor till Spanien, vikariesvängen, ett bröllop med mera med mera.
Boken hade definitivt vunnit på att några handlingar strykits men jag gillar ändå att den är verklighetstrogen journalistisk arbetsmiljö och tar upp viktiga frågor.